Category: Tant Carin reser

Riga, dag 1 – Sovjetchokad tant på tur i gamla stan

För en och en halv vecka sedan satte jag och mitt resesällskap oss i bilen och styrde mot Norge. Flygplatsen Oslo Rygge (som egentligen ligger i Moss, klassisk Ryanair-logik) var målet. Planen var att korsa Östersjön och landa i Baltikums art noveau-pärla: Riga. Det må låta knasigt att bila till Norge för att flyga, men eftersom det i nuläget inte går några direktflyg från Göteborg till Riga och Stockholm ligger över 4 timmar bort och Moss knappt 3 så var valet enkelt.
riga

Vid lunchtid landade vi på Rigas enorma flygplats och tog flygbussen in till centralstationen. Och möttes av detta: Sovjetchock. Vittrande betong, kyrilliska bokstäver, ryska svordomar i luften och trådbussar på gatorna. Jag har rest massor i Östeuropa förr (och älskat det), men varje gång jag landar öster om järnridån infinner sig ett par timmar av stum sovjetchock. Att jag dessutom visualiserat Riga lite som mitt älskade Tallinn gjorde inte saken bättre. Riga är definitivt inte som Tallinn. Alls.riga

När vi mellanlandat på hotellet (östcharmigt, men fräscht och med trettiotvå tv-kanaler på ryska men bara två på lettiska!), köpt bussbiljetter och bekantat oss med stadskartan så var det redan kväll. Strövtåg i Gamla stan och mat stod på schemat. Vi promenerade in till centrum och kollade in parkerna. Först Vermanes darzs (Vermanes trädgård) och sedan Bastejkalna parks (Bastionsparken). Vackra Pilsetas kanals rinner rakt genom Riga och omringar Gamla stan (Vecriga). Överallt var det pittoreskt med små barer, tehus och glassförsäljare i varje hörn.riga

Den finast entrén till Gamla Stan ligger precis mellan parkerna Kronvalda och Bastejkalna och slutet på paradgatan Brivibas bulvaris. På platsen finns ett jättestort, 42 meter högt frihetsmonument (Brivibas piemineklis). Monumentet hyllar de som dog i det lettiska frihetskriget 1918-1920. På monumentets fot står ”Tevzemei un Brivibai” (För fosterland och frihet).

riga

Förbi frihetsmonumentet promenerade vi in i Gamla stan. Ett ljuvt gitter av kullersten, pittoreska hus, turister och barer. Vi strövade runt på måfå och njöt av varenda syn. Stadskärnan är packad av kyrkor, den ena vackrare än den andra. Stora giganter (som domkyrkan på bilden) blandas med små katolska och ortodoxa varianter.

riga

När hungern blev för stor smög vi in på en mysig restaurang och åt en lettisk pannkakspizza (som jag helt tappat namnet på). Som en stor pannkaka som sedan fylldes med stora klickar av smetana, färsk dill och hackad rödlök. Efter det bar det av tillbaka till hotellet för lite efterlängtad sömn.


Translation: The first day of my vacation in Riga was dedicated to traveling (flew from Moss, Norway due to lack of flight connections from Gothenburg). After our arrival in Latvia we spent a few hours discovering the lovely Old Town of Riga before going to bed. 

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/23/riga-dag-1-sovjetchokad-tant-pa-tur-gamla-stan/

Jag drev på en västanvind över Östersjön

Jag är tillbaka på den västra sidan av Östersjön! Visste ni förresten att i Estland heter den Läänemere = Västerhavet? Logiskt egentligen. Har varit i Riga, Lettland en hel vecka och haft det bra, även om jag mer eller mindre varit dyblöt och iskall hela tiden eftersom det varit riktigt oktoberväder. Jag har i alla fall njutit i stora mängder av sovjetisk arkitektur, storstadspuls och lyxen att få sova på hotell. Vädret har dock jobbat emot mig.  Det enda riktiga solljuset jag fått den här veckan var det starka skenet som bländade mig under hela flygresan hem igår.Riga

Som hemkommen semesterfirare försöker jag landa i nuet och knyta ihop alla lösa trådar. Jag börjar jobba igen på måndag och vill pressa ut den allra sista droppen ledighet. Samtidigt som jag har börjat smygstarta och längtar en gnutta efter hösten. Hittills har jag mest pysslat med småsaker; städat (älskar att städa när jag varit bortrest), beställt kurslitteratur, lagt ut gammal kurslitteratur till försäljning, sytt på min skjortklänning, skött om mina blommor och andra saker som aldrig blir av. Och så har jag pussat på min katt, som jag saknat enormt mycket.


Translation: I’m home again after a week of vaccation in Riga, Latvia. It’s been wonderful, but very rainy and cold. Now I’m getting ready for autumn, school and work.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/19/jag-drev-pa-en-vastanvind-ostersjon/

Köpenhamn, del 2 – Designmuseum & Visit Carlsberg

Min weekend i Köpenhamn fortsatte. Efter en förmiddag på Tivoli gick vi tillbaka till Ströget och gick i motsatt riktning, österut mot Kongens Nytorv och Nyhavn. Vi skulle nämligen till Designmuseum Danmark.

Museet har en stor samling av dansk design i olika tappningar. Allt från kläder och textilier till vardagsprodukter som porslin, stolar och lampor. Jag fastnade speciellt för tygerna av Marie Gudme Leth, de gamla reklamtrycken och den sista delen med vardagsprodukter.

köpenhamn

Efter påfyllning av kaffedepåerna promenerade vi tillbaka mot Kongens Nytorv, men gjorde en avstickare vid kungafamiljens slott Amalienborg. På vägen blev vi högljutt utskällda av en arg, viftande vakt som tyckte att vi stod för nära ett hus som man tydligen inte fick stå nära. Läget var lite oklart, så att säga…

köpenhamn

Vi vandrade förbi Amalienborg och ner mot operan och strandpromenaden. Den följde vi sedan tillbaka mot centrum.köpenhamn

På Kongens nytorv hoppade vi på tunnelbanan (som mestadels gick ovan jord) och åkte ut till Köpenhamns nybyggda kvarter. Vi passerade DR-byen och Örestad innan vi kom fram till slutet på linjen i Vestamager. Stationen ligger bara ett stenkast från Kastrups flygplats och vi stod länge och såg på flygplan som startade och landade i kvällsljuset.köpenhamn

Kvällen började bli sen och på vägen hem stannade vi vid Kultorvet vid Nörreport för att äta mat. Just den här kvällen var det dansundervisning på torget och vi åt sallad och drack öl samtidigt som en stor folksamling dansade klassiska 50- och 60-tals danser.köpenhamn

På söndagen var det dags att börja fundera på att bege sig hem mot Sverige igen. Först hade vi dock ett stopp i Köpenhamn kvar. Medan regnet öste ned satt vi i bilen och navigerade oss mot Carlsbergs gamla bryggeri, som numera är museum.

Vi kom fram lagom till att regnet slutade och hoppade direkt på en guidad tur på bryggeriet. Egentligen skulle den vara på engelska, men eftersom hela gruppen (utom vi) var danska så blev den på danska ändå. Det gick över förväntan och jag tyckte att jag förstod det allra mesta. Vi fick gå runt på bryggeriområdet och se på hur produktionen hade gått till samt besöka lager och förvaring. Guiden berättade om bryggeriets historia och blandade in roliga anekdoter om familjen och dess medlemmar.

Danmark har en milt sagt liberalare syn på alkohol än vi har i Sverige. Självklart ingick det gratis öl i besöket. När den guidade turen var över blev vi ledda till baren där det tappades upp kall öl och så fick vi fortsätta genom en annan del av utställningen på egen hand. Otroligt sevärt och intressant. Vi fascinerades bland annat av en av världens största samlingar av ölflaskor (oöppnade) och hängde länge i museets shop där jag till slut slog till på en poster med en ölreklam från 1970-talet. Sedan hämtade vi ut det sista av vår ölranson (förutom chauffören som fick nöja sig med vatten…) och körde extremt vilse på väg mot Helsingör.köpenhamn

Klockan hade passerat lunch när vi väl kom fram till Helsingör och vi slank in på en liten italiensk restaurang på en bakgård och åt pasta. Passade sedan på att ta en halvtimmes promenad i staden som jag ofta passerat, men aldrig varit i, innan vi åkte ner till färjeläget.

köpenhamn

… och fortsatte mot Sverige. Tillbaka på andra sidan sundet, där språket går att begripa, var det raka vägen norrut som gällde. Inga större händelser inträffade, förutom att det blev enorma köer på E4:an för att det stod en förvirrad svan mitt på vägen(!) och att vi hamnade i världens folksamling när vi stannade utanför Halmstad för att köpa kaffe. Trötta och oskadda kom vi i alla fall hem till sist…


Translation: The last day in Copenhagen we visited Designmuseum Denmark and the Carlsberg brewery before driving to Helsingör to take the ferry home to Sweden.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/07/26/kopenhamn-del-2-designmuseum-visit-carlsberg/

Köpenhamn, del 1 – Louisiana & Tivoli

För två veckor sedan inkasserade jag min födelsedagspresent (en weekend på valfri ort) och drog till Köpenhamn. Trots att det är uruselt för miljön älskar jag bilsemestrar. Som barn innebar varje sommar många, många mil i baksätet på familjens bil på väg någonstans längs tyska autobahn. Jag får nostalgiska rysningar så fort väskorna packas in i bilen och hjulen börjar rulla. Som ett liten lindring mot mitt dåliga miljösamvete vill jag bara flika in att jag inte ens äger bil till vardags. Jag promenerar överallt, åker kollektiv när nöden kräver och samåker/liftar med andra när bilresor behövs.

Vår lilla biltripp innehöll precis allt som en riktig bilsemester ska ha. Vi hade packat matsäck med inplastade mackor och termos med hembryggt te. I maklig takt rörde vi oss söderut. Stannade och köpte kaffe och kanelbullar på ett lokalt bageri och åt dem sedan njutningsfullt vid en lummig rastplats utefter vägen. Vi hade inte bråttom utan tog oss god tid att stanna på spännande ställen och körde omvägar och gjorde avstickare när andan föll på. Vid lunch var vi framme i Helsingborg där vi åt en snabb lunch innan vi äntrade färjan mot Helsingör och Danmark.köpenhamn

I Helsingör tog vi Strandvejen mot Köpenhamn och förundrades över alla vackra, danska hus som finns där. Sist jag gjorde samma resa var 2008 på väg mot en klassresa med gymnasiet i Prag. Och det var precis lika vackert som jag mindes det.

Förutom naturupplevelsen och den vackra arkitekturen är fördelen med Strandvejen att man passerar Humlebaek och museet Louisiana Museum of Modern Art. Här finns bland annat verk av Andy Warhol, Roy Lichtenstein, Frank Stella och Louise Bourgeois. Samt en fantastisk skulpturträdgård och massor av häftig arkitektur.

köpenhamn

På Louisiana finns något för alla smaker. Jag är själv ingen älskare av klassisk konst, men blev oändligt förtjust i  den tillfälliga utställningen av Poul Gernes. Favoritobjektet var hans bokomslag. Över 400 olika böcker där mönstret är exakt detsamma, men färgsättningen varierar (och går i fantastiska färgkombinationer som var så typiska 1960- och 70-talet).

köpenhamn

Efter Louisiana for vi vidare mot Köpenhamn. Vi hade bestämt oss för att helt koppla ned och köra på känn och lokalsinne, utan både karta och GPS. Ett riktigt kul sätt att utforska en stad, om man har lite tid vill säga. Vårt första stopp var i Frederiksberg där Royal Copenhagen och Georg Jensen har huvudkontor och outlet. Tyvärr var båda en besvikelse och besöket blev kortvarigt (men vi fick i alla fall se mycket av Köpehamn på kuppen).

Vi hade bokat ett litet mysigt hotell med anor från 1700-talet i Gentofte norr om Köpenhamn. En lugn, prydlig förort (med bykänsla) där stadskärnan bestod av ett par affärer, en liten italiensk pizzeria och en kyrka. Precis efter att vi parkerat och checkat in kom världens störtskur som kom att vara hela kvällen. När hungern blev för stor haffade vi varsitt paraply och kastade oss ut i ösregnet. Till slut hamnade vi genomblöta på en thairestaurang. Servitrisen missförstod vår beställning totalt och trodde att vi ville ha take away istället för att äta på plats så kvällen slutade med att vi satt dyblöta på ett hörn i restaurangen och åt wokade grönsaker ur plastbyttor. Maten var dock något av det bästa jag ätit på ett take away-hak. Riktig, genuin thaimat när den är som bäst. På väg tillbaka till hotellet smet vi in på Netto och köpte en flaska vin att dela på. Kvällen avslutades med att vi drack rödvin ur tandborstglas och kollade på dansk TV. Sådär som man bara gör när man har semester.

köpenhamn

På lördagen hade vädret klarnat upp och vi kastade oss på första bästa pendeltåg mot centrala Köpenhamn. Planen var att beta av ett museum, men efter viss förvirring kring var det låg steg vi istället av tåget vid Nörrebro och promenerade mot centrum. Jag har inte varit i Köpenhamn särskilt mycket innan men förälskade mig i den pampiga byggstilen…

köpenhamn

… som blandades med gammalt och mysigt (bilderna är tagna på samma gata, några kvarter ifrån varandra). Vi strövade runt lite planlöst och insöp stadens atmosfär. Till slut hamnade vi på Ströget och promenerade mot Rådhuset…

köpenhamn

… och Tivoli. Jag förälskade mig genast i Tivolis fantastiska arkitektur och finessen med vilken de har byggt vackra miljöer. Som ett litet Liseberg, men med ännu fler vackra scenarior. köpenhamn

Det bästa var ändå känslan för detaljer som präglade parken. Klart att robotgräsklipparna ska se ut som vita kaniner, liksom. Förutom att spatsera runt åkte vi berg och dalbanor tills vi kiknade, kollade på parkens ungdomsorkester och åt flottiga, nyfriterade Fish & Chips från ett stånd.köpenhamn


Translation: Two weeks ago I spent the weekend on vaccation in wonderful Copenhagen, Denmark. Visited the Louisiana Museum of Modern Art, the tivoli and much more.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/07/23/kopenhamn-del-1-louisiana-tivoli/

Budapest, dag 7: Hjältarnas torg, Széchenyi och ett farväl

Vår sjunde dag i Budapest var också vår sista (på onsdagen gick vi bara upp tidigt, checkade ut och åkte till flygplatsen, så den räknas inte riktigt…) och som med alla sista dagar drabbades jag av stark motvilja. Jag ville stanna längre, se mer, leva kvar i den där härliga semesterlunken.

Förmiddagen gick ut på att försökte knyta ihop säcken. Se saker vi inte hunnit, inse att vi inte skulle hinna se allt och försöka avrunda resan. Vi letade mysiga kaféer, köpte paprikapulver i mängder i saluhallen och promenerade hit och dit i jakt på hemliga hörn vi inte hunnit utforska.150804_0003 Under en sväng med trådbuss (obligatoriskt semesternöje i alla städer som erbjuder det) snubblade vi över Hjältarnas torg i Széchenyi. Vi hade varit i krokarna tidigare, men aldrig tagit oss hela vägen till torget. Torget uppfördes i slutet av 1800-talet och hedrar de ungrare som varit viktiga genom historien. Bland annat finns statyer av magayarernas sju ledare och viktiga historiska personer i landets historia.150804_0008 Det hade varit ruskigt varmt och kvavt hela dagen. Jag svettades ofantligt i hemsydd klänning och Converse (som var de enda skor jag kunde bära, på grund av ofantlig skoskav…).150804_0030När kvällen kom och temperaturen sjönk var det en lättnad. Vi promenerade runt i Széchenyiparken och stod länge vi sjön vid slottet och såg på folk som badade sina hundar och paddlade i roliga bilformade båtar. Till sist tog vi tunnelbanan hem, satte oss på en restaurang och åt pizza och drack ungersk sprit. Lite lätt rusiga promenerade vi ner till spårvagnen och tog oss upp på slottskullen för att se den magiska utsikten en sista gång. Donau på kvällen visade sig dock vara som vackrast från någon av stadens broar, från slottskullen skyms sikten av alltför många strålkastare.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/12/budapest-dag-7-hjaltarnas-torg-szechenyi-och-ett-farval/

Budapest, dag 5 & 6: Zoo, Terror Háza, Margaretaön och Gellért Spa

Efter ett par dagar i Buda var det dags att återvända till Pest. Söndagsnöjet blev en tur till Budapest Zoo som ligger i Széchenyiparken i slutet på paradgatan Andrássy út. Klockan tio stod vi utanför portarna och köade ihop med morgontrötta föräldrar och uppsluppna barn.

150802_0051Budapest Zoo är ett av världens äldsta och är fullt av spännande djur och vackra art nouveau-byggnader. Över 1000 arter finns representerade, från ödlor och kackerlackor till apor, kängurur och noshörningar. Jag blev som vanligt förälskad i allt från lemurer och sköldpaddor till björnar och pingviner. Och mitt absoluta favoritdjur: sjölejonet. Jag inser det etiska dilemmat i att hålla djur instängda och jag inser också att jag stöttar förtrycket med mina besök. Budapest zoo kändes ändå som en plats där personalen brydde sig om djuren. En kille kelade exempelvis med lemurerna samtidigt som han matade dem och när en sköldpadda hamnat på rygg och inte kunde vända sig kom en man snabbt fram och vände rätt stackaren igen.150802_0047Efter ett par timmar satte fikasuget in och vi köpte kürtöskalács och fantastisk espresso (i den delen av världen är kaffet alltid fantastiskt av någon anledning) i ett litet stånd. Kürtoskalács är ett traditionellt ungerskt bakverk som består av en vetedeg, rätt lik vår bulldeg, men med en aning citronzest i. Man rullar sedan ut den i en lång korv och virar upp den på ett spett och sedan bakas den över öppen eld samtidigt som man penslar den med smör och strör på lite socker. Till sist kryddas kakan med kanel, kardemumma eller modernare varianter som kakao, mandel och kokos. Konsistensen blir som kanelbulle, men där den yttre degen är ganska hård och seg och innanmätet mjukt och nästan degigt. Namnet betyder för övrigt typ ”ugnskaka” och den är konformad och alltså helt ihålig (vilket inte syns på bilden).150802_0057 När vi lämnade zoot hade halva dagen redan gått. Eftersom vi var inne på ungerska specialiteter och rejält hungriga köpte vi langos i ett stånd i parken. Mätta och glada promenerade vi nedför Andrássy út tills vi kom till Terror Háza (terrorhuset). Byggnaden tjänade under många års tid som högkvarter åt den ungerska grenen av KGB. Idag finns här ett museum om det förtryck som nazisterna och kommunisterna utsatte Ungern för i samband med och efter andra världskriget. Uppvuxen som jag är, med historieälskande föräldrar, har jag sett ett och annat museum i mina dagar. Men detta var definitivt ett av de bättre. Tyvärr rådde det fotoförbud även här, men det var positivt. Överraskningsmomentet inför vad nästa rum skulle erbjuda, var definitivt en del av upplevelsen. Har du någon timme eller två över i Budapest någon gång kan jag varmt rekommendera detta ställe!150802_0059 Vårt sista stopp för dagen var ett återbesök till Sankt Stefansbasilikan. Vi var ju i krokarna redan under vår första dag i staden, men tog oss aldrig för att gå in.150802_0060 Jag är själv total ateist, men kan inte låta bli att hänföras en smula över atmosfären som alltid råder i kyrkor. Jag förundras över hur människan kunde skapa den arkitektur som kyrkorna uppvisar och är imponerad över med vilken noggrannhet och kärlek kyrkor bevarats under århundraden. Vilka andra byggnader åtnjuter denna vördnad och uppmärksamhet?150802_0063Naturligtvis lyckades vi tajma vårt besök med söndagens gudstjänst och kyrkan var fullsmockad av hänförda katoliker. Ett par damer föll till och med på knä, böjde ned huvudet och gjorde korstecknet flera gånger innan de tyst lommade iväg och slog sig ned på varsin stol. Mycket exotiskt tyckte jag, som är uppväxt i den sekulariserade norden. Tyvärr innebar även gudstjänsten att man inte fick besöka kyrkans heliga reliker. Synd, jag som alltid drömt om att få se Sankt Stefans mumifierade högerhand…

På måndagen, den sjätte dagen, var vi både rätt trötta på att kånka på tunga systemkameror. Bildbevis saknas därmed. På morgonen åkte vi i alla fall ut till Margaretaön vilket är Budapests variant av Central Park, Hyde Park eller Tiergarten. En jättestor park och ett rekreationsområde, med andra ord. Det som gör Margaretaön lite speciell är att parken upptar en hel ö mitt ute i Donau. Här promenerade vi runt, drack kaffe, kollade på byggnader och allmänt tog det lugnt tills större delen av förmiddagen hade passerat.

Efter att vi lämnat ön kastade vi oss ut i stadens shoppingkvarter för att införskaffa souvenirer och undersöka utbudet. Med spårvagn flängde vi runt halva staden i jakt på saker som vi passerat, men inte orkat köpa, under tidigare dagar.

Vid femtiden mellanlandade vi på hotellrummet och powernapade en halvtimme. Att vi både kändes oss lite slitna efter fem dagars ivrigt utforskande och promenerande gjorde inte så mycket. Kvällens sista aktivitet var nämligen ett besök på Gellért Spa som inte låg långt från vårt hotell. Gellért Spa är tillsammans med Széchenyibadet Ungerns mest kända termalbad. Generellt är Gellért bättre på inomhus bad och behandlingar medan Széchenyi är ett utomhusbad dit lokalbefolkningen gärna går.

Vi hängde på Géllert ganska länge. Badade i utomhuspoolen med en av världens äldsta mekaniska vågmaskiner (fast vattnet var rysligt kallt så jag stod mest och fegade på den grunda delen) och sedan gick vi in och provade flera olika termalbad och varma källor. Jag kände mig som en ny människa efteråt och min hy var len som en barnrumpa. Kvällen avslutades med an promenad utmed Donau tillbaka till vårt hotell (vi kände oss extremt pigga efter badet). Tillslut dråsade vi ned på en uteservering och ät tills våra magar skulle sprängas. Spabad väcker en glupande aptit!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/11/budapest-dag-5-6-zoo-terror-haza-margaretaon-och-gellert-spa/

Budapest, dag 4: Memento Park och vandring på Budas kullar

Gårdagens strapatser hade gett oss mersmak för Buda och vi var nu supertaggade på att ge oss ut en bit från stadskärnan och undersöka de bortre kullarna. 150801_0075 Det första stoppet var Memento Park, en stor park där man samlat ihop massor av bisarra statyer från kommunisttiden. Det visade sig vara en smula knepigt att ta sig dit dock. Det går direktbussar från Déak Ference tér, men turlistan är inte särskilt frekvent. Vi tog istället tunnelbanan fjärde linje till Kellenföld där vi bytte till buss 150. Färden därifrån tog sedan ytterligare 20 minuter och eftersom de var lördag gick bussarna bara var 30:e minut.150801_0086 Parken i sig var minst sagt bisarr. En helt omöjlig samling av statyer och monument hade tryckts ihop på en ganska liten yta. Där strövade man omkring tillsammans med andra turister och fascinerades över det kommunistiska självförtroende som statyerna utsöndrade.150801_0101 Även om både Lenin och Marx fanns representerade så hade alla statyer av Stalin avlägsnats. Det enda minnet av honom är stövlarna utanför entrén. De var tidigare del av en jättehög staty av Stalin, men vid upproret 1956 sågades statyn ned och bara piedestalen och stövlarna blev kvar.150801_0114Efter lunch återvände vi till staden och steg av tunnelbanan utanför Hotel Gellért, ett av stadens mest ikoniska hotell och span.
150801_0125 Nästa etapp var att bestiga Gellérthöjden. Det var illvarmt och svetten rann från oss, men tack och lov fanns det gott om rastplatser med underbar utsikt på vägen upp för kullen.150801_0140Tillslut nådde vi toppen och kunde beundra frihetsmonumentet på nära håll. Bakom monumentet finns en urful borg som kallas för Citadellet och som österrikarna byggde för att sätta skräck i ungrarna. Idag ser borgen mest förfallen ut och det finns ingen möjlighet att se det från insidan.
150801_0160 Vi promenerade nedför kullens andra sida tills vi kom till Gellértmonumentet. Sägnen säger att Gellért var biskop i Budapest men dödades av lokalbefolkningen. Mordet skedde genom att biskopen placerades i en tunna och knuffades ned från Gellérthöjden. Stadsborna ångrade sig sedan och gjorde Gellért till stadens skyddshelgon i hopp om att få hans förlåtelse. Monumentet står på den plats där det sägs att han mötte sin död.150801_0169 Vi promenerade sedan över Elizabethbron till Pestsidan där vi hoppade på en spårvagn till Széll Kálmán Tér i norra Buda. Vår tanke var att ta kugghjulsbanan upp till en annan kulle, men ett rörigt vägarbete och dålig skyltning gjorde att vi hamnade högst upp på ett helt annat berg istället. Där irrade vi runt i ett naturreservat och letade efter en plats som låg flera mil bort.150801_0177När vi gett upp hoppet och tagit spårvagn tillbaka till utgångspunkten råkade vi av en slump hitta vår eftersökta kugghjulsbana. Kvällens sista tur skulle precis avgå och vi kastade oss in i vagnen. Resans stora behållning var färden upp, väl uppe på kullen fanns inte mycket att se. Tur det, för vi hann precis med dagens sista tåg nedför berget och slapp promenera ned.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/09/budapest-dag-4-memento-park-och-vandring-pa-budas-kullar/

Budapest, dag 3: Saluhallen och slottskullen

Den tredje dagen i Budapest började med mulet väder, men med löfte om sol under dagen. Efter gårdagens rundvandring i Pest hade vi bestämt oss för att ta oss över Donau och utforska Buda.150731_0185 Men först väntade spårvagnstur. Spårvagnslinje 2 i Budapest har blivit utsedd till världens vackraste spårvagnslinje av National Geographic. Den löper utmed Donau från Közvágohid i söder, passerar hela centrala Pest och slutar norr om parlamentet på Jászai Mari Tér. Vår hållplats var dock inte världens vackraste plats. Betongtrappor och vittrande plattformar i bästa Sovjetanda.150731_0188 Vi hoppade av vid Frihetsbron och började med ett besök i den stora saluhallen (Nagy Vásárcsarnok) som vi bara beundrat från utsidan föregående dag. Saluhallen kryllade av turister och barska ungerska damer som nästan klev över varandra i kampen om det bästa köttet och den finaste frukten.150731_0192 Saluhallens undervåning är vigd åt mat med korvar, köttbitar, vin, likörer, kryddor och frukt från hela Ungern. Paprikapulver i vackra porslinsburkar trängs med söta viner, slöjdade föremål i trä och stora askar gåslever. Övervåningen är tillägnad turisterna och där trängs försäljare av alla de slag. Traditionell ungersk konst i form av broderier och virkade dukar trängs med emaljmuggar med kommunistledare, diverse souvenirer, snidade schackspel, billiga läderväskor och restauranger som bjuder på ungerska specialiteter.150731_0203När våra ögon sett sig mätta på ungersk hantverksskicklighet promenerade vi utmed Donau norrut till Kedjebron; ett av stadens mest ikoniska landmärken. I maklig takt korsade vi floden och styrde stegen mot slottskullen på Budasidan.
150731_0209 Vandringen upp för berget är lång och brant och vi valde, som många andra, att ta den berömda ångdrivna kugghjulsbanan upp. Turen tar bara någon minut, men utsikten är svindlande och värd varenda forint.150731_0221Utsikten har på något sätt verkligen präglat hela min vistelse i staden. Hur många gånger jag än såg ut över Budapest kunde jag inte få nog. Hissnande och olidligt vackert på samma gång. En utsikt jag aldrig kunde se mig mätt på. I mitten på bilden syns kedjebron och kyrkan med de tre tornen i bakgrunden är Sankt Stefansbasilikan som vi besökte dagen innan.
150731_0232 Slottsområdet är gigantiskt och det finns hur mycket som helst att titta på. Vi beundrade presidentpalatset från utsidan och gick sedan vidare till Budapests historiska museum som ligger i slottets södra flygel. Här fanns utställningar om stadens och slottets historia från romartiden till nutid. Den bästa delen var den om stadens utveckling i modern tid.150731_0243 Vid lunchtid hade värmen börjat göra sig påmind på allvar. Till lunch beställde vi in sallad och ett gigantiskt glas lemonad. Ungersk lemonad är något helt annat än den sötsliskiga historia vi dricker i västvärlden och varje bageri, restaurang och matstånd tycks ha sitt eget hemliga recept.150731_0247 Mätta och belåtna promenerade vi ut från slottsområdet och norrut på slottskullen. Nästa stopp blev slottslabyrinten som är ett stort grottsystem 16 meter under jord. Delar av labyrinten är över en halvmiljon år gammal och tros ha fungerat som bosättningar åt urtidsmänniskor. Idag fanns det en spretig hög utställningar om allt från opera till Dracula (världens mest kända ungrare?) i labyrinten. De konstiga utställningarna vägdes dock upp av den fantastiska arkitektur som grottsystemet erbjuder.Tyvärr rådde det fotoförbud i labyrinten.

Väl ute i solen strosade vi vidare till Mattiaskyrkan…150731_0256 … och den tillhörande Fiskarbastionen. Mer spektakulärt än arkitekturen var dock utsikten över Pest med den magnifika parlamentsbyggnaden i förgrunden.150731_0263 På vägen ner från kullen stannade vi till på museet om Sziklakórhaz eller sjukhuset i berget. Under kriget uppfördes ett hemligt sjukhus tillika kärnvapenbunker i slottskullen. Under nazisternas ockupation av Budapest jobbade ungerska läkare under Röda korsets beskydd med att rädda människor som drabbats av kriget. Under sovjettiden fungerade sjukhuset som ett sjukhus och kärnvapenbunker dit läkare skulle ta sig om en atombomb släpptes över staden. Tre dagar efter attacken skulle de sedan ge sig ut i staden för att söka efter och ta hand om överlevare. Enda sättet att ta sig in på sjukhuset idag är via en guidad rundtur. Inträdet är förhållandevis dyrt (strax över hundra kronor), men värt vartenda öre. 150731_0269Efter rundturen på sjukhuset promenerade vi ned från kullen. Våra trötta fötter behövde vila en stund och vi tog därför spårvagn tillbaka till Budasidan för att beundra Parlamentet på närmare håll. Byggnaden uppfördes på slutet av 1800-talet och det fanns ingen budgetgräns. Det märks.
150731_0289Slutligen promenerade vi genom Frihetsparken tillbaka till Deák Ference tér. Pariserhjulet lockade med sina blinkande lampor men vi var säkra på att utsikten knappast kunde bli bättre än den som slottskullen erbjöd.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/08/budapest-dag-3-saluhallen-och-slottskullen/

Budapest, dag 1 & 2: Vandring i centrala Pest och ett besök i Grottkyrkan

Resan till Budapest började på flygplatsen i Göteborg. Vi flög med WizzAir, mest för att det var det enda bolag som erbjöd direktflyg mellan destinationerna.
150729_0437

Vid halv tre på eftermiddagen lämnade vi ett regnigt Göteborg med destination Budapest Ferenc Liszt international airport. Resan tog strax över två timmar. På vägen ner sprack molnen upp och med fascination såg vi på hur Sverige försvann under oss. På bilden under skymtar Malmö och Öresundsbron. Sverige byttes sedan mot Polen och Slovakien innan vi tillslut kom in över Budapest. Vädret var superklart och på vägen ned såg vi hela staden breda ut sig under oss. Innan planet radade upp sig med landningsbanan hann vi få oss en ordentlig titt på Budas kullar, Margaretaön mitt i Donau och det platta Pest i öst.

150729_0438Från flygplatsen tog vi oss med kollektiva medel. Dels för att det var löjlig billigt i jämförelse med minibuss eller taxi och dels för att jag föredrar att leva som lokalbefolkningen. Buss 200E tog oss till Köbánya-Kispest där vi bytte till tunnelbana och linje M3. Som vanligt hade vi valt att bo i utkanten av staden och vi kunde därför stiga av på Corvin negyed. Vårt hotell låg på Tompa utca, en mysig och lugn gata i Pest full med restauranger där vi åt billiga men goda middagar flera kvällar. Från hotellet hade vi gångavstånd till en av Donaus broar; Petöfi hid och tillgång till tre spårvagnslinjer (2,4 och 6) samt tunnelbana.

Vi gjorde inte mycket mer första kvällen. Åt hummus och drack rödtjut på hotellets restaurang och vandrade sedan ned till Donau och stod länge på Petöfi hid och tog in vyn över den upplysta staden. Budapest är som vackrast från sina broar. Från vår plats såg vi klassiska Gellért hotell & spa på Budasidan och de upplysta monumenten på Gellértkullen. På Pestsidan avlöste de monumentala byggnaderna varandra.
150730_0310 Andra dagen regnade det, men det hindrade oss inte från att ta tunnelbanan in till centrala Pest. Vi steg av på Déak Ferenc tér och strosade sedan runt hela dagen och försökte lära känna staden. Det första stoppet blev Sankt Stefansbasilikan (Szent Istvánbasilika) på torget med samma namn. Vi valde dock att bara beundra arkitekturen på utsidan och sparade insidan till en annan dag.

150730_0329Vi promenerade istället vidare på Andrássy út som är en av Budapests paradgator och går från centrum ut till Frihetstorget i nordväst. Vi stannade till vid operahuset och beundrade arkitekturen, som på många sätt påminde om operahuset i Wien.150730_0321 Foajén är öppen för besökare, medan resterande delar kräver att man går en guidad tur eller besöker en föreställning. Vi beundrade mosaikgolven, marmorpelarna och det vackert dekorerade taket, men nöjde oss sedan med detta.150730_0324Utanför operahuset finns flera kända ungrare porträtterade. Franz Liszt (som han heter i västvärlden) är en av dem. Observera att ungrarna, liksom många asiater, väljer att skriva efternamnet före tilltalsnamnet.
150730_0348Vi fortsatte vår promenad i de judiska kvarteren. När nazisterna intog Budapest på 1940-talet förvandlades detta område till ett getto där de ungerska judarna tvingades tränga ihop sig och leva innan många av dem deporterades och hamnade i koncentrations- och arbetsläger. Idag är området fullt av synagogor och koscher-restauranger. 150730_0352 Synagogan på Dohány utca är Europas största och har funnits sedan 1800-talet. I anslutning till synagogan finns också Budapest judiska museum och flera minnesmärken över förintelsens offer.150730_0366 Synagogan var fantastisk maffig. Vackert dekorerad, men på många, många sätt lik en vanlig protestantisk kyrka. I tider av judehat och antisemetism är det viktigt att minnas hur lika judendomen och kristendomen egentligen är. Den enda uppenbara skillnaden var att alla män var tvungna att bära kippa och att kyrkan smyckats med text på hebreiska. I slutändan är vi alla människor.

Vi besökte även det judiska museet som lärde ut grunderna i judisk tro och porträtterade viktiga händelser i judarnas liv. Naturligtvis fanns även en del om förintelsen, främst med fokus på det öde som drabbade de ungerska judarna.150730_0387 På synagogans innergård finns en gravplats som även fungerar som minnesplats över judar som dog i Ungern 1944 och 1945. Ursprungligen fick varje familj märka ut sina anhörigas gravar med egna gravstenar, men idag har dessa ersatts med likadana, svarta med guldskrift. De ursprungliga gravstenarna har flyttats till en mur på synagogans bakgård.150730_0392 Efter synagogan strövade vi vidare genom Pest. Målet var Váci utca som är Budapests främst shoppinggata. Här trängs internationella kedjor som H&M och C&A med lokala småbutiker och presentholkar.150730_0420 Vi följde Váci utca ner till dess södra slut vid den stora saluhallen. Eftersom vädret äntligen klarnat upp valde vi att hoppa över saluhallen och istället ta Frihetsbron över till Budasidan. Utsikten över Donau var bedårande. Den vita bron är Elizabethbron och på kullen till vänster ligger Budas slott.150730_0434Dagens sista mål var Grottkyrkan på Gellértkullen. Kyrkan, som idag är ett kloster, byggdes för knappt hundra år sedan och består av hålrum urkarvade ur berget. Under kommunisttiden murades kyrkan igen och först 1991 kunde betongväggen framför ingången rivas och munkarna återvända.

Kyrkan är öppen för allmänheten, förutom när gudstjänst och bönestund pågår. Tyvärr var fotografering i kyrkan förbjuden så jag tog inga egna bilder.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/07/budapest-dag-1-2-vandring-i-centrala-pest-och-ett-besok-i-grottkyrkan/

Tessek vigyazni, az ajtok zarodnak

Jag är åter på svensk mark sedan ett dygn tillbaka. Acklimatiserar mig så gott det går. Blir lika förvånad varje gång någon på gatan pratar klingande svenska och försöker vänja mig av med att kommentera folk som går förbi, i tron att de inte förstår. Dessutom händer det att jag i svaga stunder tilltalar folk på engelska eller hejar med ett härligt ”jo napot”! Vart har jag varit? I Ungerns vackra huvudstad Budapest, såklart!

Jag vet att jag sa att denna semestern skulle bli en logisk fortsättning på förra årets resa. Och det blev den. Fast mycket, mycket annorlunda. Trots att Budapest bara ligger drygt 25 mil från Wien och de båda länderna delat en gemensam dubbelmonarki under århundraden var Budapest något helt annat än Wien. Femtio år bakom järnridån som del av en kommunistisk diktatur har satt sina spår. Ungern är på många sätt mycket mer öst än Österrike och minnena från den gamla kommunisttiden lever kvar både i arkitektur och inristat i folksjälen.

Jag finner det svårt att jämföra Budapest och Wien. Den monumentala byggstilen går igen i båda städerna och vittnar om att det är ett gammal kejsardöme. Budapest har dock begåvats med en otroligt vacker miljö med det platta Pest och kulliga Buda. Ungerns huvudstad präglas av Donau på ett helt annat sätt än Wien. Medan Wien upplevs som västinriktat, kultiverat och med en befolkning som älskar att inta flott kaffe på pittoreska kaféer är ungrarna med sitt helt obegripliga språk mer inriktade på öl, frihetskamp och söta bakverk. En grov generalisering, jag vet. Jag älskade Ungern. Mitt estniska hjärta klappar starkt för folket bakom järnridån. Dessa hjältar som kämpade, överlevde och återvann sin frihet. Och alla städer där gamla Ikarus-trådbussar fortfarande är i drift hamnar direkt på min topplista.

Två saker tar jag med mig från Budapest: insikten om att Johann Strauss var färgblind (Donau må vara vackrare i Budapest än i Wien, men den är fasen inte blå där heller…) och övertygelsen om att jag aldrig kommer att lära mig ungerska. Titeln till det här inlägget är den enda mening jag snappat upp efter en vecka. Vad betyder den? Se upp, dörrarna stängs (på tunnelbanan).

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/06/tessek-vigyazni-az-ajtok-zarodnak/

Load more