Category: Tant Carin gillar

Musikåret 2015: ”Lasst mich rein, ich hör Musik”

Spotify Year in Music måste vara en av de bästa uppfinningarna någonsin. En sida där man loggar in och får statistik på all musik man har lyssnat på under hela dat gågna året. Genialt!

Förra året såg mitt musikår ut såhär. I år är det sig likt, men ändå inte.

spotifyyearinmusic2015Jag började året med den mest spelade låten från 2014: Big in Japan med Alphaville

spotifyyearinmusic2015_2

De artister jag gillade bäst under 2015 var:

  1. Max Raabe
  2. Sven-Bertil Taube
  3. Palast Orchester (vilket egentligen är Max Raabe också, han dominerar 2015…)
  4. Smilers
  5. Poets of the Fall

spotifyyearinmusic2015_3

Och favoritskivorna var:

  1. Eine Nach in Berlin (Live) med Max Raabe
  2. Låtarna tillhör oss av Love Antell
  3. Hitbox Vol. 3 av Max Raabe & Palast Orchester
  4. Sånger från ön av Amanda Jensen
  5. Snodda sånger till Salo av Ola Salor

Kul att två av mina fem mest spelade skivor är Max Raabe och resterande tre är från 2014:s säsong av Så mycket bättre. Vad säger detta om mig som person egentligen?spotifyyearinmusic2015_4

De mest spelade låtarna följer samma tema (total Max Raabe-dominans!):

  1. Eine Nacht in Monte Carlo av Max Raabe & Palast Orchester
  2. Africa av Toto (vilket jag skulle vilja säga är 2015:s svar på Big in Japan!)
  3. Gabriellas Sång (från Så som i himlen) framförd av en norsk blåsorkester
  4. Für Frauen is das keine Problem av Max Raabe
  5. Halloo Kosmos av Smilers

I övrigt vara 2015 ett mer musikaliskt år än 2014 (i alla fall på Spotify). Jag lyssnade mer, längre och på fler.

spotifyyearinmusic2015_6spotifyyearinmusic2015_7spotifyyearinmusic2015_8

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/12/14/musikaret-2015-lasst-mich-rein-ich-hor-musik/

From Sweden with love

Min helgmission i höst är att se samtliga filmer om James Bond. Dels för att det är så mysigt att krypa ned under ett varmt duntäcke och bara ligga där och dels för att jag verkligen älskade Bond när jag var barn.

Hittills har vi tagit oss igenom Dr No, From Russia with Love och Goldfinger. Jag dreglar över alla sextiotalsmöbler, alla vackra kläder och mest av allt över Sean Conney som typ är världens sexigaste man alla kategorier. Att man sedan skäms över det extremt förlegade kvinnoidealet och synen på kvinnans roll i allmänhet är en helt annan femma.daflg-ls-relax1

Sean-Connery-james-bond-BW

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/10/05/from-sweden-with-love/

Drömmar om den perfekta höstgarderoben

Det bästa med hösten måste vara alla mysiga tröjor och stora sjalar som jag får gömma min frusna kropp i. Inget slår känslan av en fluffig ylletröja, en mjuk sjal och stickade vantar på hösten. Jag har redan börjat smyga in höstkläder i garderoben (även om jag försöker hejda mig…).

I höst vill jag se ut såhär:1

  1. Är störtförtjust i alla typer av grova jackor. Gärna i grått eller svart och med struktur.
  2. Den ultimata färgpaletten är klart 70-talsinspirerad. Ge mig gult, orange och mossgrönt!
  3. På hårfronten längtar jag efter kopparrött och snygga knutar.2
  4. Allt med Peter Pan-krage går hem hos mig. Älskar kombinationen krispig skjorta och stickad tröja.
  5. Hängslen känns som höstens grej. Båda på kjol och byxor.
  6. Grova strumpbyxor och nätta skor är ungefär det snyggaste som finns.3
  7. Sommarens jeanstrend lever kvar. I höst vill jag fortsätta med jeansjacka och 90-tals vibbar
  8. 70-tals mönster känns hett.
  9. Typ såhär kan jag tänka mig att se ut, varje dag (extra plus för bruna skor).

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/09/11/drommar-om-den-perfekta-hostgarderoben/

Sommarvärdar 2015

Jag har precis avslutat det 58:e och sista programmet av årets Sommar i P1. För tredje året i rad har jag taigt mig igenom samtliga program.

De tio som berörde mig mest i år var:

David Batra: Om mobbing, grupptryck och ånger. David Batra tänker tillbaka på klasskompisen Mikael från grundskolan som han själv och de andra klasskamraterna mobbade. Till slut bestämmer han sig för att söka upp Mikael för att be om förlåtelse. Gripande och självutlämnande om att mobba, och att själv bli mobbad.

Kalle Moraeus: Mysgubben Moraues berättar anekdoter ur sitt liv och istället för skrytsamt känns det bara genuiunt och spännande. Musiken, som han själv kallar ”svårlyssnad” är ett av årets bästa låtval. Mitt kattälskande hjärta klappar lite extra för pisoden om katten Benny.

Terese Cristiansson: Journalist, utrikeskorrespondent och författare som levererar ett av sommarens starkaste program. Cristiansson berättar om livet i länder där kriget dragit fram. Journalistik när den är som allra viktigast.

Tom Alandh: Journalisten och dokomentärfilmaren Alandhs Sommar är som en novellsamling. Alandh berättar anekdoter om personer han mött och återger episoder ur sitt händelserika liv. Varje händelse blir som en saga, berättad av en sann ordkonstnär. Nostalgiskt, vackert och något vi alla kan relatera till.

Hédi Fried: Rumänskfödda Hédi Fried överlevde både Auschwitz och Bergen-Belsen innan hon kom till Sverige i slutet av 1940-talet. Fired berättar målande om livet i koncentrationsläger och om den grymmhet som judar och andra ”opassande” människor utsattes för. Starkt och viktigt, om ett ämne vi aldrig får glömma!

Johan Rockström: Professor i miljövetenskap som talar om de konsekvenser som vår livsstil kommer att få för planeten. Skrämmande, men ändå hoppfullt. Ett av de program som i efterhand har gjort mest intryck på mig. Lyssna!

Alice Teodorescu: Jag identifierar mig med Alice Teodorescu. Hon pratar på ett vackert, och sorgligt sätt, om hur det är att växta upp i en kommuniststat på andra sidan järnridån. Hur det är att försöka passa in i en kultur och mötas av förakt. Och att inte göra det, och mötas av lika mycket förakt. Hon talar om att vara den ”duktiga flickan” och om probelemen med kvinnors missundsamhet.

Maria Strømme: Årets tekniknörderi. Jag är svag för människor som verkligen brinner för det de gör och Maria brinner för nanoteknik. Hon berättar passionerat om de fördelar och utmaningar som nanotekniken kommer att inebära för samhället inom den närmaste tiden. Hon får till synes omöjliga saker som att lösa världens energibehov och få förlamade människor att kunna röra sig igen att låta som en barnlek. Intressant och förbjupande om ett ämne som jag själv varken ansett mig kunnig angelägen om.

Fredrik Reinfeldt: Jag är fascinerad av Reinfeldt. Den lugna mannen med de ledsna hundögonen och ett intellekt som gör sig bäst utanför den politiska debatten. Dessutom är han, tro det eller ej, ganska rolig. Mest av allt gillar jag att sommarpratet handlar om honom och inte om politik. Oväntat bra musik, dessutom.

Seinabo Sey: Om att alltid vara fel och aldrig passa in. Seinabo Sey pratar om utanförskap och att det alltid finns faktorer som kan användas för att exkludera. Kultur, hemvist, kropp eller språk. Hon berättar hur det är att vara del av en minoritet som aldrig får synas i medier. Vad det gör med individer att tillhöra en osynlig grupp i samhället.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/09/02/sommarvardar-2015/

Sommarlistan, en uppföljning

I början på sommaren florerade den beryktade sommarlistan i bloggosfären och jag var inte sämre än att jag hakade på. För sisådär två månader sedan, i början på juni, plitade jag ner mina funderingar och önskemål gällande sommaren 2015. Idag, när skolorna drar igång, semestrarna är avslutade och hösten hägrar, tycker jag att det är på sin plats med en liten uppföljning.

150804_0008

Mina planer för sommaren: Vila, stressa mindre och vara ledig! Göra roliga spontana grejer, läsa böcker och resa någonstans. Chilla och ta livet som det kommer, med andra ord.

I år tycker jag att jag har varit duktig på att vila, stressa mindre och vara ledig. Jag hart knappt gjort några övertidstimmar på jobbet och när jag har varit hemma så har jag pysslat, vilat och njutit. Spontana grejer har jag gjort i massor, fler böcker hade jag gärna petat in (kan knappt komma på vad jag har läst det senaste…) och årets semesterresa till Budapest var löjligt lyckad.

Bästa sommarstället: Utomlands, med en ny plats framför fötterna, redo att upptäckas. Eller Kadriorgparken i Tallinn och hela Berlin. Ställen jag gärna återvänder till. I Sverige säger jag Kinnekulle. Sveriges kanske vackraste plats. ”Det blommande berget”, säger lokalbefolkningen och det är beskrivning nog.

Budapest toppade listan som årets sommarstad. I Sverige förälskade jag mig också i städerna kring Vättern, speciellt Vadstena som var mysigt och pittoreskt. Saknar för övrigt Tallinn löjligt mycket. Alltid.

Tyvärr måste jag påpeka ironin i att samtidigt som jag kallade Kinnekulle för Sveriges vackraste plats hade 17-åriga Lisa Holm precis mördats i Blomberg, på nämnda kulle… Kinnekulle är inte längre det samma för mig.

150731_0243

Favoritsommarblomman: Liljekonvalj. Vacker, späd och med omisskännlig doft. Blåklint gör mig nostalgisk och får mig att minnas barndomens midsommaraftnar som spenderades bland växande sädesfält där den blå blomman stack upp mellan veteaxen.

Har varken sett eller plockat liljekonvalj och blåklint i år. För mycket sommar i staden och för lite strövtåg i naturen. Det ändrar vi till nästa år!

Här badar jag helst: Helst inte alls. Jag är världens största badkruka. Måste jag doppa mig så föredrar jag sötvatten och mjuk sandbotten. Och riktigt varmt vatten förstås.

Överraskade alla, inklusive mig själv, med att doppa på i den iskalla utomhuspoolen på Gellért Spa i Budapest. Fast mer bad än så blev det inte i år. Varma termalkällor inomhus räknas väll inte?

IMAG0526

Hur länge ska jag vara ledig? Jag har tre veckors semester, en i början på juli och två i augusti. Samtidigt känns det som en stor ledighet att bara jobba 30 timmar i veckan och inte ha några heltidsstudier att bita i på ”fritiden”.

Tre veckor blev det. Varav en försvann i något som måste ha varit den värsta förkylningen i mannaminne. Nästa år ska jag överväga att ta ut fyra veckor semester. För första gången någonsin…

Vad ser jag mest fram emot? Att resa någonstans. Sena kvällspromenader, kaffe i skuggan, kall glass en varm dag, små utflykter och många timmars Sommar i P1 att avnjuta.

Att resa – check. Kvällspromenader – check. Kaffe i skuggan blev kaffe inomhus på grund av extremt dåligt med sol och glassen byttes av samma anledning mot hembakade kanelbullar. Små utflykter och många härliga timmar av Sommar i P1 avklarades dock.

1

Vad kommer jag att köpa inför semestern? Jag klickade hem ett par sandaler tidigare idag. Utöver det blir det bara flygbiljetter och hotellnätter.

Det var ungefär det jag köpte. Och en korsordstidning. På sommaren är jag billig i drift…

Det här lyssnar jag på i sommar: Sommar i P1, Frösöblomster och Evert Taube. Mina sommarklassiker.

Den här sommaren lyssnade jag i princip enbart på Sommar i P1 och diverse podcasts. Extremt musikfattig sommar – vet inte ens vilken som är årets sommarplåga!

10

Favoritsommardoft: Liljekonvalj, syrén, regn mot varm asfalt.

Vill tillägga grillkol, jordgubb och alla fantastiska vardagsdofter som man lägger märke till efter att man varit tokförkyld i en vecka.

Hur kommer jag att göra mig illa? Skavsår och solbränna känns givna. Ingen solskyddsfaktor i världen tycks kunna rädda min bleka hy från att bli röd och bränd.

Skavsår har jag som vanligt haft i mängder. Solbrännan var bättre, även om jag totalt brände sönder min hårbotten i Budapest. Inga överraskningar här inte, med andra ord.

IMG_20140426_130039

Vad oroar jag mig för? Att det antingen blir körigt på jobbet så att jag får jobba över varje dag eller att det blir så lugnt att dagarna går jättelångsamt.

All oro var i onödan. Sommaren 2015 minns jag som sommaren som var extremt lagom, på alla fronter…

Hur kommer jag att minnas din semester i september? Förhoppningsvis som en lagom blandning av vila och äventyr. Gärna med en ny favoritstad i bagaget, redo att återupptäckas vid ett senare tillfälle.

Check på den också! Budapest, jag kommer tillbaka!

DSC_0147

Den ultimata sommardagen: Jag vaknar på ett hotell i ett främmande land. Äter rejäl frukost bestående av bröd och iskaffe (ultimata sommardrycken!). Sedan kastar jag mig ut och spankulerar runt i omgivningarna, mer eller mindre planlagt. Äter något lätt till lunch, spankulerar lite till, vilar på hotellet en stund och kastar mig sedan ut i kvällen för mat och vin och fler upplevelser.

Förutom bristen på iskaffe var varenda dag i Budapest exakt som jag beskrev den ultimata sommardagen! Fast varmt kaffe är helt okej det med, speciellt om det är lika läckert som i Ungern.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/17/sommarlistan-en-uppfoljning/

Teminnen från Wien

Ett av de mest bestående minnena från förra sommarens tripp till Wien är den underbara cafékulturen. Gott kaffe med tillhörande bakverk var en dygn alla människor unnad sig, helst flera gånger om dagen. Att fika var en ritual som gärna varade länge och väl.

Tack och lov besökte jag den fantastiska tebutiken Haas & Haas innan hemfärd. Min resväska var proppad med tepåsar och kläderna doftade fantastiskt när jag packade upp dem igen hemma i Sverige. Hela vintern har jag frossat i kryddigt chai, blommigt svart och diverse söta fruktteer.

150409_005dfgdgh5

Nu återstår bara två påsar. Ett iste med kokos och mandarin som jag sparar till varmare dagar och ett grönt vid namn Sweet Bamboo som jag öppnade i veckan. Det roliga med Haas & Haas teer (förutom att de är fantastiska goda) är att man aldrig riktigt vet man kan kan förvänta sig. Stora fruktbitar, hyvlad kokos eller poppade popcorn(!) förekommer sällan i svenska teblandningar.

Sweet Bamboo är ett fylligt grönt te (sencha) med bitar av bambu, kanderad ananas, kanderad papaya, grapefrukt, rostat ris, popcorn(!), rosenblad, solrosblad och apelsinblomma. Gräsigt och strävt, men samtidigt friskt och sött.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/05/06/teminnen-fran-wien/

Yogins återkomst!

Ibland ser man tillbaka på livet och önskar att man kunde återuppta saker som man gjort tidigare i livet. Saker som man tyckte om, men som man tröttnade på eller tvingades sluta på grund av tidsbrist, pengabrist eller ändrade livsförhållanden. Jag har länge längtat efter att börja träna yoga igen. Jag var riktigt aktiv under gymnasieåren och jag minns den tiden som en tid då jag kände mig stark, uthållig och inte hade ont i rygg och axlar hela tiden.

Därför har jag bestämt mig för att bli en yogi igen. För att verkligen komma igång kastade jag mig in i en 30 dagars yogautmaning som jag hittade på YouTube. Varje dag i 30 dagar stod jag på min yogamatta och följde instruktionsvideor som Adriene lagt upp. Förra veckan hade plötsligt 30 dagar svischat förbi. Helt osannolikt. Jag kände mig inte helt nöjd (delvis beroende på att jag hade en riktigt kass dag sista dagen) och har därför kastat mig in i ytterligare en 30 dagars utmaning. Denna gång med Erin Motz som instruktör. Varje dag utför man 15-30 minuter långa träningspass som fokuserar på olika muskelgrupper. Jag har inte känt mig såhär stark och frisk på åratal!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/04/27/yogins-aterkomst/

En rödhårig prinsessan Leia

Häromveckan tog jag mitt supertrista, slitna, röda hår och gick till frisören. Hej då, icke existerande frisyr och hopplöst långa  lugg!150327_0008

150327_0007

Jag och min frisör har en lustig relation. Hon älskar mig. För att jag är öppen för idéer, inte är rädd för att prova nytt. och för att hon mest klipper tråkiga pager på tanter i sjuttioårsåldern.

Fast den här gången nöjde hon sig med att toppa längderna och kapa min luggen. Istället tog hon ut sin kreativitet genom att ge mig en avancerad håruppsättning. Någon sorts kombinerad knut och fläta. Som en modern variant av prinsessan Leias kanelbullefrisyr… Coolt (och totalt omöjligt att återskapa)!

150327_0014

150327_0011 150327_0010

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/04/04/en-rodharig-prinsessan-leia/

97 år av frihet

Den 24 februari är Estlands nationaldag. En stor dag för en ung republik som har knappt 35 år av demokratiskt självstyre i bagaget. Den 24 februari inte bara en symbolisk dag, utan ett minne av den första självständighetsdeklarationen 1918. Den Sovjetiska ockupationen mellan 1940 och 1991 betraktar esterna som en parentes i historien. 1940-1991 var de en republik under ockupation, men likväl en existerande republik. En fungerande exilregering som bland annat utfärdade officiella handlingar och pass fanns, på trygg mark i Sverige. Återupprättandet av friheten 1991 är just ett återupprättande, inte en ny självständighetsdeklaration. Därför är det 97 år av frihet esterna firar idag, inget annat.

Tallinn_130805_0278

Festligheternas karaktär varierar. I år anordnades en stor militärparad med landets regementen och regementen från grannar och Natoländer i staden Narva. Presidenten Toomas Hendrik Ilves närvarade. Firandet kan tyckas oskyldigt för den som inte vet så mycket om Estland. Men egentligen är det en markering. En markering mot Ryssland, Vladimir Putin och ockupationen av Ukraina (som följs med en stor portion av intresse och oro i Estland). Narva, staden för festligheterna, ligger precis på den Estnisk/ryska gränsen. EU:s sista östliga mur mot Ryssland. Precis öster om gränsen har Putin i flera år ökat den militära aktiviteten. Ryska förband har tränat och verkat så näras inpå de baltiska grannländerna de bara kunnat komma. Ett oskyldigt hot. En påminnelse om att Ryssland inte frivilligt lämnade ifrån sig de baltiska länderna i början på 90-talet.

Vi borde lära oss av esterna. I tider av oro och hot, både inom och utanför Sveriges gränser, är det relevant att se tillbaka. Minnas frihetens och demokratins pris. Med demokratiska rättigheter följer demokratiska skyldigheter. Något som vi svenskar nästan har glömt bort. Vi bör inte ta vår frihet för given. Yttrandefrihet kan kvävas och demokratis snabbt bytas mot diktatur. Nazityskland och Sovjetunionens ockupationer ligger inte ens en livstid bort. Och ändå tycks vid redan ha glömt. Förintelsens minne bleknar. Människor förtrycks på grund av sin religion. Antisemitism och muslimhat breder ut sig. Sverigedemokraterna vinner makt i riksdagen och svenskfödda ungdomar åker till arabvärlden för att kämpa på IS sida. Ryssland annekterar Krim. Och vi står lamslagna och ser på. Demokrati kräver uppoffringar och ansvar. Det får vi aldrig glömma.

Toomas Hendrik Ilves sade i ett tal tidigare i veckan ”Vi har alltför lätt att döma istället för att vara hjälpsamma och stöttande mot varandra. (…) Olikheter är berikande. Istället för att klänga fast vid ideal bör vi ägna oss åt demokratiska diskussioner. Låt oss inkludera de vars frånvaro gör oss svagare och vars utevaro skulle innebära att Estland och alla världens demokratiska länder skulle vara mindre säkra. Vänner ökar trygghet och allierade skapar auktoritet.” Även i sitt nationaldagstal lyfter han frågan om demokrati: ”det är på grund av valen som vår framtid är fylld av morgondagens hopp, snarare än det förflutnas reflektioner”, säger han bland annat. Hela talet finns att läsa på engelska (och det är verkligen läsvärt).

Tallinn_130805_0359

Nationaldagen föregås av den årliga utdelningen av estniska ordnar och medaljer till människor (inhemska och utländska) som gjort speciella insatser för Estland. Jag blev otroligt glad över att fantastiska Hirvo Surva tilldelats vita stjärnans orden av tredje graden för sitt arbete med Sångarefestivalerna och Tallinns mans- och gosskörer. Surva är en sann kulturinspiratör och har under många år arbetat med att leda körer för män i alla åldrar. Under förra årets Sångarefestival var han en av frontfigurerna och fick bland annat äran att tända elden som brinner under spelen (likheten med de olympiska spelen är slående) och dirigera de klassiska sångerna ”Mu isamaa on minu arm” och nationalsången.

Av de 99 ordnar som utdelats fanns två svenska representanter med. Carl Bildt fick motta vita stjärnans orden av första graden för sitt arbete för säkerhet i Europa och baltstaterna. Nils Göran Bronner fick motta Terra Marinara-korset av tredje graden (den högsta orden som kan tilldelas en icke-estnisk medborgare) för sina insatser för att hjälpa Estland ur finanskrisen under 00-talet.

Palju õnne, Eesti Vabariigi! Üks kurd me võidame niikuinii! Mäletama vabaduse! Pane tähle, isamaa. Elagu Eesti!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/02/24/97-ar-av-frihet/

Fem veckor, fem fötter.

Jag har upptäckt en egenhet hos mig själv. Jag fotograferar gärna mina fötter. Fantasifullt som tusan. Såhär i januari kan jag dock se en poäng i det. Alla tusen lager av tjocka tröjor, vinterjackor och raggsockar förvandlar ju även den mest vältränade (som om jag vore en av dem…) till Michelin-gubben. Att försöka ta outfit-bilder inomhus är inte heller det lättaste. Dagsljuset är begränsat och i min lägenhet, med samtliga fönster i öster, kan man möjligen få en någorlunda ljus bild klockan tio på morgonen en solig dag.

Låt mig därför presentera: fem veckor, fem fötter. En outfit-kavalkad som döljer bilringar och skuggor under ögonen. Fem fötter, fem looker.

11

En favorit. Rosa Timberland-kängor, svarta strumpbyxor från Swedish Stockings, rutig kjol från Monki och mörkgrön parkas från Bondelid.10

Bruna kängor från Top Shop, senapsfärgade stickade strumpbyxor från H&M, stickad klänning från H&M och mörkgrön parkas från Bondelid8 Blommig klänning från Indiska, svarta strumpbyxor från Swedish Stockings, randiga (omaka) raggsockor som min mamma stickat7

Blåa 90-tals stövlar (köpta på Tradera för 19 kronor), mörkgrå ulljacka från H&M (gammal som gatan) och rutig halsduk från Monki5Typiska jobbkläder. Brun väska från Åhléns, mörkgrön parkas från Bondelid, jeans från H&M (enda paret byxor jag äger…), bruna kängor från Top Shop.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/02/07/fem-veckor-fem-fotter/

Load more