Tallinn, dag 6: Museum & Kalamaja

Fredagen, vår sjätte dag i Tallinn, var den enda som inte bjöd på riktigt fint väder. Morgonen var klar, men kall och övergick i mulet och regn. Vi kände att resan började närma sig sitt slut och började göra upp listor över vad vi ville prioritera och vad som kunde strykas.

Tallinn_130809_0024

Dagens första mål blev ett besök på Kiek in de Kök, ett stort kanontorn uppe på Domberget. Vi hade ju traskat förbi museet redan tidigare i veckan, men då var det stängt. Tornet i sig är 38 meter högt och har väggar som är tjocka nog att stå emot kanoneld. Det byggdes 1470 och var länge en viktig del av stadens skyddsvärn. Idag finns ett museum om Tallinns försvar här. I källaren fanns också en tillfällig fotoutställning föreställande estniska kvinnor. Otroligt bra.

Den riktiga höjdpunkten på Kiek in de Kök-besöket var dock trippen ned i de underjordiska tunnlarna. Man var tvungen att boka guidning innan, men det var det värt. Under en dryg timmes tid promenerade vi runt i uråldriga försvarstunnlar som genom åren tjänat från allt till försvar till hem för hemlösa och replokaler för förbjudna subkulturer (läs: punkare). En del av de äldre tunnlarna var numera stänga eftersom man upptäckt att det var hem för utrotningshotade arter av fladdermöss och spindlar. Hur ofta händer sådant i Sverige? Fladdermöss fick vi dock ändå uppleva. Natten innan hade det fallit kraftigt regn och åskat mycket, vilket fått en ensam fladdermus att villa sig ut i de nyare tunnlarna. Han flög förtvivlat runt över våra huvuden under hela turen. Guiden såg mycket bekymrad ut och suckade högt varje gång den lille stackaren kom farande.

Hela förmiddagen hade gått och vi gick till hotellet för att äta lite frukt och lämna jackorna (det var bara 5 plusgrader i tunnlarna). Jag lämnade även min kamera, vilket jag sedan ångrade mycket. Det vi såg senare under dagen hade varit värt att porträttera. Nästa stopp var området Kalamaja som ligger bakom järnvägsstationen, Balti Jaam. Området som för ett par år sedan mest bestod av slitna trähus har blivit hippt och inne och renoveras nu för fullt. Vi började på en marknad precis bakom stationen. Att gå omkring här, bland grönsaker och begagnade kläder, var som att kastas tillbaka till den gamla Sovjet-tiden. Vi åt också lunch på ett café tvärs över gatan.

Promenaden gick sedan vidare in i hjärtat av Kalamaja-kvarteren. Vi passerade genom en park och kom sedan till museet Seaplane Harbour. Ett museum med militära båtar och flygplan. Museet var dock med på vår lista över saker som kunde prioriteras bort, så istället för att gå in och se hela utställningen spenderade vi en stund på gården där de hade en utställning med militära fartyg och andra fordon.

(Bild från Johan Eek).

Ett par hus bort låg nästa sevärdhet. Patarei prison. Ett fängelse som började sin bana som fästning på 1840-talet. 1919 blev det fängelse och förblev så till 2003 då det stängdes eftersom det inte uppfyllde EU-standard. Under Sovjet-tiden satt många människor fängslade här och många avrättades. Den sista avrättningen hölls 1991, strax innan självständigheten. Fängelset i sig har stått tomt sedan tio år tillbaka och har nu öppnats för allmänheten. Allt är bevarat och besökarna kan ströva fritt på området. Paterei-fängelset är något av det mest suspekta jag tagit del av. När vi kom dit hade det börjat regna och trots att det fanns belysning i taket, var den inte tänd. I de långa mörka korridorerna strövade människor omkring bland flagande betong och övergivna celler med endast mobiltelefoner som ficklampa. Skitläskigt. För er som spelat Silent Hill 2 och funderat på vart Pyramid Head är när han inte är i Silent Hill så har jag svaret…

(Bild från Deano around the World)

Jag och Joakim utforskade de mer upplysta delarna av fängelse. Den andra våningen där operationssalen och personalrummen fanns, samt gården med vakttorn och motionsceller. Detta är bara en liten del av fängelset. Besökarna kan till exempel se rummet där hängningar och andra avrättningar gick till. Det var dock omöjligt att ta sig fram eller orientera sig i beckmörkret som var. Hade lamporna varit tända hade jag gärna strövat runt och fotograferat i timmar. Känslan som låg i luften var dock hemsk. Vi konstaterade många gånger att ”detta är inte ett ställe där man vill vara”. Hopplöshet och ångest låg som en våt filt över luften.

(Bild från Dmitri Korobtsov)

Efter en omtumlande upplevelse på Paterei behövde vi skaka av oss känslan av olust. Kvällens sista stopp blev varuhuset Viru-keskus (igen). Denna gång besökte vi Kaubamajas matsaluhall som finns på bottenvåningen. Vi köpte på oss mängder av estniska delikatesser. Knäckebröd, glass, choklad och vin. Och likören Vana Tallinn som är rom som smaksatts med bland annat citrus. Hälften blev kvällsmat på hotellrummet, hälften följde med som souvenirer hem.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/28/tallinn-dag-6-museum-kalamaja/

Kommentera

Your email address will not be published.