Drama-tanten in action

Att leva med mig kan vara lite som att leva i en film. Hela mitt liv har kantats av mängder av konstiga händelser och små scener. Få  människor kan ha varit med om så många hemska, spännande och ibland roliga saker som jag. Jag älskar att dela med mig av mina små anekdoter och min pojkvän har alltid skrattat gått och hänförts åt mina historier om när jag svimmade under en direktsändning i radio, hur min bil gick sönder mitt utanför en okänd by i Tyskland och den kaotiska landningen med flygplanet på väg från Brasilien. Livet med mig går alltid i hundratjugo kilometer i timmen, på gott och ont.

Idag var dagen då herrn själv fick sig ett äventyr i äkta Tant Carin anda. Det började helt oskyldigt med att han sov över hos mig, något som sällan händer. Det var varmt, trångt och mysigt. Strax före sex på morgonen vaknade jag till och kände att ett besök i badrummet var på sin plats. Han var vaken och lät mig motvilligt klättra över honom för att ta mig ur sängen. På plats i badrummet uträttade jag det jag skulle. Jag var precis redo att återvända till den varma sängen när yrseln kom över mig. I efterhand berättade Joakim för mig att han hört en ganska hög smäll, ungefär som när man tappar något i handfatet. Han hörde mig göra ett stönande eller suckande ljud och sedan följde en andra smäll.

Mitt första minne efteråt var att världen snurrade och jag var säker på att jag höll på att dö. Jag försökte få luft, jag försökte skrika men något blockerade andningen. Jag slog upp ögonen och märkte att jag låg på golvet och att det var blod överallt. Jag försökte resa mig men världen snurrade och kroppen ville inte lyda. Joakim var plötsligt där och försökte få mig att blunda och lägga ned huvudet igen. Han fick tag i papper och började torka mig i ansiktet för att hitta källan till blödningen. Nyfikenheten tog överhanden och jag kunde inte förtsätta blunda. Hela mitt badrum var dränkt i blod. Mina händer var blodiga, det var en pöl på golvet där jag hade huvudet och mattan, som i vanliga fall är grön, hade en stor mörkbrun fläck där blodet redan hade börjat torka. Handfatet, där jag antagligen hade slagit i mig, hade också blodfläckar, liksom badrumsskåpet under.

Joakim berättade senare att han först trodde att blodet kom från ett jack strax ovanför ögonbrynet. Det blev dock snart klart för honom att det största problemet var min näsa. Efter över en halvtimme på golvet kände jag mig stark nog att förflytta mig till sängen och i ljuset från min sänglampa syntes det klart och tydligt att det var näsan som fått den värsta smällen. Näsvingarna var svullna och på vänster sida fanns en svullnad som gjorde att näsan såg ut att vara dubbelt så stor som normalt.

Jag har alltid haft lätt för att svimma och vet att det inte är farligt i sig. Eftersom jag denna gång lyckats slå mig ganska ordentligt tyckte vi inte att det fanns något annat alternativ än att ta en söndagstripp till akuten. Strax efter sju blev jag, som första patient för dagen, inledd på akutmottagningens vårdrum. Kontroll av EKG, temperatur, puls och blodtryck följde. Allt var normalt. Jag förflyttades till ett annat rum och blev liggande på en säng i över en halvtimme i väntan på läkare. I min tristess lyckades jag med konststycket att tappa en hushållspappersrulle (näsan blödde fortfarande) som rullade iväg, for under tre andra sängar och stannade på andra sidan rummet. Den unge vårdaren som kom in för att ta mitt blodprov tyckte nog att jag var en himla konstig typ som först kastade papper runt omkring mig och sedan fick en mindre panikattack över att behöva ta ett blodprov genom stick i fingret. På detta följde en allmän kontroll hos läkare samt en neurologisk kontroll för att utesluta fel relaterade till hjärnan. Läkaren konstaterade att mitt jack i ögonbrynet inte behövde sys men att min näsa behövde en närmare kontroll. Jag fick en remiss till en specialist på Kärnsjukhuset i Skövde, men då undersökningen inte kunde genomföras så nära inpå olyckan fick jag nöja mig med en tid under dagen imorgon.

Sedan jag fick lämna Akuten har jag spenderat livet i sängen. Näsan är extremt svullen och öm. Det känns ungefär som att ha en riktigt extrem förkylning. Jag har svårt att dricka och äter bara saker som är lätta att tugga. Banan och sorbet, med andra ord. Har insett att jag inte kommer att kunna jobba på ett tag (min svullnad blå näsa och jack i pannan gör att jag ser ut som om jag varit i slagsmål) och oroat mig en smula över vad morgondagen har att ge. Åh andra sidan inser jag att det knappast lär bli värre än idag.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2012/04/29/drama-tanten-in-action/

Kommentera

Your email address will not be published.