Category: Tant Carin gillar

Stormen Egon och guld som blev till sand

Vilken helg det har varit ut vädersynpunkt! 15 minusgrader och en decimeter i fredags. Blötsnö som föll så tätt att det knappt gick att se fem meter framför sig i lördags. Och sedan plusgrader och stormen Egen som förvandlades till en orkan där jag bor. Fönsterrutorna skallrade hela natten och utanför knäcktes träd och tak slets av från byggnader. Ytterdörren till min trappuppgång gick sönder och regn och blåst letade sig in i entrén. Igår var det åter snö och minusgrader för att sedan gå över till tio plus och hällregn under dagen. Nu ikväll finns det inte så mycket som en snöflinga kvar på marken.

Igår for jag och Joakim in till Göteborg för att spendera en heldag tillsammans. Vi tog bilen och E6:an in och nalkades Göteborg norrifrån. Överallt hade träd knäckts. Skyltar välts och flaggstänger hävts omkull. Vattennivån i Göta älv var hög och överallt fanns spår efter Egons framfart. Naturen är allt bra mäktig ibland.

Vi började med ett stopp på IKEA i Bäckebol. Det blev en obligatorisk fika (kaffe och kanelbulle, respektive årets första semla) innan vi snabbt gick igenom hela varuhuset. Stora kunder var vi båda. Jag köpte en tesil för en femma och Joakim slog till på en glödlampa. Häpnadsväckande inköp. Sedan drog vi in till centrum. Joakim ville till Lush för att köpa schampokakor och jag fick uppbringa alla viljestyrka jag hade för att inte plocka på mig en hel korg med tvålar och cremer från reabordet. Jag lyckades motstå.

IMAG0456

Klockan började närma sig lunch och vi spatserade bort mot Kungstorget och köpte sushi. Det har blivit en liten tradition för oss att alltid äta sushi när vi är i Göteborg tillsammans. Efter lunch var det dags var dagens höjdpunkt. Joakim hade fått biljetter till Göteborgs Operans uppsättning av Kristina från Duvemåla när han fyllde år och nu var det äntligen dags att avnjuta föreställningen. Vi satt på första balkong, vilket är min favoritplats. Balkongerna är lite mysigare och avskiljda från publiken på golvet. Dessutom finns det egen garderob och eget fik så man slipper trängas med alla andra i pausen.

Föreställningen var för övrigt fantastisk. Som alltid. Otroligt duktiga sångare och sångerskor och en scenografi som fick oss att tappa andan. Så genomtänkt och finurligt. Som orkestermusiker är jag i det närmaste besatt av att lyssna på hur väl orkestern utför sitt arbete. I det här fallet kunde jag dock tycka att orkestreringen var en aning tunn. Bitvis var det dock briljant. Som när Oskar Nilsson river loss Guldet blev till Sand och varenda hårstrå på kroppen reste sig en smula. Magi.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/01/12/stormen-egon-och-guld-som-blev-till-sand/

Tanssi av Klaus Haapaniemi för Iittala

Jag har egentligen lovat mig själv att inte blogga om produkter. Jag vill inte uppmuntra till masskonsumtion. Men jag gör ett undantag. Dog en smula (av lycka, bör tilläggas) när jag fick syn på Iittalas vårnyheter. Är, som du kanske vet, ett obotligt fan av Iittalas produkter. Och nu är jag verkligen fast.

Kalus Haapaniemi har designat serien Tanssi med inspiration från den tjeckiska operan Den sluta lilla räven. Motiven är drömska, sagolika och går lite i samma anda som Taika-serien (som jag också älskar).

Muggen är magiskt vacker. Måste, måste, måste införskaffa. Kan. Inte. Motstå. Den är 40 cl vilket jag tycker är precis lagom mycket, både för kaffe och te.

Även kuddfodralen är magiska. Min soffhörna i vardagsrummet går i varma orangetoner. Skulle passa perfekt.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/01/09/tanssi-av-klaus-haapaniemi-for-iittala/

Musikåret 2014 – ”Och alla våra ideal, kom från ett rosa åttiotal”

Spotify Year in Music kan man knappa in sina Spotify-uppgifter och få statistik på vad man lyssnat på under året. Sjukt kul, och väldigt oväntat. Försvarar mig en smula genom att säga att Spotify bara står får hälften av mitt musiklyssnande. All musik som jag lyssnar på i mobilen kommer från gamla rippade metalskivor som jag samlat på mig under tonåren.

Så – vad lyssnar jag då på när jag är hemma?

Untitled-1

Tydligen är klassisk svensk pop min stora grej. Riktigt vad som ingår i den här genren är för mig ett mysterium. Spotify säger ”Whoa – this genre is beyond description” när jag försöker utforska saken närmare. Jag gissar dock att min frekventa kärlek för Monica Zetterlund och Tommy Körberg kan påverka.

I folkmusik ingår favoriter som The Dubliners och mer jazziga saker som Mnozil Brass och Billy Holiday.

Svensk pop är inga konstigheter. Jag har knarkat Veronica Maggio i år.

Svensk indierock trodde jag skulle komma högre upp. Hela sommaren var jag blixtförälskad i Kent, Håkan Hellström, Lars Winnerbäck och First Aid Kit.

Estnisk pop är jag nog rätt ensam om att älska. Ränderna går aldrig ur, skulle jag säga. Med starka känslor för Estland kan jag inte förneka min kärlek till band som Smilers, Metsatsöll och Ott Lepland.

Untitled-2

Vilka sånger representerar mitt år?

1. Alphaville – Big in Japan. Ingen skräll. Big in Japan har varit min favoritlåt. Alla kategorier, alla tillfällen.

2. Birgit Õigemeel – Et Uus Saaks Alguse. Powerballad med lättsjungen text. På estniska. Inga ytterligare kommentarer.

3. Don McLean – American Pie. Är nog den sång som bäst representerar 2014 för mig. Så. Jäkla. Bra. Och så råkade den spelas en väldigt, väldigt speciell kväll i april.

4. Lars Winnerbäck – Kom änglar. Depplåt nummer ett. Typ det enda jag lyssnade på när jag fått hjärtat krossat.

5. Magnus Uggla – Astrologen. Depplåt nummer två.

6. Monica Zetterlund – Sakta vi går genom stan. Sommaren fångad i en sång. Vackert och genialt.

7. Smilers – Halloo Kosmos. Min estniska sommarsång. Uppåttjack.

8. Lars Winnerbäck – Om du lämnade mig nu. Depplåt nummer tre.

9. Smilers – Mojito. Estnisk sommarsång, nummer två. Sommaren i ett nötskal.

10. Den lycklige nudisten (Nudistpolka) (Instrumental). Världens bästa arrangemang. Musikorgasm för min inre orkesternörd.Untitled-3Kollar vi på fördelningen av musik under året känns det som om Kent varit väldigt dominanta. Både vår och höst var jag förälskad i dessa Eskilstuna-gossar. Sven-Bertil Taube har en given plats som sommarfavorit, år efter år. Vad är egentligen mer somrigt än I Roslagens famn, Havsörnsvals och Sjösala vår?

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/12/musikaret-2014-och-alla-vara-ideal-kom-fran-ett-rosa-attiotal/

Nu är det jul i vårt hus

Jag är supernöjd med mitt julpynt i år. Det är lagom. Inte för mycket, inte för lite. Ombonat, varmt och juligt. Jag inser att dessa mörka, ISO-brusiga bilder inte är det bästa sättet att visa detta på. Men vad gör man inte när det tycks vara mörkt varenda vakna stund av dygnet…

_DSC0007

Har äntligen hittat pappersstjärnor till fönstren. Har gigantiska fönster och allt jag hängt upp tidigare har sett fjuttigt ut.

_DSC0008

Polkabock från Cult Design pryder fönsterbrädan (tillsammans med en garderobsblomma och en ljuslykta i form av en döskalle från Kost Boda. Jag är helt såld på färgkombinationen gult, rött och orange för tillfället.

_DSC0009

Klassisk dalaljusstake i trä (som jag ännu inte hade tid att tända) tillsammans med Hallon-ljuslyktor från Orrefors.

_DSC0010

Kopparplätterad bricka från Broste tillsammans med blandade ljusstakar. De helvita är Nappula från Iittala, de röda har Lisa Larsson designat och den röd-vita är mormors gamla._DSC0011 _DSC0012

Kopparljusstake som jag älskar att fylla med nötter, mossa eller granris. Arvegods från farmor. _DSC0016Och till sist favoritljusstaken som jag fått av mamma (som fått den av mormor). Duken i förgrunden vävde jag i syslöjden i tredje klass.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/09/nu-ar-det-jul-i-vart-hus/

Höstklädes-junkie in action

För tillfället jublar jag över att klädkedjorna äntligen insett att det finns en marknad för tröjor som inte är superlånga och pösiga. I höst svämmar butikerna över att midjekorta, snäva tröjor som passar ypperligt till femtiotalsklänningar och kjolar med hög midja. Jag är i extas (och min plånbok är tunn…).

Hilda, sticka tröja, 299:- från Gina Tricot

Bo, knitted top, 200:- från Monki

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/09/27/hostklades-junkie-in-action/

A german waltz i not as elegant as a Vienna waltz. But much louder.

Igår kväll for jag och min mor till Lisebergshallen för att se fantastiska Max Raabe & Palast Orchester. Innan konserten passade vi på att äta vegetariska gyuoza (dumplings) på Mikado på Sten Sturegatan. För 140:-/person fick vi utsökt sallad, misosoppa, åtta dumplings med dippsås samt ris. Och en kanna grönt te att dela på. Läckert och prisvärt! Dit kommer jag att gå fler gånger.

https://www.youtube.com/watch?v=C8ALpyXsJpkhttps://www.youtube.com/watch?v=C8ALpyXsJpk

Herr Raabe och den fenomenala tolvmannaorkestern Palast framför autentiska arrangemang av populärmusik från 1920-, 30 och 40-talen. Tonvikten ligger på tysk musik, men även fransk, brittisk och amerikansk representeras. Jag hade fått biljetterna av en vän som fått förhinder och gick egentligen dit mest som en rolig grej. Jag har lyssnat på ett par av Raabes verk tidigare, men är inget egentligt fan.

Konserten var dock fantastisk! Max har ett röstregister som kan slå vem som helst med häpnad. Olidligt höga, spröda toner blandas med grova basstycken på ett mästerligt sätt. Karln kan sjunga! Utan tvekan! Orkestern är dessutom fenomenal. Tonsäkra som tusan och med en stor portion av humor. Brutalt svåra soloinsatser blandas med uppträdanden och komik. Trummisen spelar på kastanjetter och dansar tango och slår sönder klockspelet i farten. Trombonisten gör ljudeffekter med uppblåsta papperspåsar (efter två misslyckade försök…) och det visslas, hostas och sjungs hos saxofonerna.

En tant i raden bakom mig suckar högt när Raabe mästrar sig igenom ett riktigt svårt, avskalat stycke och alla klappar takten när det spelas rumbor. Allra bäst är slutet. När applåderna aldrig vill ge sig och de åter igen äntrar scenen för att ge extranummer två och tre i ordningen. Och det är inte 1920-tals jazz, utan ABBA och Tom Jones som spelas, i Raabes egna versioner. Då får jag gåshud.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/09/21/a-german-waltz-i-not-as-elegant-as-a-vienna-waltz-but-much-louder/

Boktips: Modemanifestet – de stilsmartas handbok

Jag snubblade över en riktig pärla på biblioteket igår. Gick förbi hyllan för handarbete och sömnad och plockade en bok mest på måfå. En röd bok med rätt intetsägande pärm, som vid en snabb genombläddring i all fall såg ut att innehålla små, snabba tutorials. Boken ifråga var Modemanifestet – De stilsmartas handbok av Sofia Hedström (modejournalist på Svenska Dagbladet) och Anna Schori (fotograf).

Vilken överraskning jag fick när jag väl läste den! Hedström beskriver på ett humoristiskt, men starkt samhällskritiskt sätt hur hon tröttnade på sin överfulla garderob och provade en shoppingdetox som innebar att hon inte fick inhandla några kläder alls på ett år. Månad för månad skildrar hon hur det starka köpsuget långsamt förvandlas till konsumtionsäckel. Hon förvånas över de starka känslor som omvärlden känner inför hennes köpstopp. Att inte konsumera provocerar. I takt med att Hedström vänder sig bort från sitt gamla liv återupptäcker hon passionen för kläder och sin egen stil. Hon klipper axelbanden av sin favoritklänning och syr väskor av överblivna jackärmar. Hänger örhängen i håret och använder strumpbyxor som hårband. Utan att se ut som en förrymd lodis.

Resten av boken innehåller tips för att bli stilsmart. Fakta om klädproduktionens miljöpåverkan och etiska aspekter blandas med enkla, inspirerande tutorials. Förutom vanliga sytips som hur en väst sy av en jacka bjuds du även på råd om hur man färgar kläder med tepåsar och vinslattar. Eller klassisk batik. Guider som uppmanar dig att sandpappra din kängor och spraya blekmedel på jeansen för att skapa coola mönster.

Sammantaget är Modemanifestet – de stilsmartas handbok ett riktig lyckorus för den som är pysslig eller intresserad av  medveten klädkonsumtion. Jag känner mig direkt inspirerad till att dra igång en shoppingdetox. För stunden (13 timmar efter att jag läst ut boken) sitter jag och skriver iförd en luvtröja, förvandlad till tröja med hög krage, allt efter ett recept ur boken. Det, om något, är ett gott betyg!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/03/21/boktips-modemanifestet-de-stilsmartas-handbok/

Sju galna österrikare in concert

Är lite lätt lyrisk efter att ha sett en av mitt livs bästa konserter. I fredags följde jag med Joakim och en vän till Vara för att se den österrikiska gruppen Mnozil Brass. Sju herrar i medelåldern varav tre på trumpet, tre på trombon och en på tuba. Det låter inte så upphetsande. Jag har aldrig betraktat brassmusik som min genre. Erkänner gärna att jag var rätt skeptisk till att följa med. Är innerligt glad att jag inte stannade hemma. Det var magiskt!

Det började spännande. Jag sprang från jobbet för att vi skulle hinna åka ända till Vara innan konserten började klockan 19. Hinner precis sätta mig i bilen när telefonen plingar till och Joakim meddelar att konserten är framflyttade till 21:30 på grund av flygstrejk i Frankfurt. Viss förvirring uppstår men vi inser snart att vi, som biljettägare, ändå måste åka och möta upp Joakims långväga kompis som mer eller mindre redan är framme i Vara.

På konserthuset gör de det bästa för att kompensera. Vi blir erbjudna att lämna tillbaka biljetterna, men när vi ändå åkt hela vägen dit bestämmer vi oss för att stanna kvar och invänta. I baren är det ”happy hour” hela kvällen och vi köper kaffe och morotskaka och slår oss ned i restaurangen och väntar. Hela Västsveriges musikkerkår verkar vara samlad och vi träffar ideligen människor vi känner.

Vid åtta får vi veta att bandet precis har landat på Landvetter i Göteborg efter att ha tvingats ta tåget från Frankfurt till Düsseldorf, en sträcka på ca 30 mil. Från Göteborg till Vara är det ytterligare en timme med bil. Dricker lite mer kaffe och pratar om musiklärare som inte borde vara lärare och ser på män som snor med sig de utställda chipsskålarna.

Kvart i tio drar konserten äntligen igång. Bandet kommer upp på scen i jeans och t-shirt då deras låda med scenkläder och rekvisita försvunnit någonstans mellan Frankfurt och Göteborg. Akten börjar trevande. Sedan blir det magiskt. Musiken är blandad. Popmusik och klassiska favoriter blandas med hemmasnickrade ungerska snapsvisor och galna improvisationer. Galet är för övrigt ett tema som går igenom hela konserten. De är galna. Sju övermusikaliska, galna clowner. Fantastiska speltekniker blandas med improviserad teater, sång och upptåg. Trombonisten Leonhard Paul spelar på två tromboner med fötterna, två trumpeter med händerna samtidigt som en femte bandmedlem rycker bort stolen under honom och de andra börjar bära omkring honom. Trumpetaren Robert Rother gör en fantastisk tolkning av idrottsgrenarna i de olympiska spelen och lyckas bland annat träffa en stackare med ett kastspjut, samtidigt som de övriga bandmedlemmarna spelar klassisk OS-musik.

Andra akten är ännu mer magisk. Ett enda långt crescendo där avslutningen är en fantastisk tolkning av Frank Sinatras My Way och slutligen en hysterisk, men vacker, variant av Queens Bohemian Rhapsody, som nästan, nästan når upp till Freddie Mercurys nivå. En värdig cover på en av världens bästa låtar. Jag är mållös. Står upp i länge, länge och applåderar tillsammans med femhundra andra, lika lyriska besökare. Mnozil Brass – vi ses igen!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/02/23/sju-galna-osterrikare-in-concert/

Februari, kommer näst

Årets tråkigaste månad har börjat strålande. Vackert töväder, mild vårluft, ljusa eftermiddagar och Melodifestivalpremiär!

Lyxigt ledig har jag varit också. Sovit länge på morgonen, strosat runt hela dagen i mjuk ylletröja och bara stuckit näsan utanför dörren mitt på dagen när solen strålade och luften var mjuk och mild mot min vinterfnasiga hy.

Och jag har ätit. Mycket och gott. Hela helgen. Smygstartade i fredags med hemgjord falafel med en touch av citron och harissa. Serverade i tortillabröd med sweet chili-keso, tomatsalsa och stekta grönsaker.

I veckan köpte jag för övrigt en asiatisk bambuångare. En cool sak. Till mellon igår ikväll passade vi på att inviga den. Det blev dim sum bestående av ångade kokosknyten, broccoli, hoi sin marinerat quorn och svamp. Till det gari, picklad gurka, färsk chili och koriander (som jag hatar, men försöker lära mig att äta). Total smakorgasm (minus koriandern)! Avrundades med tiramisu och en stor kanna te.

Februari kan få bli den goda matens månad.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/02/02/februari-kommer-nast/

Att följa sitt hjärta

Min tid som universitetsstudent blev kort. Ingenting blev som planerat. Efter en vecka med klump i magen och ångest varje morgon bestämde jag mig för att hoppa av. Har jag lärt mig något i livet så är det att alltid följa sitt hjärta. Jag vill göra saker jag tycker om, inte saker andra tycker att jag måste göra. Kandidatexamen skjuts upp, åtminstone till hösten. Då blir det ett nytt försök, på ett annat universitet.

Mina känslor är blandade. Ingen gillar att misslyckas eller att behöva ge upp. Lättnaden över att inte behöva gå dit något mer är dock överväldigande. De sista dagarna har jag slickat mina sår. Gjort saker som jag tycker om. Besökt simhallen, läst estniska texter och vilat ut. Funderat och känt mig tacksam över att jag har en så fantastisk vardag med ett jobb och arbetskamrater som jag verkligen uppskattar. Och som får mig att känna mig uppskattad. Och min familj, som stöttar mig i allt jag tar mig för, aldrig dömer när det går åt pipan. Tröstar när jag har fallit.

Mitt liv är fantastiskt.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/01/26/att-folja-sitt-hjarta/

Load more