Bloggkalendern, Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer att glömma

December är här igen! Förutom att jag har nöjet att doppa mig fram till dopparedagen med Teadventskalendern bjuder jag även på en favorit i repris från förra året: Emiliy Dahls bloggjulkalender. I år är temat året som gått. Jag siktar på att skriva samtliga 24 dagar, men vet att risken är stor att det kommer att försvinna luckor på vägen.

Bloggkalendern, lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer att glömma

DSC_0012Det är den fjärde augusti. När bilden tas är det eftermiddag och jag står på Flughafen Wien Schwechat och har precis landat efter en lång dag med försenade fly och allmänt trassel. Det är första dagen på min och Joakims semester. Det är varmt, jag är lycklig och kär. Och jag vet inte att jag om mindre än en månad kommer att bli sviken, sårad och förtvivlad av en person som jag värderar högt.

Jag är trött efter att ha stigit upp tidigt på morgonen. Ätit inplastade smörgåsar på flygplatsen och lämnat ett regnigt Landvetter med ett litet plan med destination Berlin. Jag har fascinerats över den magnifika vyn som inflygningen till Tegel bjuder. Jag har suttit på betonggolv och väntat på att flighten vidare till Wien ska ankomma. När rumpan domnat och tålamodet trutit går jag ett varv i tax free-butiken och spontanköper en prickig klocka som egentligen är alldeles för dyr. Joakim köper bakad potatis och tyska pretzels som smakar salta pinnar. Vi löser korsord och bläddrar i die Zeitung.

Jag är lättad när vi får boarda planet. Berlin Tegel är en flygplats jag helst vill lämna. Det är varmt i kabinen och lastningen drar ut på tiden. En väska har checkats in utan att dess ägare klivit ombord på planet. Nu måste väskan avlägsnas, men ingen kan hitta den. Från min plats vid fönstret följer jag nyfiket spektaklet utanför. När väskan tillslut återfinns är vi över en halvtimme sena och piloten är irriterad.

Vi kastar oss upp i luften och lämnar Berlin och Tyskland bakom oss. Wien välkomnar oss med solsken, men det är disigt och världen är täckt av moln. Vi är trötta och så fort vi plockat upp väskorna sätter vi oss på ett regionaltåg med destination Wien Mitte. En man i sätet mitt emot tittar länge och storögt på mina illröda solglasögon från femtiotalet. Efter ett snabbt byte befinner vi oss vid Hauptbahnhof och checkar in på vårt hotell.

På kvällen strosar vi omkring i kvarteren och hittar en mexikansk restaurang. Beställer tortillas och guacamole. Dricker wienska spritzers och drinkar med flädersaft och mynta. När mörkret lagt sig promenerar vi hela vägen in till Stephansplatz innan vi tillslut hoppar på tunnelbanan och lyckas köpa en barnbiljett istället för en vuxen. Fast det inser vi inte förrän senare.

Förväntansfull och lycklig somnar jag i en hotellsäng med alldeles för mjuk kudde.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/01/bloggkalendern-lucka-1-en-bild-fran-en-dag-du-aldrig-kommer-att-glomma/

Kommentera

Your email address will not be published.