Ute på nya äventyr

Första dagen som ”riktig” universitetsstudent gick strålande. Precis som jag innerst inne visste att den skulle göra. Även om jag alltid blir nervös och orolig innan så brukar jag bli nonchalant oberörd och tuff när det väl gäller. En sida jag gillar hos mig själv är att jag är duktig på att ha läget under kontroll. Jag tar reda på saker och minns dem. När andra irrar runt i korridorerna som yra höns i jakt på rätt klassrum står jag lite coolt utanför dörren och väntar på att bli insläppt. Kontrollfreaket i mig njuter.

Sammanfattningsvis har min dag mest bestått av att pendla och trycka in halv-väsentlig information i hjärnan.

Att jag var tvungen att gå upp halv sex för att hinna till tåget som gick tjugo över sex bekom mig inte. Jag pendlade över tio mil om dagen med usla bussförbindelser när jag gick i gymnasiet. Knappa 25 mil med goda tågkommunikationer är ingen större skillnad. Jag gillar tåg. Ljudet från den dunkande rälsen är lugnande. Medan mil efter mil tillryggaläggs passar jag på att äta frukost, titta på medresenärer, betrakta himlen som går från kolsvart till ljusblå och sova en kvart eller två.

Framme på universitetet hittade jag snabbt rätt sal och slog mig ned och väntade medan alla andra yrade runt med panik i ögonen. Klockan nio var det introduktion för de som inte läst på universitetet innan. Säkert relevant för de nya programstudenterna, men rätt onödigt för mig som redan tagit sisådär 100 högskolepoäng. Dessutom var schemat anpassat efter programstudenternas schema, utan hänsyn till oss som läste fristående kurser. När min första föreläsning skulle börja var introduktionen inte ens klar.

Kvart över tio påbörjades introduktion till metodkursen som jag ska läsa första delen av terminen. Läraren verkar bra, men gjorde sitt bästa för att skrämma upp oss genom att berätta hur krävande, svår och tråkig kursen är. En lätt panikkänsla spred sig i mitt bröst. Hur skulle jag klara det här? Efter en stunds förnuftigt funderande hade hjärnan påmint mig om att i princip alla kurser jag läst har börjat med förmaningar av detta slag. Hittills har jag överlevt dem alla. Det är bara till att bita ihop och köra igång. En smula oroad är jag dock över att en stor del av metodkursens uppgifter ska lösas i grupp. Men det får ge sig… Ett problem i taget. Ta inte ut sorgen i förskott.

Klockan elva lämnade jag universitetet och begav mig hemåt. I väntan på tåget som skulle gå först klockan ett slog jag mig ned på ett café och drack kaffe(!) och läste kompendier om metodik. När jag tröttnade på detta klev jag ut i den kalla vinterdagen och tankade solljus och frös om fötterna.

Tågresan hem spenderades med mer kompendieläsning, betraktelse av vackra, snöklädda landskap och allmän avslappning. Klockan tre klev jag innanför dörren hemma. Kurering av frusna fötter pågår. Imorgon gäller raggsockar och långkalsonger!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/01/20/ute-pa-nya-aventyr/

Kommentera

Your email address will not be published.