Kämpa för rättvisa, frihet och bröd

Första maj har jag firat på samma sätt de sista nio åren. Sover länge, äter lyxig frukost och ägnar förmiddagen åt att pyssla med nödvändigheter. Stryka uniformsskjorta, plinka Internationlen och sortera noter. Sedan är det (musikkårs)uniform på, instrument i ena handen och noter i den andra. Vi ställer upp i centrum. Musiker, demonstranter och åskådare. Sida vid sida. Till tonerna av Internationalen paraderar vi genom staden. Hejaropen ljuder i mellanmarschen och banderollerna vajar i vinden. Och vägen är lång, kantad av människor och vill aldrig ta slut.

Internationalen byts till Arbetets söner när vi ankommer till Folkets Park. De gamla sjunger med av hjärtats lust, medan de yngre skruvar på sig i bänkarna och mumlar förfärat. Utmarsch, avmarsch. Musikkåren, höger, vänster om – marsch! Och jag går därifrån med ömmande ryggslut och träningsvärk i benen.

Varje år hamnar vi på samma uteservering. Dricker kaffe, äter bakelser. Människorna stirrar på oss där vi sitter uppstyrda med uniformsmössor på huvudet och vita skinnhandskar på händerna. Polerade skor som mattats av vägdammet. Uniformspersedlar som hänger på sniskan. Och vi käbblar om vad som var bra, och vad som inte var det. Förfäras och gläds över vårt dagsverke. Skingras sedan för vinden med löften om att ses på tisdag för ännu en repetition inför ännu en traditionsspelning.

Första maj. Orubbliga traditioner, en kamp för rättvisa och drömmen om en ljusnande framtid.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/05/01/kampa-for-rattvisa-frihet-och-brod/

Kommentera

Your email address will not be published.