Category: Mitt ovanliga liv som mig själv

I tandläkarstolen med Stefan Löven

Här händer det inte mycket. Jag jobbar och jobbar och försöker plugga bolagsskatter, marknadsföring och självkostnadskalkyler på en och samma gång. Det är mycket information som snurrar i mitt huvud för stunden.

Kanske kan det förklara den enorma huvudvärken jag dragits med hela dagen. Sprängande spänningshuvudvärk är inte att leka med. Borde antagligen kapitulerat och gått hem och lagt mig men jag hade tandläkartid direkt efter lunch och såg ingen mening med att gå hem för att sedan traska tillbaka till centrum.

Tandläkare har en speciell relation till mig. Ingen tycks vilja ha med mig att göra. De senaste tio åren har jag aldrig varit hos samma tandläkare två gånger (trots att jag går på samma, vanliga mottagning). Idag hade jag en barsk tant som mitt under undersökningen gick iväg för att behandla en annan patient. Där låg jag i stolen, tillbakalutad och nära att somna med tandläkarutrustning hängande ur munnen. I bakgrunden stod en radio på och jag hann ligga där och filosofera och lyssna på en intervju med Stefan Löven en bra stund innan tanten kom tillbaka och fortsatte rota i min mun. Spännande upplevelse.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/04/i-tandlakarstolen-med-stefan-loven/

Kattfria dagen och en lyckad operation

Jag hade inte direkt sett fram emot den här dagen. Kattens operationsdag. Men som vanligt gick det mycket bättre än jag hade föreställt mig. Oron var obefogad. Till och med gårdagens fasta löpte utan problem.

Klockan halv åtta i morse gick jag ur sängen och en halvtimme senare stod jag på gatan med en gnyende katt i bur och väntade på pappa som fick rycka in som chaufför. I veterinärens väntrum stötte vi på en nyfiken labrador som envisades med att stoppa in nosen i min bur så fort matte vände huvudet åt andra hållet. Inte helt uppskattat.

Vi fick snabbt komma in i undersökningsrummet och blev omhändertagna av två gulliga veterinärer. Den ena är en barsk tant som jag avgudar. Hennes kärlek till katter är så stark att den nästan går att ta på. När jag fick reda på att hon skulle ansvara för operationen lättade mycket av min oro.

IMAG0432

Utdragen katthuggtand.

Efter att ha lämnat katten åkte jag hem och försökte roa mig ensam. Lägenheten var plötsligt stor, tom och kärlekslös. Passade i alla fall på att baka två sorters bröd, göra upp scheman över höstens två sista kurser (marknadsföring och ekonomistyrning) och pricka av ett par grejer på den eviga att göra-listan.

Halv tre åkte jag och far tillbaka till veterinären för att plocka upp min själsfrände. Tilltuffsad, blodig, men vaken och någorlunda klar efter narkosen bars hon in och placerades i sin egen bur. Den gulliga veterinären berättade om operationen och jag fick med mig ett recept på smärtstillande och den utdragna tanden(!) hem. Blev förmanad att hålla koll på kattens matvanor och ringa direkt om inte ville äta. Vilken lycka när det första Idril gjorde vid hemkomst var att gå ut i köket och sluka allt som fanns i matskålen.

Nu ska vi bara vila, medicinera och fylla i papper till försäkringsbolaget. Och hoppas att stygnen släpper om några dagar.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/11/11/kattfria-dagen-och-en-lyckad-operation/

Bokmässan & en vecka som gärna får gå fort…

Jag har så mycket att göra den här veckan att jag tror att jag snart blir tokig. Högar av kontoplaner, ekonomiböcker och kompendium om organisationsstrukturer ligger utspridda överallt i lägenheten. Genom ett konstigt sammanträffande har jag blivit student på heltid, samtidigt som jag fått gå upp i tid på jobbet (som jag längtat efter i tre år) och numera jobbar 85% istället för 70%. Tid är helt enkelt ingenting jag har gott om för tillfället. Stenhård disciplin och stora mängder energi önskar jag mig i julklapp i år! Och ett par extra timmar på dygnet.

Glädjer mig åt att ha fina helgminnen att se tillbaka till när veckorna är stenhårda. Jag och Joakim spenderade söndagen på Bokmässan i Göteborg bland kändisar och seminarium. Vi fikade bredvid Sven Mellander och såg Jens Lapidus och Dick Harrison på scen. Och jag var helt starstruck när jag sprang på människor som jag personligen gillar och beundrar. Sébastien Boudet, Elsa Billgren, Mats-Eric Nilsson, Linda Lomelino och min stora barndomsidol Herman Lindqvist. Extra lycklig var jag när vi av en slump gick förbi en föreläsning om flyktingströmmar till Europa och en estnisk kvinna berättade om hur hennes familj flydde till Sverige i en civil fiskebåt 1944. Samma öde gick många i min familj till mötes. Jag hängde också en bra stund i ett estniskt förlags monter och tjuvlyssnade på två kvinnor som konverserade med varandra på mjuk, samlad estniska. Mitt hjärta skälvde en smula.

Annars har veckan börjat med två utmaningar. Den första pallen med julpynt anlände till jobbet. Tomtar för hela slanten. Och sedan tvingades jag konfronteras med en person som jag gjort mitt bästa för att undvika. Det gjorde ont, men jag är stark och härdar ut.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/09/29/bokmassan-en-vecka-som-garna-far-ga-fort/

Skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut

Igår sa jag officiellt tack och hej till allt strul som våren och sommaren har burit med sig. En person som jag litat på och brytt mig om har nu lämnat mitt liv. Den kärlek och respekt jag hyst har bytts till förakt. Jag hade förväntat mig mer av dig, J. Nu är det slut, nu är det över. Efter jobbet korkade jag upp en flaska vin. Drack, grät och tvingade mig att ta itu med alla jobbiga känslor. Tänkte, kände och bearbetade. Tack och hej.

Idag är en ny dag.

Från och med idag lever jag för mig själv. Och för de vänner som inte bara tar, utan också ger kärlek och energi tillbaka. Jag tänker inte längre kompromissa bort delar av mig själv för att behaga någon. Från och med idag är det jag som står vid rodret i mitt eget liv.

Jag är tjugofem och ett halvt år. Jag är klok, driven och engagerad. Livet ligger framför mig. Jag har skaffat glasögon, sidecut och börjat studera företagsekonomi. För att jag kan. Och vill. Jag ska styra mitt eget liv och slå världen med häpnad. För vilka motgångar livet än har rest emot mig har jag alltid, alltid, alltid härdat ut och rest mig igen. För jag är stark. Och ingen ska någonsin mer få ta den känslan ifrån mig.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/09/02/skynda-att-alska-dagarna-morknar-minut-for-minut/

Fredag, den elfte veckan

Om någon av grannarna på balkongen mitt emot har betraktat mig under veckan har de sett en rödhårig vårstorm som svischat runt. Med ett hjärta som slår dubbla slag av vårkänslor har jag farit runt med en hink med grönsåpa i ena handen och en skurtrasa i den andra. När världen där ute fylls av pollen passar jag på att pyssla och feja inomhus istället.

Byta vinterns murriga textilier mot fräscha vårfärger, skura bort ingrott smuts från köksluckorna och drömma om att ha en liten balkong eller ett växthus att inreda. Drömmen om att få odla lever jag ut en smula i alla fall. I mitt fönster står ett mini-växthus från IKEA som sedan en och en halv vecka tillbaka hyser gäster som tomat, bondbönor, sallad och diverse örter planterade i udda skålar. En årlig tradition, som jag inte kan få nog av.

Pysselveckan avslutas som sig bör. Jag är gräsänka och njuter av att tassa runt i pyjamas och äta nygräddade scones med rabarbermarmelad. Tillbringa kvällen framför symaskinen, med ännu ett lapptäcke. Medan maskinen tuggar sig genom meter efter meter av tyg funderar jag över hur vacker världen är. Att man som kvinna 2014 kan sy en fredagskväll. Inte för att man måste, utan för att man tycker att det är kul.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/03/14/fredag-den-elfte-veckan/

Kulturtantens helg

I lördags övergav jag varm säng, mjuk katt och sovmorgon för att istället åka fem mil och öva symfoniorkester i sex timmar.

Bitarna i Haydns Skapelsen börjar långsamt falla på plats, även för mig. Det är ett oratorium, en sorts opera utan sceniskt framträdande, i tre delar. Förutom symfoniorkester, modell större, är den skriven för tre sångsolister och kör. Handlingen är passande nog, berättelsen om jorden skapelse. Det är första gången jag spelar tillsammans med kör, och jag ser fram emot att repetitionerna med sångarna ska börja.

Hittills har vi bara repeterat den orkestrala biten. Repet i lördags var ovanligt. Som oboist, och speciellt andra oboist, är man van att sitta och räkna pauser och filosofera en himla massa. I lördags slog dirigenten av så fort vi kom till ett stycke där jag hade paus. Av de sex timmarna speltid vi hade var jag säkert aktiv  i fem och en halv. På kvällen hade jag skavsår i överläppen, ömma fingrar och träningsvärk i diafragman. Mycket spännande.

På kvällen byttes finkultur mot populärkultur. Tillsammans med föräldrarna for vi upp till Lidköping för att se Melodifestivalens Andra Chansen live. Vi hade perfekta platser; god utsikt, men utom räckhåll för tv-kamerorna. Vi applåderade tills händerna höll på att trilla av och var allmänt lyckliga när kvällen var slut. Schlagernörd eller ej, en live-sändning är en liten adrenalin-kick.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/03/03/kulturtantens-helg/

Breaking News!

Nu händer här grejer! Nyårslöftet att inte oroa sig så mycket har gått åt fanders, men det är inte helt obefogat. Jag ska nämligen bli student igen. Riktig campus-student dessutom. Efter år av distansstudier är det nu dags att ta steget ut i verkligheten.

Jag är nervös som tusan. Från sista ansökningsdatum i oktober och till preliminärt intag i december har oron varit en gnagande känsla i magen. Sedan det riktiga antagningsbeskedet kom i förra veckan har jag haft ren ångest. Det är så mycket att ordna. Idag hittade jag äntligen tiden och modet att berätta för min chef att jag behöver vara ledig för att gå på föreläsningar. Det fick jag. Jag vet inte om det är smart att arbeta 75 % och studera på heltid. Men det är bara en termin, och jag älskar mitt jobb för mycket för att säga upp mig.

Idag på eftermiddag har jag suttit och pysslat med registreringar, beställt kurslitteratur och kollat tåg- och busstider. Nu börjar det kännas verkligt. Ännu mer panik! På måndag går jag upp jättetidigt, åker tåg, åker buss och går på föreläsning med 45 okända människor på ett nytt universitet i en stad jag inte känner ordentligt. Långt, långt utanför min comfort zone. Och samtidigt är jag så lycklig. Taggad, fokuserad, glad. En termin. Till sommaren är jag utexaminerad. Klar. Och redo för nya (läskiga) utmaningar.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/01/15/breaking-news/

Nyårslöften – pepp eller press?

Jag är trött på alla krav vi, och framförallt vi kvinnor, ställer på oss själva. Det finns alltid någonting att dissekera, något att avsky, något som måste förbättras. Ett nytt år, som skulle kunna leda till en nystart och nya chanser försvinner i ångest över kroppsfett och otillräcklig träning. Nyårslöftena slår tillbaka och blir till negativitet och dåligt samvete över att vi, åter igen, inte kan hålla det vi lovat.

I år vill jag börja positivt istället. Sluta vara så hård mot mig själv, sluta oroa mig och sluta känna att jag inte räcker till. Jag vill drömma stort och förverkliga saker jag länge drömt om.

2014 vill jag:

  • Lära mig sy
  • Se Rom, Budapest och Wien. Och återvända till London och Berlin.
  • Ta examen
  • Fortsätta förbättra min estniska
  • Konsumera mindre nyproducerat och mer second hand
  • Flytta till en större lägenhet, i en ny stad
  • Promenera i ljumma sommarkvällar
  • Fotografera mer
  • Klä mig mer kreativt och mindre praktiskt

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/01/05/nyarsloften-pepp-eller-press/

… och en demonstration

Den mindre trevliga händelsen i helgen var till och med lite otäck. Innan vi for till Läckö vandrade vi runt i den närmaste staden, Lidköping. En i vanliga fall tyst och mysig småstad. Denna vackra stad blev även platsen för ett demonstrationståg av det nynazistiska partiet Svenskarnas Parti. Plötsligt fanns 300 poliser på plats och hela stadskärnan var full av kravallstaket, polishästar och avspärrningar. Obehagligt.

IMAG0221

Jag värderar och respekterar den svenska yttrandefriheten och inser att man inte kan förbjuda sammankomster av detta slag. Men visst är det otäckt när nynazister vandrar på gatorna med facklor i händerna och uttrycker åsikter om att alla icke-svenskar ska tvingas lämna landet. Tankarna går till kristallnatten och förintelsen. Historien kan upprepa sig.

IMAG0222

 

Mest otäckt var ändå raden av tysta människor som samlades runt staketen för att se på eländet. Ska vi verkligen uppmuntra denna typ av verksamhet? Det finns bara två vägar att göra motstånd. Antingen ignorerar man dem och tiger ihjäl fenomenet, eller så gör ordnar man en motdemonstration. Att tyst stå vid sidan om och se på är att ge sitt stöd. All min respekt går till Ung Vänster som samlade en skara dubbelt så stor som demonstranterna och genomförde en lugn motdemonstration.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/12/08/och-en-demonstration/

Julkalas…

Hittills har helgen bjudit på två kontrasterande händelser; något mycket trevligt och något mycket otrevligt.

Den trevliga var julkalaset på Victoriahuset vid Läckö Slott. Slottet i fråga ligger på en liten ö i Vänern och är sådär sagolikt vackert. Vitkalkade fasad och flera torn som reser sig mot skyn. Hämtat ur vilken saga som helst. I anslutning till slottet finns sedan i år också ett naturrum, vid namn Victoriahuset. En gåva från Västra Götalands-regionen till kronprinsessan Victoria. Naturumet innehåller för utom utställningar om Vänerskärgården också ett hotell och en restaurang; Hvita Hjorten. Här jobbar man med mat  ekologisk från lokala producenter. En stor del av råvarorna kommer till och med från slottets köksträdgård.

Vid sjutiden på kvällen samlades vi utanför slottets vallgrav. Det var kolmörkt och marken var täckt av nysnö. I eldkorgar brann värmande brasor där vi tinade våra frusna händer. Muggar med varm äppelglögg från en närbelägen bonde skickades runt och ackompanjerades av lätt kryddade ostbollar som tilltugg.

I uppförsbacken till slottet var marschaller tända. Ljuset fladdrade i blåsten. Gemensamt tågade vi mot det mörka slottet. Över den mörka, nästan spöklika borggården, och in i slottskyrkan där hundratals värmeljus skapade stämning. En man spelade violin så vackert att hjärtat nästan brast och en kvinna läste texter om svenska jultraditioner. Mörkret, de levande ljusen och 1600-tals miljön vävdes samman. Det var magiskt.

Frusna, men med glädje i våra hjärtan vandrade vi sedan hela vägen ned till Victoriahuset. Inredningen hade anpassats efter årstiden och i tamburen var färskt granris strött över golvet. Doften var fantastisk. I taken hängde röda äpplen och på borden var det dukat med linneservetter i jordtoner och kvistar från skogen. I krukor på golv och bänkar fanns plantor av brysselkål och ännu mer granris. Även här brann mängder av stearinljus.

Middagen var influerad av de traditionella julbordet, men med en modern touch. Till förrätt serverades svenska tapas med sill, gravad fisk, löjrom och rökt viltkött. Sallader på hackad torkad frukt och hembakade knäckebröd. Och två sorters öl från en lokal producent. Nästa rätt var julskinka, med syrad rödkål och hemstoppad julkorv, följt av viltkött med den mest fantastiska brysselkål jag någonsin ätit. I dryckesväg bjöds det på två sorters röda viner och två hemkryddade snapsar. En med björkskott(!) och en med fänkål. Middagen avslutades med ett enormt dessertbord där det dignade av julgodis, julkryddade bakverk och klappgröt med saftsoppa. Den sistnämnda otroligt god. Till detta bjöds te, kaffe och valfri dryck ur baren. För vår del, en whisky.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/12/08/julkalas/

Load more