Category: Tant Carin reser

Mer Warszawa och åter till Berlin

Nu knyter jag ihop säcken för 2017 års semester (lagom tills att det börjar bli dags att planera nästa). Jag började, som ni kanske minns, med ett par dagar i Berlin innan det var dags att ta tåget till Warszawa. Sist berättade jag om en ”vanlig” semesterdag i staden, men värme, museum och sevärdheter.WarszawaSista kvällen i Warszawa gick vi en ”self guided tour” genom Praga-Polnoc, området där vi bodde. Jag tycker ofta att det charmiga med Östeuropa är att man möter så många olika stilar på en liten yta. Det välpolerade och moderna kan på bara något kvarter bytas till förfallna betonghus och övergivna ruiner. I Praga-Polnoc var skillnaden tydlig. I områdena närmast järnvägsstationen Wilenska var mycket nyrenoverat och flådigt. Ju längre bort man rörde sig, ju mer gammalt fanns kvar. Bara några kvarter från vårt hotell låg ödetomter och renoveringsobjekt.WarszawaGatan Mala (tror att det uttalas ”Maova”) är en av de bäst bevarade gatorna i Warszawa. Bebyggelsen ser ut som staden gjorde i början på 1940-talet och därför används den flitigt att filmteam som vill porträttera staden under kriget. Vi hann bevittna två filminspelningar under de fyra dagar vi bodde i Praga-Polnoc.WarszawaÄven på Mala börjar moderniteten göra sig påmind. Tegelhusen plockades isär ett efter ett (den vänstra byggnaden är bara ett tomt skal) och ersattes med nya, moderna huskroppar. Och härmed avslutar jag min skildring från Warszawa. Sista dagen regnade det brutalt mycket så vi ägnade oss åt lite hederlig shopping. Tog även tillfället i akt att besöka det judiska museet Polin, där vi spenderade fem(!) timmar utan att hinna se allt. Utställningen sög totalt musten ur oss och vi kraschade på hotellet på eftermiddagen. På kvällen ville vi avsluta storstilat och åkte till Tel Aviv Food & Wine, en vegansk fine dining restaurang, på Poznanska 11. Väl där visade det sig att hela gatan kryllade av veganska och vegetariska restauranger. Jag som tidigare tyckt att det varit lite bökigt att hitta vegetarisk mat kände mig lite lätt blåst. Men jag antar att jag bör se det som en motivation för att återvända till Warszawa! Tel Aviv Food & Wine bjöd i alla fall på utsökt falafel och trevliga hempressade juicer. Rekommenderas!

BerlinPå morgonen efter hoppade vi på ett iskallt tåg för transport tillbaka till Berlin. På eftermiddagen rullade vi in på Hauptbahnhof och tog oss till vårt nya hotell, Park Inn vid Alexanderplatz. Bodde flott med utsikt mot TV-tornet. Min resekompis hade en middagsdejt med sin tyska kusin inbokad på kvällen så jag passade på att själv strosa runt kring Alexanderplatz. Besökte Primark och köpte snorbilliga t-shirtar (i toppkvalitet) och ännu billigare underkläder (som jag redan fått slänga på grund av totalt värdelösa). På kvällen drog det ihop sig till åskoväder och jag satt i fönstret och såg blixtarna lysa upp den Berlinska himlen. Vackert!BerlinSedan grydde en ny dag och det började bli dags för hemfärd. På Alexanderplatz var det full rulle redan från tidig morgon.BerlinVi strosade runt i de äldre kvarteren runt Alexanderplatz och passerade mysiga Nikolaikirchplatz. Här samsades mysiga småbutiker med pittoreska restauranger.BerlinJag blev speciellt förälskad i leksaksaffären som sålde Steiff-nallar och hade världens charmigaste gäng placerade på trottoaren.BerlinAvslutade semestern med lite klassiskt turistande. Promenerade utefter Spree och följde Unter dem Linden upp till Brandenburger Tor. Trängdes med turister, åkte spårvagn, åt glass, drömde om att bo i Berlin och gav till slut upp och satte oss på bussen till Tegel. Lagom trötta och försenade landade vi på Landvetter vid midnatt och konstaterade att en mycket lyckad semester var över.


Translation: Here’s the last report from my 2017 summer vaction. Spent a few days in Warsaw before boarding the train back to Berlin.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/02/08/mer-warszawa-och-ater-till-berlin/

En dag i Warszawa

Det är lite pinsamt att jag såhär i början på 2018 inte har lyckats berätta klart om 2017 års semester. Kommer ni ens ihåg vad jag hittade på? Äventyret började med två dagar i Berlin innan vi tog tåget mot Polen och Warszawa.warszawaAndra dagen i Warszawa var det varmt! Vi bodde lite utanför stan, i Praga-Polnoc, öster om Wisla. Området var ruffigt, men tryggt och charmigt. Och på hotellet serverade de en utmärkt äggröra och starkt kaffe till frukost.warszawaPraga-Polnoc har länge tillhört ett av Warszawas fattigaste områden, men är numera ett kulturellt centrum och tillhåll för många konstnärer. En omfattande renovering av området pågår, men ännu stöter man ofta på charmiga, men fallfärdiga fasader med rostande balkonger och trasiga fönster på varannan våning. warszawaVår första punkt på dagens agenda var ett museum över Warszawaupproret. Muzeum powstania Warszawskiego ligger på Grzybowska 79 och skildrar den polska motståndsrörelsens öppna kamp mot de ockuperande nazisterna i augusti 1944. Egentligen hade vi tänkt att besöka museet redan dagen innan, men då var köerna så långa att vi gav upp och valde att komma tillbaka dagen efter istället. Utställningen var mycket sevärd och det mesta fanns på engelska. Upp på utsiktsplatsen rekommenderar jag dock ingen höjdrädd att gå. Jag var dum nog att försöka och trodde att jag skulle dö på fläcken när jag insåg att hela plattformen bara hade nätgolv.warszawaVid lunch strosade vi norrut till kulturpalatset eller Palac kultury i nauki som polackerna säger. Denna typ av byggnad ploppade upp lite varstans i sovjetiska huvudstäder under 1950-talet och var officiellt en gåva från Stalin till folket. Lite skämtsamt används ibland uttrycket ”Stalins födelsedagstårta” om dessa byggnader. Året innan besökt jag den något mindre varianten av tårta, Zinatnu Akademija i Riga. Om Rigas variant var liten och mer eller mindre obefolkad av turister så var Palac kultury i nauki desto populärare. Även här var köerna så långa att vi valde att bege oss någon annanstans.warszawaEftersom det var otroligt hett tog vi tunnelbanan söderut till den stora Lazienki-parken. Under trädens skugga strosade vi runt, spanade på ekorrar och beundrade fantasifulla skulpturer.warszawawarszawaPå ett av stängslen kring parken hade en polsk(?) konstnär gjort illustrationer som symboliserade stadsdelar och städer i Polen. Jag blev blixtförälskad i denna duschande ekorre som passande nog representerade Lazienki. Skulle gärna ha denna som print i vardagsrummet.warszawaEftermiddagen hade vi planerat att viga åt fler museum, men alla vi styrde kosan mot var antingen stängda för dagen eller under renovering. På lagom ex-sovjetiskt maner var det också helt omöjligt att hitta till vissa, trots Google Maps i telefonen och vägbeskrivningar på hemsidan. Till slut gav vi upp och släntrade iväg till ett Starbucks för enorma hinkar kaffe och torra bakverk. Sedan tog vi tunnelbanan tillbaka till city för att äntligen bestiga Kulturpalatset.warszawaUtsikten var häpnadsväckande, även för en höjdrädd typ som mig. Platt landskap, en slingrande Wisla och typiska sovjetförorter så långt ögat kunde nå. När vi sett oss mätta på betonghus och parker styrde vi kosan tillbaka till Praga-Polnoc och slank in på en restaurang i ett gammal slakteri för att äta underbar vegetarisk pizza och sippa polskt hantverksöl resten av kvällen.


Translation: I havn’t been able to tell you all about my vaccation yet. Here’s a short version of my second day in Warszaw in august.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/01/11/en-dag-i-warszawa/

Första dagen i Warszawa

Vi har ju inte kikat klart på min semester än! Låt oss lägga hösten åt sidan en liten stund och ta oss tillbaka till varma juli. Efter två dagar i Berlin tog jag mitt ressällskap i handen och hoppade på ett tåg österut. Att det alls blev någon tågresa var ett under, eftersom vi var löjligt långsamma på morgonen och totalt hade missat att större delen av alla s-bahn tåg i centrum var inställda på grund av det brittiska kronprinsparets besök i Berlin. Tack vare att Deutsche Bahn är lika bra på att hålla tiderna som SJ (inte alls med andra ord) blev den planerade resan ändå av. På eftermiddagen rullade vi in på centralstationen i Polens huvudstad Warszawa.WarszawaDet första som slog mig vid ankomsten var fenomenet som jag brukar kalla för östchock. En känsla som uppstår när man plötsligt befinner sig mitt i en före detta sovjetisk storstad. Allt är så annorlunda. Så grått, fullt av betong, smutsigt, förfallet, pampigt och annorlunda mot väst. Missförstå mig rätt, jag älskar Östeuropa. Det är bara det att det krävs ett par timmar att hämta andan och anpassa sig. Sedan går jag från att förfasas över betong och monument, till att tycka att det är pampigt och fascinerande.WarszawaJag vet inte riktigt vad jag förväntat mig av staden, men mitt resesällskap och jag enades ganska snabbt om att staden kändes som en större version av Riga (där vi var förre året – remember?). Russifieringen var betydligt mer påtaglig i Warszawa än i exempelvis Budapest och den brokiga blandningen av nytt och gammalt, öst och väst, påminde också mycket om Lettland. Warszawa var dock både betydligt större och betydligt längre fram i sin utveckling än sin lilla kusin Riga. Pampiga alléer kantade av vackra hus präglade centrum. Som gjorda för forna tiders militärparader.WarszawaFörsta dagen rörde vi oss mest i de klassiska turiststråken. Vi åt lunch på stora torget där maten var god, men servicen usel och strövade sedan runt i gamla stadens pittoreska miljöer. Kom fram till en utsiktsplats där turister flockades för att se ut över floden Wisla (eller Weichsel, som den egentligen heter på svenska – jag hatar dock att geografiska namn som lånats från tyskan, fast det är en helt annan historia…). Floden var inte hälften så imponerande som en fågelboliknande nationalstadion som stack upp i fjärran.WarszawaI centrum var det turisttätt och solen gassade. Vi slank in på ett litet museum om stadens historia för att svalka oss och för att slippa de värsta turisthoparna.WarszawaGamla staden i Warszawa totalförstördes i princip under andra världskriget. Efter freden gjorde polackerna en enorm insats för att bygga upp stadskärnan. Den gamla stilen har bevarats och som ovetande går det knappt att ana att hela stadsdelen byggts under sent 1940-tal.WarszawaStare Miasto, som polackerna själva kallar gamla stan, är en av ytterst få återuppbyggda stadsdelar som fått äran att upptas på UNESCO’s världsarvslista. Det går verkligen att förstå varför. Hela staden är full av små, pittoreska gränder, vackra pastellfärgade hus och bevarade detaljer. Som gatlyktorna i smide som skymtar till höger i bild.WarszawaÄven den gamla ringmuren har byggts upp i princip från grunden. 1945 fanns bara småsten och ruiner kvar av denna vackra plats.WarszawaPå Plac Zamkowy, framför det kungliga slottet, står ett av Warszawas mest ikoniska landmärken; kolumnen över kung Sigismund III. Den historiekunniga vet att Sigismund III var Gustav Vasas son Johans son och därmed även kung av Sverige 1592-1599. Han avsattes som svensk monark, men förblev kung av Polen fram till sin död 1632. Med Sigismund som övervakade våra steg begav sig två trötta, nu något mindre östchockade resenärer tillbaka till sitt hotell för att äta pasta, dricka vin och sova så gott som man bara gör efter en lång resdag.


Translation: We took a easternbound train from Berlin and ended up in beautiful Warszaw, Poland.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2017/09/28/forsta-dagen-warszawa/

Två dagar i Berlin

Det är dags att kika närmare på min semester! 20:e juli steg jag och min kompanjon upp löjligt tidigt (02:30 för att vara exakt) för att packa in oss i bilen och åka till Landvetter. Strax efter 6 på morgonen lyfte dagens första plan med destination Tegel i Berlin. Två något trötta personer klev av på betongplattorna i det forna Västtyskland för att äta medhavd frukost utomhus i gassande centraleuropeisk värme. Sedan köptes det bussbiljetter och färden in mot en av mina absoluta favoritstäder började.berlin charlottenburgNågot jetlagade (kan man bli det av en timmas flygtur?) och förvirrade av den tidiga uppstigningen klev vi av på Kurfürstendamm för att promenera till vårt hotell på Uhlandstrasse. Vi hade bokat rum på nyrenoverade Max Brown Hotel i pitoreska Charlottenburg. En riktigt lyckoträff med fantastiska rum, underbar vegansk frukost och otroligt tillmötesgående personal som stuvade om halva hotellet för att ge oss ett ledigt rum, fast vi dök upp fem timmar innan incheckning.berlin charlottenburgMed avlämnade väskor och magarna fyllda av kaffe gav vi oss ut i det soliga Berlin. Promenerade Kudamm upp och passerade Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche med det omisskännliga bombade kyrktornet.
berlin zoologischer gartenVidare upp mott Zoologischer Garten och dess kända Elefanttor (Elefantporten – båda sidorna av ingången kantas av stora stenelefanter, men de kom aldrig med på bild).berlin zoologischer gartenDet har blivit något av en tradition att besöka zoon på våra semestrar (har tidigare skrivit om Riga, Budapest och Tallinn). Egentligen är det ironiskt då jag personligen är helt emot idén att djur ska brukas för människors höga nöjes skull. Borde verkligen, verkligen sluta upp med att stödja denna typ av förtryckande verksamhet. Zoologischer Garten var ärligt talat inget vidare. Det som fascinerade mest var arkitekturen, djuren sökte mest skydd från den gassande solen.berlin charlottenburgEfter zoo, matintag och kaffe tog den tidiga morgonen ut sin rätt. Vi däckade på hotellet och gick bara ut för att äta vietnamesisk mat på en liten restaurang runt hörnet och besöka en ekologisk matbutik för att köpa proviant och vatten. Morgonen efter var vi däremot urpigga och steg upp riktigt tidigt för att äta vegansk frukost utomhus. Hotellet delade lokal med restaurangen Benedict som specialiserat sig på frukost och som hotellgäst ingick en valfri frukostmeny. Som vegan bjöds man på spröda, kryddiga kikärtpannkakor som serverades med en salsa på lök, majs, tomat och färska kryddor. Dessutom en stor korg nybakat veganskt bröd och tre pålägg: en rökig aubergineröra, hemgjord tahini och en rödbetshummus. Jag åt så att jag nästan sprack… Plus i kanten för att det såg så löjligt gott ut att mitt resesällskap som är köttis valde att dissa stekta ägg och bacon och istället valde veganskt till frukosten dagen efter. Och efter det dessutom häpet utbrista att det var den bästa frukost som hen någonsin ätit!berlin u-bahnPigga och energifyllda tog vi en morgonpromenad i ett stilla Charlottenburg (älskar verkligen denna lummiga, lugna del av staden) för att sedan hoppa på tunnelbanan och dyka upp i en helt annan stadsdel. Betonghus, hög puls och strid trafik präglade denna del av staden. Jag kan inte undgå att tycka att detta är charmen med Berlin. Att miljön och känslan kan variera så mycket bara en tunnelbaneresa bort.berlin norbahnhofVi befann oss utmed den forna murens dragning och precis i skarven mellan Öst- och Västberlin. På Nordbahnhofs s-bahnstation pågick en fotoutställning om de så kallade spökstationer som uppstod i Berlins tunnelbanenät i samband med stadens delning. berlin nordbahnhofDessutom var stationen i sig var värd ett besök. Den ligger precis på Bernauerstrasse där muren gick och vissa utgångar befann sig precis på gränsen mellan öst och väst och murades därför igen för att hindra människor av ta sig mellan zoonerna.berlin die mauerFotouställningen är en av bitarna i ett större museeprojekt som kallas The Berlin Wall memorial. Utställningen utgår från besökscentrumet i korningen Bernauerstrasse/Gartnerstrasse och där finns informationsfilmer och introduktionsmaterial kring murens historia, tillkomst och fall. Utmed Bernauerstrasse finns delar av muren kvar, medan andra delar av dess sträckning markerats med armeringsjärn.berlin die mauer
berlin die mauerFascinerande och makabert att en stad kan delas med några kilometer betong. Att människors liv offras för nationella och politiska osämjor. Och som citatet på muren säger, ”we have never had to put a wall up to keep our people in” – vilken rätt kan det finnas i ett system som måste bygga höga murar för att hindra människor från att ta sig därifrån?
berlin tempelhofAtt kommunismen satt sina spår i Berlin är det ingen tvekan om. Staden präglas dock fortfarande av smula av sitt nazistiska förflutna, även om spåren efter dessa fascister är svårare att finna. Det främsta landmärket för nazistiskt arkitektur i Berlin brukar sägas vara Olympiastadion, men den hade jag redan besökt vid ett tidigare tillfället. Genom lite efterforskning fick vi nys om att det gick att gå guidade turer på den nedlagda flygplatsen Tempelhof och därför styrde vi stegen till Platz der Luftbrücke. Monumentet i parken utanför symboliserar naturligtvis luftbron som de allierade använde för att försörja Västberlin när Stalin stängde landsvägarna till staden i slutet på 1940-talet.berlin tempelhofGuidad tur på Tempelhof kan jag rekommendera till alla som fascineras av flygplatser, övergivna byggnader eller arkitektur. Flygplatsen påbörjades 1927 men under 1930-talet ritade nazistiska arkitekter om flygplatsen och syftet var att den skulle vara ett pampigt landmärke i tredje rikets nya huvudstad Germania. Flygplatsen är ännu idag till ytan en av de största i världen.berlin tempelhofFlygplatsen togs ur bruk 2008, men mycket av den gamla inredningen finns kvar. Under de sista åren gjordes inga större investeringar utan mycket av innerdelen är 30-talsarkitektur med starka inslag från 60, 70 och 80-tal.
berlin tempelhofHuvudterminalen är enorm med två våningar, stora ljusinsläpp och pampiga pelare. Takhöjden kan få vem som helst att tappa hakan. Hitler hade stora planer på att väggen ut mot start- och landningsbanorna skulle ha stora glasrutor så att resenärerna kunde se flygplanen starta och landa, en tanke som var helt unik på den tiden. Tyvärr kom kriget emellan och pengarna som skulle spenderas på flygplatsen fick istället bekosta krigsmaterial. berlin tempelhofTuren tog ca två timmar att gå och vi fick se allt från ankomsthallar, halvfärdig arkitektur till de enorma trappor som ledde upp till taken. Nazisterna hade planer på att använda flygplatsen som en paradarena och därför anpassades taken för att kunna rymma ca en miljon(!) åskådare. Vi fick även en insikt i flygfältets roll under kalla kriget. Under den tiden stationerades amerikanska soldater på Tempelhof och efter sig har de lämnat bowlingbanor, en hall för basket och många andra militära nödvändigheter. I modern tid har flygplatsen också använts som exempelvis filminspelningsplats, bland annat figurerar den i ett par scener i en av de senare Hunger Games-filmerna.
berlin atombunkerDagens sista utflyktsmål blev The Story of Berlin-museet på Kurfürstendamm. Utställningen var intressant och visade Berlins framväxt. Vi var dock en smula trötta efter en lång dag i solen och kollade bara snabbt på utställningen i väntan på att den guidade turen skulle starta. Det vi verkligen hade kommit för var nämligen en rundtur i en av Berlins få fullt funktionella atombombssäkra underjordiska bunkrar.berlin atombunkerI blått nödljus vandrade vi runt och betraktade makabra sängar, minimala kök och toaletter utan dörrar. Bunkrarna (det är egentligen en stor bunker, men med möjlighet att försegla och dela av den till två mindre) konstruerades efter andra världskriget och förväntades rymma hundratals personer i upp till två veckor. De är fortfarande fullt funktionella och går att ta i bruk inom en halvtimme i fall staden skulle anfallas. Dessvärre har bunkrarna bara kapacitet att rymma ungefär 0,1 % av stadens befolkning under två veckor. På 1950-talet trodde man att två veckor var nog för att radioaktiviteten från en bomb att försvinna, idag vet man att så inte är fallet. Bunkarna lär därför knappast rädda någon, bara möjligtvis fördröja döden ett par veckor.


Translation: Here’s a recap of my first two days in Berlin, Germany.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2017/08/27/tva-dagar-berlin/

Tillbakablick på min semester

Vi har ju inte kikat på vad jag hade för mig på min semester än! Hur firar man bättre fjärde jobbveckan än genom att ta en sväng genom hela semestermappen mitt mobilarkiv? Nu kör vi!

semester lysekilEn sväng till västkusten är obligatorisk om man, som jag, bor i Västsverige. Få saker kan mäta sig med Bohusläns havsvågor och lukten av tång och saltvatten en solig dag. En (blåsig) söndag blev det roadtrip till Lysekil. Jag får starka flashbacks till barndomen så fort bilen rullar på en vägverksfärja.semesterJag har varit kattvakt åt mina föräldrars katt. Hon var lagom road av att bli lämnad ensam hemma och ville knappt visa sig, trots att jag lockade med mat och kel. Mest hängde jag därför med skelettet Nisse. Han är min mammas ögonsten(!?) och hon går hårt in för att dekorera honom på passande sätt. Ni vet, tomteluva på jul, påskkycklingar till påsk och rosa fjäderboa i semestertid. Genialt.semesterI kattvaktstjänsten ingick även trädgårdsskötsel och vattning av blommor. Mest tid ägnade jag ändå åt att hålla reda på (och emellanåt bärga) gräsklipparen Nisse II (det finns oväntat många saker med namnet Nisse i mitt föräldrahem…).semesterTrots att många betraktar sommaren 2017 som präglad av urtråkigt väder så tycker jag att jag prickade in lagom många soldagar. En av dem åkte jag på loppis i mina älskade mom-jeans från Monki och gula träskor från Swedish Hasbeens.semesterNär jag tröttnat på Sverige gick jag upp halv tre på morgonen och tog det tidigaste morgonplanet till Berlin. Bodde på fantastiskt hotell, åt fantastisk mat och hade det bäst. Fast mer om det i ett senare inlägg.semesterEfter ett par dagar i Berlin behövde jag lite östeuropeisk luft i lungorna och tog ett tåg…semester… till Polens huvudstad Warszawa! Bodde på (ännu) ett fantastiskt hotell i den lite ruffiga stadsdelen Praga.semesterTillbaka på hemmaplan hade jag kvalitetstid med katten och pysslade.
semesterKlämde in en och annan svensk fika på udda loppisporslin.semesterStorstädade hemma och plockade runt och gjorde fint i hyllor och skåp.
semesterKnöt de sista raderna på ryamattan som jag pysslat med under ett års tid! Nu ligger den på plats i vardagsrummet och jag känner mig pirrig och lycklig varje gång jag kollar på den.semesterSemester är ju ändå semester och på semestern ska man vila ibland! Plöjde tv-serier i mängder. Bland annat sista säsongen av Orange is the new Black, som lätt var den bästa hitills.
semesterEmellanåt var jag lite nyttig och tog långa morgonpromenader och drak hemmagjord ingefärashot.semesterSlutligen läste jag massor. Bland annat denna (tråkiga) amerikanska bok om PR och kommunikation som tyckte att jag var värdig! Tackar, tackar.

 

Och ungefär så såg mina tre semesterveckor ut. Sommaren 2017, du var fin.


Translation: Here’s a lot of pictures from my vaccation.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2017/08/23/tillbakablick-pa-min-semester/

Riga, dag 5 – På Daugavas västra sida

Tisdagen i Riga var den värsta väderdagen (av en hel hop rätt dåliga väderdagar). Under dagen sjönk temperaturen till strax över 10 grader och det spöregnade, var helt fuktigt och blåste iskallt från Rigabukten. Vi hade vi det här laget använt alla våra varma kläder fem gånger om men vi hade inget annat val än att än en gång plocka fram stickade tröjor, långbyxor, vattentäta skor, sjalar och paraplyer. Erkänner villigt att jag hade en smula hemlängtan, främst efter innehållet i min välfyllda garderob.
Riga

Trots att vi varit i Riga i nästan en vecka hade vi ännu inte tagit oss över floden Daugava som rinner rakt genom staden (med undantag från när vi kom från flygplatsen). Det skulle det bli ändring på. Den mest uppseendeväckande sevärdheten på den västra sidan är Gaismas Pils (Ljusslottet) som innehåller Nacionala Biblioteka (Nationalbiblioteket).

Byggnaden är ritade av arkitekten Gunnar Birkerts och inspirationen är hämtad från en gammal, lettisk legend. Sagan säger att det legendariska ljusslottet sjönk ned i en uråldrig sjö och att det inte kommer höja sig ur djupet förrän det lettiska folket åter vunnit makten över sitt eget land.Riga

Vi hade inga planer på att gå in på biblioteket utan passerade och gick till ett museum en gata längre bort: Latvijas Dzelzcela Muzejs (Lettiska järnvägsmuseet).

Utställningen inomhus var måttligt intressant eftersom det mesta bara fanns på lettiska och ryska. Däremot fanns en trevlig interaktiv utställning om livet på lettiska järnvägsstationer (som egentligen riktade sig mest till barn). Utanför museet fanns också en stor bangård med diverse gamla lettiska och ryska tåg som vi spanade på en lång stund.

Riga

Precis när vi lämnade museet öppnades himlens portar och regnet öste ned. Vi kände oss inte klara med västra Riga, men att fortsätta till fots var mer eller mindre omöjligt. Istället slängde vi oss på första bästa spårvagn och fick nöjet att beskåda större delen av Rigas västra betongförorter innan vi till slut hamnade i det något mer civiliserade Imanta. Det kanske må låta som slöseri med tid, men personligen tycker jag att det är ett charmigt sätt att verkligen lära känna en stad. Beblanda sig med lokalbefolkningen och fantisera om att jag också är på väg hem till min lettiska lägenhet eller på väg mot mitt viktiga jobb på en lettisk myndighet.

Riga

I Imanta fanns ungefär noll saker att göra så vi hoppade på samma spårvagn tillbaka mot centrum. Rutorna immade snabbt igen och luften var sådär varm, blöt och fuktig som den bara kan bli på en riktigt full spårvagn. Vi steg av vid Centralstationen och insåg att det regnade så mycket att det inte var någon idé att försöka ta sig därifrån. Istället letade vi upp en restaurang på stationen och åt riktigt god, men väldigt dyr, pizza.

När regnandet lagt sig något promenerade vi till Rigas Geto Muzejs (Rigas Ghetto Museum) som jag av en händelse ovetande råkat ta kort på när vi besökte Academy of Science tidigare (museet är byggnaderna högst uppe i vänster hörn, men den bruna tågvagnen med gult tak på innergården).

Museet ligger i ungefär samma område som det riktigt ghettot låg och förutom en stor utställning om ghettots historia så har de bland annat byggt upp entrégatan till ghettot i naturlig storlek och inrett lägenheter på samma sätt som de såg ut i ghettot.

En stor del av utställningen var inriktad mot ryssar. Tydligen erkänner de flesta ryssar inte förintelsen och judarna sågs snarare som ett nödvändigt offer (i likhet med krigsfångar) än som en utsatt folkgrupp. Det var dock intressant även för oss med god kunskap om förintelsen. Utställningen påpekade exempelvis att de flesta idag ser Auschwitz och massgasningen av judar som en symbol för förintelsen. I själva verket dödades minst lika många judar genom avrättning med pistol och skjutvapen i det tredje rikets östra distrikt (främst Lettland).

Ghettot i Riga har hamnat i skuggan av ghettona i Warszawa och Budapest, men ändå dog över 50 000 judar här. Av dem var ca 30 000 letter och 20 000 ”importerade” judar som nazisterna förflyttade från ghetton i Polen, Ungern och övriga Baltikum. Från ghettot transporterades judarna ut till skogarna i Bikernieki och Rumbula utanför Riga där de metodiskt skjöts och begravdes i massgravar


Translation: Tuesday in Riga and yet another rainy they. The coldest and wettest one yet. We visited the Railway Museum behind the National Library in Western Riga and then the Riga Ghetto Museum.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/09/03/riga-dag-5-pa-daugavas-vastra-sida/

Riga, dag 4 – Motormuseet, Ockupationsmuseet och bahn mi

Den fjärde dagen i Riga började med strålande sol. Vi käkade frukost med ryssarna i matsalen. Ryssar äter för övrigt bara varm mat till frukost, bara så att ni vet. Ägg, bacon och korv slank ned, medan bröd, ost och yoghurt lämnades orörda till oss nordbor att kalasa på.riga

Vi passade på att ta oss ut från staden igen. Med nyinköpta busskort i fickorna hoppade vi på 5:ans buss på Alexandra Caka iela och åkte till Motormuzejs (Motormuseet) på Eizensteina 6 i Mezciems (en väldigt sovjetisk förort).

Sedan barnsben har mina föräldrar släpat runt mig på olika historiska och mekaniska museum. Pappa är en riktig maskinälskare och dyrkar allt som låter, rör sig och har motor. Det verkar ha satt starka spår hos mig, för även som vuxen besöker jag gärna museer med bilar och motorer, trots att ämnet egentligen inte är något som jag brinner för.

Museet hade precis öppnat efter en tre år lång renovering och allt var toppmodernt och fräscht. En mycket intressant interaktiv utställning fanns och bland utställningsbilarna fanns allt från Rolls Royces i vintagemodell till BMW:s och Mercedes. Andra våningen var intressantast, där fanns en utställning om bilar under Sovjettiden. Det hela kompletterades med interaktiva upplevelser typ fotografera dig själv som deltagare i en sovjetisk militärparad (check!), åka på interaktiv utflykt till en kolchos (check!) och diverse racingspel.

När vi var klara på museet hade det hunnit bli lunch och regnet öste ner utanför. Vi beslöt oss för att vänta ut det i museets restaurang där maten visade sig vara löjligt billig. För mindre än 5 euro fick vi två tallrikar soppa, dryck, kaffe och lettisk cheesecake (som tyvärr var det äckligaste jag ätit på länge). Jag var extra glad då de serverade auksta zupa (sommarsoppa) som är en lettisk variant på borsjtj. En kall rödbetssoppa med en bas av smetana som dessutom innehåller hackad inlagd gurka, potatis och dill.
riga

Regnet gav sig inte så i väntan på bussen sprang vi över till Rimi på andra sidan vägen och köpte paraplyer (resans bästa köp!). Några utomhusaktivitet var det inte tal om utan vi tog bussen tillbaka till centrum och letade upp Latvijas Okupacijas muzejs (Lettiska Ockupationsmuseet) istället. Det ligger egentligen i Gamla stan, men har på grund av renovering tillfälligt flyttat till en lokal på Raina bulvaris.

Utställningen var något temporär till sin natur, men mycket intressant. Den handlar om Lettlands ockupation av Nazityskland och Sovjetunionen. Det bästa med museet var dock museets katt som satt utanför entrén och tvingade alla besökare att klappa den på huvudet innan de gick in. Jag tog tillfället i akt att klappa varm kattmage (saknade mig egen kisse…) och blev belönad med ett djupt kurrande (och två arga bett i armen när jag slutade för tidigt…).

Vi var rätt slöa efter allt regnande och på vägen tillbaka till hotellet smet vi in på Tavs Bahn Mi som ligger bakom Gertrude-kyrkan på Gertrudes iela. Det är Rigas enda bahn mi-ställe. Förutom underbart goda baguetter med picklade grönsaker och tofu fanns även fantastiska, hemgjorda och nyfriterade vårrullar som vi åt med stor glädje. Sedan bar det av till Rimi där vi köpte chips och vin. Resterande del av kvällen låg vi på hotellet och kollade på lettiska sändningar av OS i Rio och drack rödvin ur plastmuggar. Semesterkänslan på det alltså…


Translation: On our fourth day in Riga we visited the Motor museum in Mezciems and the Museum of Occupation on Raina Bulvaris. We also ate lovely bahn mi at Tavs bahn mi on Gertrudes iela.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/30/riga-dag-4-motormuseet-ockupationsmuseet-och-bahn-mi/

Riga, dag 4 – Etnografiska museet och utsikt över Riga

På söndagen sa väderprognosen att det skulle vara soligt och uppehåll i Riga på förmiddagen så vi begav oss mot ännu ett utflyktsmål. Med buss nr 1 for vi mot Jugla och Lettlands Etnografiska museum (Latvijas etnografiskais brivdabas muzejs) på Brivibas gatve 440.
riga

Museet täcker över 90 hektar mark vid Juglasjöns norra strand. På området finns mängder av hus, väderkvarnar, kyrkor och andra historiska konstruktioner som visar hur livet i Lettland såg ut tidigare. Ett lettiskt Skansen, ungefär.

riga

Vi strosade runt på området ett par timmar. Förutom vackra byggnader var det fullt av aktiviteter och vi såg på kvinnor som stickade, män som arbetade i läder och gummor som grillade lettiska grillspett över öppen eld. Mina favoritbyggnader blev snabbt de olika kyrkorna, som den ortodoxa träkyrkan på bilden. Notera speciellt den fina lilla lökkupolen på taket.

riga

… även denna protestantiska träkyrka var en riktig favorit.riga

Mängder av fina väderkvarnar fanns det också, tyvärr var det inte möjligt att gå in i någon av dem. Jag har annars vackra minnen från Tallinns variant av friluftsmuseum, Rocca al Mare, där en gammal estnisk gumma ägnade nästan en halvtimme åt att försöka förklara hur väderkvarnen fungerade. Hon kunde inte engelska och min estniska var för dålig, men när vi skulle gå därifrån sa någon av oss något på tyska, som det visade sig att hon kunde, och hela tanten lös upp som en sol och pratade med oss en lång stund efteråt.

riga

Vid lunchtid låg det regn i luften igen och vi var utsvultna. Vi tog bussen tillbaka till stan och gick till Big Bad Bagles på Baznicas 8, som vi blivit tipsade om. Restaurangen var ett litet hak i en källare, men med mysiga små bord utanför och hipsters i mängder. Vi slog till på varsin Salmon in New York (cream cheese, rökt lax, röd lök och spenat) och var i himmelriket en lång stund efteråt.

riga

Efter lunch och kaffe gav vi oss in i Gamla Stan igen för att titta på ett par ställen som vi hade missat vid tidigare besök. Blanda annat ville vi se den så kallade svenskporten (Zviedru varti) som byggdes i samband med svenskarnas övertagande av makten i Lettland 1698. Det är också den äldsta besvarade delen av den gamla ringmuren kring staden.

riga

Jag var också nyfiken på att se katthuset, ett hus med katter på taket. Historien säger att mannen som bodde i huset inte fick gå med i ett av stadens gillen och som hämnd satte han upp en katt på sitt tak, vars bak är vänd mot gillets hus. Han fick sedan bli medlem och katten vändes åt andra hållet.riga

Efter vår tur i Gamla Stan hade vi egentligen planerat att promenera ut till TV-tornet, men det var mycket längre än vi hade tänkt och på vägen låg Rigas vetenskapsakademi (Zinatnu Akademija). På 17:e våningen i detta underbara sovjetminne finns en utsiktsplatform på 65 meter höjd.

riga

Vi tog (den läskiga) hissen upp och fick syn på den finaste syn jag kan tänka mig: ett par med en fransk bulldog i släptåg. Den übersöta saken var otrolig nyfiken på mig, men tröttnade sedan och gick runt och åt (och kräktes upp) övergivna cigarettfimpar. Jag funderade på att sno den och ta med den hem.rigaUtsikten över Riga var inte fy skam heller. I söder tronar TV-tornet och ett par broar över Daugava.riga

På den västra stranden syns Lettlands Nationalbibliotek. Bron närmast i bild byggdes under kommunisttiden och kallades tidigare Oktoberbron, men har numera bytt namn till det mer neutrala Järnbron. De fyra zeppelinarhangarerna på östra sidan rymmer Rigas centralmarknaden (där vi var tidigare under veckan) och Gamla stan ligger precis utanför bild på höger sida.


Translation: Our fourth day in Riga was sunny to begin with. We took the bus to Jugla and the Latvian Ethnographic Museum. In the afternoon we had bagels at Big Bad Bagels, strolled around in the Old Town and visited the viewing platform at the Academy of Science.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/29/riga-dag-4-etnografiska-museet-och-utsikt-over-riga/

Riga, dag 3 – Centralmarknaden, KGB och gourmetburgare

Vår lördag i Riga grydde med regn i luften. Vi tog trådbussen (åh, östkänslan av att åka trådbuss – kan inte få nog!) ner till järnvägsstationen. Dagens första regnskur slog till och istället för att gå direkt till centralmarknaden som vi tänkt så tog vi skydd inne på Stockmann, som är Rigas svar på NK. Parfymer och märkeskläder fångades oss bara flyktigt, men i delikatessen på nedervåningen gick vi länge och kollade på lettisk choklad, vackra bröd och färska frukter.riga

När regnet lagt sig tog vi oss under järnvägen och ned till Centraltirgus (centralmarknaden). Marknaden hålls dagligen i fyra jättestora zeppelinarhangarer från 1930-talet. Varje hangar har ett tema som kött, mejeri eller frukt. När marknaden öppnade på 30-talet var den en av de största och mest moderna i världen.

riga

Även utanför hangarerna finns det mängder av marknadsstånd där gamla gubbar och gummor säljer den ena varan mer obskyr än den andra. Äldre damer trängs med turister och kampen om den billigaste sjalen och den färskaste frukten pågår konstant. Fruktstånd och små prylbodar varvas med små fik där kvinnor bakar bröd och männen dricker kaffe och röker ryska cigaretter.

riga

Efter marknaden promenerade vi mot Gamla stan och bastiljonsparken. Det var stadsfestival på gång och det anordnades diverse aktiviteter i centrum, även om vi aldrig blev helt kloka över programmet. På bilden pågår någon form av OS-hyllning och ett fyramannaband spelade brasiliansk musik och ackompanjerades av lättklädda kvinnor som dansade salsa.
riga

Eftersom det var uppehåll strosade vi vidare till Alberta iela som är en gatan full av hus i art nouveau-stil och en riktig turistmagnet. Vi hann inte gå en lång stund innan regnet kom tillbaka. Hungriga och våta sökte vi skydd på en restaurang och beställde mackor med gravad lax, pommes frites och rhode island-sås.
riga

Regnet fortsatte att falla hela eftermiddagen (bilderna är egentligen från dagen efter, då vi gick förbi samma ställen igen…) och vi slog fast att museum nog var den enda lösningen. Närmast låg KGB-museet på Brivibas 61 (det blåa huset till höger).riga

Under Sovjettiden var huset högkvarter för KGB och det var genom dörren på hörnet som alla människor som hade ärenden till KGB gick in. Ängsliga personer som kallats till förhör blandades här med förtvivlade släktingar som sökte information om sina försvunna familjemedlemmar. Idag är byggnaden ett museum och har bland annat en utställning om de grymma dåd som KGB utförde i Riga (innefattande bland annat tortyr, systematiska mord, deportation och andra förnedrande aktiviteter på äkta KGB-manér). Stora delar av inredningen är fortfarande intakt och det går att gå en guidad tur i de fruktade fängelsecellerna i källaren.riga

Man blir alltid lite spak efter att än en gång ha blivit påmind om vilka hemska metoder Sovjetunionen använde sig av för att kuva ”sitt” folk. Eftersom regnandet inte ville ge sig spenderade vi en bra stund på ett lokalt kafé där kaffet kostade under en euro och bakverken var ännu billigare.

På kvällen när regnet gett med sig en smula beslutade vi oss för att besöka Street Burgers på Blaumana 10. Stället är känt för att ha Rigas bästa hamburgare och vi var nyfikna på att spana in utbudet. Lyckan var stor när det visade sig att de inte bara hade ett, utan flera vegetariska alternativ (vegovågen har inte riktigt nått över Östersjön än…) och jag beställde med glädje in en riktigt mumsig portabellaburgare med underbar vitlöksmajonäs. Till det husets egna öl.


Translation: Our third day in Riga was rainy, but we still managed to visit the Central Market and Alberta Iela. In the afternoon we went to the KGB museum, had coffee at a local cafe and ate the best burgers ever at Street Burgers on Blaumana 10.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/27/riga-dag-3-centralmarknaden-kgb-och-gourmetburgare/

Riga, dag 2 – En dag i Mezapark

Väderprognosen för vår vistelse i Riga var inte lovande. Regn i mängder var väntat i princip varje dag. På fredagen grydde dock dagen med sol och värme och vi slog till på en dag av utomhusaktiviteter. Åt frukost tillsammans med halva Ryssland (det bodde bara ryssar på vårt hotell under hela vistelsen) och kastade oss på 11:ans spårvagn mot slutstationen Mezapark.riga

Mezapark betyder Skogsparken och det är en enorm park i nordöstra Riga. Förutom klassiska promenadstråk finns det banor för allehanda utomhusaktiviteter: rollerblades, cykel, BMX, äventyrsbana, frisbeegolf, minigolf etc. Vi nöjde oss dock med en enkel promenad.riga

Jag ville nämligen hemskt gärna slänga ett öga på Liela estrade (sångarefälten). Den sjungande revolutionen som frigjorde Estland från Sovjetunionen pågick även i Lettland och Litauen och folk samlades i mängder på sångarefält runt om i Baltikum för att sjunga nationalistiska sånger och kräva frihet. Precis som i Estland hålls numera en sångarefestival här vart fjärde år och till Rigas festival kommer ca 30 000 sångare för att uppträda.riga

Vi promenerade vidare och kom till en badplats vid sjön Kisezers. Det var alldeles för kallt för ett dopp, men mängder av letter hade ändå samlats vid stranden för att fiska och dricka öl på det provisoriska caféet vid strandkanten.
riga

Innan vi återvände till centrum spenderade vi ett par timmar på Rigas zoo som ligger i utkanten av Mezapark. Jag är alltid lite kluven till det där med zoon, speciellt i Östeuropa eftersom djurens levnadsvillkor inte alltid är de bästa. Tack och lov bestod större delen av Rigas zoo av tamdjur som getter, kor, hönor och katter. Riktigt illa berörd blev jag dock av brunbjörnen som uppvisade extremt stereotypt beteende och stod och vaggade mot en vägg och tuggade fradga. Tilläggas bör att björnen fram till för ett år sedan hade levt 21 år av fångenskap i en liten bur hos en privatperson. Numera befann den sig under rehabilitering på zoo där den gradvis anpassades till en naturligare och mer berikad miljö. Fint, men kunde den inte fått rehabilitera sig ifred? Behövde den ha en hop gloende småbarn som stirrade på den under hela återhämtningsfasen…?riga

Innan vi lämnade Mezapark köpte vi rårakor med smetana och rödlök i ett litet stånd i parken. Åt, pratade och såg på barnfamiljer som snörde på sig inlines och hyrde cyklar för glatta livet. Sedan tog vi spårvagnen tillbaka till centrum och Gamla stan.

Planen var att hinna med ett museum innan de började stänga. Vi valde Krigsmuseet (Kara Muzejs) som ligger i det så kallade Pulvertornis på Smilsu i Gamla stan. Själva tornet är från 1300-talet, men förstördes av svenskarna 1621. Tornet återuppbyggdes sedan med 2,5 meter tjocka murar. Under åren har det fungerat som både skattkammare och försvarspost men är numera hem till Krigsmuseet.

Utställningen på museet är gratis (som många museum i Riga) och handlar om Lettlands många erövrare: svenskar, ryssar, polacker, tyskar osv. Här finns utställningar om allt från Rigas uppkomst till kampen om självständighet från Sovjetunionen på 1980-talet.


Translation: Day two in Riga was the only sunny day of our vacation and we spent in i Mezapark (Forest Park). Watched the song festival grounds, took a walk and went to zoo. Then went back to the city to visit the War Museum in the Powder Tower from 14th century.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/24/riga-dag-2-en-dag-mezapark/

Load more