Category: Gnäll

Destroy it, hide it, lose it (aka DHL)

Är det bara jag som har extrema problem med alla fraktbolag förutom gamla hederliga Posten (och Schenker)?Varje gång jag ska få någonting hemlevererat blir det världens största projekt. Sist jag köpte saker som skickades med UPS blev mitt paket exempelvis liggandes i en inrökt, svettluktande budbil i en vecka för att företaget inte hade några leveranstider som var kompatibla med mina arbetstider (eftersom de tydligen tyckte att eftermiddagsleverans var synonymt med kl 11 på morgonen). Till slut gick leveranstiden ut och jag fick välja mellan att hämta paketet på ett servicecenter (som låg 25 mil(!!!) bort) eller att låta dem leverera paketet till mitt jobb. Det blev det senare alternativet och budkillen lämnade paketet ihop med vår ordinarie leverans utan att berätta att det rörde sig om en privat leverans, vilket ledde till extremt mycket merjobb. Bring var inte bättre då de, trots utlovad hemleverans och anlitad person som satt hemma och väntade, levererade ett 35 kg tungt och 2 meter långt paket till mitt jobb. Jag förväntades sedan själv köra hem det i bil (som jag inte har), åka buss med det (lycka till) eller promenera med åbäket över axeln.

Nu i veckan har jag haft enormt strul med ett nytt bolag: DHL (eller destroy it, hide it, lose it, som en bekant kallar dem). Krånglet började i princip så fort jag gjort beställningen från ett företag i England (problemet med utländska affärer är att det inte alltid framgår vilken internationell fraktaktör de anlitar). Jag köpte två identiska saker, men av någon outgrundlig anledning bestämde sig företaget för att dela upp ordern i två leveranser.

DHL paket 1

Paket 1

Enligt återförsäljaren skickades båda paketen den 1 april (goda förutsättningar redan från början…). Jag erhöll då förhandsinformation från DHL och fick välja om jag ville ha paketen hemlevererade eller hämta på Service Point (jag valde det senare då jag vet hur det brukar gå med hemleveranser och Service Pointen ligger en byggnad bort från mitt jobb). Paket 1 lämnade London 1/4 och fraktades via Bryssel och Köpenhamn till Göteborg.

Den 4:e april försöker en kurir lämna paketet hemma hos mig (trots att de skulle lämna det hos Service Point). Jag är på jobbet och kan inte ta emot försändelsen. Kuriren lämnar en lapp där det står att paketet inte kan levereras och inte heller kan lämnas hos Service Point eftersom det är en internationell försändelse (helt irrelevant då jag tidigare hämtat internationella försändelser där – och varför fick jag välja att hämta det där från början om det nu ändå inte skulle gå?). Jag blir ombedd att kontakta kundservice för att boka en ny tid för avlämning. DHL kan bara precisera utkörningstiden till någon gång mellan 8-17. Den enda gång jag befinner mig på samma plats mellan 8-17 är tisdagar jämna veckor då jag frilansar hemma. Alla andra dagar jobbar jag mellan 10-18. Den efterföljande dagen var en jämn tisdag så det passade mig utmärkt. Det visar sig dock att för att boka utkörning nästkommande dag måste man boka avlämning senast 17:00 (jag kom inte hem och såg lappen förrän 18:30).

Jag kontakar DHL:s kundservice igen och uppger referensnumret som kuriren lämnat. Jag ber om att få utkörning nästkommande dag (tisdag) men anger också att jag är tillgänglig på vald adress fram till 13:00 dagen efter (då jag jobbar hemma på förmiddagen). DHL svarar dagen efter och säger att något paket med mitt referensnummer inte finns. Jag ombeds att kontakta dem igenom om jag vill att de ska göra en manuell sökning i sitt register (klart jag vill! – vem accepterar att paketet är försvunnet och låter saken bero?). Samtidigt går jag in på DHL:s hemsida och gör en paketsökning som talar om för mig att paketet visst finns och ska levereras under dagen (hem till mig antar jag, då det inte gick att lämna till Service Point).

DHL paket 2

Paket 2

Paket 2 lämnar inte England förrän 4/4 enligt DHL. Detta paket sparar dock många mils färdväg då det inte behöver åka till Belgien utan skickas direkt till Köpenhamn och sedan Göteborg. Detta paket levereras till Service Point (som utlovat) kl 14 tisdag 5/4.

Samtidigt som jag får sms om att paket 2 finns att hämta får jag också sms om att även paket 1 nu också finns att hämta hos samma Service Point (trots att det först inte gick att leverera dit och sedan skulle levereras hem till mig under dagen). DHL:s kundservice återkommer ungefär samtidigt och meddelar att paketen (inkl. det försvunna) nu har spårats och finns att hämta ut. De säger att problemet var att chauffören förväxlat en 2:a och en 8:a i mitt sändningsnummer.  Jag mer eller mindre sprang till Service Pointen och hämtade paketen innan DHL fick för sig att flytta på dem eller slarva bort dem igen…

DHL paket

… and a happy ending

Och till slut låg de där på mitt golv (och undersöktes noggrant av en suddig katt). Lite intressant kuriosa: båda paketen innehåller exakt samma sak – men är, som synes, skickade i helt olika emballage.


Translation: I’ve been through a lot of trouble to get two packages which were sent from England last week with Destroy it, hide it, lose it (also known as DHL)…

 

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/04/06/destroy-hide-lose/

Upp över mina öron

Jag hade tänkt att skriva om min fina helg egentligen, men sedan kom eftermiddagen och livet körde ihop sig och nu är jag mest sur, irriterad och sitter med en hel vask full med vatten i köket eftersom avloppet plötsligt lagt av. Och tokfattig är jag till på köpet eftersom jag köpte kurslitteratur för nästan fyratusen kronor (löjligt dyrt!). Allmänt opepp och gnällig, helt enkelt.

Jag tror att jag lider av en efter-semester baksmälla. Första veckan på jobbet var jättekul, men nu är jag less och stressad. Den här veckan är jag löjligt uppbokad på roliga grejer, och ändå kan jag just nu bara känna panikkänslor. Det händer lite för mycket och jag har ingen kontroll.

Jag tänker blunda, dra djupa andetag och äta en överbliven crème brûlée från helgen. Sedan ska vi nog se att det löser sig. Det brukar ju göra det…

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/24/upp-over-mina-oron/

Jag kommer aldrig att acceptera ”var tacksam för det du fått”-mentaliteten

Jag engagerar mig sällan i samhällsdebatten. Blir sällan upprörd över människors åsikter (så länge de inte är direkt rasistiska) och argumenterar nästan aldrig emot när någon säger något dumt. Men idag har jag fått nog.

Förra veckan halkade jag och min (manliga) chef in på frågan om jämlika förhållanden och dess påverkan på privatekonomin. Döm öm min förvåning när min chef berättade att han tycker att kvinnor förtjänar en lägre pension än män. Varför? Jo, vi kvinnor väljer ju att jobba deltid för att få investera mer tid med barnen. I längden menade han att detta skapade ett närmare förhållande med ungarna som han som man aldrig skulle få ta del av. Eftersom han som man gick miste om denna samhörighet förtjänade han högre lön och sålunda också högre pension. Att dela på eller avsätta en del av sin lön till fruns pensionssparande var för honom helt orimligt. Varför skulle hon både få äta kakan och ha den kvar?

I veckan var samma fråga uppe på tapeten. En krönikör i Expressen (som jag inte ens tänker länka till) skrev en otroligt dum krönika om att kvinnor inte kan klaga över sitt ekonomiska läge. Vi har ju själva valt att arbeta deltid. Underbara Clara skrev ett fantastiska bra inlägg som svar på detta där hon tog upp problematiken med anställda i kvinnodominerande yrken sällan erbjuds heltidstjänster. Dessutom ligger vår tanke om jämställdhet i att kvinnor ska bete sig som män.

Själv blir jag så trött på att vi kvinnor gång på gång förväntas vara tacksamma och acceptera att klappas på huvudet. Vi ska tyst och snällt ta oss an de uppgifter som åläggs oss. Jobba halvtid för att hinna med hus och familj. Avlasta mannen så att han ska kunna försörja familjen, fast mest av allt sig själv. För vi har ju själva valt att föda barn och får därför privilegiet att vara hemma och uppfostra dem. Lite pengar borde det ju allt vara värt. Eller?

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/11/27/jag-kommer-aldrig-att-acceptera-var-tacksam-for-det-du-fatt-mentaliteten/

En bra början, ett värre presens

2014 har börjat kanonbra! Jag känner mig utvilad och fit for fight igen. Fast det eviga mörkret på mornarna kommer jag aldrig att bli vän med. Har dragit igång min halvårliga utrensning som planerat. Köket är avklarat och jag är halvvägs igenom vardagsrummet. Och än så länge har jag knappt fyllt en papperskasse med prylar för bortskänkning. Det verkar som om jag lär mig.

De senaste dagarna har jag dock varit helt golvad. Strul med vårdcentral och apotek gjorde att jag blev stående utan en medicin jag ätit i nästan tio år. En petitess, tänkte jag, tills igår då kroppen sa ifrån på skarpen. Huvudvärk, illamående och ömhet i hela kroppen. Tröstar mig med tulpaner, vin och chips. Ingen vidare kombination, men idag råder undantagstillstånd. Ligger nedbäddad och plöjer Sherlock, Mad men och Sveriges Mästerkock.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/01/09/en-bra-borjan-ett-varre-presens/

Stanna världen en stund

Julruschen ha dragit igång och jag spenderar kvällarna med att vara trött och vimmelkantig. Och lite lätt förvirrad. Hittills har jag lyckats torrkoka min elektriska vattenkokare (med överhettningsskydd), glömt att ha i fetaost i fetaostsalladen och förstört mitt fina spetslinne.

Min lilla fritid spenderar jag med att sova, läsa vampyrböcker (fast jag blir livrädd och sover dåligt efteråt), gå igenom alla miljontals mejl som strömmar in och dagdrömmer om att vara ledig, kreativ och att få julmysa i lugn och ro. En kopp te här och där klämmer jag in också. Och så taggar jag inför premiären av den andra  The Hobbit filmen. Löjligt mycket.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/12/10/stanna-varlden-en-stund/

R.I.P glödlampan

 

Grannarna måste tro att jag blivit galen. Ett riktigt avgrundsvrål, som antagligen ekade i hela huset, kom ur min strupe idag. Hade som vanligt sträckt mig för att tända min prickiga fönsterlampa från Orrefors. Istället för härligt, mjukt ljus kom det dock bara ett litet ”poff”. Glödlampan dog. Tragedi!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/23/r-i-p-glodlampan/

Mediokert

Med start i går och en vecka framåt är jag ofrivillig gräsänka. Joakim är i Tyskland för att fira födelsedagsbarn och träffa sin släkt. Jag är lite grinig och irriterad över att jag inte fick reda på den planerade resan tidigare, men inser också att det i längden säkert bara hade gjort mig ännu mer upprörd. För stunden är jag mest fånigt sentimental och ynklig, något som är väldigt olikt mig. Det är fascinerande att man kan värdera någons sällskap så högt, men inte inse det förrän personen i fråga inte är där längre.

För att hålla mig själv på banan har jag tagit åt mig lite extra timmar på jobbet och bokat in en hel del på fritiden. Imorgon blir det reunion med mina bästa vänner från gymnasiet. Vi är utspridda över världen och ses sällan mer än två gånger om året. Siktar också på att samla ihop ett litet sällskap och ta årets första tur med motorcykeln. Den första på tre år.

Veckans prövning blir fredag, midsommarafton, då har jag ingen plan alls. Någon där ute som vill ta mig under sina vingar?

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/06/17/mediokert/

Vilken dag…

Det är minst sagt lite mycket på gång just nu. Jobbet tar den mesta energin. Idag kom det sju pallar med varor. Vi har sedan innan så mycket ouppackat att det max går att få in en pall till åt gången. Till råga på allt är det mycket att göra i butiken med alla studenter, konfirmation och bröllop.

Nu har jag i alla fall kommit ned i varv igen. Kompenserade stress och matbrist med ett stopp på McDonalds på hemvägen. Har ägnat kvällen åt att sitta framför datorn och slösurfa, samt bokat av alla planerade saker för imorgon. Jag är för trött, behöver vila. Istället för att stå på scen och ackompanjera nationalsången tänker jag spendera morgondagen med att baka bröd och läsa. Det ser jag fram emot…

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/06/05/vilken-dag/

Den tragikomiska släkten

Imorgon är det mors dag och det innebär släktträff. Jag förfasas redan. Släkt är en av de få saker i världen som man inte får välja och som man ändå förväntas att tycka om. Med släkten på min mors sida är det inte så svårt, de är öppna individer med fötterna på jorden. Dessto svårare har jag för min pappas släkt, där värderingar, klass och social status är det enda som spelar roll.

Bara för att ni ska förstå dilemmat bjuder jag här på ett litet kort släktträd. Inga namn nämnda.

Person1: Familjens lilla rebell, på ett stillsamt vis. Är född i Vattumannens stjärntecken och gillar därför att vara tvärtemot alla andra. Relativt tystlåten i grupp och men levererar skarpa kommentarer och svar på tal vid behov.

Person2: Vilden. Tycker att bilar, bärs och bacon är livet; när han inte konsumerar dokumentärer eller spelar dataspel förståss. Gillar att trakassera andras politiska åsikter och är i en ständig dispyt med Person4.

Person3: Kvinna med fötterna på jorden. Fast bestämd vid att alla ska få vara som de vill vara. Läser mycket och tycker om att handarbeta. Hanterar sociala situationer väl men blir irriterad så fort hon hamnar i samma rum som min farfar.

Person4 Idealisten. Har starka åsikter om hur världen bör fungera och gillar att diskutera dem. I ständig dispyt med Person2.

Person5: Vill alltid vara alla till lags och vänder kappan efter vinden. Yttrar gärna sin åsikt om hon tror att den ligger i linje med det alla andra tycker.

Person6: Världens roligaste typ, om han själv får bestämma. Frågar världens dummaste frågor och berättar gärna om sin barndom.

Person7: Mannen med det häftigaste jobbet som ger honom möjlighet att jobba hemifrån och en egen leasingbil. Tränar på gym, har ett matlag och köper märkesutemöbler för 100 000 kronor på Blocket.

Person8: Livrädd för allt som är utanför normen. Betalar gärna dubbelt så mycket för en vara, bara den kommer från rätt affär. Skulle aldrig ta på sig ett plagg som inte var modernt och får ett äcklat uttryck i ansikten om man börjar tala om second hand.

Person9: Har ett litet barn som ingen vet vem som är pappan till och lever numera med en tjugo år äldre man som misshandlar henne. Lever på socialbidrag men har ändå på något magiskt sätt råd att köpa en nyrenoverad lägenhet för 600 000:-.

Person10: Knegar, tränar och cyklar. Gillar parmiddagar och hånglar gärna med sin sambo vid matbordet.

Person11: Tonårstjurig på ett charmigt sätt. Säger inte mycket och sitter mest med näsan klistrad mot displayen på sin iPhone.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/05/25/den-tragikomiska-slakten/

Att inte räcka till

Vissa dagar är det alltför lätt att fastna i negativa tankemönster. För min del blir det till och med så att jag mobbar mig själv. Alla andra tycks ha flotta jobb, förlovningsringar på fingret, rätt kläder, pengar att resa för och tusentals av vänner att umgås med varje helg. Samtidigt som de gymmar varje dag, äter rätt och pyntar sina exklusiva hus hinner de också med att gå på de häftigaste konserterna, gulla med sina barn och åka runt i dyra bilar.

Och jag blir så trött på alla dessa stereotyper. Alla ideal och mål som vi matas med varje dag. Alla formar som vi ska passa in i. Extra drabbade verkar kvinnor vara. Unga kvinnor. Vi ska vara smarta, smala, sexiga. Göra karriär, föda barn, laga mat, piffa till huset och ha rätt kläder. Och alla som inte passar in i ramen är fel och bör få veta om det.

Jag vägrar! Jag är en stark kvinna och jag tänker vara precis den jag är och den jag vill vara. Inga utomstående krafter ska få ändra på det, och definitivt inga hjärnspöken som försöker övertyga mig om att jag är fel eller sämre än alla andra.

I rent uppror har jag gått till ICA osminkad och i mjukisbyxor och regnjacka. Där gick jag runt och stirrade ilsket på alla ”perfekta” människor som försökte se ned på den fula lilla typen i svarta mjukisbyxor och smutsiga Converse. Jag är bra och ingen ska få ta den känslan ifrån mig.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/05/20/att-inte-racka-till/

Load more