Tallinn, dag 7: Allt vi inte hunnit… och en del vi aldrig hann.

Dag sju, lördagen, var vår sista dag i Tallinn. Planet skulle gå tidig eftermiddag dagen efter så vi skulle inte hinna mycket mer än att packa ihop och ta en kort promenad genom Gamla Stan. Det var alltså nu eller aldrig (eller i alla fall inte tills nästa gång) som gällde.Tallinn_130805_0360_1

Vi började vid Yllemuren för inköp av souvenirer. Yllemuren är smeknamnet på en liten gata som går utefter den gamla stadsmuren strax bortanför Viru-porten. I valven i muren står tanter och säljer ett fantastiskt utbud av stickade och virkade ylleprodukter. En riktigt klassisk estnisk souvenir. Varje gång någon i min familj har besökt Estland (och det var ofta under 90- och 00-talet) köpte de med sig stickade produkter hem. Jag har genom åren haft mängder av tröjor, mössor och vantar i Estniskt yllegarn. Sedan farföräldrarna blivit äldre har också besöken till Tallinn blivit alltmer sporadiska och förrådet av vantar har sinat. Jag slog till på två par vantar och en estnisk klassiker: en kombinerad mössa och halsduk. Det ser ut som en överdimensionerad toppluva med två toppar som man virar runt halsen istället för halsduk. Joakim slog till på en supersnygg stickad tröja i marinblått till sig själv och en kofta till sin mor.

Tallinn_130810_0002

Vi promenerade sedan vidare ned till Rotermanni-kvarteren. När vi var där dagen innan hade Kalevs chokladbutik stängt för dagen. Choklad är en annan stor grej i Estland. Företaget Kalev tillverkar choklad och praliner i alla möjliga och omöjliga färger och former, ofta presenterade i vackra presentaskar. Perfekta presenter. Vi frossade i choklad. Jag köpte vit choklad med kex, vit choklad med blåbär och mörk choklad med blodapelsin, medan Joakim plockade på sig presentaskar med praliner för att ge bort till sin släkt.

Tallinn_130810_0006

I ett gammalt sädesmagasin i Rotermanni ligger Sovjet-museet. Det är en privat samling med föremål och fordon från ockupationstiden. Meningen med utställningen är varken att glorifiera eller svartmåla tiden av Sovjetiskt styre. Utan att minnas det som har hänt, och att låta den yngre generationen få ta del av det som har varit. Utställningen var väl skyltad på engelska och skyltarna var ofta humoristiska (och rätt kritiska). I museet fanns hela miljöer, till exempel en matbutik, där inga varor fanns och servicepersonalens yrke gick ut på att ge så lit service som möjligt (enligt skylten). Det fanns även en lägenhet i naturlig storlek, som enligt skylten beskrevs som ”trång och otrevlig – för att människor inte skulle vilja sitta hemma och konspirera”. Tyvärr verkade museet vara lite av en bortglömd pärla. Vi var ensamma under hela tiden vi var där och ägaren blev så överlycklig när vi steg in att han bjöd oss på kolor och ryska karameller. För den som är det minsta intresserad av det som har varit, ur ett historiskt eller nostalgiskt syfte, kan jag varmt rekommendera detta museum.

Tallinn_130810_0018

Vi återvände sedan till Gamla Staden och gick in på Raeapteek vid Rådhusplatsen. Detta är ett av Europas äldsta apotek och är fortfarande i drift. Förutom att sälja läkemedel över disk har de en liten utställning om apotekshistoria. Besökarna kan förundras över de gamla burkarna med olika innehåll som förr såldes som medicin. Bland de mer vidriga fanns bränd igelkott och tjurspillning.

På Lai, ett par hur från vårt hotell, ligger dockmuseet NUKU. Dockteater är stort i öst. Här kan man bland annat titta på dockor (naturligtvis), se på dockverkstaden, göra egna vykort eller ta en sväng ned i skräckkabinetet i källaren. Ett drömtillhåll för alla med barn, vi kände oss mest lite malplacerade.

Lunch intog vi på ett av stans otaliga kaféer. En ohälsosam, men god, blandning av sallad, paj, cheesecake och starkt estniskt kaffe.

Hela eftermiddagen gick åt till Ockupationsmuseet som ligger mellan Harujmägi och Vabaduse Väljak. Den krigsintresserade kan frossa i dokumentärfilmer och objekt från tiden från första världskriget till 1989. Under sommaren fanns också en temporär utställning om skogsbröderna, en estnisk gerillagrupp som levde i skogen och bekämpade ockupationsmakten. I källaren har museet samlat på sig gamla statyer av Sovjetiska ledare som avlägsnats från sin ursprungliga platser runt om i Tallinn.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/01/tallinn-dag-7-allt-vi-inte-hunnit-och-en-del-vi-aldrig-hann/

Kommentera

Your email address will not be published.