97 år av frihet

Den 24 februari är Estlands nationaldag. En stor dag för en ung republik som har knappt 35 år av demokratiskt självstyre i bagaget. Den 24 februari inte bara en symbolisk dag, utan ett minne av den första självständighetsdeklarationen 1918. Den Sovjetiska ockupationen mellan 1940 och 1991 betraktar esterna som en parentes i historien. 1940-1991 var de en republik under ockupation, men likväl en existerande republik. En fungerande exilregering som bland annat utfärdade officiella handlingar och pass fanns, på trygg mark i Sverige. Återupprättandet av friheten 1991 är just ett återupprättande, inte en ny självständighetsdeklaration. Därför är det 97 år av frihet esterna firar idag, inget annat.

Tallinn_130805_0278

Festligheternas karaktär varierar. I år anordnades en stor militärparad med landets regementen och regementen från grannar och Natoländer i staden Narva. Presidenten Toomas Hendrik Ilves närvarade. Firandet kan tyckas oskyldigt för den som inte vet så mycket om Estland. Men egentligen är det en markering. En markering mot Ryssland, Vladimir Putin och ockupationen av Ukraina (som följs med en stor portion av intresse och oro i Estland). Narva, staden för festligheterna, ligger precis på den Estnisk/ryska gränsen. EU:s sista östliga mur mot Ryssland. Precis öster om gränsen har Putin i flera år ökat den militära aktiviteten. Ryska förband har tränat och verkat så näras inpå de baltiska grannländerna de bara kunnat komma. Ett oskyldigt hot. En påminnelse om att Ryssland inte frivilligt lämnade ifrån sig de baltiska länderna i början på 90-talet.

Vi borde lära oss av esterna. I tider av oro och hot, både inom och utanför Sveriges gränser, är det relevant att se tillbaka. Minnas frihetens och demokratins pris. Med demokratiska rättigheter följer demokratiska skyldigheter. Något som vi svenskar nästan har glömt bort. Vi bör inte ta vår frihet för given. Yttrandefrihet kan kvävas och demokratis snabbt bytas mot diktatur. Nazityskland och Sovjetunionens ockupationer ligger inte ens en livstid bort. Och ändå tycks vid redan ha glömt. Förintelsens minne bleknar. Människor förtrycks på grund av sin religion. Antisemitism och muslimhat breder ut sig. Sverigedemokraterna vinner makt i riksdagen och svenskfödda ungdomar åker till arabvärlden för att kämpa på IS sida. Ryssland annekterar Krim. Och vi står lamslagna och ser på. Demokrati kräver uppoffringar och ansvar. Det får vi aldrig glömma.

Toomas Hendrik Ilves sade i ett tal tidigare i veckan ”Vi har alltför lätt att döma istället för att vara hjälpsamma och stöttande mot varandra. (…) Olikheter är berikande. Istället för att klänga fast vid ideal bör vi ägna oss åt demokratiska diskussioner. Låt oss inkludera de vars frånvaro gör oss svagare och vars utevaro skulle innebära att Estland och alla världens demokratiska länder skulle vara mindre säkra. Vänner ökar trygghet och allierade skapar auktoritet.” Även i sitt nationaldagstal lyfter han frågan om demokrati: ”det är på grund av valen som vår framtid är fylld av morgondagens hopp, snarare än det förflutnas reflektioner”, säger han bland annat. Hela talet finns att läsa på engelska (och det är verkligen läsvärt).

Tallinn_130805_0359

Nationaldagen föregås av den årliga utdelningen av estniska ordnar och medaljer till människor (inhemska och utländska) som gjort speciella insatser för Estland. Jag blev otroligt glad över att fantastiska Hirvo Surva tilldelats vita stjärnans orden av tredje graden för sitt arbete med Sångarefestivalerna och Tallinns mans- och gosskörer. Surva är en sann kulturinspiratör och har under många år arbetat med att leda körer för män i alla åldrar. Under förra årets Sångarefestival var han en av frontfigurerna och fick bland annat äran att tända elden som brinner under spelen (likheten med de olympiska spelen är slående) och dirigera de klassiska sångerna ”Mu isamaa on minu arm” och nationalsången.

Av de 99 ordnar som utdelats fanns två svenska representanter med. Carl Bildt fick motta vita stjärnans orden av första graden för sitt arbete för säkerhet i Europa och baltstaterna. Nils Göran Bronner fick motta Terra Marinara-korset av tredje graden (den högsta orden som kan tilldelas en icke-estnisk medborgare) för sina insatser för att hjälpa Estland ur finanskrisen under 00-talet.

Palju õnne, Eesti Vabariigi! Üks kurd me võidame niikuinii! Mäletama vabaduse! Pane tähle, isamaa. Elagu Eesti!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/02/24/97-ar-av-frihet/

1 ping

  1. […] den dag som i exempelvis mitt hemland Estland är en dag av stolthet och glödande kärlek och ömhet för fosterlandet är här i Sverige en […]

Kommentera

Your email address will not be published.