Mer Warszawa och åter till Berlin

Nu knyter jag ihop säcken för 2017 års semester (lagom tills att det börjar bli dags att planera nästa). Jag började, som ni kanske minns, med ett par dagar i Berlin innan det var dags att ta tåget till Warszawa. Sist berättade jag om en ”vanlig” semesterdag i staden, men värme, museum och sevärdheter.WarszawaSista kvällen i Warszawa gick vi en ”self guided tour” genom Praga-Polnoc, området där vi bodde. Jag tycker ofta att det charmiga med Östeuropa är att man möter så många olika stilar på en liten yta. Det välpolerade och moderna kan på bara något kvarter bytas till förfallna betonghus och övergivna ruiner. I Praga-Polnoc var skillnaden tydlig. I områdena närmast järnvägsstationen Wilenska var mycket nyrenoverat och flådigt. Ju längre bort man rörde sig, ju mer gammalt fanns kvar. Bara några kvarter från vårt hotell låg ödetomter och renoveringsobjekt.WarszawaGatan Mala (tror att det uttalas ”Maova”) är en av de bäst bevarade gatorna i Warszawa. Bebyggelsen ser ut som staden gjorde i början på 1940-talet och därför används den flitigt att filmteam som vill porträttera staden under kriget. Vi hann bevittna två filminspelningar under de fyra dagar vi bodde i Praga-Polnoc.WarszawaÄven på Mala börjar moderniteten göra sig påmind. Tegelhusen plockades isär ett efter ett (den vänstra byggnaden är bara ett tomt skal) och ersattes med nya, moderna huskroppar. Och härmed avslutar jag min skildring från Warszawa. Sista dagen regnade det brutalt mycket så vi ägnade oss åt lite hederlig shopping. Tog även tillfället i akt att besöka det judiska museet Polin, där vi spenderade fem(!) timmar utan att hinna se allt. Utställningen sög totalt musten ur oss och vi kraschade på hotellet på eftermiddagen. På kvällen ville vi avsluta storstilat och åkte till Tel Aviv Food & Wine, en vegansk fine dining restaurang, på Poznanska 11. Väl där visade det sig att hela gatan kryllade av veganska och vegetariska restauranger. Jag som tidigare tyckt att det varit lite bökigt att hitta vegetarisk mat kände mig lite lätt blåst. Men jag antar att jag bör se det som en motivation för att återvända till Warszawa! Tel Aviv Food & Wine bjöd i alla fall på utsökt falafel och trevliga hempressade juicer. Rekommenderas!

BerlinPå morgonen efter hoppade vi på ett iskallt tåg för transport tillbaka till Berlin. På eftermiddagen rullade vi in på Hauptbahnhof och tog oss till vårt nya hotell, Park Inn vid Alexanderplatz. Bodde flott med utsikt mot TV-tornet. Min resekompis hade en middagsdejt med sin tyska kusin inbokad på kvällen så jag passade på att själv strosa runt kring Alexanderplatz. Besökte Primark och köpte snorbilliga t-shirtar (i toppkvalitet) och ännu billigare underkläder (som jag redan fått slänga på grund av totalt värdelösa). På kvällen drog det ihop sig till åskoväder och jag satt i fönstret och såg blixtarna lysa upp den Berlinska himlen. Vackert!BerlinSedan grydde en ny dag och det började bli dags för hemfärd. På Alexanderplatz var det full rulle redan från tidig morgon.BerlinVi strosade runt i de äldre kvarteren runt Alexanderplatz och passerade mysiga Nikolaikirchplatz. Här samsades mysiga småbutiker med pittoreska restauranger.BerlinJag blev speciellt förälskad i leksaksaffären som sålde Steiff-nallar och hade världens charmigaste gäng placerade på trottoaren.BerlinAvslutade semestern med lite klassiskt turistande. Promenerade utefter Spree och följde Unter dem Linden upp till Brandenburger Tor. Trängdes med turister, åkte spårvagn, åt glass, drömde om att bo i Berlin och gav till slut upp och satte oss på bussen till Tegel. Lagom trötta och försenade landade vi på Landvetter vid midnatt och konstaterade att en mycket lyckad semester var över.


Translation: Here’s the last report from my 2017 summer vaction. Spent a few days in Warsaw before boarding the train back to Berlin.

Sytt: Coco x 2

Jag har haft ett kreativt flow i vinter. Sytt och stickat mer eller mindre vareviga ledig minut. I mellandagarna snodde jag ihop två Coco-klänningar.Ett helt fantastiskt mönster signerat Tilly and the Buttons (som vanligt). Älskar att klänningen känns stilig, men lös och ledig på samma gång. Hög komfort, utan att jag behöver känna mig taskigt klädd. Perfekt att sy i mjuka stretchtyger (vilket för övrigt är ungefär det enda jag vill ha på mig nu för tiden).

Jag är ledsen för bildkvalitén. Dagsljus är en bristvara i min lägenhet i vanliga fall och att det är januari gör inte saken bättre. När jag fotat hälften av bilderna insåg jag dessutom att kameran stod på manuellt fokus. Mindre lyckat. Och tillslut vill jag inflika att jag absolut avskyr att vara med på bild, men jag offrar mig för er skull. Ha överseende med min enorma modellovana.

coco dress

Den första versionen av Coco gjorde jag enkel: rak halsringning, långa ärmar med enkla fållade ärmslut, men med ett par fickor för att liva upp det lite. coco dressTyget är en riktigt mjuk och gosig bomullsjersey med stretch från Stoff & Stil. Färgen ligger någonstans mellan röd och lila. coco dressVill bo i denna ungefär varje dag. coco dressDen andra Coco-klänningen sydde jag av ett gammalt stretchtyg som länge legat i mina gömmor. Köpt i en liten tygbutik mitt ute i ingenstans för länge, länge sedan. Har ingen aning om vad det är för typ av tyg, men någon form av stretch med polyester eller viscose. Älskar 70-tals vibbarna och kombinationen brunt, grått och svart.coco dressValde att sy ”cuffs” (vad heter det på svenska?), vilket i mitt tycke lyfte hela klänningen ytterligare ett snäpp.coco dressSlog dessutom till på en liten halvpolokrage (som inte blev så bra eftersom jag gjorde helt fel, men det hör till att allt inte blir som man tänkt sig).

Drömmer redan om att sy ett par Coco till. Känner ett starkt behov av att prova en tröja eller två i samma mönster också. Och en klassisk randig klänning. Det kan man ju aldrig få för många av?


Translation: My December/jJnuary makes: two Coco dresses from a pattern by Tilly and the Buttons. The first one in a simpler model and the second one with cuffs and a roll funell neck. I really love them both and can’t wait to sew another one. <3

Genom motgångar, mot stjärnorna

Veckan som gick har ärligt talat varit rätt kass. Jag kan ha överseende med mycket i januari. Det är grått, näsan rinner och arbetstimmarna på jobbet känns evighetslånga och outhärdligt stillsamma. Det kan jag leva med. I onsdags kom dock årets (hittills) sämsta dag för min del. Året har börjat lite knackigt, det erkänner jag. Främst för att jag och veterinären varit tvungna att justera min katts medicin, vilket inte blev så bra. Återbesöket i förra veckan visade på att blodvärdena sprungit iväg åt helt fel håll och jag upplever att allt vi kämpat för under hösten nu är ogjort. Medicinen är nu justerad (igen) och i fredags tyckte jag mig äntligen märka en viss förbättring hos min lilla håriga rumskompis. Håller tummarna för att det bara blir bättre!

Åter till motgångarnas onsdag. Jag hade sovit dåligt flera nätter i rad, eftersom katten ägnar de tidiga morgontimmarna åt att uttrycka sitt missnöje med sin situation. Blev därför inte särskilt förvånad när jag vaknade med ett ryck vid sex på morgonen. Lite yrvaket insåg jag att det inte bara var det faktum att katten for runt i sängen som väckt mig, jag blödde nämligen också näsblod. Nåväl, jag är ju van. När jag var i tonåren blödde jag näsblod mer eller mindre dagligen och vaknade ofta på nätterna av att det rann. Halvt förblindad och trött smög jag in i köket för att hämta papper och tog mig sedan tillbaka till sängen för att vänta på att blodflödet skulle upphöra. Det kändes snabbt bättre, men istället drabbades jag av ett starkt ringande i öronen. Det tjöt så högt att jag inte kunde tänka och jag upplevde att jag gick in i ett utifrånperspektiv och såg mig själv utifrån. Ringande tilltog i styrka och det svartnade för ögonen. Samtidigt kände jag mig extremt klar i huvudet och jag minns att jag tänkte att ”det är såhär det känns att dö”. Min glasklara inre röst konstaterade att jag nog borde ringa till 112, men att det antagligen inte var någon idé eftersom ändå inte skulle höra vad de sa (på grund av ringandet i öronen). Sedan försvann rösten och det svart och tomt. När jag kom tillbaka fann jag mig själv liggandes på sidan, plötsligt medveten om att jag skakade, men att ringandet i öronen var på väg att avta.

Övertygad om att jag haft någon form av epileptisk attack fick jag tag i telefonen och ringde till pappa. När han tjugo minuter senare dök upp för att köra mig till akuten var jag löjligt klar i huvudet och hade rationellt sett till att medicinera och mata katten, bytt om till rena kläder, packat väskan och borstat tänderna. På sjukhuset togs ungefär en triljon prover, vilka samtliga visade på att jag var kärnfrisk. Någon epilepsi trodde inte läkarna heller på, troligare är att jag svimmat, men inte riktigt insett det. Just svimning och näsblod har hängt ihop för mig förr. Jag glömmer aldrig den gång då jag kanske fem år gammal fick syn på min blödande näsa i badrumsspegeln och till mammas förvåning svimmade baklänges rakt in i duschen. Svimmat utan näsblod har jag också gjort, många gånger. Minns ni exempelvis när jag svimmade och slog ögonbrynet i handfatet? En gång på gymnasiet svimmade jag i en radiostudio och slog huvudet i ett element. Så vi kan säga att jag är van. Vis av erfarenhet vet jag att det betyder att jag måste ta det lugnare. Sluta ställa krav, sluta stressa och sluta oroa mig.

Veckans eländigheter slutade dock inte i onsdags. I några veckor har min dator velat installera en ny Windows-uppdatering, men inte lyckats. Den fastnar halvvägs och enda sättet att komma runt det är att stänga av datorn och låta den återställa sig till den gamla versionen. Igår gick det dock inte. Någonstans blev det fel och datorn vägrade att återställa sig. Hamnade i en ”installation loop” där den bara startade om och försökte att ömsom installera och ömsom återställa. Suck. Googlade halvt ihjäl mig med insåg ganska snart att det inte skulle gå att lösa. Efter några timmar lyckades jag ändå att rädda alla filer av värde innan jag tvingades formatera om hela hårddisken och installera om Windows från grunden. Tack och lov finns filerna kvar, men jag kommer att behöva lägga ett par timmar till på att återinstallera alla mina program. Tur i oturen…

Tack och lov är det söndag idag och snart är den här veckan över!


Translation: This week has been the worst! Wednesday morning I fainted at home and had to go to the emecency room and then my computer broke down. Luckily I managed to retrive all my files, but I still need to spend a few hours reinstalling all my apps. *sigh*

Nyårslöften för 2018

Nu när jag ältat klart 2017 känner jag mig redo för att ta mig ann 2018 på riktigt. För visst startar året först efter trettonhelgen? Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tycks jag ha en förkärlek till nyårslöften. Naturligtvis har jag klurat ut vad 2018 ska innebära för utmaningar. Tråkigheter som hot om viktminskning, tråkiga dieter och allmänt späkande hoppar jag som vanligt över. Istället för att dra ner mig själv, vill jag lyfta, utmana och peppa.

2018 vill jag:

Veganisera mera!
På min bucket list finns en punkt att prova att äta helveganskt i 30 dagar. Jag går inte direkt in för att bli vegan på riktigt, men jag kan definitivt veganisera mer. Käkar redan veganmat en gång om dagen och väljer alltid havremjölk istället för komjölk. Tänker dock att jag kan göra mer. Välja hummus istället för ost på frukostmackan lite oftare, göra pannkakor utan ägg (det är ju ändå ingen skillnad) och sluta slentrianäta produkter med mjölk och ägg.

Däremot vill jag helt veganisera andra delar av mitt liv. På vilket sätt gynnar det mig att sminket och tandkrämen jag använder innehåller grisar? Och vinet jag dricker blir knappast godare för att det klarats genom gelatin. 2018 ska jag identifiera de områden i mitt liv som inte är veganska, och bli en medveten konsument som tar avstånd från animalier i produkter.

 

Källsortera mer och bättre
Min kommun har ingen obligatorisk källsortering utan tillåter att (i princip) allt slängs i samma sopsäck och skickas till förbränning. Inte konstigt att vi fick den mindre hedervärda utmärkelsen som en av landets sämsta miljökommuner förra året. Personligen källsorterar jag en del, men jag kan och vill göra mer. 2018 ska jag styra upp min källsortering. Skapa ett system som fungerar som mig och bli mer noggrann istället för att slentrianmässigt slänga allt ”jobbigt” i soppåsen.

 

Avsätta mer tid till att vara kreativ
Eftersom jag inte längre studerar 100 % och jobbar 80 % så finns det plötsligt lite fritid i mitt liv igen. Fritid som alltför lätt ägnas åt slösurfning eller andra mindre stimulerande aktiviteter. 2018 ska jag öronmärka tid för kreativa projekt. Ge mig själv möjlighet att sy, sticka, fotografera, lära mig språk, spela musik eller vad jag nu kan tänkas vilja hitta på.


Translation: My new year’s resolutions for 2018.

En dag i Warszawa

Det är lite pinsamt att jag såhär i början på 2018 inte har lyckats berätta klart om 2017 års semester. Kommer ni ens ihåg vad jag hittade på? Äventyret började med två dagar i Berlin innan vi tog tåget mot Polen och Warszawa.warszawaAndra dagen i Warszawa var det varmt! Vi bodde lite utanför stan, i Praga-Polnoc, öster om Wisla. Området var ruffigt, men tryggt och charmigt. Och på hotellet serverade de en utmärkt äggröra och starkt kaffe till frukost.warszawaPraga-Polnoc har länge tillhört ett av Warszawas fattigaste områden, men är numera ett kulturellt centrum och tillhåll för många konstnärer. En omfattande renovering av området pågår, men ännu stöter man ofta på charmiga, men fallfärdiga fasader med rostande balkonger och trasiga fönster på varannan våning. warszawaVår första punkt på dagens agenda var ett museum över Warszawaupproret. Muzeum powstania Warszawskiego ligger på Grzybowska 79 och skildrar den polska motståndsrörelsens öppna kamp mot de ockuperande nazisterna i augusti 1944. Egentligen hade vi tänkt att besöka museet redan dagen innan, men då var köerna så långa att vi gav upp och valde att komma tillbaka dagen efter istället. Utställningen var mycket sevärd och det mesta fanns på engelska. Upp på utsiktsplatsen rekommenderar jag dock ingen höjdrädd att gå. Jag var dum nog att försöka och trodde att jag skulle dö på fläcken när jag insåg att hela plattformen bara hade nätgolv.warszawaVid lunch strosade vi norrut till kulturpalatset eller Palac kultury i nauki som polackerna säger. Denna typ av byggnad ploppade upp lite varstans i sovjetiska huvudstäder under 1950-talet och var officiellt en gåva från Stalin till folket. Lite skämtsamt används ibland uttrycket ”Stalins födelsedagstårta” om dessa byggnader. Året innan besökt jag den något mindre varianten av tårta, Zinatnu Akademija i Riga. Om Rigas variant var liten och mer eller mindre obefolkad av turister så var Palac kultury i nauki desto populärare. Även här var köerna så långa att vi valde att bege oss någon annanstans.warszawaEftersom det var otroligt hett tog vi tunnelbanan söderut till den stora Lazienki-parken. Under trädens skugga strosade vi runt, spanade på ekorrar och beundrade fantasifulla skulpturer.warszawawarszawaPå ett av stängslen kring parken hade en polsk(?) konstnär gjort illustrationer som symboliserade stadsdelar och städer i Polen. Jag blev blixtförälskad i denna duschande ekorre som passande nog representerade Lazienki. Skulle gärna ha denna som print i vardagsrummet.warszawaEftermiddagen hade vi planerat att viga åt fler museum, men alla vi styrde kosan mot var antingen stängda för dagen eller under renovering. På lagom ex-sovjetiskt maner var det också helt omöjligt att hitta till vissa, trots Google Maps i telefonen och vägbeskrivningar på hemsidan. Till slut gav vi upp och släntrade iväg till ett Starbucks för enorma hinkar kaffe och torra bakverk. Sedan tog vi tunnelbanan tillbaka till city för att äntligen bestiga Kulturpalatset.warszawaUtsikten var häpnadsväckande, även för en höjdrädd typ som mig. Platt landskap, en slingrande Wisla och typiska sovjetförorter så långt ögat kunde nå. När vi sett oss mätta på betonghus och parker styrde vi kosan tillbaka till Praga-Polnoc och slank in på en restaurang i ett gammal slakteri för att äta underbar vegetarisk pizza och sippa polskt hantverksöl resten av kvällen.


Translation: I havn’t been able to tell you all about my vaccation yet. Here’s a short version of my second day in Warszaw in august.

Nyårslöften som kom och gick…

Som vanligt är jag ungefär sist på bollen – men vi måste prata om det här med nyårslöften. Dessa till att börja med lätt motiverande, men sedan allt mer ångestframkallande tankar som vi försöker förvandla till handling bara för att december blivit januari och årsräkningen fyllt år ännu en gång. Jag har förfasats över nyårslöften på bloggen under de senaste fem åren. Kallat dem för ”nya chanser att försvinna i ångest över kroppsfett och otillräcklig träning” och reflekterat över varför vi gör allt så svårt för oss när vi väljer att nystarta under årets tröttaste och svåraste månader.

Lika mycket som jag förfasas över nyårslöften, tycks jag även fascineras av dem. När jag rotar i mitt bloggarkiv finner jag inpräntade nyårslöften från 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017. Jag kan inte mer än att kapitulera och erkänna att något i dessa magiska nyårslöften fascinerar mig. År efter år.

Uppföljning 2017

Hur gick det då för mig med 2017 års nyårslöften, eller uppmaningar till mig själv, som jag så diplomatiskt kallade dem?

Sluta vara så förbaskat hård mot mig själv – jag vinner inget på att vara min egen största kritiker
Fascinerande att det tog 28 år för den polletten att trilla ner. Att vara snäll mot sig själv är inget man börjar göra över en natt, men på ett år kan man förändra ganska mycket hos sig själv. Jag behandlar mig själv enormt mycket bättre än jag gjorde för låt oss säga tio år sedan. Samtidigt är jag emellanåt väldigt duktig på att lägga skulden på mig själv och döma mig själv mycket hårdare än jag dömer omgivningen. Jag drabbas också ibland av perioder av starkt tvivel på mig själv och skulle nog säga att jag personligen är den i min närhet som tror minst på min egen kapacitet. Jag tycker ändå att jag blir bättre. Små steg i rätt riktning har definitivt tagits under 2017. Inte minst fick min självkänsla ett rejält uppsving när jag äntligen tog examen.

 

Ta examen
Yes, det grejade jag! Har tjatat så mycket om den där stackars examen i de senaste inläggen att jag besparar er ytterligare detaljer. Numera har jag i alla fall en kandidatexamen i företagsekonomi och en högskoleexamen i medie- och kommunikationsvetenskap.

 

Äta bättre, vilket innebär att äta mer över lag och mer veganskt och mer grönsaker. Jag vill också sluta slänga mat och bli bättre på att ta tillvara på rester innan de ruttnar bort i kylskåpet
Jag har inte direkt förvandlats till någon supernyttig person, men jag har definitivt styrt upp mina matrutiner under 2017. Planerar bättre, äter mer riktig, lagad mat och försöker att äta minst en vegansk måltid om dagen. Under året har jag också helt slutat äta fisk (har varit vegetarian i över tio år, men smugit in någon fiskbit då och då). Att ta till vara på rester har jag också blivit bättre på, även om det fortfarande händer att jag hittar en bortglömd möglig morot längst ned i grönsakslådan.

 

Vara lite mer spontan och sluta överanalysera varenda liten handling – livet måste inte vara inrutat och planerat till 100 %!
Ja, men ärligt. 2017 hände det grejer! Har visserligen överanalyserat och ältat min katts sjukdomstillstånd alldeles för mycket (och gör fortfarande), men på många andra plan har jag känt mig betydligt mer spontan. Score!


Translation: New year and new new year’s resolutions! I’ve never liked new year’s resolutions, but for some reason I always make a couple every year.

Årsammanfattning 2017

Jag fattar inte att 2017 redan har passerat!!! Det kändes som om det var igår som jag stod i mataffären dagen efter nyår funderade på om jag skulle unna mig en semla. Jag reflekterade över hur lägligt det är att semlan finns och gör midvintern och de långsamma vårmånaderna uthärdliga. Och nu är det plötsligt dags igen. Snart har jag passerat mellandagar och nyår och är rakt inne i evighetslånga januari och de gråa månaderna som aldrig tar slut.

Även om 2017 varit ett uselt år här på bloggen så vill jag inte gå ur året utan att göra min klassiska årssammanfattning (snodd direkt från Underbara Clara). Det är en tradition som jag hållit stenhårt på under 2016, 2015 och 2014.

Årssammanfattning 2017:

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? Jag tog (äntligen) min kandidatexamen! Under hösten fick jag dessutom chansen att jobba med butiksetablering och inköp i större skala än jag gjort innan. På det privata planet körde jag mest på i gamla hjulspår, men jag är orimligt nöjd med att jag i alla fall till slut lärt mig att sticka.

Genomdrev du någon stor förändring? Nej, egentligen inte. Mitt stora mål var att bli klar med examen, för att sedan kunna gå vidare. 2018 får bli året för stora förändringar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, en av mina närmaste till och med!

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?  Kan inte komma på något. Det kändes stort när vi lämnade in kandidatuppsatsen för bedömning i juni, men hela bedömningsprocessen och administrationen som drog ut på tiden gjorde att examen snarare kändes som ett tremånadersprojekt än en speciell dag. Självklart kommer jag även att minnas årets semestrar: resan till Berlin och Warszawa och höstens tripp till Tallinn med mamma, men inga specifika datum.

warszawa 2017

Dog någon som stod dig nära? Nej, 2017 höll sig alla vid liv.

Vilka länder besökte du? Tyskland, Polen och älskade Estland.

Bästa köpet? Eftersom det har blivit otaliga resor till veterinären i år och med tanken på vad ett veterinärbesök kostar vill jag säga att min kattförsäkring är det bästa köpet. Tråkigt, men sant.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Examen har definitivt fått en stor sten att släppa från mitt bröst. Annars en enormt fin sleep over som jag och mina bästisar hade i januari. Den var fantastisk.

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? Mer fritid. 2017 har jag ägnat åt att jobba och studera. De senaste månaderna har jag också känt att jag behöver ny inspiration i mitt liv. Jag måste hitta ett sätt att komma ut gamla hjulspår. Nytt jobb, ny lägenhet eller bara en ny hobby kanske.

ryamatta 2017

Vad önskar du att du gjort mer?  Träffat vänner (samma som 2016). Jag erkänner att jag emellanåt känner mig ensam. Mina vänner finns utspridda över hela världen och vi är generellt allt för dåliga på att hålla kontakten.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig och stressat (som alltid).

Favoritprogram på TV? Skam, The Crown, På Spåret, Sherlock, Planet Earth, Game of Thrones

Bästa boken du läste i år? Gruppen av Mary McCarthy

Största musikaliska upptäckten? Har lyssnat för lite på musik i år.

2017

Vad var din största framgång på jobbet 2017? Att jag jobbat upp en pondus och ett förtroende. När jag pratar lyssnar andra. Jag känner mig respekterad och uppskattad som medarbetare.

Största framgång på det privata planet? Att jag hållit mig lugn och lyckats leva igenom det slit som 2017 inneburit med krävande jobb och studier. Jag har varit ganska duktig på att separera jobb och privatliv åt och även om det inte funnits många timmar fritid i mitt liv, så har jag i alla fall tagit till vara på den tid jag haft.

Största misstaget? Att jag fortfarande inte har vågat släppa taget om det lugna och trygga. Jag borde sökt jobb, borde letat lägenhet osv.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare. 2016 var ett tufft år för mig och även om 2017 inte var så lätt alla gånger så var det i alla fall ett steg i rätt riktning.

2017

Vad spenderade du mest pengar på? Mat och kläder. Och veterinärbesök (men tack och lov har det mesta täckts av försäkringen).

Något du önskade dig och fick? En godkänd examen och en tripp till Estland.

Något du önskade dig och inte fick? Nya vänner (fast jag gjorde inte direkt några större försök att skaffa några heller), en frisk katt (fast nu är hon äntligen på bättringsvägen efter ett år av kämpande, så jag ska inte klaga)

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Hade bedömningsseminarium på en uppsats jag och en kursare skrivit på förmiddagen. Efter det jobbade jag på eftermiddagen.

2017

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att min katt inte hade blivit sjuk eller att vi i alla fall hittat rätt behandling fortare. Oroat mig för hennes hälsa har jag gjort många långa timmar i år.

Vad fick dig att må bra?  Lugn och vila. Och baltisk luft i lungorna.

Vem saknade du? Ingen, egentligen.

De bästa nya människorna du träffade? Ett par nya kollegor som visade sig vara riktigt trevliga personer.

Mest stolt över? Den där examen som jag tjatat om i hela den här listan. Jag har kämpat sedan 2008 men mött hinder i form av nedlagda utbildningar, ändrade inriktningar och högskolor som gjort fel i tillgodoräknande av meriter. Alltid har det varit något som felat – men nu är jag äntligen klar! Att det sedan blev en kandidatexamen och en högskoleexamen istället för en enkel kandidat är en liten bonus.

Högsta önskan just nu? Att hitta något nytt och spännande att ta tag i. Ett inspirerande jobb och en ny lägenhet vore toppen.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Om 2017 var året för att avsluta projekt så får 2018 bli året då jag startar nya projekt. Nästa år vill jag blomma ut!

Första dagen i Warszawa

Vi har ju inte kikat klart på min semester än! Låt oss lägga hösten åt sidan en liten stund och ta oss tillbaka till varma juli. Efter två dagar i Berlin tog jag mitt ressällskap i handen och hoppade på ett tåg österut. Att det alls blev någon tågresa var ett under, eftersom vi var löjligt långsamma på morgonen och totalt hade missat att större delen av alla s-bahn tåg i centrum var inställda på grund av det brittiska kronprinsparets besök i Berlin. Tack vare att Deutsche Bahn är lika bra på att hålla tiderna som SJ (inte alls med andra ord) blev den planerade resan ändå av. På eftermiddagen rullade vi in på centralstationen i Polens huvudstad Warszawa.WarszawaDet första som slog mig vid ankomsten var fenomenet som jag brukar kalla för östchock. En känsla som uppstår när man plötsligt befinner sig mitt i en före detta sovjetisk storstad. Allt är så annorlunda. Så grått, fullt av betong, smutsigt, förfallet, pampigt och annorlunda mot väst. Missförstå mig rätt, jag älskar Östeuropa. Det är bara det att det krävs ett par timmar att hämta andan och anpassa sig. Sedan går jag från att förfasas över betong och monument, till att tycka att det är pampigt och fascinerande.WarszawaJag vet inte riktigt vad jag förväntat mig av staden, men mitt resesällskap och jag enades ganska snabbt om att staden kändes som en större version av Riga (där vi var förre året – remember?). Russifieringen var betydligt mer påtaglig i Warszawa än i exempelvis Budapest och den brokiga blandningen av nytt och gammalt, öst och väst, påminde också mycket om Lettland. Warszawa var dock både betydligt större och betydligt längre fram i sin utveckling än sin lilla kusin Riga. Pampiga alléer kantade av vackra hus präglade centrum. Som gjorda för forna tiders militärparader.WarszawaFörsta dagen rörde vi oss mest i de klassiska turiststråken. Vi åt lunch på stora torget där maten var god, men servicen usel och strövade sedan runt i gamla stadens pittoreska miljöer. Kom fram till en utsiktsplats där turister flockades för att se ut över floden Wisla (eller Weichsel, som den egentligen heter på svenska – jag hatar dock att geografiska namn som lånats från tyskan, fast det är en helt annan historia…). Floden var inte hälften så imponerande som en fågelboliknande nationalstadion som stack upp i fjärran.WarszawaI centrum var det turisttätt och solen gassade. Vi slank in på ett litet museum om stadens historia för att svalka oss och för att slippa de värsta turisthoparna.WarszawaGamla staden i Warszawa totalförstördes i princip under andra världskriget. Efter freden gjorde polackerna en enorm insats för att bygga upp stadskärnan. Den gamla stilen har bevarats och som ovetande går det knappt att ana att hela stadsdelen byggts under sent 1940-tal.WarszawaStare Miasto, som polackerna själva kallar gamla stan, är en av ytterst få återuppbyggda stadsdelar som fått äran att upptas på UNESCO’s världsarvslista. Det går verkligen att förstå varför. Hela staden är full av små, pittoreska gränder, vackra pastellfärgade hus och bevarade detaljer. Som gatlyktorna i smide som skymtar till höger i bild.WarszawaÄven den gamla ringmuren har byggts upp i princip från grunden. 1945 fanns bara småsten och ruiner kvar av denna vackra plats.WarszawaPå Plac Zamkowy, framför det kungliga slottet, står ett av Warszawas mest ikoniska landmärken; kolumnen över kung Sigismund III. Den historiekunniga vet att Sigismund III var Gustav Vasas son Johans son och därmed även kung av Sverige 1592-1599. Han avsattes som svensk monark, men förblev kung av Polen fram till sin död 1632. Med Sigismund som övervakade våra steg begav sig två trötta, nu något mindre östchockade resenärer tillbaka till sitt hotell för att äta pasta, dricka vin och sova så gott som man bara gör efter en lång resdag.


Translation: We took a easternbound train from Berlin and ended up in beautiful Warszaw, Poland.

När undantagstillstånd råder

Suck, pust och stön, säger jag och konstaterar att det redan gått en månad sedan jag sist gav denna blogg lite kärlek. Det har rått undantagstillstånd i mitt liv; både privat och på jobbet. Som du kanske kommer ihåg var jag mitt uppe i flytt och nyetablering av butik sist vi sågs. Allt var försenat, det var panik, slit, blod, svett och tårar dagarna i ända (fast vi hade stundvis rätt kul också, vill jag tillägga). Genom ett mindre under blev vi klara till (den framflyttade) deadlinen dessutom! Jag hade tänkt att livet skulle lugna ner sig lite efter det, men jag hade underskattat det jobb som ligger bakom en nyöppning. ”Hemska” saker som lyxiga middagar med leverantörer, extra arbetstimmar eftersom tillströmningen av nyfikna kunder är större än normalt och alla små grejer som alla har överseende med under en intensiv etableringsfas, men som börjar pocka på uppmärksamhet så fort invigningsballongerna börjar sloka och konfettin sopats upp.

Lagom till att den första butiken blev klar började det dessutom att dra ihop sig för etablering av höstens andra butiksbygge. Pust, suck och stön igen. Och mitt i röran körde mitt privatliv ihop sig då min katt och livskamrat visade sig bära på betydligt allvarligare defekter än en liten allergi. Veterinärbesök, blodprov, medicinering, oro och sömnlösa nätter har varit standard den senaste månaden. Samtidigt försöker jag att hålla uppe fasaden; följa med på jobbmiddagar, åka på spahelg och fira jubilarer med kollegorna och repa järnet inför höstens 60 års-jubileum med orkestern. Ungefär så ser mitt liv ut just nu. Körigt. Ha tålamod så ska nog även detta undantagstillstånd blåsa över. Jag har inte övergivit er!

Två dagar i Berlin

Det är dags att kika närmare på min semester! 20:e juli steg jag och min kompanjon upp löjligt tidigt (02:30 för att vara exakt) för att packa in oss i bilen och åka till Landvetter. Strax efter 6 på morgonen lyfte dagens första plan med destination Tegel i Berlin. Två något trötta personer klev av på betongplattorna i det forna Västtyskland för att äta medhavd frukost utomhus i gassande centraleuropeisk värme. Sedan köptes det bussbiljetter och färden in mot en av mina absoluta favoritstäder började.berlin charlottenburgNågot jetlagade (kan man bli det av en timmas flygtur?) och förvirrade av den tidiga uppstigningen klev vi av på Kurfürstendamm för att promenera till vårt hotell på Uhlandstrasse. Vi hade bokat rum på nyrenoverade Max Brown Hotel i pitoreska Charlottenburg. En riktigt lyckoträff med fantastiska rum, underbar vegansk frukost och otroligt tillmötesgående personal som stuvade om halva hotellet för att ge oss ett ledigt rum, fast vi dök upp fem timmar innan incheckning.berlin charlottenburgMed avlämnade väskor och magarna fyllda av kaffe gav vi oss ut i det soliga Berlin. Promenerade Kudamm upp och passerade Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche med det omisskännliga bombade kyrktornet.
berlin zoologischer gartenVidare upp mott Zoologischer Garten och dess kända Elefanttor (Elefantporten – båda sidorna av ingången kantas av stora stenelefanter, men de kom aldrig med på bild).berlin zoologischer gartenDet har blivit något av en tradition att besöka zoon på våra semestrar (har tidigare skrivit om Riga, Budapest och Tallinn). Egentligen är det ironiskt då jag personligen är helt emot idén att djur ska brukas för människors höga nöjes skull. Borde verkligen, verkligen sluta upp med att stödja denna typ av förtryckande verksamhet. Zoologischer Garten var ärligt talat inget vidare. Det som fascinerade mest var arkitekturen, djuren sökte mest skydd från den gassande solen.berlin charlottenburgEfter zoo, matintag och kaffe tog den tidiga morgonen ut sin rätt. Vi däckade på hotellet och gick bara ut för att äta vietnamesisk mat på en liten restaurang runt hörnet och besöka en ekologisk matbutik för att köpa proviant och vatten. Morgonen efter var vi däremot urpigga och steg upp riktigt tidigt för att äta vegansk frukost utomhus. Hotellet delade lokal med restaurangen Benedict som specialiserat sig på frukost och som hotellgäst ingick en valfri frukostmeny. Som vegan bjöds man på spröda, kryddiga kikärtpannkakor som serverades med en salsa på lök, majs, tomat och färska kryddor. Dessutom en stor korg nybakat veganskt bröd och tre pålägg: en rökig aubergineröra, hemgjord tahini och en rödbetshummus. Jag åt så att jag nästan sprack… Plus i kanten för att det såg så löjligt gott ut att mitt resesällskap som är köttis valde att dissa stekta ägg och bacon och istället valde veganskt till frukosten dagen efter. Och efter det dessutom häpet utbrista att det var den bästa frukost som hen någonsin ätit!berlin u-bahnPigga och energifyllda tog vi en morgonpromenad i ett stilla Charlottenburg (älskar verkligen denna lummiga, lugna del av staden) för att sedan hoppa på tunnelbanan och dyka upp i en helt annan stadsdel. Betonghus, hög puls och strid trafik präglade denna del av staden. Jag kan inte undgå att tycka att detta är charmen med Berlin. Att miljön och känslan kan variera så mycket bara en tunnelbaneresa bort.berlin norbahnhofVi befann oss utmed den forna murens dragning och precis i skarven mellan Öst- och Västberlin. På Nordbahnhofs s-bahnstation pågick en fotoutställning om de så kallade spökstationer som uppstod i Berlins tunnelbanenät i samband med stadens delning. berlin nordbahnhofDessutom var stationen i sig var värd ett besök. Den ligger precis på Bernauerstrasse där muren gick och vissa utgångar befann sig precis på gränsen mellan öst och väst och murades därför igen för att hindra människor av ta sig mellan zoonerna.berlin die mauerFotouställningen är en av bitarna i ett större museeprojekt som kallas The Berlin Wall memorial. Utställningen utgår från besökscentrumet i korningen Bernauerstrasse/Gartnerstrasse och där finns informationsfilmer och introduktionsmaterial kring murens historia, tillkomst och fall. Utmed Bernauerstrasse finns delar av muren kvar, medan andra delar av dess sträckning markerats med armeringsjärn.berlin die mauer
berlin die mauerFascinerande och makabert att en stad kan delas med några kilometer betong. Att människors liv offras för nationella och politiska osämjor. Och som citatet på muren säger, ”we have never had to put a wall up to keep our people in” – vilken rätt kan det finnas i ett system som måste bygga höga murar för att hindra människor från att ta sig därifrån?
berlin tempelhofAtt kommunismen satt sina spår i Berlin är det ingen tvekan om. Staden präglas dock fortfarande av smula av sitt nazistiska förflutna, även om spåren efter dessa fascister är svårare att finna. Det främsta landmärket för nazistiskt arkitektur i Berlin brukar sägas vara Olympiastadion, men den hade jag redan besökt vid ett tidigare tillfället. Genom lite efterforskning fick vi nys om att det gick att gå guidade turer på den nedlagda flygplatsen Tempelhof och därför styrde vi stegen till Platz der Luftbrücke. Monumentet i parken utanför symboliserar naturligtvis luftbron som de allierade använde för att försörja Västberlin när Stalin stängde landsvägarna till staden i slutet på 1940-talet.berlin tempelhofGuidad tur på Tempelhof kan jag rekommendera till alla som fascineras av flygplatser, övergivna byggnader eller arkitektur. Flygplatsen påbörjades 1927 men under 1930-talet ritade nazistiska arkitekter om flygplatsen och syftet var att den skulle vara ett pampigt landmärke i tredje rikets nya huvudstad Germania. Flygplatsen är ännu idag till ytan en av de största i världen.berlin tempelhofFlygplatsen togs ur bruk 2008, men mycket av den gamla inredningen finns kvar. Under de sista åren gjordes inga större investeringar utan mycket av innerdelen är 30-talsarkitektur med starka inslag från 60, 70 och 80-tal.
berlin tempelhofHuvudterminalen är enorm med två våningar, stora ljusinsläpp och pampiga pelare. Takhöjden kan få vem som helst att tappa hakan. Hitler hade stora planer på att väggen ut mot start- och landningsbanorna skulle ha stora glasrutor så att resenärerna kunde se flygplanen starta och landa, en tanke som var helt unik på den tiden. Tyvärr kom kriget emellan och pengarna som skulle spenderas på flygplatsen fick istället bekosta krigsmaterial. berlin tempelhofTuren tog ca två timmar att gå och vi fick se allt från ankomsthallar, halvfärdig arkitektur till de enorma trappor som ledde upp till taken. Nazisterna hade planer på att använda flygplatsen som en paradarena och därför anpassades taken för att kunna rymma ca en miljon(!) åskådare. Vi fick även en insikt i flygfältets roll under kalla kriget. Under den tiden stationerades amerikanska soldater på Tempelhof och efter sig har de lämnat bowlingbanor, en hall för basket och många andra militära nödvändigheter. I modern tid har flygplatsen också använts som exempelvis filminspelningsplats, bland annat figurerar den i ett par scener i en av de senare Hunger Games-filmerna.
berlin atombunkerDagens sista utflyktsmål blev The Story of Berlin-museet på Kurfürstendamm. Utställningen var intressant och visade Berlins framväxt. Vi var dock en smula trötta efter en lång dag i solen och kollade bara snabbt på utställningen i väntan på att den guidade turen skulle starta. Det vi verkligen hade kommit för var nämligen en rundtur i en av Berlins få fullt funktionella atombombssäkra underjordiska bunkrar.berlin atombunkerI blått nödljus vandrade vi runt och betraktade makabra sängar, minimala kök och toaletter utan dörrar. Bunkrarna (det är egentligen en stor bunker, men med möjlighet att försegla och dela av den till två mindre) konstruerades efter andra världskriget och förväntades rymma hundratals personer i upp till två veckor. De är fortfarande fullt funktionella och går att ta i bruk inom en halvtimme i fall staden skulle anfallas. Dessvärre har bunkrarna bara kapacitet att rymma ungefär 0,1 % av stadens befolkning under två veckor. På 1950-talet trodde man att två veckor var nog för att radioaktiviteten från en bomb att försvinna, idag vet man att så inte är fallet. Bunkarna lär därför knappast rädda någon, bara möjligtvis fördröja döden ett par veckor.


Translation: Here’s a recap of my first two days in Berlin, Germany.

Tidigare inlägg «

Hämta fler inlägg