Leva och låta dö, offra och vinn

Hur plockar man upp trådarna till ett liv efter ett halvår, eller till och med ett år, av kaos? Jag har varit tyst det senaste halvåret. Tystlåten sedan förra sommaren. Det kan bli så om man envisas med att offra sin fritid genom att jobba 75 %, plugga 100 % (i höstas 200 %) och dessutom försöka klämma in ett liv mitt emellan.

Jag har varit i behov av en paus. Ett litet, litet hål att andas i när vardagen tryckt på. Jag har avsagt mig grejer. Låtit bli att göra saker jag velat, bara för att kunna klämma in en timme eller två av total apati i soffan. För att min kropp och min hjärna skrek efter återhämtning. Jag har offrat, men jag har också kunnat skörda framgången. För nu är jag äntligen här. Med en kandidatexamen i företagsekonomi och en högskoleexamen i medie- och kommunikationsvetenskap. Med fast jobb och utan studielån. Med en trygg grund att stå på, redo att klättra vidare mot något annat.

Äntligen kan jag börja leva igen. Veta att det finns ett liv som väntar på mig, bortom arbetsdagens timmar. Veta att när jag låser och går hem så är det hem till mitt liv, inte till otaliga timmar av studier och uppsatsskrivande. Och ändå vill jag understryka att den här balansgången mellan studier och arbete har varit något av det bästa jag gjort. Jag har fått offra, men i utbyte har jag också växt. Jag är glad att jag gjorde de val jag gjorde, men jag är också glad att tiden för att få lön för mödan äntligen är här. För offra kan jag gärna göra en kort tid, så länge belöningen finns inom rimligt räckhåll på andra sidan.

Och med det sagt: jag är tillbaka!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2017/06/13/leva-och-lata-do-offra-och-vinn/

Kommentera

Your email address will not be published.