Vackert är livet som jag älskar, även när allt är svårt

Dagarna är mörka. Svåra tankar löper amok i mitt huvud. Jag hör röster där inne. Barndomsspöken och demoner som viskar till mig. Viskar om saker som jag förträngt och velat glömma. Dagar när min inre sol aldrig stiger. Nätter med totalt mörker, en himmel utan stjärnor. När hoppets låga fladdrar och flämtar nynnar jag en sång. Sluter ögonen och låter orden bära mig. Orden på det främmande språket, som jag nästan behärskar. Estniskan som smeker mina öron, fyller mitt sinne. Rein Rannap och Hando Runnels dikt Ilus maa (vackert land).

Texten, vemodig, men stark, lyder:

Maa tuleb täita lastega ja laulude ja lastega.
Ja kõige vastu võidelda mis võõrastav või vaenulik.
Mis vaenulik või valelik ja võidelda kus võimalik.
Kus võimalik ja vajalik sest elu kõik on ajalik.
Ja lastele jääb tulevik ja maa ja kõik see minevik.
Maa tuleb täita lastega, ja lastelaste lastega,
kui olev tahab olemist ja tulevik tulemist.

Världen borde vara full av barn och sånger och barn.
Och vi borde försvara den mot allt konstigt och fientligt.
Allt fientligt och svekfullt borde vi bekämpa, närhelst det är möjligt.
Närhelst det är möjligt och nödvändigt, för livet är bara temporärt.
Och framtiden, landet och det som varit kommer att ligger i händerna på våra barn.
Världen borde vara full av barn, och barnbarnsbarn.
För nuet är stunden för framtidens ankomst

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/01/26/vackert-ar-livet-som-jag-alskar-aven-nar-allt-ar-svart/

Kommentera

Your email address will not be published.