Life is forever twisting & turning

Höst, slut på semestern. Nystart. Hade tänkt att börja blogga igen. Hade en vision om att skriva något käckt om höstplaner, hur våren har förändrat mig och fått mig att kanske våga drömma lite om framtiden. Sedan gick jag till jobbet, började plocka om på en hylla och fick ett telefonsamtal från min mamma som berättade att min farfar hade dött. Och ungefär där vände sig livet upp och ner en smula.

När farmor gick bort för ett par år sedan var det uppenbart att slutet var nära. Hon tynade sakta, sakta bort och sista gången jag träffade henne var hon medvetslös och jag, mamma och min bror satt vid hennes sängkant på vårdhemmet och pratade viskande om hennes kommande begravning. Hon dog ett par timmar efter att vi åkt därifrån. Med farfar var det annorlunda. Han var visserligen dement, hade svårt att förstå vart han var och vilken tid han levde i. När hemtjänsten kom hem till honom en morgon för några veckor sedan stod han i trädgården och försökte koka ägg på gräsklipparen. Efter det flyttades han till ett demenshem där han umgicks med andra lika dementa och tyckte att maten smakade ”skit”. För bara ett par timmar sedan steg han upp för att med god aptit äta frukost, innan han gick och lade sig igen för att aldrig mer vakna. Livet är så abstrakt. Min kollega födde sitt första barn i fredags. Idag dog farfar. Ett liv tillkommer, ett annat slocknar.

Jag undrar hur jag kommer att minnas farfar om tio eller tjugo år. Som barn såg jag upp till honom, men kom aldrig honom nära. Han var inte en lätt människa att förstå sig på. Under tonåren gled jag ifrån min släkt mer och mer. Mina livsval passade inte med deras. När min kusin födde deras barnbarnsbarn var hennes liv lättare att relatera till än mitt med högskolestudier och ständig ångest. Det fanns färre och färre beröringspunkter mellan oss, och till slut drog jag mig undan för att det kändes som att vi inte längre hade något mer än blod gemensamt. Efter att farmor dog träffade jag bara farfar ett fåtal gånger. Varje gång var jag rädd att han inte skulle komma ihåg mig. Att han någon gång skulle fråga vem jag var. Att jag, hans barnbarn skulle betyda så lite för hon att han inte ens skulle kunna känna igen mitt namn och mitt ansikte.

Jag hoppas att jag kommer att minnas farfar som han var när jag var liten. För trots att vi inte hade mycket gemensamt gav han mig något som jag alltid kommer att bära med mig – mitt estniska arv. Det var farfar som tände min estniska låga. När jag var liten och Estland fortfarande var en del av Sovjetunionen brukade han sätt mig i knät och sjunga ”Ema viis hälli heinamaale”. En vaggvisa som ofta sjöngs som en del av den sjungande revolutionen. När republiken återupprättades resten han fram och tillbaka mellan Estland och Sverige som tolk åt Röda Korset. Varje gång bar han med sig fantastiska historier och små presenter tillbaka till oss barnbarn. Hos mig tändes en nyfikenhet och en längtan, en insikt om mitt arvs betydelse, som har format mig till den jag är idag.

Farfar var ingenjör, precis som sina söner. Han drev eget företag och kunde förvandla vilken metallbit som helst till något vackert. Som de konstfulla smidesstaketen som omgav deras trädgård eller de vackra föremålen som han sålde till Apoteket och som hängde i deras lokal till långt in på 2000-talet. Farfar var kreativ, på ett annorlunda sätt. Han kunde skapa rebusar och hinderbanor i trädgården som tog oss barnbarn timmar att ta oss igenom. När han upptäckte datorns magi kunde han spela tetris i timmar, även om han aldrig riktigt lärde sig att förstå sig på internet. På 90-talet hade hans sitt egen mancave i källaren (långt innan termen var uppfunnen). Där satt han och kedjerökte och tittade på sport, tills farmor fick nog och han fick sluta att röka. Både inomhus och överhuvudtaget. Farfar var social. Han kunde prata med vem som helst, när som helst. Ibland åkte han till torget i centrum och bara gick runt och pratade med folk. Oavsett om han kände dem eller inte. Jag tror att det är så jag kommer att minnas honom.


Translation: My grandfather passed away today.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/08/14/life-is-forever-twisting-turning/

Kommentera

Your email address will not be published.