Category: Mitt ovanliga liv som mig själv

Drakjakt, bao och en hundraåring

Om ett par dagar är det mars, men ännu syns ingen skymt av vår. Väderprognoserna utlovar bister kyla och snön på marken visar inga tecken på att vilja ge med sig. Den enda trösten i denna eviga vinter är att ljuset äntligen är på väg tillbaka. Det är märkbart ljusare nu. Ikväll vid 18 när jag gick från jobbet gick det faktiskt att tydligt se konturer på saker. Det kompakta mörker som tidigare varit har börjat luckras upp.

I dagar av förkylning, späckade scheman och trötthet kan jag i alla fall se tillbaka på en riktigt bra (men kort) helg. I lördags var det två efterlängtade saker som stod på schemat: Pokémon Go Community Day och Estlands 100 års jubileum. Jag gissar att jag var ungefär den enda personen i Sverige som uppmärksammade båda dessa händelser. Att jag är av estnisk härkomst och har ett starkt intresse för estnisk kultur och estniska traditioner kanske de flesta redan av visste. Men att jag aktivt springer runt på gatorna och jagar tecknade monster med mobilen tror jag inte att jag tidigare nämnt. Som uppväxt på 90-talet och med ett stort intresse för datorspel och fantasy kanske det inte är någon stor överraskning av Pokémon tilltalar mig. Och till alla er som är skeptiska vill jag bara protestera: det är kul och man får motion! En ultimat kombination! Jag vet inte hur många extra mil jag har knatat tack vare den där appen. I lördags var det i alla fall Community Day och mellan 11-14 kunde man fånga den relativt sällsynta draken Dratini. Tyvärr råkade jag vara på jobbet under den tiden, men jag hann i alla fall fånga ett par odjur under min minimala lunchrast. Längtar redan till nästa gång!

Efter jobbet gick jag hem och drack kaffe och såg på videoklipp från 100 års firandet i Tallinn. På kvällen fick jag ett ryck av hurtighet och ställde mig och gjorde veganska steamed buns/bao. Jag älskar asiatiskt, bröd och mat som inbjuder till att plocka fram ett dussin loppisfyndade skålar och ställa fram med olika plock så bao är något av det bästa jag vet. Förutom nyångade bröd serverade jag picklade grönsaker, marinerad tofu, koriander, jordnötter, böngroddar, kimchi och ett par olika såser. Så. Jäkla. Gott. Jag och sällskapet åt tills vi storknade! Efteråt tvingade jag alla närvarande att kolla på nationaldagsparaden från Tallinn. Mutade sällskapet genom att bjuda på champagne. Sedan avslutade vi med att kolla på Melodifestivalen. Och ungefär så såg helgen ut. Söndagen innebar mest att jag gjorde massa nyttiga saker: skickade in försäkringspapper, betalade räkningar, städade och handlade mat.

Veckan ser ut att bli fullspäckad. Imorgon väntar årsmöte med orkestern (så tråkigt!). På onsdag ska jag klippa mig och på torsdag måste jag skriva och skicka in ett par grejer som jag skjutit upp alldeles för länge. Tack och lov är jag ledig i helgen så då tänker jag sy och sticka hela dagen! Längtar!


Translation: Last Saturday was special since it was both Pokémon Go Community Day and the centennial of Estonia. In celebration I mad really tasty steamed buns with tofu and vegetables. Me and my friends spent the evening watching the military parade in Talliinn and drinking champagne.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/02/26/drakjakt-bao-och-en-hundraaring/

Panikslagen, pollenchockad sömmerska

Det råder fullskalig panik för tillfället. Jag ska på bröllop i helgen och har hela tiden känt att allt var under kontroll. Bröllopspresent fixad i god tid, transport till kyrkan ordnad, mat på vägen planerad osv. Klänning att ha på mig letade jag efter redan i början på mars, men där gick jag bet. Eftersom det var gott om tid bestämde jag mig för att istället köpa ett riktigt fint tyg och vara mina egen sömmerska.

Jag hittade ett fantastiskt vackert bomullstyg på brittiska Liberty of London. Gult, småblommigt med inslag av rött och grönt. Mönstret heter Ffion och är inspirerat av ett annat blommigt Liberty-tyg från 1959 samt Libertys klassiska Mitsi-mönster. Beställde, fick hem det snabbt och började sy. Och sedan sprang veckorna bara iväg…

Nu står jag med en klänning med en hel del pyssel kvar, en underkjol som behöver sys och tusen andra prylar att fixa. Dagens plan: maraton framför symaskinen. Tack och lov har jag drabbats av en smärre pollenchock och kan ändå inte vara ute i det underbara försommar(!)-vädret. Tack gud för björkar och helgdagar mitt i veckan.Liberty tyg


Translation: I’m in a rush to complete a dress made of the most beauiful fabric from Liberty of London. Planning on wearing it to my friends wedding at Saturday. If it’s done by then…

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/05/05/panikslagen-pollenchockad-sommerska/

Möhippa, aka den ökända pippan

I lördags var det äntligen dags för min nära vän Annies möhippa! Hon är en av de äldsta vänner jag har och en människa som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Planerandet har varit i full gång sedan i februari och vi har peppar, längtat och planerat in i minsta detalj.

brunch

Första aktiviteten för dagen var brunch. Större delen av gänget träffades tidigt på morgonen för att skära frukt, steka bacon, koka (hemvärpta) ägg och duka. Under tiden fick en annan grupp uppdraget att röva bort bruden. Det var en något skakig brud som vinglade in genom dörren och blev ordentligt överraskad. Hon hade aldrig kunnat tro att vi var så många som ville fira henne och det var extra speciellt för henne eftersom hon numera bor i en stad långt bort och vi ”äldre” vänner inte förväntas känna hennes nyare. Mycket oväntat att få se sina gymnasiekompisar stå och kasta konfetti i svärmors kök, liksom.

Som sig bör dekorerades bruden med slöja och tiara innan vi skålade för en förhoppningsvis trevlig möhippa (eller pippa, som det visade sig att en tjej alltid trott att det hette). Efter lång brunch kastade vi oss in i bilarna för nästa hemliga aktivitet. Vi for till Skövde för att gå på spa på Aqua Vitalis. Där ägnade vi flera timmar åt att bada bastu, frysa i iskalla utomhuspooler, värma oss på varm hamamsten och gå på intensiv aufgussbastu där en lagom välnärd man viftade med handdukar (vilket fick oss att nästan bryta ihop av skratt, snarare än att känna lugn). En stund på äventyrsbadet klämde vi också in med vattenrutschkanetävling och forsåkning.

möhippa

Efter dusch, sminkning och gruppfoto var det matpaus innan vi for till en hemlig location (som visade sig vara brudgummens garage). Annie var nog lagom nervös när vi klev in innanför dörrarna och avslöjade att vi tänkte göra en fotografering för en egen garagekalender. På ett bord i verkstaden hade vi bullat upp med maskeradkläder och rekvisita som den stackars bruden styrdes ut i.

På kvällen mötte vi upp killarna som haft svensexa samma dag (vilket bland annat innehöll av kidnappa brudgummen klockan halv sex på morgonen och spöka ut honom i cowboyboots och hatt) för gemensam grillkväll. Kvällen avslutades med utgång för de som ville och hemgång för trötta och gravida.


Translation: Last Saturday we celebrated my friend Annie’s bachelorette party. We had brunch, went to spa and had plenty of fun.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/04/26/mohippa-aka-pippan/

Med Vänerns vindar kring pannan

Förra veckan var jag ute på ett riktigt äventyr med mina kollegor. Vi hade en liten kick-off inför sommaren och åkte på seglingscharter i Vänern. Vi utgick från fiskelägret Spiken på Kållandsö utanför Lidköping. Sju person och skeppare fick plats på segelbåten.

11

Så fort vi kommit ut och fått upp seglet kunde man krypa upp på en kanten av båten och dingla med fötterna över relingen.

10

Solen sjönk långsamt vid horisonten. Trots kalla vindar och en kylig kväll höll vi oss ganska varma. Dessutom ingick tuffa seglingskläder i båthyran.9 8Varmt kaffe är aldrig så gott som när man sitter i iskall blåst på en segelbåt mitt ute i Vänern…
7 6

Vi passerade vackra Läckö Slott på vägen ut i Skärgården.5

4

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/05/25/med-vanerns-vindar-kring-pannan/

Ute på en kulturell mission

Jag flänger runt mycket för stunden. Snart har jag kuskat runt hela Västsverige på mindre än två veckor. I fredagskväll åkte jag och Joakim hela vägen till Vara för att se Kristian och Martin Luuks föreställning ”Får man göra slut med sist syskon?”. Så. Löjligt. Bra. Humoristiskt, tänkvärt, faktafyllt och vemodigt. I en salig blandning. Igenkänningsfaktorn var hög. Så hög att jag på vägen hem fällde (den något pinsamma) kommentaren: ”Jag tror att jag är en en generation yngre, kvinnlig, reinkarnation av Kristian Luuk”.

På tal om kulturella ting så håller min orkester för närvarande på med ett ungdomsprojekt. Vi har satt ihop en repertoar med filmmusik, modern pop och några gamla godingar. Tillslut ska det mynna ut i en gemensam konsert med en skolorkester. Tanken är att locka fler ungdomar att spela blåsinstrument i en orkester. Superkul och jätteviktigt. Jag erkänner dock gärna att det är ovant att lira One Direction istället för Mozart. Favoriterna på repertoaren är temat till Game of Thrones och 80-tals klassikern, tillika Rocky-temat ”Gonna fly now” av Bill Conti.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/03/04/ute-pa-en-kulturell-mission/

I seek to cure what’s deep inside, frightened of this thing that I’ve become

Livet ter sig bitterljuvt för mig för tillfället. De allra första solstrålarna har letat sig hit till oss i Norden. Ett löfte om att ljuset är på väg. Ett löfte om att det finns en vår och en ljuvlig sommar någonstans bortanför horisonten. Ljuset, denna räddare i nöden. Livsglädjen kommer tillbaka. Energin ökar.

Och mitt i denna glada tid. Detta löften om glädje och bättring står jag. Och det är som om ett svart hål öppnats under mina fötter. Igen. Ytterligare en person i min närhet är på väg att lämna mig. För alltid, den här gången. Sjukdom och död. Utan förvarning, slår de till igen. Splittrar familjer, river sönder relationer. Kvar står jag, med bara minnen, som inte längre är något värda. Det är så svårt att mötas, och livet går så fort. Jag kvävs av våra bittra gräl. Men ska jag våga ta farväl? Jag hatar, hatar, hatar sjukdomar. Att vissa ska lämnas, att vissa blir lämnade. Och att det inte finns någon rättvisa. Någon bot, något sätt att slippa. Jag hatar att döden alltid, alltid, alltid kommer att vinna.

Su linnud und mull’ laulavad,
mu põrmust lilled õitsetad,
mu isamaa, mu isamaa!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/02/10/i-seek-to-cure-whats-deep-inside-frightened-of-this-thing-that-ive-become/

Vackert är livet som jag älskar, även när allt är svårt

Dagarna är mörka. Svåra tankar löper amok i mitt huvud. Jag hör röster där inne. Barndomsspöken och demoner som viskar till mig. Viskar om saker som jag förträngt och velat glömma. Dagar när min inre sol aldrig stiger. Nätter med totalt mörker, en himmel utan stjärnor. När hoppets låga fladdrar och flämtar nynnar jag en sång. Sluter ögonen och låter orden bära mig. Orden på det främmande språket, som jag nästan behärskar. Estniskan som smeker mina öron, fyller mitt sinne. Rein Rannap och Hando Runnels dikt Ilus maa (vackert land).

Texten, vemodig, men stark, lyder:

Maa tuleb täita lastega ja laulude ja lastega.
Ja kõige vastu võidelda mis võõrastav või vaenulik.
Mis vaenulik või valelik ja võidelda kus võimalik.
Kus võimalik ja vajalik sest elu kõik on ajalik.
Ja lastele jääb tulevik ja maa ja kõik see minevik.
Maa tuleb täita lastega, ja lastelaste lastega,
kui olev tahab olemist ja tulevik tulemist.

Världen borde vara full av barn och sånger och barn.
Och vi borde försvara den mot allt konstigt och fientligt.
Allt fientligt och svekfullt borde vi bekämpa, närhelst det är möjligt.
Närhelst det är möjligt och nödvändigt, för livet är bara temporärt.
Och framtiden, landet och det som varit kommer att ligger i händerna på våra barn.
Världen borde vara full av barn, och barnbarnsbarn.
För nuet är stunden för framtidens ankomst

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/01/26/vackert-ar-livet-som-jag-alskar-aven-nar-allt-ar-svart/

Den fruktade januariväggen och en årlig tradition

122514_0012

I söndags efter att den sista av höstterminens tentor slutligen var inlämnad gick jag in i den ökända januariväggen. Fram tills idag har jag varit totalt utmattad. Varenda uns av energi tycktes ha lämnat min kropp. Jag vill inget annat än att sova. Slumra i tung, drömlös sömn. Varje vaket ögonblick var en plåga. Jag var deppig, ledsen och yr och livet kändes värdelöst. Omgivningen drog ned mig varje sekund i andra människors sällskap dränerade mig ytterligare.

Tack och lov har jag varit med förr. Januariväggen är ett återkommande fenomen i mitt liv. Hög stress i december och brist på solljus och d-vitamin sätter sina spår. Idag, efter tre hela dagar av vila och minimal ansträngning, känner jag hur energin återvänder. Sömn, otaliga cappuccinos, kattmys och Orange is the new Black-maraton kan hela vilken trasig själ som helst.

Idag har jag samlat ihop mig tillräckligt för att dra igång min årliga städ- och utrensningsrunda i lägenheten. Av tradition rensar jag igenom garderober, förråd och gömmor två gånger om året. En gång vid semestern i augusti och en i början av året. I januari brukar jag dessutom städa ordentligt. Göra de där jobbiga grejerna som jag gärna skjuter upp resten av året. Som att torka alla hyllor i köksskåpen, avfrosta frysen och rengöra fläkten i badrummet.

Den årliga städningen har i det närmaste blivit en ritual för mig. Något som sker efter ett speciellt mönster och som ger mig energi och livskraft. Jag börjar alltid med att läsa Karen Kingstons bok Clear your clutter with feng shui. Den är en aning pretentiös, men väcker städlust hos mig. Sedan sätter jag igång. Startar någon löjligt bra playlist (idag en salig blandning av Imperiet, Duke Ellington och First Aid Kit). Utrustar mig med dammsugare (med samtliga munstycken tillgängliga) och en hink varmt vatten med såpa som back-up och drar genom lägenheten. Tömmer skåp, sorterar och rensar. Saker som jag inte vill behålla hamnar i papperskassar som skänks till välgörenhet. Dyrgripar hamnar på Tradera, en del återvinns och blir till nya saker och en liten, liten del hamnar i återvinningen. Hittills har jag bara tagit igenom mig hallen, men jag har redan fått ihop två påsar med prylar som den lokala second hand-butiken ska få sätta tänderna i. Och jag känner mig lättare till sinnet.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/01/22/den-fruktade-januarivaggen-och-en-arlig-tradition/

Nyårslöften – året som gick och en önskan om ett stilla 2015

För nästan exakt ett år sedan skrev jagI år vill jag börja positivt istället. Sluta vara så hård mot mig själv, sluta oroa mig och sluta känna att jag inte räcker till. Jag vill drömma stort och förverkliga saker jag länge drömt om” och skrev en lång lista med mer eller mindre drastiska punkter som jag skulle uppfylla 2014.

Jag ville:

  • Lära mig sy
  • Se Rom, Budapest och Wien. Och återvända till London och Berlin.
  • Ta examen
  • Fortsätta förbättra min estniska
  • Konsumera mindre nyproducerat och mer second hand
  • Flytta till en större lägenhet, i en ny stad
  • Promenera i ljumma sommarkvällar
  • Fotografera mer
  • Klä mig mer kreativt och mindre praktiskt

Såhär ett år senare kan jag konstatera att början på 2014 var en av mina rastlösa perioder. Jag ville bort, ut och iväg. Jag drömde stort, större än jag egentligen ville. Många av de löften jag avgav kom till under stunder av vilda fantasier och rebelliska tankar.

Hur gick det då?

  • Jag skaffade mig en symaskin och sydde. Mycket. 2015 vill jag lära mig att sy kläder.
  • Jag besökte Wien och mellanlandade i Berlin. London planerar jag att bocka av i år istället, liksom antingen Rom eller Budapest.
  • Estniskan hade ett gott år. Laulupidu (Sångarefestivalen) engagerade mig och jag läste estniska dagstidningar och lyssnade otaliga timmar på Vikeraadio. Jag hoppas att 2015 blir ett lika inspirerat år.
  • Jag konsumerade mindre generellt, men inte mer (snarare mindre) second hand.
  • Jag flyttade inte. Har ännu inte funnit rätt plats att slå mig ner på.
  • Jag promenerade en hel del.
  • Fotograferade i princip bara under semestern. Stort misslyckande.
  • Klädseln var fortsatt övervägande praktisk. Tyvärr.

Många av de mål jag satte upp 2014 vill jag bära med mig in i 2015. Mina nya nyårslöften (eller snarare nyårstankar, påminnelser om åt vilket håll jag vill gå i livet)

2015 vill jag:

  • Lära mig sy kläder
  • Resa och besöka minst ett land som jag inte tidigare varit i
  • Fortsätta förbättra min estniska
  • Konsumera mindre generellt. Lappa och laga det jag har innan jag köper nytt.
  • Fotografera mer.
  • Fylla livet med mer kreativitet och mindre arbete, på alla plan
  • Lära mig äta ost
  • Skriva mer
  • Laga mer mat och fortsätta baka bröd
  • Bara köpa ekologiska hudprodukter

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/01/03/nyarsloften-aret-som-gick-och-en-onskan-om-ett-stilla-2015/

2014 – en resumé

Januari:

IMG_20140120_124542

  • Jag och Joakim hade pyjamasparty på nyårsaftonen. Skålade in 2014 i tofflor och morgonrock.
  • Jag filosoferade över nyårslöften och lovade en himla massa saker. En del förverkligade jag under året, mycket bär jag med mig in i 2015.
  • Började plugga C-kursen i medie- och kommunikationsvetenskap på Göteborgs universitet. Hoppade av efter en vecka.
  • Åkte tåg, väntade på tåg, frös i väntan på tåg. Många gånger.
  • Frossade i tulpaner, semlor och te.

Februari:

picknickfilt2

  • Fyllde 25 år och blev firad och uppvaktad från alla håll.
  • Fick en symaskin i present och började sy lapptäcken, kläder och gardiner på löpande band.
  • Det snöade för jämnan och jag längtade ihjäl mig efter våren.
  • Gick på en helt fantastisk konsert med det österrikiska brassbandet Mnozil Brass.

Mars:

IMG_20140321_081124

  • Repade inför uppförandet av Haydns Skapelsen med symfoniorkestern. Många timmar av oboespel blev det.
  • Blev medbjuden på Andra chansen av Melodifestivalen i Lidköping.
  • Bakade, sydde, planterade växter och vårstädade. Mars var en månad med mycket energi.
  • Hade sedan årsskiftet lovat mig själv att konsumera mindre. I mars hade jag kommit en bra bit, men hade fortfarande mycket kvar. Jag reflekterade kring konsumtion.
  • Såg Jesus Christ Superstar med Ola Salo på Scandinavium. Magiskt.

April:

IMG_20140426_130039

  • Marschsäsongen närmade sig och jag bar runt på mitt klockspel alldeles för länge.
  • Våren kom. Jag var pollenchockad med envisades med att vara ute så mycket som möjligt.
  • En vän till mig gick bort och jag kände mig sorgsen och grät en hel del.
  • Kaoset som kom att prägla resten av året började i slutet på månaden.
  • Framförde Skapelsen av Haydn med fulltalig symfoniorkester och sångsolister i en fullsatt domkyrka. Mäktigt!

Maj:

IMAG0306

  • Hade traditionellt 1:a maj-fika med musikkåren.
  • Lyssnade alldeles för mycket på Kent och köpte dyra skor från Swedish Hasbeens.
  • Slog personligt försäljningsrekord och satte ett nytt all time high på jobbet.
  • Var kär. Och lycklig.
  • Gick på begravning för första gången i livet. Grät tills ögonen sved.

Juni:

IMG_20140609_125217

  • Det var löjligt varmt och vi hade en bejublad utomhuskonsert med Musikkåren.
  • Åkte till Alcudia på Mallorca med kollegorna.
  • Var kär. Och lycklig.
  • Jobbade alldeles för mycket och intensivt. Längtade efter ledighet.
  • Var på en fantastisk grillfest med luftballonger, gula ryggsäckar och fotoalbum från 80-talet.

Juli:

IMG_20140722_232639

  • Det var Laulupidu (Sångarefestival) i Tallinn och jag såg livesändningen. Sex timmar körsång. Magiskt. 2019 ska jag var på plats!
  • Var kär. Och olycklig. Och tänkte alldeles för mycket.
  • Roadtripade till Jönköping med Joakim. Vi åt veganpizza, besökte IKEA och drack mockafrappes.
  • Längtade till semestern.

Augusti:

DSC_0519

  • Åkte till Wien. Och Berlin och Bratislava. Det var magiskt.
  • Längtade tillbaka till Wien.
  • Var kär. Och olycklig. Och desperat.
  • Gjorde en synundersökning (som jag funderat på att göra i fem år) och gick veta att jag var i stort behov av glasögon.
  • Åkte till Stockholm och besökte Formex med kollegorna.

September:

IMAG0413

  • Slutade vara kär. Dumpad, tom och arg. Kaos.
  • Började plugga företagsekonomi och älskade det.
  • Såg Max Raabe und Palats Orchester i Lisebergshallen. Så. Jäkla. Bra.
  • Skrev mycket på estniska och gladdes över att jag började behärska språket bättre.
  • Klippte sidecut.
  • Besökte bokmässan för första gången i livet. Repris 2015?

Oktober:

IMAG0417

  • Pluggade och jobbade. Försökte hitta en balans.
  • Drack massor av kaffe.
  • Försökte bli hel.

November:

_DSC0007

  • Tvingades operera katten och var kattlös och orolig en hel dag.
  • Frossade i julkänslor. Julpyntade rekordtidigt.
  • Pluggade, jobbade och försökte att bli hel.

December:

DSC_0017

  • Jobbade löjligt mycket, pluggade löjligt mycket. Hade ingen balans alls.
  • Drack massor av te (tack vare Teadventskalendern)
  • Funderade och reflekterade en hel del. Började hitta en distans.
  • Det snöade på julaftonen.
  • Firade jul hos föräldrarna.
  • Tänkte och ältade för mycket. Var trött och omotiverad.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/31/2014-en-resume/

Load more