Bloggjulkalendern, lucka 24: En bild som bäst beskriver din december

Häid jõule och en riktig god jul till dig, läsare! Jag är strax på väg till familjens underbara, multietniska, julbord. Sällskapsspel, julklappsutdelning och kattmys väntar.

Men innan det passar jag på att knyta ihop årets bloggjulkalender. Tack, Emily Dahl, för att du lagt tid och energi på att samordna detta i år igen. Och tack alla som deltagit. Jag har läst många av era historier med andakt. Sett på era bilder med ödmjukhet, glädje och medömkan. Tack för att jag fick vara med och dela med mig av min glädje och mina sorger. Vi ses igen, nästa år!

IMAG0sgdhdf440

December är månaden jag förknippar med julmys, pepparkakor, glögg och vila. Men i realiteten innebär december alltid stress, press och många timmar övertid. Det går visserligen bättre för varje år. Jag blir bättre på att organisera, bättre på att planera och bättre på att strukturera. Som handelsanställd kommer jag ändå aldrig ifrån att december är jobbmånad nummer ett. På gott och ont.

På min arbetsplats har vi i alla år haft en (ganska läskig) dansande tomte utanför entrén. Han är en riktig ikon i omgivningarna. Mor- och farföräldrar med barnbarn i spetsen vallfärdar till oss för att titta på tomten. För oss anställda är bilden av tomten en aning mindre romantisk. Han väger säkert 20 kilo och ska bäras in och ut varje morgon och kväll. Ett par gånger per säsong trampar någon sönder sladden på honom, eller så välter han och plastdelar ligger spridda över hela gatan. Värst av allt är dock sången. Han sjunger. Minut efter minut. Timme efter timme. När jag ligger i sängen på kvällarna kan jag höra tomtens röst i huvudet. En mekanisk, brusig version av Jingle Bells Rock som aldrig vill ta slut.

I år skedde det tragiska (eller mycket turliga): tomtens adapter gick sönder. Gammal modell, omöjlig att ersätta. Tomten hamnade av någon outgrundlig anledningen vid vår personalingång på baksidan av butiken. Där står han och möter mig varje morgon när jag kommer till jobbet. Vilt uppspärrade ögon och ett lurigt leende på läpparna. En symbol för de mödor, det slit som december innebär för mig.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/24/bloggjulkalendern-lucka-24-en-bild-som-bast-beskriver-din-december/

Kommentera

Your email address will not be published.