Category: Retro – kärlek till det gamla

Nytt i skåpet: Harlekin

harlekinHelgens loppisfynd: En vas i serien Harlekin från Rörstrand, design Gunnar Nylund. Här förevigad på en brusig bild med ISO-inställning 1600. Jag är lycklig. End of comment.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/11/19/nytt-i-skapet-harlekin/

Nytt i skåpet: 70-tals frossa (igen)

Vurmen för prylar från 70-talet fortsätter. Den mest missförstådda av alla vintage-åldrar. Årtiondet då allt var klumpigt, murrigt och så fult att det blev fint.  Fördelen med att vara ensam i hela världen om att uppskatta det mindre vackra är att utbudet är stort och priserna modesta. Dessutom slår jag vad om att 70-talet kommer att vara supertrendigt om sisådär tio år. Jag brukar ligga lite före min tid, så att säga.

DSC_0004Förra veckan haffade jag två tegods till min samling. Rörstrand, serien heter Elisabeth och är designad av Marianne Westman. Gjorda i robust stengods. Det finaste är att muggarna är gigantiska. Rymmer säkert fem deciliter per kopp.

Tror att de kommer att passa utmärkt ihop med mina kaffekoppar ur Mira Mare-serien. Även dem av Marianne Westman. Mira Mare till kaffedrickarna och Elisabeth till tenördarna.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/11/04/nytt-i-skapet-70-tals-frossa-igen/

Nytt i skåpet: Loppisfynd i hösttoner

I höst är jag frälst i 70-tal och varma färger. Senap, orange, rött och brunt är finfina grejer. Och billiga, eftersom få verkar ha upptäckt charmen med dem. Från gårdagens loppisrunda fick jag med mig en hel hög fynd.

DSC_0040

Två vaser från Västtyskland. Den stora är stor nog att ha på golvet. 95 kronor får båda.

DSC_0042

En emaljgryta i nyskick. 85 kronor.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/10/25/nytt-i-skapet-loppisfynd-dodskallar/

Loppisspring och möbelfynd

Hela helgen har jag plöjt mig genom loppisar, chica kommissionsbutiker och halvsunkiga second hand hak. Fynden blev få, men glädjen stor.

Lördag i småstan…

I lördags hälsade jag på mina föräldrar i småstaden. Tillsammans med mor och bror tog jag mig runt stadens second hand utbud. Första stoppet blev en butik i frikyrklig regi där jag hittade en karott och ett uppläggningsfat/ugnsform ur Rörstrands Koka Blå. Karotten kostade bara 25 kronor!  Efter det gick vi vidare till en loppis där privatpersoner får hyra bord. Utbudet var därefter. Mycket blandat, mycket skräp. Och mitt ibland en hög med gamla möbler stod det en liten orange stol som jag blev omedelbart kär i. Sitsen var sliten och bena hade blivit ommålade, men den talade till mig. Den fick följa med hem.

DSC_0019

Efter detta var min kvot tydligen uppfylld. Mor hittade en fantastisk klänning i thai-siden i en kommissionsbutik. Jag är själv otroligt dålig på att hitta kläder second hand. Blir grön av avund när alla andra fiskar fram otroliga 50-tals klänningar och mjuka koftor. Allt som jag drar fram verkar vara 5 år gamla H&M-plagg. Jag antar att övning ger färdighet.

… och söndag i storstan

I söndags fortsatte min loppisrunda i Göteborg. Började på Myrorna vid Järntorget och arbetade mig sedan uppför Linnégatan, genom Haga och vidare in mot centrum och Beyond Retro. Utbudet var skralt och mitt enda fynd var på SF Bokhandeln på Kungsgatan, den enda butik jag besökte som inte sålde second hand varor. Är helt kär i SF’s nya lokaler. Kan smyga runt i timmar och peta på Arkham Horror-expansioner och bläddra i mangor. I Tolkien-hyllan hittade jag en bok som inte fanns i min samling. Novellen Roverandom, ursprungligen från 1925 men publicerad 1998. Eftersom jag inte ens läst den innan är lyckan enorm.

DSC_0024

Söndagen avslutades med en utflykt till IKEA. Jag är på jakt efter ett nytt täcke då mitt är på väg att falla sönder. Förra gången jag var på IKEA (för en månad sedan) var alla täcken slut. Full av förväntan stövlade jag in på varuhuset för att mötas av besvikelse efter besvikelse.  Täckena var fortfarande slut, kanelbullarna till kaffet var slut och när jag bestämde mig för att törsta mig med ett Lövbacken-bord var också det slut. Frustrationen var enorm. Lite bättre blev det när Joakim hittade en hög med Lövbacken-bord strax innan kassorna. Fullbordade min vistelse med att köpa en påse djupfrysta bullar i mathörnan. Skam den som ger sig!

… och en måndag hemma

Idag har jag, som du förstår, roat mig med att montera möbler och möblera om. Stolen blev perfekt i min trånga hall, men bordet var svårare att passa in. Som en nödlösning fick jag placera det mellan väggen och soffan i vardagsrummet. Drömmen om en ny, större lägenhet börjar rycka allt närmare…

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/10/07/loppisspring-och-mobelfynd/

Soff-frossa.

Fyller höstmörkret med drömmar om en ny soffa. Bilder från Pinterest.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/25/soff-frossa/

Söndagsfynd

Jag och Joakim tog bilen och åkte på en sista sommarutflykt. Målet var IKEA i Kållered, men istället för att ta stora vägen så slingrade vi oss fram på smågator. På ett ställe passerade vi en liten kuriosabutik som mot all förmodan var öppen. Joakim gjorde en u-sväng och sedan kastade vi oss in. Jag noterar med glädje att min bättre hälft plötsligt har kastat sig helhjärtat in i min passion för gamla ting. Han lyfte och petade på fler saker än jag gjorde.

Utbudet var det vanliga, men relativt billigt. Jag funderade lite på en drinkvagn, men valde att inte slå till eftersom den inte riktigt såg ut som drinkvagnen i mina drömmar. På vägen ut gick vi en liten vända kring möblerna som stod i ett hörn och där, på ett litet bord, stod en tekanna i serien Koka Blå från Rörstrand. Jag överdriver inte om jag säger att hjärtat bankade och händerna darrade en smula när jag plockade upp den. Perfekt skick. Inte en flis eller repa. Och till en bråkdel av det pris som de i vanliga fall kostar. Vilken fynd!

Att IKEA hade slut på alla de saker jag planerat att köpa gjorde desto mindre…

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/09/sondagsfynd/

Vuxet fredagsmys och fin lördagmorgon

Jag ordnade ett litet fredagsmysparty hos mig igår kväll. Istället för den vanliga grejen med tacos och chips blev det ett litet mer vuxet tema. Vid nio på kvällen satt jag och några personer jag tycker mycket om sålunda i mitt kök och drack likör och grönt te ur kanna. Vuxenpoäng eller tantvarning? Avslutade sedan kvällen med dokumentärfilmen Searching for Sugar Man. En underlig historia om en musiker som blir superkänd i Sydafrika utan att veta om det.

Idag hade jag en av mina sällsynta lediga lördagar. Det gäller att ta till vara på de dagarna. Äta lyxfrukost med tjocka skivor hembakat bröd till frukost och sedan göra något riktigt roligt. Jag tog en långpromenad och spanade in en nyöppnad second hand affär en bit bort. Fyndade en karott i Rörstrands serie Satsa och ett uppläggningsfat i serien Bengali Röd. Totalt gick det på 100 kronor.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/07/vuxet-fredagsmys-och-fin-lordagmorgon/

Tallinn, dag 7: Allt vi inte hunnit… och en del vi aldrig hann.

Dag sju, lördagen, var vår sista dag i Tallinn. Planet skulle gå tidig eftermiddag dagen efter så vi skulle inte hinna mycket mer än att packa ihop och ta en kort promenad genom Gamla Stan. Det var alltså nu eller aldrig (eller i alla fall inte tills nästa gång) som gällde.Tallinn_130805_0360_1

Vi började vid Yllemuren för inköp av souvenirer. Yllemuren är smeknamnet på en liten gata som går utefter den gamla stadsmuren strax bortanför Viru-porten. I valven i muren står tanter och säljer ett fantastiskt utbud av stickade och virkade ylleprodukter. En riktigt klassisk estnisk souvenir. Varje gång någon i min familj har besökt Estland (och det var ofta under 90- och 00-talet) köpte de med sig stickade produkter hem. Jag har genom åren haft mängder av tröjor, mössor och vantar i Estniskt yllegarn. Sedan farföräldrarna blivit äldre har också besöken till Tallinn blivit alltmer sporadiska och förrådet av vantar har sinat. Jag slog till på två par vantar och en estnisk klassiker: en kombinerad mössa och halsduk. Det ser ut som en överdimensionerad toppluva med två toppar som man virar runt halsen istället för halsduk. Joakim slog till på en supersnygg stickad tröja i marinblått till sig själv och en kofta till sin mor.

Tallinn_130810_0002

Vi promenerade sedan vidare ned till Rotermanni-kvarteren. När vi var där dagen innan hade Kalevs chokladbutik stängt för dagen. Choklad är en annan stor grej i Estland. Företaget Kalev tillverkar choklad och praliner i alla möjliga och omöjliga färger och former, ofta presenterade i vackra presentaskar. Perfekta presenter. Vi frossade i choklad. Jag köpte vit choklad med kex, vit choklad med blåbär och mörk choklad med blodapelsin, medan Joakim plockade på sig presentaskar med praliner för att ge bort till sin släkt.

Tallinn_130810_0006

I ett gammalt sädesmagasin i Rotermanni ligger Sovjet-museet. Det är en privat samling med föremål och fordon från ockupationstiden. Meningen med utställningen är varken att glorifiera eller svartmåla tiden av Sovjetiskt styre. Utan att minnas det som har hänt, och att låta den yngre generationen få ta del av det som har varit. Utställningen var väl skyltad på engelska och skyltarna var ofta humoristiska (och rätt kritiska). I museet fanns hela miljöer, till exempel en matbutik, där inga varor fanns och servicepersonalens yrke gick ut på att ge så lit service som möjligt (enligt skylten). Det fanns även en lägenhet i naturlig storlek, som enligt skylten beskrevs som ”trång och otrevlig – för att människor inte skulle vilja sitta hemma och konspirera”. Tyvärr verkade museet vara lite av en bortglömd pärla. Vi var ensamma under hela tiden vi var där och ägaren blev så överlycklig när vi steg in att han bjöd oss på kolor och ryska karameller. För den som är det minsta intresserad av det som har varit, ur ett historiskt eller nostalgiskt syfte, kan jag varmt rekommendera detta museum.

Tallinn_130810_0018

Vi återvände sedan till Gamla Staden och gick in på Raeapteek vid Rådhusplatsen. Detta är ett av Europas äldsta apotek och är fortfarande i drift. Förutom att sälja läkemedel över disk har de en liten utställning om apotekshistoria. Besökarna kan förundras över de gamla burkarna med olika innehåll som förr såldes som medicin. Bland de mer vidriga fanns bränd igelkott och tjurspillning.

På Lai, ett par hur från vårt hotell, ligger dockmuseet NUKU. Dockteater är stort i öst. Här kan man bland annat titta på dockor (naturligtvis), se på dockverkstaden, göra egna vykort eller ta en sväng ned i skräckkabinetet i källaren. Ett drömtillhåll för alla med barn, vi kände oss mest lite malplacerade.

Lunch intog vi på ett av stans otaliga kaféer. En ohälsosam, men god, blandning av sallad, paj, cheesecake och starkt estniskt kaffe.

Hela eftermiddagen gick åt till Ockupationsmuseet som ligger mellan Harujmägi och Vabaduse Väljak. Den krigsintresserade kan frossa i dokumentärfilmer och objekt från tiden från första världskriget till 1989. Under sommaren fanns också en temporär utställning om skogsbröderna, en estnisk gerillagrupp som levde i skogen och bekämpade ockupationsmakten. I källaren har museet samlat på sig gamla statyer av Sovjetiska ledare som avlägsnats från sin ursprungliga platser runt om i Tallinn.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/01/tallinn-dag-7-allt-vi-inte-hunnit-och-en-del-vi-aldrig-hann/

Tallinn, dag 6: Museum & Kalamaja

Fredagen, vår sjätte dag i Tallinn, var den enda som inte bjöd på riktigt fint väder. Morgonen var klar, men kall och övergick i mulet och regn. Vi kände att resan började närma sig sitt slut och började göra upp listor över vad vi ville prioritera och vad som kunde strykas.

Tallinn_130809_0024

Dagens första mål blev ett besök på Kiek in de Kök, ett stort kanontorn uppe på Domberget. Vi hade ju traskat förbi museet redan tidigare i veckan, men då var det stängt. Tornet i sig är 38 meter högt och har väggar som är tjocka nog att stå emot kanoneld. Det byggdes 1470 och var länge en viktig del av stadens skyddsvärn. Idag finns ett museum om Tallinns försvar här. I källaren fanns också en tillfällig fotoutställning föreställande estniska kvinnor. Otroligt bra.

Den riktiga höjdpunkten på Kiek in de Kök-besöket var dock trippen ned i de underjordiska tunnlarna. Man var tvungen att boka guidning innan, men det var det värt. Under en dryg timmes tid promenerade vi runt i uråldriga försvarstunnlar som genom åren tjänat från allt till försvar till hem för hemlösa och replokaler för förbjudna subkulturer (läs: punkare). En del av de äldre tunnlarna var numera stänga eftersom man upptäckt att det var hem för utrotningshotade arter av fladdermöss och spindlar. Hur ofta händer sådant i Sverige? Fladdermöss fick vi dock ändå uppleva. Natten innan hade det fallit kraftigt regn och åskat mycket, vilket fått en ensam fladdermus att villa sig ut i de nyare tunnlarna. Han flög förtvivlat runt över våra huvuden under hela turen. Guiden såg mycket bekymrad ut och suckade högt varje gång den lille stackaren kom farande.

Hela förmiddagen hade gått och vi gick till hotellet för att äta lite frukt och lämna jackorna (det var bara 5 plusgrader i tunnlarna). Jag lämnade även min kamera, vilket jag sedan ångrade mycket. Det vi såg senare under dagen hade varit värt att porträttera. Nästa stopp var området Kalamaja som ligger bakom järnvägsstationen, Balti Jaam. Området som för ett par år sedan mest bestod av slitna trähus har blivit hippt och inne och renoveras nu för fullt. Vi började på en marknad precis bakom stationen. Att gå omkring här, bland grönsaker och begagnade kläder, var som att kastas tillbaka till den gamla Sovjet-tiden. Vi åt också lunch på ett café tvärs över gatan.

Promenaden gick sedan vidare in i hjärtat av Kalamaja-kvarteren. Vi passerade genom en park och kom sedan till museet Seaplane Harbour. Ett museum med militära båtar och flygplan. Museet var dock med på vår lista över saker som kunde prioriteras bort, så istället för att gå in och se hela utställningen spenderade vi en stund på gården där de hade en utställning med militära fartyg och andra fordon.

(Bild från Johan Eek).

Ett par hus bort låg nästa sevärdhet. Patarei prison. Ett fängelse som började sin bana som fästning på 1840-talet. 1919 blev det fängelse och förblev så till 2003 då det stängdes eftersom det inte uppfyllde EU-standard. Under Sovjet-tiden satt många människor fängslade här och många avrättades. Den sista avrättningen hölls 1991, strax innan självständigheten. Fängelset i sig har stått tomt sedan tio år tillbaka och har nu öppnats för allmänheten. Allt är bevarat och besökarna kan ströva fritt på området. Paterei-fängelset är något av det mest suspekta jag tagit del av. När vi kom dit hade det börjat regna och trots att det fanns belysning i taket, var den inte tänd. I de långa mörka korridorerna strövade människor omkring bland flagande betong och övergivna celler med endast mobiltelefoner som ficklampa. Skitläskigt. För er som spelat Silent Hill 2 och funderat på vart Pyramid Head är när han inte är i Silent Hill så har jag svaret…

(Bild från Deano around the World)

Jag och Joakim utforskade de mer upplysta delarna av fängelse. Den andra våningen där operationssalen och personalrummen fanns, samt gården med vakttorn och motionsceller. Detta är bara en liten del av fängelset. Besökarna kan till exempel se rummet där hängningar och andra avrättningar gick till. Det var dock omöjligt att ta sig fram eller orientera sig i beckmörkret som var. Hade lamporna varit tända hade jag gärna strövat runt och fotograferat i timmar. Känslan som låg i luften var dock hemsk. Vi konstaterade många gånger att ”detta är inte ett ställe där man vill vara”. Hopplöshet och ångest låg som en våt filt över luften.

(Bild från Dmitri Korobtsov)

Efter en omtumlande upplevelse på Paterei behövde vi skaka av oss känslan av olust. Kvällens sista stopp blev varuhuset Viru-keskus (igen). Denna gång besökte vi Kaubamajas matsaluhall som finns på bottenvåningen. Vi köpte på oss mängder av estniska delikatesser. Knäckebröd, glass, choklad och vin. Och likören Vana Tallinn som är rom som smaksatts med bland annat citrus. Hälften blev kvällsmat på hotellrummet, hälften följde med som souvenirer hem.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/28/tallinn-dag-6-museum-kalamaja/

Loppisfynd: Mira Mare

I helgen sprang jag på loppisar en halv dag. Lite smått och gott fick följa med hem. Största fyndet blev helt klart tre stycken kaffegods från Rörstrand i serien Mira Mare av Marianne Westman. Helt oanvända, har sått i en mörk källare sedan 70-talet. Blev mina för 60:-.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/26/loppisfynd-mira-mare/

Load more