Category: Ett liv som Tant

Uppföljning nyårslöften 2018

I januari 2018 skrev jag att jag ville ge mig själv utmaningar som skulle ”lyfta, utmana och peppa”. Ett, med facit i hand, klokt beslut för någon som ständigt är lite för hård mot sig själv.

2018 års löften – och uppföljning

Veganisera mera!

  • Jag ville prova att äta helveganskt i 30 dagar. Hade ingen vision om att bli vegan, men ville välja mer veganskt i vardagen.
  • Jag ville också veganisera andra delar av mitt liv. Välja vin som var veganskt, bara köpa veganska hygien- och skönhetsprodukter och bli en mer medveten konsument.

Hur gick det?

Att äta helveganskt i 30 dagar var svårare än jag hade tänkt. I vanliga fall tycker jag att det är relativt oproblematiskt att äta veganskt, men under de utvalda 30 dagarna såg jag bara hinder och kände mig otroligt begränsad och krånglig. Gick in i en fas av extrem prestationsångest och kände mig misslyckad de gånger jag upptäckte att jag av slentrian ätit en kaka på fikat på jobbet utan att ha kollat om den var vegansk eller ej. Gav upp efter ungefär 10 dagar och frossade i ost en hel vecka efteråt. 

Att välja mer veganskt i vardagen har jag däremot varit duktig på. Har nästan helt gått över till att köpa veganska mjölkprodukter. Sojayoghurt istället för vanlig yoghurt, mjölkfritt smör istället för vanligt. Har slutat att alltid ha ägg i kylskåpet och köper bara ost någon gång ibland. Strävar efter att hålla vardagsmaten vegansk, men äter vegetariskt på helgerna eller när jag är på restaurang. Har insett att en stegvis förändring är lättast för mig (det tog nästan 10 år att gå från köttis till vegetarian) och att jag lyckas bättre när jag inte ger mig själv förbud och pekpinnar.

Veganiseringen av övriga delar av mitt liv har varit blandad. Jag har helt och hållet gått över till veganska smink- och hygienprodukter. De gånger jag själv varit på Systemet och köpt vin har jag varit noga med att köpa veganskt. Däremot vet jag med mig att det har inhandlats produkter med både skinn, ull och dun under året. För att inte tala om andra kluriga produkter som stearinljus (stearin görs på slaktavfall). Jag försöker att vara medveten, men ibland sker det inköp på slentrian. Jag tycker också att det är svårt att vara kräsen när jag umgås med andra. Vill inte vara den som klagar och är krånglig när man bjuds på mat eller får presenter. I vissa fall tycker jag också att det är svårt att välja: är en ulltröja ett sämre val än en vegansk variant gjord av något kemiskt plastmaterial?

Källsortera mer och bättre

  • Jag ville börja källsortera mer och skapa ett fungerande system som passade mina behov och mitt hem.

Hur gick det?

Jag har ont om plats i köket och tidigare hade jag bara en papperspåse där jag slängde ner det som skulle källsorteras huller om buller. Stod sedan på miljöstationen och sorterade och ordnade. Ofta stod den stackars pappåsen i skåpet så länge att den blev överfull och jag i min lathet började slänga mjölkartonger och plastskräp i den vanliga soppåsen istället.

I januari åkte jag till IKEA och köpte en uppsättning behållare i serien VARIERA i olika storlekar. En stor för plast, två mindre för papper och glas och en liten för metall. De gick att få in under diskbänken utan att ta alltför stor plats. Efter detta blev det mycket enklare att bara ta den behållare som var full och hälla direkt ett passande kärl på miljöstationen. Ingen lång stund av sortering och plock. 

Jag har också blivit mycket mer noggrann gällande vad jag sorterar. Även om jag nog inte riktigt sorterar 100 % än, så har andelen skräp i hushållsavfallet minskat markant. Jag har också blivit duktigare på att trycka ihop och platta till förpackningar innan jag slänger dem, vilket gör att jag inte behöver gå till miljöstationen lika ofta.

Till min glädje har det också hänt grejer gällande sopsortering i min kommun. Under 2019 införs obligatorisk sopsortering för alla hushåll i kommunen inklusive möjlighet att skicka matrester till kompost. Kommunen har också ett pågående produkt för insamling av matfett och i december fick alla hushåll en tratt som man fäster på en PET-flaska och sedan häller gammalt stekflott i, istället för att låta det rinna ner i avloppet. Flera mataffärer i kommunen har satt upp behållare där oljan kan lämnas för återvinning.

Avsätta mer tid till att vara kreativ

  • 2018 ville jag öronmärka tid för kreativa projekt. Ge mig själv möjlighet att sy, sticka, fotografera, lära mig språk, spela musik eller vad jag nu kan tänkas vilja hitta på.

Hur gick det?

Otroligt bra, om jag får säga det själv! Jag sydde massor och fullbordade minst 16 projekt. I efterhand märker jag hur mycket jag utvecklat min färdighet. Det är stor skillnad på det jag sydde i januari och december. Framförallt har jag tyckt att det varit kul och inspirerande att sy!

Förutom att sy har jag dessutom stickat en hel del. Vantar, någon halsduk och ett pågående projekt med mönsterstickade vantar. Jag är relativt ny stickare och mycket handlar förfarande om att lära mig olika tekniker och prova mig fram.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2019/01/06/uppfoljning-nyarsloften-2018/

Årssammanfattning 2018 (inklusive en livsuppdatering)

2018 blev inget storslaget år för den här bloggen direkt. Livet kom emellan, ambitionen och tiden att skriva fanns inte. Kanske blir det bättre 2019, kanske lägger jag ner bloggambitionen för gott. Jag vet inte än.

Jag vill i alla fall inte avhålla mig från den klassiska årssammanfattningen (snodd direkt från Underbara Clara). Det är en tradition som jag hållit stenhårt de senaste fem åren: 2017,  20162015 och 2014. I år får den dessutom agera life update, en chans för mig att kort och koncist återberätta lite av allt som hänt under 2018.

Årssammanfattning 2018:

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Ja, 2018 var verkligen året då jag försökte slita mig upp ur gamla hjulspår. Jag tog mig i kragen och började söka nytt jobb – vilket var en känslomässig berg- och dalbana. Samtidigt som det är läskigt att kasta sig ut och bli bedömd och jobbigt att få många nej, har jobbsökandet fått mig att utvecklas enormt som person. I december började jag på nytt jobb på ett företag i en stad där jag inte känner någon alls. Läskigt och samtidigt fruktansvärt utvecklande.

På det privata planet har jag rest utomlands själv för första gången och genomfört ett namnbyte som jag tänkt på i säkert tio år. 2018 är året då jag stått upp för mig själv, litat på min magkänsla och vågat ifrågasätta saker som inte känts rätt. Exempelvis fick jag en remiss till en specialistveterinär (trots att min veterinär tyckte att det var onödigt) och jag fick min gamla arbetsgivare att ta sitt ansvar i samband med en arbetsplatsolycka som jag råkade ut för i november.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, jag sa upp mig och bytte jobb. Lämnade mitt handelsjobb i butiken en kvart från mitt hem för ett kvalificerat jobb som ekonom i en stad flera mil bort. Lätt bästa (och största) beslutet jag tagit i år.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, en av mina kollegor fick en liten Harry. <3

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?  Estlands hundraårsjubileum 24 februari. Den där veckan i november när jag var med om en arbetsplatsolycka, fick besked om att jag fått nytt jobb och berättade för min (läskiga) chef att jag ville säga upp mig. Allt inom loppet av tre dagar. 22 juli när jag lämnade min katt på Djursjukhuset för att hon skulle genomgå en strålbehandling och jag sedan gick runt på Biltema och kände mig helt tom. Hur jag grät varje morgon hela veckan och hade ont i magen från det att jag vaknade tills djursjukvårdarna skickade bilder och en livsuppdatering. 7 augusti när farfar gick bort.

Dog någon som stod dig nära? Farfar gick bort plötsligt men stillsamt den 7 augusti. Cajsa, mina föräldrars katt (som jag växte upp med) fick också flytta till katthimlen under sommaren efter en tids sjukdom.

Vilka länder besökte du? Estland (två gånger), Finland, Lettland, Polen. Och så stod jag i Narva och såg på Ivangorod i Ryssland som bara låg några meter bort, men ändå var helt omöjligt att ta sig till (utan visum).

Bästa köpet? Precis som 2017 vill jag säga att kattförsäkringen var årets bästa köp. Veterinärbesök är otroligt dyrt (och försäkringar löjligt billigt).

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att min katt äntligen blev botad från sina sköldkörtelproblem. En stor sten lyfte från mitt bröst. Även resorna till Estland betydde mycket för mig, speciellt den i augusti då jag spenderade en vecka med att resa runt och se landet.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Mindre drama. Utan att säga alltför mycket så var stämningen lätt hätsk på mitt gamla jobb under 2018. Att säga upp sig var lite som att lämna ett destruktivt förhållande.

Vad önskar du att du gjort mer?  Träffat vänner (samma som 2016 & 2017). Jag är dålig på att prioritera umgänge.

Vad önskar du att du gjort mindre? Ältat och oroat mig. 2018 är ett bevis på att saker ofta bara blir bättre när jag vågar släppa taget. Jag är duktig på att hantera förändring, även om jag inte vill tro det.

Favoritprogram/serier du sett under 2018? På Spåret, The Handmaid’s Tale, The Crown, Weissensee, The Wire, The Office US, The Chilling Adventures of Sabrina, Planet Earth

Bästa boken du läste i år? Astrid Lindgrens krigsdagböcker

Största musikaliska upptäckten? Traskar fortfarande runt i äldre rock. Älskar The Beatles. <3

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Att jag vågade stå upp och ifrågasätta saker som jag inte tyckte kändes rätt. Och självklart att jag sa upp mig och fick ett jobb som matchade min akademiska utbildning.

Största framgång på det privata planet? Att jag lärt mig mycket om mig själv. Jag vet numera att jag kan lösa det mesta. Jag vet hur jag uppfattas och vilka mina styrkor och svagheter är.

Största misstaget? Att jag tog åt mig för mycket av vad andra människor tyckte. Att jag (fortfarande) lät mig köras över ibland.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mycket gladare, även om det känts tröstlöst ibland.

Vad spenderade du mest pengar på? Veterinärbesök.

Något du önskade dig och fick? Nytt jobb! (Fast fick och fick – jag kämpade som tusan för att få det och fick faktiskt ett nej först. Tydligen hade jag dock gjort ett väldigt bra intryck för en månad senare ringde de och erbjöd mig en annan tjänst än den jag sökt).

Något du önskade dig och inte fick? Ett nytt jobb innan sommaren. Men ärligt, jag hade verkligen underskattat tiden och processen som ligger bakom att byta jobb.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Skulle jobbat halvdag, men tog ledigt och drack vin, sydde och åt smörgåstårta. Fick besök av vänner och födelsedagshälsningar från mina föräldrar som rymt till Singapore.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att det inte varit så otroligt dålig stämning på mitt (gamla) jobb. Känner mig lite skyldig som lämnade mina kollegor i ett kaos.

Vad fick dig att må bra?  Känslan av att jag hade kontroll över mitt eget liv. Att jag kunde fatta beslut som gjorde skillnad och att ingenting behöver vara för evigt. Insikten om att jag inte för alltid satt fast i en situation som jag vantrivdes i.

Vem saknade du? Mina vänner, som som vanligt är utspridda över hela jorden. <3 Och min kollega som gick på mammaledighet.

De bästa nya människorna du träffade? Ellen, som alltid vågade vara rak och ifrågasätta. Jag imponeras av den nya generationen unga kvinnor.

Mest stolt över? Att jag tog mig in i den bransch där jag utbildat mig. Höll i princip på att ge upp tanken på att bli ekonom och satsa på något mindre kvalificerat som receptionist eller administratör när det äntligen lossnade. Allt går om man vill!

Högsta önskan just nu? Att jag ska trivas på jobbet (har bara jobbat en vecka), att min katt fortsätter att må bra  och att jag eventuellt hittar en trevlig lägenhet att flytta till under 2019.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag tänker ge mig själv mer tid. 2017 låg allt fokus på att ta examen och 2018 gick tiden åt till att söka jobb. 2019 vill jag lägga tid på att ta hand om mig själv. Leva hälsosamt, yoga, göra roliga grejer och skapa.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/12/29/arssammanfattning-2018-inklusive-en-livsuppdatering/

Life is forever twisting & turning

Höst, slut på semestern. Nystart. Hade tänkt att börja blogga igen. Hade en vision om att skriva något käckt om höstplaner, hur våren har förändrat mig och fått mig att kanske våga drömma lite om framtiden. Sedan gick jag till jobbet, började plocka om på en hylla och fick ett telefonsamtal från min mamma som berättade att min farfar hade dött. Och ungefär där vände sig livet upp och ner en smula.

När farmor gick bort för ett par år sedan var det uppenbart att slutet var nära. Hon tynade sakta, sakta bort och sista gången jag träffade henne var hon medvetslös och jag, mamma och min bror satt vid hennes sängkant på vårdhemmet och pratade viskande om hennes kommande begravning. Hon dog ett par timmar efter att vi åkt därifrån. Med farfar var det annorlunda. Han var visserligen dement, hade svårt att förstå vart han var och vilken tid han levde i. När hemtjänsten kom hem till honom en morgon för några veckor sedan stod han i trädgården och försökte koka ägg på gräsklipparen. Efter det flyttades han till ett demenshem där han umgicks med andra lika dementa och tyckte att maten smakade ”skit”. För bara ett par timmar sedan steg han upp för att med god aptit äta frukost, innan han gick och lade sig igen för att aldrig mer vakna. Livet är så abstrakt. Min kollega födde sitt första barn i fredags. Idag dog farfar. Ett liv tillkommer, ett annat slocknar.

Jag undrar hur jag kommer att minnas farfar om tio eller tjugo år. Som barn såg jag upp till honom, men kom aldrig honom nära. Han var inte en lätt människa att förstå sig på. Under tonåren gled jag ifrån min släkt mer och mer. Mina livsval passade inte med deras. När min kusin födde deras barnbarnsbarn var hennes liv lättare att relatera till än mitt med högskolestudier och ständig ångest. Det fanns färre och färre beröringspunkter mellan oss, och till slut drog jag mig undan för att det kändes som att vi inte längre hade något mer än blod gemensamt. Efter att farmor dog träffade jag bara farfar ett fåtal gånger. Varje gång var jag rädd att han inte skulle komma ihåg mig. Att han någon gång skulle fråga vem jag var. Att jag, hans barnbarn skulle betyda så lite för hon att han inte ens skulle kunna känna igen mitt namn och mitt ansikte.

Jag hoppas att jag kommer att minnas farfar som han var när jag var liten. För trots att vi inte hade mycket gemensamt gav han mig något som jag alltid kommer att bära med mig – mitt estniska arv. Det var farfar som tände min estniska låga. När jag var liten och Estland fortfarande var en del av Sovjetunionen brukade han sätt mig i knät och sjunga ”Ema viis hälli heinamaale”. En vaggvisa som ofta sjöngs som en del av den sjungande revolutionen. När republiken återupprättades resten han fram och tillbaka mellan Estland och Sverige som tolk åt Röda Korset. Varje gång bar han med sig fantastiska historier och små presenter tillbaka till oss barnbarn. Hos mig tändes en nyfikenhet och en längtan, en insikt om mitt arvs betydelse, som har format mig till den jag är idag.

Farfar var ingenjör, precis som sina söner. Han drev eget företag och kunde förvandla vilken metallbit som helst till något vackert. Som de konstfulla smidesstaketen som omgav deras trädgård eller de vackra föremålen som han sålde till Apoteket och som hängde i deras lokal till långt in på 2000-talet. Farfar var kreativ, på ett annorlunda sätt. Han kunde skapa rebusar och hinderbanor i trädgården som tog oss barnbarn timmar att ta oss igenom. När han upptäckte datorns magi kunde han spela tetris i timmar, även om han aldrig riktigt lärde sig att förstå sig på internet. På 90-talet hade hans sitt egen mancave i källaren (långt innan termen var uppfunnen). Där satt han och kedjerökte och tittade på sport, tills farmor fick nog och han fick sluta att röka. Både inomhus och överhuvudtaget. Farfar var social. Han kunde prata med vem som helst, när som helst. Ibland åkte han till torget i centrum och bara gick runt och pratade med folk. Oavsett om han kände dem eller inte. Jag tror att det är så jag kommer att minnas honom.


Translation: My grandfather passed away today.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/08/14/life-is-forever-twisting-turning/

Listan om dagen

Dags för en lista igen! Denna gång är det listan om dagen – snodd från Elsa Billgren.

Listan om dagen

Vad har du gjort idag?
Sökt sisådär 10 jobb, varit på bankmöte, jobbat eftermiddag, promenerat överdrivet långt samt lagat mat.

Vad har varit kul idag?
Riktigt skönt med en lång promenad på kvällen för att rensa tankarna. Annars har denna dag mest varit en sådan som man tvingar sig igenom.

Vad har varit jobbigt idag?
Hela jobbsökargrejen är jobbig tycker jag. Jag gillar inte att inte ha saker under kontroll. Plus att stämningen på mitt nuvarande jobb var riktigt låg idag. Usch!

Vad gör du nu?
Svarar på den här listan, oroar mig för att jag ska till veterinären imorgon och gör mig redo för att ta tag i disken.

Hur ser du ut idag?
Typiska jobbkläder. Jeans och t-shirt. Plus ögon svullna av pollenallergi.

Vad ska du göra nu?
Diska, plocka undan lite och sedan krypa ner i sängen med en kopp te.

Vad ska du göra ikväll?
Dricka te och kolla på finalen America’s Next Top Model.


Translation: A list about my day.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/04/11/listan-om-dagen/

Genom motgångar, mot stjärnorna

Veckan som gick har ärligt talat varit rätt kass. Jag kan ha överseende med mycket i januari. Det är grått, näsan rinner och arbetstimmarna på jobbet känns evighetslånga och outhärdligt stillsamma. Det kan jag leva med. I onsdags kom dock årets (hittills) sämsta dag för min del. Året har börjat lite knackigt, det erkänner jag. Främst för att jag och veterinären varit tvungna att justera min katts medicin, vilket inte blev så bra. Återbesöket i förra veckan visade på att blodvärdena sprungit iväg åt helt fel håll och jag upplever att allt vi kämpat för under hösten nu är ogjort. Medicinen är nu justerad (igen) och i fredags tyckte jag mig äntligen märka en viss förbättring hos min lilla håriga rumskompis. Håller tummarna för att det bara blir bättre!

Åter till motgångarnas onsdag. Jag hade sovit dåligt flera nätter i rad, eftersom katten ägnar de tidiga morgontimmarna åt att uttrycka sitt missnöje med sin situation. Blev därför inte särskilt förvånad när jag vaknade med ett ryck vid sex på morgonen. Lite yrvaket insåg jag att det inte bara var det faktum att katten for runt i sängen som väckt mig, jag blödde nämligen också näsblod. Nåväl, jag är ju van. När jag var i tonåren blödde jag näsblod mer eller mindre dagligen och vaknade ofta på nätterna av att det rann. Halvt förblindad och trött smög jag in i köket för att hämta papper och tog mig sedan tillbaka till sängen för att vänta på att blodflödet skulle upphöra. Det kändes snabbt bättre, men istället drabbades jag av ett starkt ringande i öronen. Det tjöt så högt att jag inte kunde tänka och jag upplevde att jag gick in i ett utifrånperspektiv och såg mig själv utifrån. Ringande tilltog i styrka och det svartnade för ögonen. Samtidigt kände jag mig extremt klar i huvudet och jag minns att jag tänkte att ”det är såhär det känns att dö”. Min glasklara inre röst konstaterade att jag nog borde ringa till 112, men att det antagligen inte var någon idé eftersom ändå inte skulle höra vad de sa (på grund av ringandet i öronen). Sedan försvann rösten och det svart och tomt. När jag kom tillbaka fann jag mig själv liggandes på sidan, plötsligt medveten om att jag skakade, men att ringandet i öronen var på väg att avta.

Övertygad om att jag haft någon form av epileptisk attack fick jag tag i telefonen och ringde till pappa. När han tjugo minuter senare dök upp för att köra mig till akuten var jag löjligt klar i huvudet och hade rationellt sett till att medicinera och mata katten, bytt om till rena kläder, packat väskan och borstat tänderna. På sjukhuset togs ungefär en triljon prover, vilka samtliga visade på att jag var kärnfrisk. Någon epilepsi trodde inte läkarna heller på, troligare är att jag svimmat, men inte riktigt insett det. Just svimning och näsblod har hängt ihop för mig förr. Jag glömmer aldrig den gång då jag kanske fem år gammal fick syn på min blödande näsa i badrumsspegeln och till mammas förvåning svimmade baklänges rakt in i duschen. Svimmat utan näsblod har jag också gjort, många gånger. Minns ni exempelvis när jag svimmade och slog ögonbrynet i handfatet? En gång på gymnasiet svimmade jag i en radiostudio och slog huvudet i ett element. Så vi kan säga att jag är van. Vis av erfarenhet vet jag att det betyder att jag måste ta det lugnare. Sluta ställa krav, sluta stressa och sluta oroa mig.

Veckans eländigheter slutade dock inte i onsdags. I några veckor har min dator velat installera en ny Windows-uppdatering, men inte lyckats. Den fastnar halvvägs och enda sättet att komma runt det är att stänga av datorn och låta den återställa sig till den gamla versionen. Igår gick det dock inte. Någonstans blev det fel och datorn vägrade att återställa sig. Hamnade i en ”installation loop” där den bara startade om och försökte att ömsom installera och ömsom återställa. Suck. Googlade halvt ihjäl mig med insåg ganska snart att det inte skulle gå att lösa. Efter några timmar lyckades jag ändå att rädda alla filer av värde innan jag tvingades formatera om hela hårddisken och installera om Windows från grunden. Tack och lov finns filerna kvar, men jag kommer att behöva lägga ett par timmar till på att återinstallera alla mina program. Tur i oturen…

Tack och lov är det söndag idag och snart är den här veckan över!


Translation: This week has been the worst! Wednesday morning I fainted at home and had to go to the emecency room and then my computer broke down. Luckily I managed to retrive all my files, but I still need to spend a few hours reinstalling all my apps. *sigh*

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/01/21/genom-motgangar-mot-stjarnorna/

Nyårslöften för 2018

Nu när jag ältat klart 2017 känner jag mig redo för att ta mig ann 2018 på riktigt. För visst startar året först efter trettonhelgen? Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tycks jag ha en förkärlek till nyårslöften. Naturligtvis har jag klurat ut vad 2018 ska innebära för utmaningar. Tråkigheter som hot om viktminskning, tråkiga dieter och allmänt späkande hoppar jag som vanligt över. Istället för att dra ner mig själv, vill jag lyfta, utmana och peppa.

2018 vill jag:

Veganisera mera!
På min bucket list finns en punkt att prova att äta helveganskt i 30 dagar. Jag går inte direkt in för att bli vegan på riktigt, men jag kan definitivt veganisera mer. Käkar redan veganmat en gång om dagen och väljer alltid havremjölk istället för komjölk. Tänker dock att jag kan göra mer. Välja hummus istället för ost på frukostmackan lite oftare, göra pannkakor utan ägg (det är ju ändå ingen skillnad) och sluta slentrianäta produkter med mjölk och ägg.

Däremot vill jag helt veganisera andra delar av mitt liv. På vilket sätt gynnar det mig att sminket och tandkrämen jag använder innehåller grisar? Och vinet jag dricker blir knappast godare för att det klarats genom gelatin. 2018 ska jag identifiera de områden i mitt liv som inte är veganska, och bli en medveten konsument som tar avstånd från animalier i produkter.

 

Källsortera mer och bättre
Min kommun har ingen obligatorisk källsortering utan tillåter att (i princip) allt slängs i samma sopsäck och skickas till förbränning. Inte konstigt att vi fick den mindre hedervärda utmärkelsen som en av landets sämsta miljökommuner förra året. Personligen källsorterar jag en del, men jag kan och vill göra mer. 2018 ska jag styra upp min källsortering. Skapa ett system som fungerar som mig och bli mer noggrann istället för att slentrianmässigt slänga allt ”jobbigt” i soppåsen.

 

Avsätta mer tid till att vara kreativ
Eftersom jag inte längre studerar 100 % och jobbar 80 % så finns det plötsligt lite fritid i mitt liv igen. Fritid som alltför lätt ägnas åt slösurfning eller andra mindre stimulerande aktiviteter. 2018 ska jag öronmärka tid för kreativa projekt. Ge mig själv möjlighet att sy, sticka, fotografera, lära mig språk, spela musik eller vad jag nu kan tänkas vilja hitta på.


Translation: My new year’s resolutions for 2018.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/01/12/nyarsloften-for-2018/

Nyårslöften som kom och gick…

Som vanligt är jag ungefär sist på bollen – men vi måste prata om det här med nyårslöften. Dessa till att börja med lätt motiverande, men sedan allt mer ångestframkallande tankar som vi försöker förvandla till handling bara för att december blivit januari och årsräkningen fyllt år ännu en gång. Jag har förfasats över nyårslöften på bloggen under de senaste fem åren. Kallat dem för ”nya chanser att försvinna i ångest över kroppsfett och otillräcklig träning” och reflekterat över varför vi gör allt så svårt för oss när vi väljer att nystarta under årets tröttaste och svåraste månader.

Lika mycket som jag förfasas över nyårslöften, tycks jag även fascineras av dem. När jag rotar i mitt bloggarkiv finner jag inpräntade nyårslöften från 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017. Jag kan inte mer än att kapitulera och erkänna att något i dessa magiska nyårslöften fascinerar mig. År efter år.

Uppföljning 2017

Hur gick det då för mig med 2017 års nyårslöften, eller uppmaningar till mig själv, som jag så diplomatiskt kallade dem?

Sluta vara så förbaskat hård mot mig själv – jag vinner inget på att vara min egen största kritiker
Fascinerande att det tog 28 år för den polletten att trilla ner. Att vara snäll mot sig själv är inget man börjar göra över en natt, men på ett år kan man förändra ganska mycket hos sig själv. Jag behandlar mig själv enormt mycket bättre än jag gjorde för låt oss säga tio år sedan. Samtidigt är jag emellanåt väldigt duktig på att lägga skulden på mig själv och döma mig själv mycket hårdare än jag dömer omgivningen. Jag drabbas också ibland av perioder av starkt tvivel på mig själv och skulle nog säga att jag personligen är den i min närhet som tror minst på min egen kapacitet. Jag tycker ändå att jag blir bättre. Små steg i rätt riktning har definitivt tagits under 2017. Inte minst fick min självkänsla ett rejält uppsving när jag äntligen tog examen.

 

Ta examen
Yes, det grejade jag! Har tjatat så mycket om den där stackars examen i de senaste inläggen att jag besparar er ytterligare detaljer. Numera har jag i alla fall en kandidatexamen i företagsekonomi och en högskoleexamen i medie- och kommunikationsvetenskap.

 

Äta bättre, vilket innebär att äta mer över lag och mer veganskt och mer grönsaker. Jag vill också sluta slänga mat och bli bättre på att ta tillvara på rester innan de ruttnar bort i kylskåpet
Jag har inte direkt förvandlats till någon supernyttig person, men jag har definitivt styrt upp mina matrutiner under 2017. Planerar bättre, äter mer riktig, lagad mat och försöker att äta minst en vegansk måltid om dagen. Under året har jag också helt slutat äta fisk (har varit vegetarian i över tio år, men smugit in någon fiskbit då och då). Att ta till vara på rester har jag också blivit bättre på, även om det fortfarande händer att jag hittar en bortglömd möglig morot längst ned i grönsakslådan.

 

Vara lite mer spontan och sluta överanalysera varenda liten handling – livet måste inte vara inrutat och planerat till 100 %!
Ja, men ärligt. 2017 hände det grejer! Har visserligen överanalyserat och ältat min katts sjukdomstillstånd alldeles för mycket (och gör fortfarande), men på många andra plan har jag känt mig betydligt mer spontan. Score!


Translation: New year and new new year’s resolutions! I’ve never liked new year’s resolutions, but for some reason I always make a couple every year.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/01/09/nyarsloften-som-kom-och-gick/

Årsammanfattning 2017

Jag fattar inte att 2017 redan har passerat!!! Det kändes som om det var igår som jag stod i mataffären dagen efter nyår funderade på om jag skulle unna mig en semla. Jag reflekterade över hur lägligt det är att semlan finns och gör midvintern och de långsamma vårmånaderna uthärdliga. Och nu är det plötsligt dags igen. Snart har jag passerat mellandagar och nyår och är rakt inne i evighetslånga januari och de gråa månaderna som aldrig tar slut.

Även om 2017 varit ett uselt år här på bloggen så vill jag inte gå ur året utan att göra min klassiska årssammanfattning (snodd direkt från Underbara Clara). Det är en tradition som jag hållit stenhårt på under 2016, 2015 och 2014.

Årssammanfattning 2017:

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? Jag tog (äntligen) min kandidatexamen! Under hösten fick jag dessutom chansen att jobba med butiksetablering och inköp i större skala än jag gjort innan. På det privata planet körde jag mest på i gamla hjulspår, men jag är orimligt nöjd med att jag i alla fall till slut lärt mig att sticka.

Genomdrev du någon stor förändring? Nej, egentligen inte. Mitt stora mål var att bli klar med examen, för att sedan kunna gå vidare. 2018 får bli året för stora förändringar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, en av mina närmaste till och med!

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?  Kan inte komma på något. Det kändes stort när vi lämnade in kandidatuppsatsen för bedömning i juni, men hela bedömningsprocessen och administrationen som drog ut på tiden gjorde att examen snarare kändes som ett tremånadersprojekt än en speciell dag. Självklart kommer jag även att minnas årets semestrar: resan till Berlin och Warszawa och höstens tripp till Tallinn med mamma, men inga specifika datum.

warszawa 2017

Dog någon som stod dig nära? Nej, 2017 höll sig alla vid liv.

Vilka länder besökte du? Tyskland, Polen och älskade Estland.

Bästa köpet? Eftersom det har blivit otaliga resor till veterinären i år och med tanken på vad ett veterinärbesök kostar vill jag säga att min kattförsäkring är det bästa köpet. Tråkigt, men sant.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Examen har definitivt fått en stor sten att släppa från mitt bröst. Annars en enormt fin sleep over som jag och mina bästisar hade i januari. Den var fantastisk.

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? Mer fritid. 2017 har jag ägnat åt att jobba och studera. De senaste månaderna har jag också känt att jag behöver ny inspiration i mitt liv. Jag måste hitta ett sätt att komma ut gamla hjulspår. Nytt jobb, ny lägenhet eller bara en ny hobby kanske.

ryamatta 2017

Vad önskar du att du gjort mer?  Träffat vänner (samma som 2016). Jag erkänner att jag emellanåt känner mig ensam. Mina vänner finns utspridda över hela världen och vi är generellt allt för dåliga på att hålla kontakten.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig och stressat (som alltid).

Favoritprogram på TV? Skam, The Crown, På Spåret, Sherlock, Planet Earth, Game of Thrones

Bästa boken du läste i år? Gruppen av Mary McCarthy

Största musikaliska upptäckten? Har lyssnat för lite på musik i år.

2017

Vad var din största framgång på jobbet 2017? Att jag jobbat upp en pondus och ett förtroende. När jag pratar lyssnar andra. Jag känner mig respekterad och uppskattad som medarbetare.

Största framgång på det privata planet? Att jag hållit mig lugn och lyckats leva igenom det slit som 2017 inneburit med krävande jobb och studier. Jag har varit ganska duktig på att separera jobb och privatliv åt och även om det inte funnits många timmar fritid i mitt liv, så har jag i alla fall tagit till vara på den tid jag haft.

Största misstaget? Att jag fortfarande inte har vågat släppa taget om det lugna och trygga. Jag borde sökt jobb, borde letat lägenhet osv.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare. 2016 var ett tufft år för mig och även om 2017 inte var så lätt alla gånger så var det i alla fall ett steg i rätt riktning.

2017

Vad spenderade du mest pengar på? Mat och kläder. Och veterinärbesök (men tack och lov har det mesta täckts av försäkringen).

Något du önskade dig och fick? En godkänd examen och en tripp till Estland.

Något du önskade dig och inte fick? Nya vänner (fast jag gjorde inte direkt några större försök att skaffa några heller), en frisk katt (fast nu är hon äntligen på bättringsvägen efter ett år av kämpande, så jag ska inte klaga)

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Hade bedömningsseminarium på en uppsats jag och en kursare skrivit på förmiddagen. Efter det jobbade jag på eftermiddagen.

2017

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att min katt inte hade blivit sjuk eller att vi i alla fall hittat rätt behandling fortare. Oroat mig för hennes hälsa har jag gjort många långa timmar i år.

Vad fick dig att må bra?  Lugn och vila. Och baltisk luft i lungorna.

Vem saknade du? Ingen, egentligen.

De bästa nya människorna du träffade? Ett par nya kollegor som visade sig vara riktigt trevliga personer.

Mest stolt över? Den där examen som jag tjatat om i hela den här listan. Jag har kämpat sedan 2008 men mött hinder i form av nedlagda utbildningar, ändrade inriktningar och högskolor som gjort fel i tillgodoräknande av meriter. Alltid har det varit något som felat – men nu är jag äntligen klar! Att det sedan blev en kandidatexamen och en högskoleexamen istället för en enkel kandidat är en liten bonus.

Högsta önskan just nu? Att hitta något nytt och spännande att ta tag i. Ett inspirerande jobb och en ny lägenhet vore toppen.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Om 2017 var året för att avsluta projekt så får 2018 bli året då jag startar nya projekt. Nästa år vill jag blomma ut!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2017/12/28/arsammanfattning-2017/

När undantagstillstånd råder

Suck, pust och stön, säger jag och konstaterar att det redan gått en månad sedan jag sist gav denna blogg lite kärlek. Det har rått undantagstillstånd i mitt liv; både privat och på jobbet. Som du kanske kommer ihåg var jag mitt uppe i flytt och nyetablering av butik sist vi sågs. Allt var försenat, det var panik, slit, blod, svett och tårar dagarna i ända (fast vi hade stundvis rätt kul också, vill jag tillägga). Genom ett mindre under blev vi klara till (den framflyttade) deadlinen dessutom! Jag hade tänkt att livet skulle lugna ner sig lite efter det, men jag hade underskattat det jobb som ligger bakom en nyöppning. ”Hemska” saker som lyxiga middagar med leverantörer, extra arbetstimmar eftersom tillströmningen av nyfikna kunder är större än normalt och alla små grejer som alla har överseende med under en intensiv etableringsfas, men som börjar pocka på uppmärksamhet så fort invigningsballongerna börjar sloka och konfettin sopats upp.

Lagom till att den första butiken blev klar började det dessutom att dra ihop sig för etablering av höstens andra butiksbygge. Pust, suck och stön igen. Och mitt i röran körde mitt privatliv ihop sig då min katt och livskamrat visade sig bära på betydligt allvarligare defekter än en liten allergi. Veterinärbesök, blodprov, medicinering, oro och sömnlösa nätter har varit standard den senaste månaden. Samtidigt försöker jag att hålla uppe fasaden; följa med på jobbmiddagar, åka på spahelg och fira jubilarer med kollegorna och repa järnet inför höstens 60 års-jubileum med orkestern. Ungefär så ser mitt liv ut just nu. Körigt. Ha tålamod så ska nog även detta undantagstillstånd blåsa över. Jag har inte övergivit er!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2017/09/26/nar-undantagstillstand-rader/

Tillbakablick på min semester

Vi har ju inte kikat på vad jag hade för mig på min semester än! Hur firar man bättre fjärde jobbveckan än genom att ta en sväng genom hela semestermappen mitt mobilarkiv? Nu kör vi!

semester lysekilEn sväng till västkusten är obligatorisk om man, som jag, bor i Västsverige. Få saker kan mäta sig med Bohusläns havsvågor och lukten av tång och saltvatten en solig dag. En (blåsig) söndag blev det roadtrip till Lysekil. Jag får starka flashbacks till barndomen så fort bilen rullar på en vägverksfärja.semesterJag har varit kattvakt åt mina föräldrars katt. Hon var lagom road av att bli lämnad ensam hemma och ville knappt visa sig, trots att jag lockade med mat och kel. Mest hängde jag därför med skelettet Nisse. Han är min mammas ögonsten(!?) och hon går hårt in för att dekorera honom på passande sätt. Ni vet, tomteluva på jul, påskkycklingar till påsk och rosa fjäderboa i semestertid. Genialt.semesterI kattvaktstjänsten ingick även trädgårdsskötsel och vattning av blommor. Mest tid ägnade jag ändå åt att hålla reda på (och emellanåt bärga) gräsklipparen Nisse II (det finns oväntat många saker med namnet Nisse i mitt föräldrahem…).semesterTrots att många betraktar sommaren 2017 som präglad av urtråkigt väder så tycker jag att jag prickade in lagom många soldagar. En av dem åkte jag på loppis i mina älskade mom-jeans från Monki och gula träskor från Swedish Hasbeens.semesterNär jag tröttnat på Sverige gick jag upp halv tre på morgonen och tog det tidigaste morgonplanet till Berlin. Bodde på fantastiskt hotell, åt fantastisk mat och hade det bäst. Fast mer om det i ett senare inlägg.semesterEfter ett par dagar i Berlin behövde jag lite östeuropeisk luft i lungorna och tog ett tåg…semester… till Polens huvudstad Warszawa! Bodde på (ännu) ett fantastiskt hotell i den lite ruffiga stadsdelen Praga.semesterTillbaka på hemmaplan hade jag kvalitetstid med katten och pysslade.
semesterKlämde in en och annan svensk fika på udda loppisporslin.semesterStorstädade hemma och plockade runt och gjorde fint i hyllor och skåp.
semesterKnöt de sista raderna på ryamattan som jag pysslat med under ett års tid! Nu ligger den på plats i vardagsrummet och jag känner mig pirrig och lycklig varje gång jag kollar på den.semesterSemester är ju ändå semester och på semestern ska man vila ibland! Plöjde tv-serier i mängder. Bland annat sista säsongen av Orange is the new Black, som lätt var den bästa hitills.
semesterEmellanåt var jag lite nyttig och tog långa morgonpromenader och drak hemmagjord ingefärashot.semesterSlutligen läste jag massor. Bland annat denna (tråkiga) amerikanska bok om PR och kommunikation som tyckte att jag var värdig! Tackar, tackar.

 

Och ungefär så såg mina tre semesterveckor ut. Sommaren 2017, du var fin.


Translation: Here’s a lot of pictures from my vaccation.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2017/08/23/tillbakablick-pa-min-semester/

Load more