Uppföljning nyårslöften 2018

I januari 2018 skrev jag att jag ville ge mig själv utmaningar som skulle ”lyfta, utmana och peppa”. Ett, med facit i hand, klokt beslut för någon som ständigt är lite för hård mot sig själv.

2018 års löften – och uppföljning

Veganisera mera!

  • Jag ville prova att äta helveganskt i 30 dagar. Hade ingen vision om att bli vegan, men ville välja mer veganskt i vardagen.
  • Jag ville också veganisera andra delar av mitt liv. Välja vin som var veganskt, bara köpa veganska hygien- och skönhetsprodukter och bli en mer medveten konsument.

Hur gick det?

Att äta helveganskt i 30 dagar var svårare än jag hade tänkt. I vanliga fall tycker jag att det är relativt oproblematiskt att äta veganskt, men under de utvalda 30 dagarna såg jag bara hinder och kände mig otroligt begränsad och krånglig. Gick in i en fas av extrem prestationsångest och kände mig misslyckad de gånger jag upptäckte att jag av slentrian ätit en kaka på fikat på jobbet utan att ha kollat om den var vegansk eller ej. Gav upp efter ungefär 10 dagar och frossade i ost en hel vecka efteråt. 

Att välja mer veganskt i vardagen har jag däremot varit duktig på. Har nästan helt gått över till att köpa veganska mjölkprodukter. Sojayoghurt istället för vanlig yoghurt, mjölkfritt smör istället för vanligt. Har slutat att alltid ha ägg i kylskåpet och köper bara ost någon gång ibland. Strävar efter att hålla vardagsmaten vegansk, men äter vegetariskt på helgerna eller när jag är på restaurang. Har insett att en stegvis förändring är lättast för mig (det tog nästan 10 år att gå från köttis till vegetarian) och att jag lyckas bättre när jag inte ger mig själv förbud och pekpinnar.

Veganiseringen av övriga delar av mitt liv har varit blandad. Jag har helt och hållet gått över till veganska smink- och hygienprodukter. De gånger jag själv varit på Systemet och köpt vin har jag varit noga med att köpa veganskt. Däremot vet jag med mig att det har inhandlats produkter med både skinn, ull och dun under året. För att inte tala om andra kluriga produkter som stearinljus (stearin görs på slaktavfall). Jag försöker att vara medveten, men ibland sker det inköp på slentrian. Jag tycker också att det är svårt att vara kräsen när jag umgås med andra. Vill inte vara den som klagar och är krånglig när man bjuds på mat eller får presenter. I vissa fall tycker jag också att det är svårt att välja: är en ulltröja ett sämre val än en vegansk variant gjord av något kemiskt plastmaterial?

Källsortera mer och bättre

  • Jag ville börja källsortera mer och skapa ett fungerande system som passade mina behov och mitt hem.

Hur gick det?

Jag har ont om plats i köket och tidigare hade jag bara en papperspåse där jag slängde ner det som skulle källsorteras huller om buller. Stod sedan på miljöstationen och sorterade och ordnade. Ofta stod den stackars pappåsen i skåpet så länge att den blev överfull och jag i min lathet började slänga mjölkartonger och plastskräp i den vanliga soppåsen istället.

I januari åkte jag till IKEA och köpte en uppsättning behållare i serien VARIERA i olika storlekar. En stor för plast, två mindre för papper och glas och en liten för metall. De gick att få in under diskbänken utan att ta alltför stor plats. Efter detta blev det mycket enklare att bara ta den behållare som var full och hälla direkt ett passande kärl på miljöstationen. Ingen lång stund av sortering och plock. 

Jag har också blivit mycket mer noggrann gällande vad jag sorterar. Även om jag nog inte riktigt sorterar 100 % än, så har andelen skräp i hushållsavfallet minskat markant. Jag har också blivit duktigare på att trycka ihop och platta till förpackningar innan jag slänger dem, vilket gör att jag inte behöver gå till miljöstationen lika ofta.

Till min glädje har det också hänt grejer gällande sopsortering i min kommun. Under 2019 införs obligatorisk sopsortering för alla hushåll i kommunen inklusive möjlighet att skicka matrester till kompost. Kommunen har också ett pågående produkt för insamling av matfett och i december fick alla hushåll en tratt som man fäster på en PET-flaska och sedan häller gammalt stekflott i, istället för att låta det rinna ner i avloppet. Flera mataffärer i kommunen har satt upp behållare där oljan kan lämnas för återvinning.

Avsätta mer tid till att vara kreativ

  • 2018 ville jag öronmärka tid för kreativa projekt. Ge mig själv möjlighet att sy, sticka, fotografera, lära mig språk, spela musik eller vad jag nu kan tänkas vilja hitta på.

Hur gick det?

Otroligt bra, om jag får säga det själv! Jag sydde massor och fullbordade minst 16 projekt. I efterhand märker jag hur mycket jag utvecklat min färdighet. Det är stor skillnad på det jag sydde i januari och december. Framförallt har jag tyckt att det varit kul och inspirerande att sy!

Förutom att sy har jag dessutom stickat en hel del. Vantar, någon halsduk och ett pågående projekt med mönsterstickade vantar. Jag är relativt ny stickare och mycket handlar förfarande om att lära mig olika tekniker och prova mig fram.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2019/01/06/uppfoljning-nyarsloften-2018/

Årssammanfattning 2018 (inklusive en livsuppdatering)

2018 blev inget storslaget år för den här bloggen direkt. Livet kom emellan, ambitionen och tiden att skriva fanns inte. Kanske blir det bättre 2019, kanske lägger jag ner bloggambitionen för gott. Jag vet inte än.

Jag vill i alla fall inte avhålla mig från den klassiska årssammanfattningen (snodd direkt från Underbara Clara). Det är en tradition som jag hållit stenhårt de senaste fem åren: 2017,  20162015 och 2014. I år får den dessutom agera life update, en chans för mig att kort och koncist återberätta lite av allt som hänt under 2018.

Årssammanfattning 2018:

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Ja, 2018 var verkligen året då jag försökte slita mig upp ur gamla hjulspår. Jag tog mig i kragen och började söka nytt jobb – vilket var en känslomässig berg- och dalbana. Samtidigt som det är läskigt att kasta sig ut och bli bedömd och jobbigt att få många nej, har jobbsökandet fått mig att utvecklas enormt som person. I december började jag på nytt jobb på ett företag i en stad där jag inte känner någon alls. Läskigt och samtidigt fruktansvärt utvecklande.

På det privata planet har jag rest utomlands själv för första gången och genomfört ett namnbyte som jag tänkt på i säkert tio år. 2018 är året då jag stått upp för mig själv, litat på min magkänsla och vågat ifrågasätta saker som inte känts rätt. Exempelvis fick jag en remiss till en specialistveterinär (trots att min veterinär tyckte att det var onödigt) och jag fick min gamla arbetsgivare att ta sitt ansvar i samband med en arbetsplatsolycka som jag råkade ut för i november.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, jag sa upp mig och bytte jobb. Lämnade mitt handelsjobb i butiken en kvart från mitt hem för ett kvalificerat jobb som ekonom i en stad flera mil bort. Lätt bästa (och största) beslutet jag tagit i år.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, en av mina kollegor fick en liten Harry. <3

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?  Estlands hundraårsjubileum 24 februari. Den där veckan i november när jag var med om en arbetsplatsolycka, fick besked om att jag fått nytt jobb och berättade för min (läskiga) chef att jag ville säga upp mig. Allt inom loppet av tre dagar. 22 juli när jag lämnade min katt på Djursjukhuset för att hon skulle genomgå en strålbehandling och jag sedan gick runt på Biltema och kände mig helt tom. Hur jag grät varje morgon hela veckan och hade ont i magen från det att jag vaknade tills djursjukvårdarna skickade bilder och en livsuppdatering. 7 augusti när farfar gick bort.

Dog någon som stod dig nära? Farfar gick bort plötsligt men stillsamt den 7 augusti. Cajsa, mina föräldrars katt (som jag växte upp med) fick också flytta till katthimlen under sommaren efter en tids sjukdom.

Vilka länder besökte du? Estland (två gånger), Finland, Lettland, Polen. Och så stod jag i Narva och såg på Ivangorod i Ryssland som bara låg några meter bort, men ändå var helt omöjligt att ta sig till (utan visum).

Bästa köpet? Precis som 2017 vill jag säga att kattförsäkringen var årets bästa köp. Veterinärbesök är otroligt dyrt (och försäkringar löjligt billigt).

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att min katt äntligen blev botad från sina sköldkörtelproblem. En stor sten lyfte från mitt bröst. Även resorna till Estland betydde mycket för mig, speciellt den i augusti då jag spenderade en vecka med att resa runt och se landet.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Mindre drama. Utan att säga alltför mycket så var stämningen lätt hätsk på mitt gamla jobb under 2018. Att säga upp sig var lite som att lämna ett destruktivt förhållande.

Vad önskar du att du gjort mer?  Träffat vänner (samma som 2016 & 2017). Jag är dålig på att prioritera umgänge.

Vad önskar du att du gjort mindre? Ältat och oroat mig. 2018 är ett bevis på att saker ofta bara blir bättre när jag vågar släppa taget. Jag är duktig på att hantera förändring, även om jag inte vill tro det.

Favoritprogram/serier du sett under 2018? På Spåret, The Handmaid’s Tale, The Crown, Weissensee, The Wire, The Office US, The Chilling Adventures of Sabrina, Planet Earth

Bästa boken du läste i år? Astrid Lindgrens krigsdagböcker

Största musikaliska upptäckten? Traskar fortfarande runt i äldre rock. Älskar The Beatles. <3

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Att jag vågade stå upp och ifrågasätta saker som jag inte tyckte kändes rätt. Och självklart att jag sa upp mig och fick ett jobb som matchade min akademiska utbildning.

Största framgång på det privata planet? Att jag lärt mig mycket om mig själv. Jag vet numera att jag kan lösa det mesta. Jag vet hur jag uppfattas och vilka mina styrkor och svagheter är.

Största misstaget? Att jag tog åt mig för mycket av vad andra människor tyckte. Att jag (fortfarande) lät mig köras över ibland.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mycket gladare, även om det känts tröstlöst ibland.

Vad spenderade du mest pengar på? Veterinärbesök.

Något du önskade dig och fick? Nytt jobb! (Fast fick och fick – jag kämpade som tusan för att få det och fick faktiskt ett nej först. Tydligen hade jag dock gjort ett väldigt bra intryck för en månad senare ringde de och erbjöd mig en annan tjänst än den jag sökt).

Något du önskade dig och inte fick? Ett nytt jobb innan sommaren. Men ärligt, jag hade verkligen underskattat tiden och processen som ligger bakom att byta jobb.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Skulle jobbat halvdag, men tog ledigt och drack vin, sydde och åt smörgåstårta. Fick besök av vänner och födelsedagshälsningar från mina föräldrar som rymt till Singapore.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att det inte varit så otroligt dålig stämning på mitt (gamla) jobb. Känner mig lite skyldig som lämnade mina kollegor i ett kaos.

Vad fick dig att må bra?  Känslan av att jag hade kontroll över mitt eget liv. Att jag kunde fatta beslut som gjorde skillnad och att ingenting behöver vara för evigt. Insikten om att jag inte för alltid satt fast i en situation som jag vantrivdes i.

Vem saknade du? Mina vänner, som som vanligt är utspridda över hela jorden. <3 Och min kollega som gick på mammaledighet.

De bästa nya människorna du träffade? Ellen, som alltid vågade vara rak och ifrågasätta. Jag imponeras av den nya generationen unga kvinnor.

Mest stolt över? Att jag tog mig in i den bransch där jag utbildat mig. Höll i princip på att ge upp tanken på att bli ekonom och satsa på något mindre kvalificerat som receptionist eller administratör när det äntligen lossnade. Allt går om man vill!

Högsta önskan just nu? Att jag ska trivas på jobbet (har bara jobbat en vecka), att min katt fortsätter att må bra  och att jag eventuellt hittar en trevlig lägenhet att flytta till under 2019.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag tänker ge mig själv mer tid. 2017 låg allt fokus på att ta examen och 2018 gick tiden åt till att söka jobb. 2019 vill jag lägga tid på att ta hand om mig själv. Leva hälsosamt, yoga, göra roliga grejer och skapa.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/12/29/arssammanfattning-2018-inklusive-en-livsuppdatering/

Life is forever twisting & turning

Höst, slut på semestern. Nystart. Hade tänkt att börja blogga igen. Hade en vision om att skriva något käckt om höstplaner, hur våren har förändrat mig och fått mig att kanske våga drömma lite om framtiden. Sedan gick jag till jobbet, började plocka om på en hylla och fick ett telefonsamtal från min mamma som berättade att min farfar hade dött. Och ungefär där vände sig livet upp och ner en smula.

När farmor gick bort för ett par år sedan var det uppenbart att slutet var nära. Hon tynade sakta, sakta bort och sista gången jag träffade henne var hon medvetslös och jag, mamma och min bror satt vid hennes sängkant på vårdhemmet och pratade viskande om hennes kommande begravning. Hon dog ett par timmar efter att vi åkt därifrån. Med farfar var det annorlunda. Han var visserligen dement, hade svårt att förstå vart han var och vilken tid han levde i. När hemtjänsten kom hem till honom en morgon för några veckor sedan stod han i trädgården och försökte koka ägg på gräsklipparen. Efter det flyttades han till ett demenshem där han umgicks med andra lika dementa och tyckte att maten smakade ”skit”. För bara ett par timmar sedan steg han upp för att med god aptit äta frukost, innan han gick och lade sig igen för att aldrig mer vakna. Livet är så abstrakt. Min kollega födde sitt första barn i fredags. Idag dog farfar. Ett liv tillkommer, ett annat slocknar.

Jag undrar hur jag kommer att minnas farfar om tio eller tjugo år. Som barn såg jag upp till honom, men kom aldrig honom nära. Han var inte en lätt människa att förstå sig på. Under tonåren gled jag ifrån min släkt mer och mer. Mina livsval passade inte med deras. När min kusin födde deras barnbarnsbarn var hennes liv lättare att relatera till än mitt med högskolestudier och ständig ångest. Det fanns färre och färre beröringspunkter mellan oss, och till slut drog jag mig undan för att det kändes som att vi inte längre hade något mer än blod gemensamt. Efter att farmor dog träffade jag bara farfar ett fåtal gånger. Varje gång var jag rädd att han inte skulle komma ihåg mig. Att han någon gång skulle fråga vem jag var. Att jag, hans barnbarn skulle betyda så lite för hon att han inte ens skulle kunna känna igen mitt namn och mitt ansikte.

Jag hoppas att jag kommer att minnas farfar som han var när jag var liten. För trots att vi inte hade mycket gemensamt gav han mig något som jag alltid kommer att bära med mig – mitt estniska arv. Det var farfar som tände min estniska låga. När jag var liten och Estland fortfarande var en del av Sovjetunionen brukade han sätt mig i knät och sjunga ”Ema viis hälli heinamaale”. En vaggvisa som ofta sjöngs som en del av den sjungande revolutionen. När republiken återupprättades resten han fram och tillbaka mellan Estland och Sverige som tolk åt Röda Korset. Varje gång bar han med sig fantastiska historier och små presenter tillbaka till oss barnbarn. Hos mig tändes en nyfikenhet och en längtan, en insikt om mitt arvs betydelse, som har format mig till den jag är idag.

Farfar var ingenjör, precis som sina söner. Han drev eget företag och kunde förvandla vilken metallbit som helst till något vackert. Som de konstfulla smidesstaketen som omgav deras trädgård eller de vackra föremålen som han sålde till Apoteket och som hängde i deras lokal till långt in på 2000-talet. Farfar var kreativ, på ett annorlunda sätt. Han kunde skapa rebusar och hinderbanor i trädgården som tog oss barnbarn timmar att ta oss igenom. När han upptäckte datorns magi kunde han spela tetris i timmar, även om han aldrig riktigt lärde sig att förstå sig på internet. På 90-talet hade hans sitt egen mancave i källaren (långt innan termen var uppfunnen). Där satt han och kedjerökte och tittade på sport, tills farmor fick nog och han fick sluta att röka. Både inomhus och överhuvudtaget. Farfar var social. Han kunde prata med vem som helst, när som helst. Ibland åkte han till torget i centrum och bara gick runt och pratade med folk. Oavsett om han kände dem eller inte. Jag tror att det är så jag kommer att minnas honom.


Translation: My grandfather passed away today.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/08/14/life-is-forever-twisting-turning/

Sytt: Agnes x 2

Jag var inne i ett pysselflow i början på året. Det syddes toppar och klänningar till höger och vänster. Högen med saker att fotografera och publicera här på bloggen växte och växte. Utan att något någosin dök upp. I förra veckan tröttnade jag och hängde in hela högen osorterad och ofotograferad i garderoben. Ska jag bli en duktig pysselbloggare måste jag nog utveckla en bättre rutin för vad jag gör med mina färdiga alster…

Bland de plagg som blev fotograferade innan frustrationen slog till fanns i alla fall två randiga Agnes-tröjor! Mönster från Tilly & the Buttons (som vanligt) och tyg från Stoff & Stil (som vanligt). Håll tillgodo!

Agnes #sewingagnesFörst ur är en röd- och vitrandig variant med långa ärmar och rynkning i fram. Eftersom jag är otroligt dålig på att verkligen mäta innan jag börjar sy så hade båda tröjorna mått bra av att vara en storlek större än de är. Lite rörelseutrymme är alltid trevligt (och med detta vill jag egentligen säga att storlekarna i mönstret är något små – jag som i vanliga fall har 34/36 eller UK8/10 skulle behövt ha en storlek 3, inte 2 som enligt mönstret)Agnes #sewingagnesÄlskar de långa ärmarna och den runda halsringningen. Tycker att många t-shirtar man köper i affärerna är alldeles för urringade, men den här blev perfekt.Agnes #sewingagnesValde att klippa halslinningen på ”fel håll” för att skapa en motsatt effekt. Sydde också en ganska diskret rynkning vid halslinningen, men man kan med fördel rynka mer för en starkare effekt.Agnes #sewingagnesTyget är för övrigt fantastiskt med smala linjer och glitter! Agnes #sewingagnesÄr imponerad övermin förmåga att matcha ränder, speciellt eftersom jag gjorde det lite på känn och utan någon som helst aning om hur mönstermatchning egentligen ska gå till.Agnes #sewingagnesDen andra Agnes-toppen gjorde jag med kortare ärmar. Valde ett riktigt mjukt stretchtyg med lite bredare svarta och vita ränder.Agnes #sewingagnes Agnes #sewingagnesÄven denna med kontrasterande halsringning och en lätt rynkning.Agnes #sewingagnesGillar ärmarna som är korta, men ändå klädda på något sätt. Det värsta jag vet är för korta ärmar som bara korvar upp sig och lägger sig på axeln.

Kan överlag rekommendera Agnes till alla som söker den perfekta tröjan! Enkel att variera och kan vara allt från en baströja till ett statement piece med rynk och stora puffärmar. Finns också ett enkelt hack för att förvandla tröjan till en klänning. Kommer definitivt att bli fler sydda av denna framöver!


Translation: I’ve made myself two striped Agnes shirts (pattern by Tilly & the Buttons).

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/05/23/sytt-agnes-x-2/

Listan om dagen

Dags för en lista igen! Denna gång är det listan om dagen – snodd från Elsa Billgren.

Listan om dagen

Vad har du gjort idag?
Sökt sisådär 10 jobb, varit på bankmöte, jobbat eftermiddag, promenerat överdrivet långt samt lagat mat.

Vad har varit kul idag?
Riktigt skönt med en lång promenad på kvällen för att rensa tankarna. Annars har denna dag mest varit en sådan som man tvingar sig igenom.

Vad har varit jobbigt idag?
Hela jobbsökargrejen är jobbig tycker jag. Jag gillar inte att inte ha saker under kontroll. Plus att stämningen på mitt nuvarande jobb var riktigt låg idag. Usch!

Vad gör du nu?
Svarar på den här listan, oroar mig för att jag ska till veterinären imorgon och gör mig redo för att ta tag i disken.

Hur ser du ut idag?
Typiska jobbkläder. Jeans och t-shirt. Plus ögon svullna av pollenallergi.

Vad ska du göra nu?
Diska, plocka undan lite och sedan krypa ner i sängen med en kopp te.

Vad ska du göra ikväll?
Dricka te och kolla på finalen America’s Next Top Model.


Translation: A list about my day.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/04/11/listan-om-dagen/

Ett litet lass med vegansk hudvård

hudvård

hudvård

En del av mitt nyårslöfte var att veganisera mer i mitt liv. Även om jag inte planerar att bli helvegan (håller kanske på att ändra mig på den punkten, men det kan jag berätta mer om en annan gång) så lovade jag att definitivt göra delar av mitt liv helt veganska. På vilket sätt blir jag gladare av att borsta tänderna med slaktprodukter eller smörja in ansiktet med döda djur?Nu är det lusläsning av ingredienslistor och ivrigt googlande som gäller varje gång jag behöver klicka hem något nytt. Att köpa hudvård i fysisk butik har jag helt gett upp helt. Det finns inte en chans att jag orkar stå som ett fån i ett hörn med mobilen i högsta hugg.

För att tag sedan klickade jag hem en drös nya produkter:

  • Handkräm från CCS samarbete med Threrese Lindgren (har utgått, men säljs numera under varumärket Indy Beauty)
  • Dagkräm ur Pomegranate-serien av Weleda
  • Deodorant från Urtekram
  • Rengöringskräm för ansiktet ur Almond-serien från Weleda

 

Tankar om produkterna:

Handkrämen gillade jag och kan tänkta mig att köpa igen. Trevlig, mild doft. Finns i aprikos eller vanilj, men jag upplevde inte att det var några tydliga dofter. Aprikosen var lätt fruktig och vaniljen lite mer dov. Krämen gick in i huden snabbt, men var aningen för tunn för mig som får extremt torra händer på vintern. Däremot fungerar den perfekt nu när det blivit lite varmare. Det stora minuset är att produkten bara säljs i liten förpackning.

Dagkrämen gillade jag inte alls av den enkla anledningen att den är parfymerad. Jag klarar inte parfymerade produkter i ansiktet. Har tidigare använt dagkrämen ur Almond-serien och gillat den skarpt, men den är inte vegansk. Jakten går vidare.

Deodoranten var rent ut sagt kass. Det är svårt med ekologiska deodoranter, men den här var en stor besvikelse. Tycker annars att Urtekrams kristalldeo är rätt bra, men krämformulan i den här fungerade inte alls på mig. Jag luktar svett redan innan jag kommit till jobbet på morgonen.

Almond-rengöringskrämen är en gammal favorit som jag använt ett tag. Mild och oparfymerad. Tack och lov att den dessutom är vegansk!


Translation: One of my new year resolutions was to live a more vegan life. I’ve promised myself to only use vegan skin care and make up products. Here’s some of my latest buys and with reviews.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/04/10/ett-litet-lass-med-vegansk-hudvard/

Drakjakt, bao och en hundraåring

Om ett par dagar är det mars, men ännu syns ingen skymt av vår. Väderprognoserna utlovar bister kyla och snön på marken visar inga tecken på att vilja ge med sig. Den enda trösten i denna eviga vinter är att ljuset äntligen är på väg tillbaka. Det är märkbart ljusare nu. Ikväll vid 18 när jag gick från jobbet gick det faktiskt att tydligt se konturer på saker. Det kompakta mörker som tidigare varit har börjat luckras upp.

I dagar av förkylning, späckade scheman och trötthet kan jag i alla fall se tillbaka på en riktigt bra (men kort) helg. I lördags var det två efterlängtade saker som stod på schemat: Pokémon Go Community Day och Estlands 100 års jubileum. Jag gissar att jag var ungefär den enda personen i Sverige som uppmärksammade båda dessa händelser. Att jag är av estnisk härkomst och har ett starkt intresse för estnisk kultur och estniska traditioner kanske de flesta redan av visste. Men att jag aktivt springer runt på gatorna och jagar tecknade monster med mobilen tror jag inte att jag tidigare nämnt. Som uppväxt på 90-talet och med ett stort intresse för datorspel och fantasy kanske det inte är någon stor överraskning av Pokémon tilltalar mig. Och till alla er som är skeptiska vill jag bara protestera: det är kul och man får motion! En ultimat kombination! Jag vet inte hur många extra mil jag har knatat tack vare den där appen. I lördags var det i alla fall Community Day och mellan 11-14 kunde man fånga den relativt sällsynta draken Dratini. Tyvärr råkade jag vara på jobbet under den tiden, men jag hann i alla fall fånga ett par odjur under min minimala lunchrast. Längtar redan till nästa gång!

Efter jobbet gick jag hem och drack kaffe och såg på videoklipp från 100 års firandet i Tallinn. På kvällen fick jag ett ryck av hurtighet och ställde mig och gjorde veganska steamed buns/bao. Jag älskar asiatiskt, bröd och mat som inbjuder till att plocka fram ett dussin loppisfyndade skålar och ställa fram med olika plock så bao är något av det bästa jag vet. Förutom nyångade bröd serverade jag picklade grönsaker, marinerad tofu, koriander, jordnötter, böngroddar, kimchi och ett par olika såser. Så. Jäkla. Gott. Jag och sällskapet åt tills vi storknade! Efteråt tvingade jag alla närvarande att kolla på nationaldagsparaden från Tallinn. Mutade sällskapet genom att bjuda på champagne. Sedan avslutade vi med att kolla på Melodifestivalen. Och ungefär så såg helgen ut. Söndagen innebar mest att jag gjorde massa nyttiga saker: skickade in försäkringspapper, betalade räkningar, städade och handlade mat.

Veckan ser ut att bli fullspäckad. Imorgon väntar årsmöte med orkestern (så tråkigt!). På onsdag ska jag klippa mig och på torsdag måste jag skriva och skicka in ett par grejer som jag skjutit upp alldeles för länge. Tack och lov är jag ledig i helgen så då tänker jag sy och sticka hela dagen! Längtar!


Translation: Last Saturday was special since it was both Pokémon Go Community Day and the centennial of Estonia. In celebration I mad really tasty steamed buns with tofu and vegetables. Me and my friends spent the evening watching the military parade in Talliinn and drinking champagne.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/02/26/drakjakt-bao-och-en-hundraaring/

Mer Warszawa och åter till Berlin

Nu knyter jag ihop säcken för 2017 års semester (lagom tills att det börjar bli dags att planera nästa). Jag började, som ni kanske minns, med ett par dagar i Berlin innan det var dags att ta tåget till Warszawa. Sist berättade jag om en ”vanlig” semesterdag i staden, men värme, museum och sevärdheter.WarszawaSista kvällen i Warszawa gick vi en ”self guided tour” genom Praga-Polnoc, området där vi bodde. Jag tycker ofta att det charmiga med Östeuropa är att man möter så många olika stilar på en liten yta. Det välpolerade och moderna kan på bara något kvarter bytas till förfallna betonghus och övergivna ruiner. I Praga-Polnoc var skillnaden tydlig. I områdena närmast järnvägsstationen Wilenska var mycket nyrenoverat och flådigt. Ju längre bort man rörde sig, ju mer gammalt fanns kvar. Bara några kvarter från vårt hotell låg ödetomter och renoveringsobjekt.WarszawaGatan Mala (tror att det uttalas ”Maova”) är en av de bäst bevarade gatorna i Warszawa. Bebyggelsen ser ut som staden gjorde i början på 1940-talet och därför används den flitigt att filmteam som vill porträttera staden under kriget. Vi hann bevittna två filminspelningar under de fyra dagar vi bodde i Praga-Polnoc.WarszawaÄven på Mala börjar moderniteten göra sig påmind. Tegelhusen plockades isär ett efter ett (den vänstra byggnaden är bara ett tomt skal) och ersattes med nya, moderna huskroppar. Och härmed avslutar jag min skildring från Warszawa. Sista dagen regnade det brutalt mycket så vi ägnade oss åt lite hederlig shopping. Tog även tillfället i akt att besöka det judiska museet Polin, där vi spenderade fem(!) timmar utan att hinna se allt. Utställningen sög totalt musten ur oss och vi kraschade på hotellet på eftermiddagen. På kvällen ville vi avsluta storstilat och åkte till Tel Aviv Food & Wine, en vegansk fine dining restaurang, på Poznanska 11. Väl där visade det sig att hela gatan kryllade av veganska och vegetariska restauranger. Jag som tidigare tyckt att det varit lite bökigt att hitta vegetarisk mat kände mig lite lätt blåst. Men jag antar att jag bör se det som en motivation för att återvända till Warszawa! Tel Aviv Food & Wine bjöd i alla fall på utsökt falafel och trevliga hempressade juicer. Rekommenderas!

BerlinPå morgonen efter hoppade vi på ett iskallt tåg för transport tillbaka till Berlin. På eftermiddagen rullade vi in på Hauptbahnhof och tog oss till vårt nya hotell, Park Inn vid Alexanderplatz. Bodde flott med utsikt mot TV-tornet. Min resekompis hade en middagsdejt med sin tyska kusin inbokad på kvällen så jag passade på att själv strosa runt kring Alexanderplatz. Besökte Primark och köpte snorbilliga t-shirtar (i toppkvalitet) och ännu billigare underkläder (som jag redan fått slänga på grund av totalt värdelösa). På kvällen drog det ihop sig till åskoväder och jag satt i fönstret och såg blixtarna lysa upp den Berlinska himlen. Vackert!BerlinSedan grydde en ny dag och det började bli dags för hemfärd. På Alexanderplatz var det full rulle redan från tidig morgon.BerlinVi strosade runt i de äldre kvarteren runt Alexanderplatz och passerade mysiga Nikolaikirchplatz. Här samsades mysiga småbutiker med pittoreska restauranger.BerlinJag blev speciellt förälskad i leksaksaffären som sålde Steiff-nallar och hade världens charmigaste gäng placerade på trottoaren.BerlinAvslutade semestern med lite klassiskt turistande. Promenerade utefter Spree och följde Unter dem Linden upp till Brandenburger Tor. Trängdes med turister, åkte spårvagn, åt glass, drömde om att bo i Berlin och gav till slut upp och satte oss på bussen till Tegel. Lagom trötta och försenade landade vi på Landvetter vid midnatt och konstaterade att en mycket lyckad semester var över.


Translation: Here’s the last report from my 2017 summer vaction. Spent a few days in Warsaw before boarding the train back to Berlin.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/02/08/mer-warszawa-och-ater-till-berlin/

Sytt: Coco x 2

Jag har haft ett kreativt flow i vinter. Sytt och stickat mer eller mindre vareviga ledig minut. I mellandagarna snodde jag ihop två Coco-klänningar.Ett helt fantastiskt mönster signerat Tilly and the Buttons (som vanligt). Älskar att klänningen känns stilig, men lös och ledig på samma gång. Hög komfort, utan att jag behöver känna mig taskigt klädd. Perfekt att sy i mjuka stretchtyger (vilket för övrigt är ungefär det enda jag vill ha på mig nu för tiden).

Jag är ledsen för bildkvalitén. Dagsljus är en bristvara i min lägenhet i vanliga fall och att det är januari gör inte saken bättre. När jag fotat hälften av bilderna insåg jag dessutom att kameran stod på manuellt fokus. Mindre lyckat. Och tillslut vill jag inflika att jag absolut avskyr att vara med på bild, men jag offrar mig för er skull. Ha överseende med min enorma modellovana.

coco dress

Den första versionen av Coco gjorde jag enkel: rak halsringning, långa ärmar med enkla fållade ärmslut, men med ett par fickor för att liva upp det lite. coco dressTyget är en riktigt mjuk och gosig bomullsjersey med stretch från Stoff & Stil. Färgen ligger någonstans mellan röd och lila. coco dressVill bo i denna ungefär varje dag. coco dressDen andra Coco-klänningen sydde jag av ett gammalt stretchtyg som länge legat i mina gömmor. Köpt i en liten tygbutik mitt ute i ingenstans för länge, länge sedan. Har ingen aning om vad det är för typ av tyg, men någon form av stretch med polyester eller viscose. Älskar 70-tals vibbarna och kombinationen brunt, grått och svart.coco dressValde att sy ”cuffs” (vad heter det på svenska?), vilket i mitt tycke lyfte hela klänningen ytterligare ett snäpp.coco dressSlog dessutom till på en liten halvpolokrage (som inte blev så bra eftersom jag gjorde helt fel, men det hör till att allt inte blir som man tänkt sig).

Drömmer redan om att sy ett par Coco till. Känner ett starkt behov av att prova en tröja eller två i samma mönster också. Och en klassisk randig klänning. Det kan man ju aldrig få för många av?


Translation: My December/jJnuary makes: two Coco dresses from a pattern by Tilly and the Buttons. The first one in a simpler model and the second one with cuffs and a roll funell neck. I really love them both and can’t wait to sew another one. <3

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/01/30/sytt-coco-x-2/

Genom motgångar, mot stjärnorna

Veckan som gick har ärligt talat varit rätt kass. Jag kan ha överseende med mycket i januari. Det är grått, näsan rinner och arbetstimmarna på jobbet känns evighetslånga och outhärdligt stillsamma. Det kan jag leva med. I onsdags kom dock årets (hittills) sämsta dag för min del. Året har börjat lite knackigt, det erkänner jag. Främst för att jag och veterinären varit tvungna att justera min katts medicin, vilket inte blev så bra. Återbesöket i förra veckan visade på att blodvärdena sprungit iväg åt helt fel håll och jag upplever att allt vi kämpat för under hösten nu är ogjort. Medicinen är nu justerad (igen) och i fredags tyckte jag mig äntligen märka en viss förbättring hos min lilla håriga rumskompis. Håller tummarna för att det bara blir bättre!

Åter till motgångarnas onsdag. Jag hade sovit dåligt flera nätter i rad, eftersom katten ägnar de tidiga morgontimmarna åt att uttrycka sitt missnöje med sin situation. Blev därför inte särskilt förvånad när jag vaknade med ett ryck vid sex på morgonen. Lite yrvaket insåg jag att det inte bara var det faktum att katten for runt i sängen som väckt mig, jag blödde nämligen också näsblod. Nåväl, jag är ju van. När jag var i tonåren blödde jag näsblod mer eller mindre dagligen och vaknade ofta på nätterna av att det rann. Halvt förblindad och trött smög jag in i köket för att hämta papper och tog mig sedan tillbaka till sängen för att vänta på att blodflödet skulle upphöra. Det kändes snabbt bättre, men istället drabbades jag av ett starkt ringande i öronen. Det tjöt så högt att jag inte kunde tänka och jag upplevde att jag gick in i ett utifrånperspektiv och såg mig själv utifrån. Ringande tilltog i styrka och det svartnade för ögonen. Samtidigt kände jag mig extremt klar i huvudet och jag minns att jag tänkte att ”det är såhär det känns att dö”. Min glasklara inre röst konstaterade att jag nog borde ringa till 112, men att det antagligen inte var någon idé eftersom ändå inte skulle höra vad de sa (på grund av ringandet i öronen). Sedan försvann rösten och det svart och tomt. När jag kom tillbaka fann jag mig själv liggandes på sidan, plötsligt medveten om att jag skakade, men att ringandet i öronen var på väg att avta.

Övertygad om att jag haft någon form av epileptisk attack fick jag tag i telefonen och ringde till pappa. När han tjugo minuter senare dök upp för att köra mig till akuten var jag löjligt klar i huvudet och hade rationellt sett till att medicinera och mata katten, bytt om till rena kläder, packat väskan och borstat tänderna. På sjukhuset togs ungefär en triljon prover, vilka samtliga visade på att jag var kärnfrisk. Någon epilepsi trodde inte läkarna heller på, troligare är att jag svimmat, men inte riktigt insett det. Just svimning och näsblod har hängt ihop för mig förr. Jag glömmer aldrig den gång då jag kanske fem år gammal fick syn på min blödande näsa i badrumsspegeln och till mammas förvåning svimmade baklänges rakt in i duschen. Svimmat utan näsblod har jag också gjort, många gånger. Minns ni exempelvis när jag svimmade och slog ögonbrynet i handfatet? En gång på gymnasiet svimmade jag i en radiostudio och slog huvudet i ett element. Så vi kan säga att jag är van. Vis av erfarenhet vet jag att det betyder att jag måste ta det lugnare. Sluta ställa krav, sluta stressa och sluta oroa mig.

Veckans eländigheter slutade dock inte i onsdags. I några veckor har min dator velat installera en ny Windows-uppdatering, men inte lyckats. Den fastnar halvvägs och enda sättet att komma runt det är att stänga av datorn och låta den återställa sig till den gamla versionen. Igår gick det dock inte. Någonstans blev det fel och datorn vägrade att återställa sig. Hamnade i en ”installation loop” där den bara startade om och försökte att ömsom installera och ömsom återställa. Suck. Googlade halvt ihjäl mig med insåg ganska snart att det inte skulle gå att lösa. Efter några timmar lyckades jag ändå att rädda alla filer av värde innan jag tvingades formatera om hela hårddisken och installera om Windows från grunden. Tack och lov finns filerna kvar, men jag kommer att behöva lägga ett par timmar till på att återinstallera alla mina program. Tur i oturen…

Tack och lov är det söndag idag och snart är den här veckan över!


Translation: This week has been the worst! Wednesday morning I fainted at home and had to go to the emecency room and then my computer broke down. Luckily I managed to retrive all my files, but I still need to spend a few hours reinstalling all my apps. *sigh*

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/01/21/genom-motgangar-mot-stjarnorna/

Load more