«

»

Två dagar i Berlin

Det är dags att kika närmare på min semester! 20:e juli steg jag och min kompanjon upp löjligt tidigt (02:30 för att vara exakt) för att packa in oss i bilen och åka till Landvetter. Strax efter 6 på morgonen lyfte dagens första plan med destination Tegel i Berlin. Två något trötta personer klev av på betongplattorna i det forna Västtyskland för att äta medhavd frukost utomhus i gassande centraleuropeisk värme. Sedan köptes det bussbiljetter och färden in mot en av mina absoluta favoritstäder började.berlin charlottenburgNågot jetlagade (kan man bli det av en timmas flygtur?) och förvirrade av den tidiga uppstigningen klev vi av på Kurfürstendamm för att promenera till vårt hotell på Uhlandstrasse. Vi hade bokat rum på nyrenoverade Max Brown Hotel i pitoreska Charlottenburg. En riktigt lyckoträff med fantastiska rum, underbar vegansk frukost och otroligt tillmötesgående personal som stuvade om halva hotellet för att ge oss ett ledigt rum, fast vi dök upp fem timmar innan incheckning.berlin charlottenburgMed avlämnade väskor och magarna fyllda av kaffe gav vi oss ut i det soliga Berlin. Promenerade Kudamm upp och passerade Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche med det omisskännliga bombade kyrktornet.
berlin zoologischer gartenVidare upp mott Zoologischer Garten och dess kända Elefanttor (Elefantporten – båda sidorna av ingången kantas av stora stenelefanter, men de kom aldrig med på bild).berlin zoologischer gartenDet har blivit något av en tradition att besöka zoon på våra semestrar (har tidigare skrivit om Riga, Budapest och Tallinn). Egentligen är det ironiskt då jag personligen är helt emot idén att djur ska brukas för människors höga nöjes skull. Borde verkligen, verkligen sluta upp med att stödja denna typ av förtryckande verksamhet. Zoologischer Garten var ärligt talat inget vidare. Det som fascinerade mest var arkitekturen, djuren sökte mest skydd från den gassande solen.berlin charlottenburgEfter zoo, matintag och kaffe tog den tidiga morgonen ut sin rätt. Vi däckade på hotellet och gick bara ut för att äta vietnamesisk mat på en liten restaurang runt hörnet och besöka en ekologisk matbutik för att köpa proviant och vatten. Morgonen efter var vi däremot urpigga och steg upp riktigt tidigt för att äta vegansk frukost utomhus. Hotellet delade lokal med restaurangen Benedict som specialiserat sig på frukost och som hotellgäst ingick en valfri frukostmeny. Som vegan bjöds man på spröda, kryddiga kikärtpannkakor som serverades med en salsa på lök, majs, tomat och färska kryddor. Dessutom en stor korg nybakat veganskt bröd och tre pålägg: en rökig aubergineröra, hemgjord tahini och en rödbetshummus. Jag åt så att jag nästan sprack… Plus i kanten för att det såg så löjligt gott ut att mitt resesällskap som är köttis valde att dissa stekta ägg och bacon och istället valde veganskt till frukosten dagen efter. Och efter det dessutom häpet utbrista att det var den bästa frukost som hen någonsin ätit!berlin u-bahnPigga och energifyllda tog vi en morgonpromenad i ett stilla Charlottenburg (älskar verkligen denna lummiga, lugna del av staden) för att sedan hoppa på tunnelbanan och dyka upp i en helt annan stadsdel. Betonghus, hög puls och strid trafik präglade denna del av staden. Jag kan inte undgå att tycka att detta är charmen med Berlin. Att miljön och känslan kan variera så mycket bara en tunnelbaneresa bort.berlin norbahnhofVi befann oss utmed den forna murens dragning och precis i skarven mellan Öst- och Västberlin. På Nordbahnhofs s-bahnstation pågick en fotoutställning om de så kallade spökstationer som uppstod i Berlins tunnelbanenät i samband med stadens delning. berlin nordbahnhofDessutom var stationen i sig var värd ett besök. Den ligger precis på Bernauerstrasse där muren gick och vissa utgångar befann sig precis på gränsen mellan öst och väst och murades därför igen för att hindra människor av ta sig mellan zoonerna.berlin die mauerFotouställningen är en av bitarna i ett större museeprojekt som kallas The Berlin Wall memorial. Utställningen utgår från besökscentrumet i korningen Bernauerstrasse/Gartnerstrasse och där finns informationsfilmer och introduktionsmaterial kring murens historia, tillkomst och fall. Utmed Bernauerstrasse finns delar av muren kvar, medan andra delar av dess sträckning markerats med armeringsjärn.berlin die mauer
berlin die mauerFascinerande och makabert att en stad kan delas med några kilometer betong. Att människors liv offras för nationella och politiska osämjor. Och som citatet på muren säger, ”we have never had to put a wall up to keep our people in” – vilken rätt kan det finnas i ett system som måste bygga höga murar för att hindra människor från att ta sig därifrån?
berlin tempelhofAtt kommunismen satt sina spår i Berlin är det ingen tvekan om. Staden präglas dock fortfarande av smula av sitt nazistiska förflutna, även om spåren efter dessa fascister är svårare att finna. Det främsta landmärket för nazistiskt arkitektur i Berlin brukar sägas vara Olympiastadion, men den hade jag redan besökt vid ett tidigare tillfället. Genom lite efterforskning fick vi nys om att det gick att gå guidade turer på den nedlagda flygplatsen Tempelhof och därför styrde vi stegen till Platz der Luftbrücke. Monumentet i parken utanför symboliserar naturligtvis luftbron som de allierade använde för att försörja Västberlin när Stalin stängde landsvägarna till staden i slutet på 1940-talet.berlin tempelhofGuidad tur på Tempelhof kan jag rekommendera till alla som fascineras av flygplatser, övergivna byggnader eller arkitektur. Flygplatsen påbörjades 1927 men under 1930-talet ritade nazistiska arkitekter om flygplatsen och syftet var att den skulle vara ett pampigt landmärke i tredje rikets nya huvudstad Germania. Flygplatsen är ännu idag till ytan en av de största i världen.berlin tempelhofFlygplatsen togs ur bruk 2008, men mycket av den gamla inredningen finns kvar. Under de sista åren gjordes inga större investeringar utan mycket av innerdelen är 30-talsarkitektur med starka inslag från 60, 70 och 80-tal.
berlin tempelhofHuvudterminalen är enorm med två våningar, stora ljusinsläpp och pampiga pelare. Takhöjden kan få vem som helst att tappa hakan. Hitler hade stora planer på att väggen ut mot start- och landningsbanorna skulle ha stora glasrutor så att resenärerna kunde se flygplanen starta och landa, en tanke som var helt unik på den tiden. Tyvärr kom kriget emellan och pengarna som skulle spenderas på flygplatsen fick istället bekosta krigsmaterial. berlin tempelhofTuren tog ca två timmar att gå och vi fick se allt från ankomsthallar, halvfärdig arkitektur till de enorma trappor som ledde upp till taken. Nazisterna hade planer på att använda flygplatsen som en paradarena och därför anpassades taken för att kunna rymma ca en miljon(!) åskådare. Vi fick även en insikt i flygfältets roll under kalla kriget. Under den tiden stationerades amerikanska soldater på Tempelhof och efter sig har de lämnat bowlingbanor, en hall för basket och många andra militära nödvändigheter. I modern tid har flygplatsen också använts som exempelvis filminspelningsplats, bland annat figurerar den i ett par scener i en av de senare Hunger Games-filmerna.
berlin atombunkerDagens sista utflyktsmål blev The Story of Berlin-museet på Kurfürstendamm. Utställningen var intressant och visade Berlins framväxt. Vi var dock en smula trötta efter en lång dag i solen och kollade bara snabbt på utställningen i väntan på att den guidade turen skulle starta. Det vi verkligen hade kommit för var nämligen en rundtur i en av Berlins få fullt funktionella atombombssäkra underjordiska bunkrar.berlin atombunkerI blått nödljus vandrade vi runt och betraktade makabra sängar, minimala kök och toaletter utan dörrar. Bunkrarna (det är egentligen en stor bunker, men med möjlighet att försegla och dela av den till två mindre) konstruerades efter andra världskriget och förväntades rymma hundratals personer i upp till två veckor. De är fortfarande fullt funktionella och går att ta i bruk inom en halvtimme i fall staden skulle anfallas. Dessvärre har bunkrarna bara kapacitet att rymma ungefär 0,1 % av stadens befolkning under två veckor. På 1950-talet trodde man att två veckor var nog för att radioaktiviteten från en bomb att försvinna, idag vet man att så inte är fallet. Bunkarna lär därför knappast rädda någon, bara möjligtvis fördröja döden ett par veckor.


Translation: Here’s a recap of my first two days in Berlin, Germany.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>