«

»

Budapest, dag 5 & 6: Zoo, Terror Háza, Margaretaön och Gellért Spa

Efter ett par dagar i Buda var det dags att återvända till Pest. Söndagsnöjet blev en tur till Budapest Zoo som ligger i Széchenyiparken i slutet på paradgatan Andrássy út. Klockan tio stod vi utanför portarna och köade ihop med morgontrötta föräldrar och uppsluppna barn.

150802_0051Budapest Zoo är ett av världens äldsta och är fullt av spännande djur och vackra art nouveau-byggnader. Över 1000 arter finns representerade, från ödlor och kackerlackor till apor, kängurur och noshörningar. Jag blev som vanligt förälskad i allt från lemurer och sköldpaddor till björnar och pingviner. Och mitt absoluta favoritdjur: sjölejonet. Jag inser det etiska dilemmat i att hålla djur instängda och jag inser också att jag stöttar förtrycket med mina besök. Budapest zoo kändes ändå som en plats där personalen brydde sig om djuren. En kille kelade exempelvis med lemurerna samtidigt som han matade dem och när en sköldpadda hamnat på rygg och inte kunde vända sig kom en man snabbt fram och vände rätt stackaren igen.150802_0047Efter ett par timmar satte fikasuget in och vi köpte kürtöskalács och fantastisk espresso (i den delen av världen är kaffet alltid fantastiskt av någon anledning) i ett litet stånd. Kürtoskalács är ett traditionellt ungerskt bakverk som består av en vetedeg, rätt lik vår bulldeg, men med en aning citronzest i. Man rullar sedan ut den i en lång korv och virar upp den på ett spett och sedan bakas den över öppen eld samtidigt som man penslar den med smör och strör på lite socker. Till sist kryddas kakan med kanel, kardemumma eller modernare varianter som kakao, mandel och kokos. Konsistensen blir som kanelbulle, men där den yttre degen är ganska hård och seg och innanmätet mjukt och nästan degigt. Namnet betyder för övrigt typ ”ugnskaka” och den är konformad och alltså helt ihålig (vilket inte syns på bilden).150802_0057 När vi lämnade zoot hade halva dagen redan gått. Eftersom vi var inne på ungerska specialiteter och rejält hungriga köpte vi langos i ett stånd i parken. Mätta och glada promenerade vi nedför Andrássy út tills vi kom till Terror Háza (terrorhuset). Byggnaden tjänade under många års tid som högkvarter åt den ungerska grenen av KGB. Idag finns här ett museum om det förtryck som nazisterna och kommunisterna utsatte Ungern för i samband med och efter andra världskriget. Uppvuxen som jag är, med historieälskande föräldrar, har jag sett ett och annat museum i mina dagar. Men detta var definitivt ett av de bättre. Tyvärr rådde det fotoförbud även här, men det var positivt. Överraskningsmomentet inför vad nästa rum skulle erbjuda, var definitivt en del av upplevelsen. Har du någon timme eller två över i Budapest någon gång kan jag varmt rekommendera detta ställe!150802_0059 Vårt sista stopp för dagen var ett återbesök till Sankt Stefansbasilikan. Vi var ju i krokarna redan under vår första dag i staden, men tog oss aldrig för att gå in.150802_0060 Jag är själv total ateist, men kan inte låta bli att hänföras en smula över atmosfären som alltid råder i kyrkor. Jag förundras över hur människan kunde skapa den arkitektur som kyrkorna uppvisar och är imponerad över med vilken noggrannhet och kärlek kyrkor bevarats under århundraden. Vilka andra byggnader åtnjuter denna vördnad och uppmärksamhet?150802_0063Naturligtvis lyckades vi tajma vårt besök med söndagens gudstjänst och kyrkan var fullsmockad av hänförda katoliker. Ett par damer föll till och med på knä, böjde ned huvudet och gjorde korstecknet flera gånger innan de tyst lommade iväg och slog sig ned på varsin stol. Mycket exotiskt tyckte jag, som är uppväxt i den sekulariserade norden. Tyvärr innebar även gudstjänsten att man inte fick besöka kyrkans heliga reliker. Synd, jag som alltid drömt om att få se Sankt Stefans mumifierade högerhand…

På måndagen, den sjätte dagen, var vi både rätt trötta på att kånka på tunga systemkameror. Bildbevis saknas därmed. På morgonen åkte vi i alla fall ut till Margaretaön vilket är Budapests variant av Central Park, Hyde Park eller Tiergarten. En jättestor park och ett rekreationsområde, med andra ord. Det som gör Margaretaön lite speciell är att parken upptar en hel ö mitt ute i Donau. Här promenerade vi runt, drack kaffe, kollade på byggnader och allmänt tog det lugnt tills större delen av förmiddagen hade passerat.

Efter att vi lämnat ön kastade vi oss ut i stadens shoppingkvarter för att införskaffa souvenirer och undersöka utbudet. Med spårvagn flängde vi runt halva staden i jakt på saker som vi passerat, men inte orkat köpa, under tidigare dagar.

Vid femtiden mellanlandade vi på hotellrummet och powernapade en halvtimme. Att vi både kändes oss lite slitna efter fem dagars ivrigt utforskande och promenerande gjorde inte så mycket. Kvällens sista aktivitet var nämligen ett besök på Gellért Spa som inte låg långt från vårt hotell. Gellért Spa är tillsammans med Széchenyibadet Ungerns mest kända termalbad. Generellt är Gellért bättre på inomhus bad och behandlingar medan Széchenyi är ett utomhusbad dit lokalbefolkningen gärna går.

Vi hängde på Géllert ganska länge. Badade i utomhuspoolen med en av världens äldsta mekaniska vågmaskiner (fast vattnet var rysligt kallt så jag stod mest och fegade på den grunda delen) och sedan gick vi in och provade flera olika termalbad och varma källor. Jag kände mig som en ny människa efteråt och min hy var len som en barnrumpa. Kvällen avslutades med an promenad utmed Donau tillbaka till vårt hotell (vi kände oss extremt pigga efter badet). Tillslut dråsade vi ned på en uteservering och ät tills våra magar skulle sprängas. Spabad väcker en glupande aptit!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>