Category: Berättelser om ett liv

Alla helgona-helgen

I lördags hade jag en liten bjudning hemma hos mig. Jag gillar att fira opretentiöst. Tre rätters och snobbiga viner är inte min pryl. Det är mycket charmigare att ställa fram lite snacks och dricka och sedan laga maten tillsammans med gästerna. Vi slängde ihop en fantastisk gratäng på sötpotatis och jordnötter som serverades med stekta tzay-bitar (vegetariskt sojakött). Lagom krävande och gott om tid att sitta ned och umgås medan gratängen var i ugnen.

Till efterrätt hade jag bakat cheescake. Bjöd dessutom på te och estnisk irish coffe. Kaffe, ovispad grädde och en skvätt Vana Tallinn likör. Succén var given!

Igår befann jag mig i matkoma och drömde om att gå ut och promenera riktigt långt. Ösregn satte stopp för den drömmen. Istället låg jag nedbäddad och kollade på sista avsnittet av Sherlock, nyaste Downton Abbey och lite Air Crash Investigation (jag är en nörd!).

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/11/04/alla-helgona-helgen/

Moraltanten funderar

Jag har tänkt alldeles för mycket det sista. Funderat över den vardag vi lever i idag. Konsumtionshets, miljöförstöring och feminism. Mer eller mindre relaterade ämnen.

Igår kväll rev jag ur garderoben i hallen och hittade två vinterjackor som jag glömt att jag hade. Tillsammans med de jackor som redan hänger på krokar i hallen har jag närmare tio jackor. Och någonstans i bakhuvudet finns ett litet minne av att jag har ytterligare jackor i källarförrådet. Hur många rockar, kappor och skinnpajer kan en normal människa behöva?

Jag överdriver om jag påstår att jag använder hälften av jackorna. Bristen på användning har en anledning. Den ena av jackorna jag hittade i garderoben var i storlek 44. Jag är kort, liten och nätt och drar snarare 34. Det var lite av en väckarklocka för mig. Jag är så inne i konsumtionshets att jag bara vill ha mer och mer. Vi köper utan eftertanke och behov. Drar kortet i läsaren och vandrar hem med ytterligare en kasse med kläder som vi varken behöver eller kommer att använda mer en någon enstaka gång. Och vi blundar för problemet. Överkonsumtionen och miljöförstöringen. Underbetalda arbetare i Afrika och Asien.

Vi är alltför hemmablinda för att se problemet. Jag tycker att jag är en organiserad människa som har ordning på mina grejer. Ändå har jag halva garderoben full av kläder som inte används för att de är för stora, trasiga eller för att jag helt enkelt inte tycker om dem.

Det är dags att öppna skåpen. Ta av skygglapparna och ta en ordentlig titt på vilka lik som egentligen döljer sig i garderoben. Rensa ur, skänka bort och börja reflektera över ditt beteende. Mitt beteende. För om jag fortsätter att överkonsumera i samma takt spelar det ingen roll hur många gånger jag sorterar och rensar. Eftertanke och behov måste få ta plats i vår vardag, snarare än köphets och impuls.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/10/31/moraltanten-funderar/

Nedräkning pågår.

Stor semesternedräkning pågår. Roar mig med att slutföra saker och reda ut problem på jobbet. Det är inte alltid roligt, men lättnaden är stor när det är över. Idag lyckades jag och en kollega äntligen lösa en långdragen reklamation med en kund som var allt annat än trevlig och tillmötesgående. Det blev nog ganska bra tillslut, ändå och en stor sten har lyfts från mitt bröst.

På hemmaplan ägnar jag mycket tid åt estniskan. Jag har längtat och drömt om att kunna detta vackra språk sedan jag bara var ett par år gammal. Min farfar och hans familj bodde där, men tvingades fly till Sverige under andra världskriget. När jag var liten sjöng han vaggvisor och kampsånger för mig. Det var då min dröm väcktes. Efter studenten 2008 läste jag en introduktionskurs till estniska på Uppsala universitet. Det var svårt och jag hittade aldrig riktigt energin att fokusera. Efter det har jag övat sporadiskt, plockat upp några ord här och där. Men nu, många år senare, känns det äntligen som om jag har hittat tiden och mognaden. Jag har ett tålamod nu och en tro på mig själv som jag inte bar innan. Långsamt, långsamt lär jag mig. Den här veckan har jag lärt mig avstånd och kan numera fråga om busslinjer och biljettpriser. Och så har jag börjat gräva i inre- och yttre-lokalkasus. Och det fastnar. Vissa stunder känns det förvisso hopplöst, men ofta tycker jag mig faktiskt att lärt mig något. Den här gången ska det gå!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/01/nedrakning-pagar/

Sommarnostalgi

Jag har snart tillryggalagt tre evighetslånga, lediga sommardagar. Minisemester mitt i vardagen. Sträckläsning av Vilhelm Moberg, brödbak, kvällspromenader och slöa timmar framför Mad Men. Mitt i all denna avkoppling blir jag nostalgisk, minns min barndoms sommardagar. Ser tillbaka och inser att saker börjar rinna ihop. Alla sommarlov har blivit till ett enda evighetslångt lov där solen alltid sken och luften var varm och härlig.

Jag är ett landsortsbarn. Inte i den mening att vi hade egen gård, utan att jag inte är född i ”stan”. Jag och mina killkompisar sprang runt i skogen och slogs med trädgrenar som i fantasin förvandlades till skinande svärd. Vi var enhörningar, jägare och alver. Min lilla cykel var min tappra springare, Robyn med y, kallade jag henne (för det var en hon).

Och trots att jag hade många vänner minns jag sommarlovet som en tid för mig själv. Jag var alltid kluven som barn. Älskade vännerna, men förtrollades av den lockande ensamheten. Satt gärna uppkrupen i sängen på mitt rum och läste bok efter bok medan timmarna flög förbi. Ägnade loven åt att längta efter skolan. Min kunskapstörst var stor och jag trivdes med rutinerna som skollivet gav. Samtidigt som jag var livrädd för de elaka killarna i parallellklassen som skrek glåpord och de nyfunna tjejkompisarna som var svekfulla och viskade när man vände ryggen till.

Jag minns de förtrollande långa sommardagarna. Jag och min bror ägnade förmiddagarna åt att klättra i den stora lönnen som fanns framför vårt hus. Vi höll noga koll på klockan och vid 12:15 lyssnade vi noga efter ljudet från den läskige brevbärarens postbil. När han kom susande nedför gatan kastade vi oss från trädgrenarna och flydde hals över huvud in bakom husknutens trygga skugga. Andra dagar låg jag i hängmattan hela dagarna. Vi hade varsin  uppspänd mellan trädgårdens små och vindpinade äppelträd. Jag plöjde böcker. Helst läste jag tre-fyra stycken på en gång.

Vi hade precis lärt oss att laga mat. Kokade vatten på spisen och petade i snabbnudlar och kryddpåsar. Kivades om vem som skulle tvingas äta den läskiga rosa varianten med räksmak. Jag brukade slippa. Jag var ju äldst, och klokast. Sen satt vi framför TV:n och såg på Scobby-Doo och Pokémon medan nudlarna slank ned. På eftermiddagarna cyklade vi  till badplatsen. Vägen dit kändes alltid milslång, trots att det egentligen var knappt fem minuters promenad. Min bror badade oftare än jag. Hade cyklade dit med sina killkompisar och jag var blyg och vågade inte följa med. Kröp upp på mitt rum och läste eller lyssnade på CD-skivor. Destiny’s Child, för det var innan rocken gjort entré i mitt liv.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/07/01/sommarnostalgi/

Load more