The bright blessed day, the dark sacred night

I fredags grydde den första riktiga sommardagen. Himlen var klarblå, utan moln och solens strålar värmde. Klockan nio klev jag ut genom dörren med uniform på och en stor klump i magen. Ögonblicket jag oroat mig för i två veckor hade kommit. Begravningen. Kvällen innan hade tanken på den förestående högtiden tvingat mig att irra omkring i en blåsig stad för att tillslut sjunka ner på en parkbänk och gråta tills ögonen sved.

Jag hade ältat varenda minne om och om igen. Tänkt på den godhet och generositet han alltid uppvisat. Hur han alltid steg in i ett rum och ropade de bevingade orden ”hejsan, allihopa!” och sedan alltid vände sig mot mig och tillade ”hej, Carin…”. Han som fick mig att våga, att känna mig hemma i en grupp där jag var malplacerad från första stund. Jag kan inte komma på någon annan människa jag mött som alltid varit så positiv och trygg i sig själv. Oavsett vilka svårigheter livet än bjöd, mötte han dem med ett leende och ett gott skratt.

Och nu stod jag här utanför kyrkan där hans begravningsgudstjänst skulle hållas. Jag som aldrig varit med på en begravning i hela mitt liv. Medan kistan rullades in och blommorna ställdes på plats plockade jag fram notställ och lät de första tröga tonerna klinga från min oboe. Situationen kändes overklig. Absurd.

Kyrkan fylldes till sista plats. Manskör, musikkår, sångsolister och ordenssällskap samsades med familj och vänner. Under griftetalet började Erik, som satt bredvid mig, att snyfta hejdlöst. Efter det kunde jag inte heller hålla tårarna tillbaka. De rann och rann och rann. När vi skulle spela kunde jag knappt urskilja noterna.

Något förändrades inom mig under gudstjänsten. När vi tillsammans sjöng ”En vänlig grönskas…” började sorgen övergå i lugn. Avskedets oändlighet fyllde mig. Sorgen, byttes mot lugn.

Sven-Inge, jag är glad att jag fick lära känna dig.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/05/20/the-bright-blessed-day-the-dark-sacred-night/

1 ping

  1. […] Dog någon som stod dig nära? Ja, tyvärr. […]

Kommentera

Your email address will not be published.