Category: Tant Carin reser

Linbanor, kyrkogårdar och teater – London 2015

London och jag har ett långt, intimt förhållande. I tonåren var London mitt andra hem. En plats jag flydde till när småstadslivet i Sverige blev för litet. När jantelagen blev för tung att bära och när de granskande blickarna från främmande människor på stan blev för vassa. London, London, älskade stad.

De otaliga tripparna till London har gjort att mina besök i staden numera exkluderar de klassiska turistattraktionerna. Istället letar jag efter nya platser att se. Jag tar tunnelbanan ut i förorterna och smyger runt på ställen där ingen vanlig turist vanligtvis hänger. På sin höjd passerar jag Picadilly Circus för att byta tunnelbana eller för att knalla iväg till någon valfri teater i West End. För teatrar och musikaler kan jag aldrig få nog av.

IMAG0495

Resen började med den sedvanliga transportsträckan. Jag tog flyget från Landvetter till Stansted. Bytte till tåg och sedan till tunnelbana. Stannade till på Liverpool Street Station för att hämta andan och äta ovanligt smaskiga hamburgare framställda av sötpotatis och kikärtor på Boisdale of Bishopsgate.

Att hitta boende i London är klurigt. Hotellstandarden i England är minst sagt speciell. Under mina resor har jag bott i allt från mögliga rum där varannan golvbräda saknats till halvlyxiga sviter i skrymslet bakom bortglömda hissar. För att inte tala om den gången då den inkluderade frukosten bestod av en påse formfranska, en burk marmelad och en enda brödrost som hela hotellet fick köa till. Fast det är charmigt, när man vant sig. Jag föredrar att bo utanför centrum, men med goda kommunikationer. Områdena norr om Hyde Park, kring Bayswater och Paddington är favoriter. Den här gången blev det Paddington, på ett litet hotell precis vid Edgware Road. Ovanligt fint för att vara London och med varmvatten och rejäl frukost. Hela vistelsen. Och så fick vi gratis frystorkat kaffe i receptionen. Hur mycket vi än ville ha.

Efter alldeles för många timmar av resande är man lätt lite mör i kroppen. Första dagen avslutades därför med en promenad kring Paddington och området som kallas Little Venice. Det är ett område med små mysiga kanaler och vackra broar. På sommaren är det fullproppar med flodbåtar, caféer och uteserveringar. Vi promenerade sedan från Little Venice till Baker Street där vi tog en snabb tur förbi Sherlock Holms hus på den fiktiva adressen 221B.IMAG0503

Dag två bjöd på strålande solsken och tio plusgrader. Perfekt för en vintertrött svensk som inte sett solen på tre månader. Vi promenerade till tunnelbanan och begav oss norrut. Destinationen var Archway i norra London. Området kring Archway är fantastiskt pittoreskt. Små gulliga hus, kuperat landskap och lummiga kullar. Vänder man sig söderut skymtar man Londons skyline vid horisonten. Det känns snarare som en småstad i staden en en del av en pulserande mångmiljonmetropol.IMAG0504

Vi promenerade genom Archway med Highgate Cemetery som mål. Kyrkogården är uppdelad i två delar; väst och öst. Den östra delen är öppen för alla, medan den västra kräver sällskap av guide. Vi nöjde oss med den östra. Där vilar kända personligheter som Douglas Adams (författare till Liftarens guide till galaxen – och innehavare av en fantastiskt nördig och finurlig gravsten), Karl Marx och Malcolm McLaren.
IMAG0507

Efter kyrkogården tog vi tunnelbanan till Camden Town. En livlig, pulserande stadsdel med gatumarknader, ruffiga klädbutiker, vintage och barer. Tidigare var Camden hem för alla Londons punkare, rockbrudar och indies. Numera har stadsdelen rustats upp och blivit en turistattraktion och (tyvärr) förlorat lite av sin charm. Vi passade i alla fall på att köpa nyfriterad falafel på matmarknaden och åt den på en parkbänk i solen. Sann lyx.
IMAG0511

På kvällen hade vi bokat biljetter till Agatha Christie-pjäsen The Mousetrap. Den har spelat sedan 1952 och uppförs sedan 39 år tillbaka på St Martins Theatre vid Leicster Square. Innan showen besökte vi Chinatown. Det var den första dagen på det kinesiska nyåret och stadsdelen var ovanligt vackert utsmyckad. Vi sökte skydd från kvällskylan på en gigtntisk dumplingsrestaurang i tre våningar där vi åt ångade gyozas med god aptit.

Vid sju begav vi oss till teatern. Pjäsen var riktigt bra och mycket oväntad. Ett måste för alla som älskar Agatha Christie.
IMAG0513På torsdgen regnade det på typiskt London manéer. Vi höll oss inne så gott det gick. Halva dagen gick åt till en lång shoppignsrunda som började på Primark vid Marble Arch och slutade på Habitat på Goodge Street. Under tiden hann jag köpa otaliga blommiga klänningar (ny craving), en jeansklänning på Beyond Retro och ett par engelska pockets i en bokaffär. Och så åt vi våfflor och drack kaffe på ett kaffe som visade sig tillhöra en emigrerad svensk man som verkligen hade saknat att prata svenska. Han hängde över vårt bord och var så lycklig över vårt sällskap att vi fick rejäl rabatt på fikat.

Efter lunch tog vi tunnelbanan till Moorgate för att besöka Museum of London. Ärligt talat tyckte jag inte att det var något vidare. Eller som mitt resesällskap uttryckte det: ”Har man sett en stenåldersyxa har man sett alla…”. För den som är intresserad av Londons historia (och stenåldersyxor) kan det säkert vara intressant. Museet hade också en tillfällig utställning med temat Sherlock Holmes. Inte heller denna var särskillt mycket att hänga i julgranen. Jag kan dock stoltsera med att ha varit 10 centimeter och en glasskiva från en morgonrock som suttit på Benedict Cumberbatchs kropp(!!!).

Sista stoppet för dagen blev Emirates Air Line. En (relativt) nybyggd linbana över Themsen. Den tar totalt 10 minuter att åka och går 90 meter över mark. Just den här kvällen regnade det och blåste väldigt mycket. Vår lilla korg krängde och svajade så mycket att alla tre passagerarna var livrädda och knappt vågade se ut alls. Men det var fint ändå. På ett lätt traumatsikt sätt. Dagens höjdpunkt.

På fredagen hann vi inte mycket mer än att promenera till Notting Hill och gå en sväng på gatumarknaden på Portobello Road innan det var dags att bege sig tillbaka till hotellet och åka till flygplatsen. Och så var resan slut för den här gången.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/02/26/linbanor-kyrkogardar-och-teater-london-2015/

Tallinn, dag 5: Friluftsmuseet i Rocca al Mare

Tallinn_130808_0057

Eftersom Tallinn Zoo visade sig vara betydligt större än vi trott fick vi spendera ytterligare en dag i västra Tallinn och området Rocca al Mare. På morgonen tog vi en buss från järnvägsstationen till Vabaõhumuuseumi eller Estonian Open Air Museum, som det heter på engelska. Museet är lite som en estnisk variant av Skansen och täcker estnisk lantbrukshistoria under 150 års tid. Utställningen består av tidsenliga hus och gårdar utspridda på ett gigantiska område på Kopli-buktens västra strand. Till varje gård finns djur och människor iklädda tidstypiska kläder som utför hantverk och berättar om byggnadernas historia.

Tallinn_130808_0030

Kattlucka, modell 1800-tal.

Vi promenerade genom gårdar och trädgårdsland. Såg höns och grisar. Bevittnade damer som knypplade, stickade och broderade. Beskådade heminredningens utveckling från 1800-talet till modern tid och såg fotoutställningar från ön Saremaa (Ösel på svenska). Vi lärde oss att geografiskt placera gårdar bara genom att kolla på färgen på dörren och provade traditionella estniska bygungor.

Tallinn_130808_0072

I början rörde vi oss mest mellan olika gårdar, men senare på dagen upptäckte vi också en hel del andra byggnader. Skola, väderkvarnar, brandstation och en underbart vacker träkyrka. Många av dessa hus var ockuperade av förtjusande gamla tanter som inte talade någon engelska men gärna delade ut engelskt informationsmaterial till oss. Lyckan blev total när en underbar gammal tant som försökt förklara en väderkvarn funktion för oss med ivrigt kroppsspråk upptäckte att Joakim talade tyska. Efter det provade vi oss fram med tyska så fort vi märkte att engelskan inte fungerade. Det blev succé! En dam i skolhuset berättade för oss att man under hennes skolgång kunde välja mellan att studera ryska och tyska och att valet, för det allra flesta, var självklart. Vem ville stödja ockupationsmakten? Tyskan blev omåttligt populär medan ryskan i princip fick tvingas på befolkningen.

Tallinn_130808_0074

På området fanns också en prisbelönt och tidtypisk gästgivaregård i 1800-tals modell. Maten var klassisk estnisk husmanskost som man åt vid grova långbord i matsalen. Självklart ville vi prova. Joakim beställde ärtsoppa och jag åt makrill med potatissallad. En mycket speciell anrättning då potatissalladen bestod av potatis och hackad saltgurka i någon form av yoghurtsås. Fisken serverades kall. Inte alls dumt, men mycket annorlunda än hemma.

Tallinn_130808_0043

Att ta sig från friluftsmuseet var inte det lättaste. Busstrafiken förbi museet gick bara åt ett håll och vi fick därför åka hela vägen ut till Mustkivi och sedan till Õismäe innan vi kunde byta till en expressbuss mot Kesklinn. Klockan var över sex när vi var tillbaka i staden. Eftersom ingen av oss var hungriga strosade vi runt i området kring Coca-Cola Plaza och Rotermanni kvarteren. Detta var ursprungligen ett industridistrikt som på senare år har förvandlas till ett frosseri i modern arkitektur. Området har på ett smakfullt sätt restaurerats och bevarats men samtidigt utvecklats. Idag är det centrum för chicka butiker och små restauranger.

Tallinn_130808_0075

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/26/tallinn-dag-5-friluftsmuseet-i-rocca-al-mare/

Tallinn, dag 2: Vana Linn – Den gamla staden

Måndag och vår först heldag i Tallinn. Vi tog oss ann uppgiften att börja beta oss igenom Gamla Staden, uppifrån och ned. Den gamla staden är uppdelad i två avskiljda delar: den nedre där Hansan hade sitt tillhåll präglas av folkmyller, butiker och handel, medan den övre som är belägen uppe på Toompea (Domberget) tillhörde stadens styre. I det forna Tallinn fanns det bara två vägar upp på Domberget: Pikk jalg (det långa benet) och Lühike jalg (det korta benet). Vi bodde ett stenkast från den förstnämnda och det blev därför via den vi besteg Domberget.

Tallinn_130805_0259

Vägen uppför Pikk jalg kantas av lokala konstnär som ställer ut sina alster. När man väl tagit sig upp för den långa backen möts man av en förträfflig syn: Alexander Nevskij-katedralen. En rysk-ortodox kyrka med traditionella lökformade kupoler. Byggnaden är nyare än man kan tro med anor från slutet av 1800-talet. Estland var på denna tid ryskt territorium, men med protestantisk majoritet. Den ryske kejsaren lät uppföra katedralen som ett steg i en kampanj för att öka det rysk-ortodoxa inflytandet. Retligt nog, för esterna, valde tsaren att placera kyrkan på en av Tallinns mest eftertraktade adresser och döpte den efter fältherren Alexander Nevskij, som vann flera krig över esterna på 1200-talet. Kyrkan är öppen för allmänheten så vi smög in och lät oss uppfyllas av stämningen, lukterna och ljudet i en rysk-ortodox kyrkan, som är något helt annat än de i en protestantisk.

Tallinn_130805_0261

Bakom katedralen ligger ett runt torn som kallas för Kiek in de Kök. Här finns ett museum, men eftersom många museum i Tallinn är stängda på måndagar fick vi återkomma dit senare. På andra sidan Slottsplatsen ligger en stor rosa byggnad som idag inhyser Estlands parlament. Som turist får man dock nöja sig med att ströva i den lilla parken till vänster om palatset. Här finns också en av Estlands riktiga landmärken: tornet Pikk Hermann (långe Hermann). Sägnen säger att flaggan som vajar högst upp på tornet avgör vem som styr landet. Här har den estniska fanan olovligen hissats många gånger som ett stag i otaliga frihetskamper.

Tallinn_130805_0278

Vi gjorde ett litet strövtåg nedför Domberget och in i den gröna Hirveparken på andra sidan. Här finns en staty av en kvinna vid namn Linda och en inskription ”Ikka mõtlen neile kes siit viidi… Taeva poole karjub nende äng”. På denna plats hölls de första organiserade organiserade demonstrationerna mot Sovjet 1987. Innan det hade människor i hemlighet och med risk för sina liv lagt blommor vid Linda-statyn för att hedra människor som försvunnit eller dödats i Estland av Sovjetunionen. Vi fortsatte tvärsöver gatan till Harjumägi, ännu en park. Här kan man köpa kaffe i den lilla paviljongen och se ned över det storslagna och nyrenoverade Vabaduse Väljak (Frihetstorget). Inte Tallinns vackraste utsikt, men en grön oas i vimlet.

Sedan återvände vi till Domberget där vi strövade runt mellan olika utsiktsplattformar och sedan stannade vid Domkyrkan. Väsentligt mer naket och avskalat än Alexander Nevskij, men med betydligt äldre anor. Här hittar man gravplattor från 1200-talet och häftiga vapensköldar från 1600-talet. En del svenskrelaterade personer ligger begravda här, bland annat härföraren Pontus de la Gardie med hustru. Mot en avgift kan man även ta en tur upp i kyrkans torn, men min höjdrädsla fick oss att avstå.

Tallinn_130805_0336

Vi tänkte nu ta oss ned till den nedre staden via Lühike jalg, men skulle först passera genom den danske kungens trädgård. Det var här som kung Valdemar av Danmark slog läger i förtvivlan över att inte kunna besegra de seglivade esterna på Domberget. Legenden säger att den krossade kungen bad Gud om ett mirkael och plötsligt öppnades himmelen och en röd flagga med ett vitt kors föll från skyn. Detta sporrade den danska hären och de besegrade esterna. Flaggan blev sedan Danmarks officiella flagga. När vi var där var dock trädgården under renovering.

Tallinn_130805_0335

Vi tog istället en titt på ett fyrkantigt torn i bortre hörnet av trädgården. Det kallades för Jungrutornet (Neitsitorn) och hade tidigare varit fängelse, men var nu nyrenoverat och med ett museum på insidan. Vi betalade 3 euro var för inträdet och trodde att vi skulle få se ett historiskt museum om fängelselivet i Tallinn. Istället visade det sig vara en restaurang i tre våningar med olika , smått psykedeliska, inredningsstilar på varje våning. Vem har till exempel sett stolar gjorde av rustningar förut? I källaren fanns dessutom en tillfällig utställning av antika glasflaskor(!). Väldigt förvånade och en smula snopna bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen och äta middag på restaurangens balkong. Här fick man sitta på något som såg ut som fyrkantiga huggkubbar. Maten var dock i världsklass. Vegetariska alternativ vimlar det inte av i Tallinn och när menyn säger att ”kocken gillar att överraska vegetariska matgäster” kändes det som om det fanns anledning att bli orolig. Jag serverades dock en fabulös sallad med underbara primörer och en härlig dressing. Tummen upp (men betala för guds skull inte inträde om ni inte är hungriga!).

Tallinn_130805_0359

Efter maten promenerade vi på Lühike jalg, en smal och brant liten gång, ned till Gamla staden. Där strövade vi runt planlöst resten av dagen. Tog kort på statyer, satt på en parkbänk utanför ett Casino och beblandades oss med turisterna på Rådhusplatsen. Vi såg gummorna vid yllemuren (mer om dem en annan dag), vandrade genom Katarinagången och såg det stora tornet Tjocka Margaretha. Utanför stadsmuren, vid tornet, finns monumentet över Estonia-katastrofen. Vi följde sedan stadsmuren ned till Viru-hotellet. I brist på öppna museum tog vi ett varv inne på varuhuset Viru-keskus och drack kaffe på den lokala varianten av Wayne’s Coffe: Café Reval. Kaffe kan man i Estland. Vi passade också på att köpa glass (ytterligare en estnisk favorit) och åt den i kvällssolen på en bänk i Taamsare-park, bredvid Operan.

 

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/18/tallinn-dag-2-vana-linn-den-gamla-staden/

Tallinn, dag 1: Väst möter Öst

Tallinn_130805_0249

Vi flög från supertråkiga Stockholm Skavsta (tveksamt om flygplatsen överhuvudtaget borde få heta Stockholm?) över en gnistrande Östersjö. Tog mark i Estland på Tallinn Lennujaam Lennart Meri tidig eftermiddag, lokal tid. Första intrycket var imponerande. Om Skavsta är en tråkig gammal militärhåla är Lennujaam Lennart Meri en högteknologisk dröm. Allt var fräscht, snyggt och vackert. Att vi precis landat i ett land som för 20 år sedan var en härjad del av Sovjetunionen förblir svårt att förstå.

Snarast möjligt begav vi oss mot Kesklinn (centrum) och hotellet. Flygbussarna går med 20 minuters mellanrum och vi behövde inte vänta länge innan en dök upp. Chauffören visade sig dock vara en envis rysk man, utan engelskakunskaper som inte tyckte att det var okej att vi betalade våra 3,2 euros biljetter med en 5 euro-sedel. Tillslut fick han dock ge med sig, ingen av oss hade någon växel på oss. Läxa till nästa gång: ta med mynt eller köp biljetten i R-kiosken i terminalen.

Efter den lite skakiga inledningen blev resan dock genast mycket bättre. Bussfärden till Kesklinn tar mindre än tio minuter. Vi hoppade av på A. Laikmaa-gatan, vid Viru-Keskus (ett stort köpcentrum) eftersom det låg närmast vårt hotell. Med väskorna i släptåg började vi sedan vår vandring mot Vana-Linn (Gamla Staden) och Lai-gatan, där vårt hotell skulle ligga.

Tallinn_130805_0315

 

Hotellet visade sig vara ett riktigt trumfkort. Ett vackert, medeltida hus med tillbyggnader hit och dit, tipstypisk inredning, stor matsal och högt till tak. Vi hade (som vanligt) varit sent ute med bokningen och hittade ett billigt, men ospecificerat rum genom RyanAir. Vi hade tidigare läst in oss på hotellet och antog att vi skulle få bo i något av de billigare rummen i källaren. Så var dock inte fallet. Istället tilldelades vi ett fantastiskt rum på den fjärde och översta våningen. Fyra spiraltrappor upp, utan hiss. Vi hade en stor och otroligt mjuk dubbelsäng, utsikt över innergården och träbjälkar i taket. Det var underbart vackert.

Resten av dagen strosade vi runt i staden, kollade på utsikten från Domberget och slog oss tillslut ned för att äta middag på den ryska restaurangen Troika. En äldre man spelade ryska folksånger på dragspel och vi åt blinier, saltgurkor och  en traditionell köttgryta (som jag tyvärr glömt namnet på) som tillagades i en lerkruka med ett stort bröd ovanpå. Autentiskt och mycket gott.

(Bild tm-tm @ Flickr)

Öst-temat fortsatte under vår avslutande kvällspromenad. Tallinn känns i allmänhet mycket som en Väst-europeisk stad, men här och där kan man hitta minnen från den forna Sovjet-tiden. Under vår promenad hamnade vi i hamnområdena och snubblade över en otroligt ful betongklump som vi trodde var något militärt, men som visade sig vara Linnahall. En konsertlokal och skridskorink som byggdes då Tallinn höll i segeltävlingarna under OS i Moskva 1980. Idag är stället övergivet och förfallet. Jag gråter fortfarande floder över att min kamera låg kvar på hotellrummet. Linnahall hade lämpat sig ypperligt för urban fotografering

(Bild från Wikimedia Commons)

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/16/tallinn-dag-1-vast-moter-ost/

Estland & Tallinn – The Basics

De allra flesta svenskar verkar se Estland som en före detta Sovjet-stat där människor lever fattigt i stora betongkomplex och dricker vodka dagarna igenom. De kunde inte ha mer fel. Estland är Östeuropas tigerekonomi med hög levnadsstandard, nytänkande vardagslösningar och en stark kärlek för teknologi. Landet rankas högt både gällande frihet, ekonomi och levnadsstandard. Man är dessutom bäst i världen på e-demokrati och Tallinn blev 2013 den första huvudstaden i Europa som införde fri kollektivtrafik.

Befolkning: Estland har totalt 1,3 miljoner invånare, varav närmare 420 000 är bosatta i huvudstaden Tallinn. Bara 68 % av befolkningen är etniska ester, medan 25 % är ryssar. Till övriga minoriteter hör bland annat ukrainare och vitryssar. Landet är relativt segregerat och ester och ryssar tenderar att hålla sig lite ”på sin kant”.

Tallinn_130805_0316

Att ta sig dit: Från Sverige reser man lämpligast med flyg eller båt. Färja från Stockholm tar ca 15 timmar och färje-terminalen ligger bara ett stenkast ifrån Gamla Staden. Med flygplan från Stockholm tar resan en knapp timme. Tallinns supermoderna internationella flygplats Lennujaam Lennart Meri ligger knappt 10 minuter från centrum. Vi flög från supertråkiga Stockholm Skavsta med RyanAir och det kändes oerhört civiliserat att landa i Tallinn. Musiknördar som besöker flygplatsen uppmanas lägga märke till den korta signal som kommer innan informationsutropen. Det är början på den estniska nationalsången. En typisk estnisk finurlighet. På flygplatsen finns också gratis Wi-Fi (standard i hela landet), en Skype-booth och flera trevliga restauranger, där Sushi-restaurangen med menyer som ”Business Class” och ”Early Flight” roades oss mest.

Att ta sig runt: Tallinns kollektivtrafik är gratis för invånarna, men som turist behöver man fortfarande betala. Priserna är dock löjligt låga. En enkelbiljett (oavsett destination) kostar 1,6 euro medan ett dags-kort kostar 3 euro och ett femdags-kort 5 euro. Enkelbiljett köps av chauffören, medan de andra korten kan köpas på ett urval ställe, där R-kioskerna är de mest lättillgängliga. Kollektivtrafiken är populär och tät. I Tallinn används bussar, trådbussar (troleys) och spårvagnar. Att ta sig fram med kollektivtrafiken är snabbt och smidigt. Hållplatserna är väl skyltade och alla fordon har inspelade hållplats-utrop samt digitala informationstavlor. Värt att minnas är dock att Tallinn är en mycket komprimerad stad och det mesta ligger inom gångavstånd.

Tallinn_130805_0255

Språk: Det officiella språket är estniska, som är helt obegripligt för oss svenskar och mest påminner om en mjukare variant av finska. I Tallinn är också ryskan dominerande, eftersom staden har en stor rysk befolkning. Språk är dock sällan ett problem. De yngre och utbildade talar förbluffande bra engelska (mycket bättre än de flesta svenskar). Hos den äldre befolkningen fungerar tyska bättre. Det ryska språket talas ogärna av ester och turister bör undvika att använda det, om inte nöden kräver.

Klädsel: Invånarna klär sig i regel mer elegant och välklätt än vi svenskar. Män bär skjorta och kvinnor kjol eller klänning och högklackat, även till vardags. Inga mysbyxor och foppatofflor så långt ögat kan nå. Synen på klädsel är dock liberal. Klä dig hur du vill, men förbered dig på att känna dig en smula sunkig där du strosar fram i jeans och slitna Converse. Det gjorde jag.

Typisk Estland: Finurliga tekniska lösningar. På museum är det inte ovanligt att det finns en streckkod på kvittot som du måste visa för att komma till utställningen eller få tillgång till toaletterna. På varuhuset Viru-keskus navigerar sig besökarna genom byggnaden med hjälp av tredimensionella användarstyrda kartor som både låter dig söka efter en butik och sedan visar sig vägen dit. 5-D biografer och att betala krognotan med mobilen är andra finurliga lösningar. Till de mer traditionella kännetecknen hör stickat, linne, bärnsten och den söta likören Vana Tallinn.

Tallinn_130805_0365

Mat: Esterna har en förkärlek till kött, speciellt gris. Vegetariska alternativ brukar finnas, men valmöjligheterna är inte stora. Den traditionella maten är lik vår svenska mat potatis, kål, och rotfrukter. Närheten till havet gör Tallinn till en utmärkt stad för fisk-älskare. Som alla andra storstäder är matutbudet dock stort. Internationella kedjor som McDonalds, Subways och Waynes Coffe finns även här, men ses befriande sällan och i mindre utsträckning än hemma.  Istället finns chansen att besöka lokala kedjor som Silk Sushi och Reval Café. Caféer är vanliga i Tallinn och det är aldrig långt till ett gott bakverk, och en ny smakupplevelse. Tänket är annorlunda än i Sverige. Vad sägs som vallmobulle eller wienerbröd med yoghurtfyllning? Supergott, men annorlunda. Det estniska kaffet är för övrigt fantastiskt.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/12/estland-tallinn-the-basics/

Längtan till landet

DSC_0147

Den gångna helgen har spenderats med små tripper bort från staden, ut på landet. Både fredag och lördag kväll gick åt till att planlöst köra omkring på små slingriga landsbygdsvägare och se solen sjunka över horisonten samtidigt som vi beundrade idisslande kor och skygga rådjur.

Igår tog vi en hel dagsutflykt ut ur staden och åkte runt mellan små samhällen och kollade på loppisar och antikaffärer, såg ånglok och rälsbussar från 60-talet och fikade i lummiga trädgårdar. Med mig hem hade jag två rullar film (till LOMO-kameran) och två kryddburkar ut serien Duo från Rörstrand. Kryddburkar är tydligen min nya grej.

Jag och Joakim har dessutom tagit oss i kragen och bokat vår semester. Om två veckor ska jag åter sätta fötterna på estnisk jord, mu kalis isamaa. En hel vecka ska spenderas i Östersjöns vackraste huvudstad, Tallinn. Vi ska bo i en stenkällaren i Kesklinn och strosa på Pikk och Lai. Äta glass, jäätis, på Raekoja plats, utforska slotten i Kadriog-parken och gå utmed stranden i Piirita. Jag längtar!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/07/22/langtan-till-landet/

En R-kväll

Jag och Joakim enades om att gårdagskvällen officiellt ska kallas för R-kvällen framöver. R som i raggare, rabarberglass, råbock och ramslök. Min bättre hälft extraknäcker som journalist och igår kväll var det cruising i Lidköping som stod på schemat. Jag är själv inte särskilt motorintresserad, men cruising är den perfekta ursäkten för att få klä sig riktigt retro utan att någon höjer på ögonbrynen. Ett tillfälle att bära höga jeans och knyta en scarf i håret. På plats fanns det tonvis med gamla fina (och vedervärdiga) bilar i alla tänkbara utföranden. Och fyra gånger så många raggare med ölburkar och kvinnor i vida tyllkjolar.

Vi stannade bara någon timme innan färden gick vidare till Kinnekulle (som snarare är ett berg än en kulle). Det är en upplevelse. Lokalbefolkningen kallar kullen för ”det blommande berget” och det är ett passande namn. Mina föräldrar brukade alltid planera in en eller två besök på kullen varje år när jag var liten. Miljön är mycket varierande, trots den lilla ytan. Vackra skogar blandas med branta bergsväggar, hissnande utsikter över Vänerskärgården och stora öppna fält. Vi åkte runt på småvägarna i sommarnatten. Förutom ett och annat rådjur rådde stillhet. Vid Munkängarna blommade ramslöken, den sällsynta och lökdoftande vita blomman som nästan bara finns på Kinnekulle och Gotland. När man passerar dungarna med den blommande växten fylls luften av en mild lökdoft.

Det var mitt i natten när vi tillslut kom hem. Fortfarande pigga tände vi värmeljus i köket och plockade fram min hemgjorda rabarberglass ur frysen. Den godaste glassen som finns. Sött och syrligt på samma gång, och otroligt fräscht.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/06/02/en-r-kvall/

Spring on my mind

Jag har landat, både fysiskt och mentalt, efter resan till USA. Semester är lyxigt. Jag älskar att utforska nya delar av världen, man lär sig alltid något nytt, både om andra och sig själv. Med mig från Nordamerika bär jag insikten att jag är europé ut i fingerspetsarna. Jag gillade New York, men jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva där. London och Berlin är fortfarande ohotade på topplistan.

Under veckan i NYC hann jag med alla obligatoriska turistgrejer som Empire State Building, promenad på 5th ave. och i Central Park, Brooklyn Bridge, fika i Trump Tower, sett utsikten från Top of the Rock på Rockefeller Center och Frihetsgudinnan. Förutom de obligatoriska nöjena har vi åkt löjligt mycket tunnelbana, strövat i vintagebutiker i Brooklyn och fotograferat den judiska kyrkogården i Queens. Jag har pratat amerikaner med en inflyttad grek, köpt nya Dr Martens-kängor, ätit pizza från vedeldad ugn och beundrat modern konst på MoMA. Livet har varit bra.

Erkänner ändå att det är skönt att vara hemma. Vårt plan från USA blev inställt och sista dagen blev det mest kalabalik av allt. Lättnaden när landningshjulen på flygplanet nådde marken på Landvetter var enorm. Påskhelgen försvann mest i en jetlag-dimma. Jag har haft varenda tänkbar symptom; sömnbrist, störd dygnsrytn, yrsel, illamående osv.

Det är mycket på gång i livet för stunden. Energiboosten från semestern behövs. Vårsolen som äntligen hittat till Sverige gör mycket, den med. Efter en jobbdag som bestod av genomgång av mars, kampanjbyte och ett försök att sätta sig in i situationen igen åkte jag till grannstaden för att öva Beethoven med symfoniorkestern. Säsongens sista konsert är på söndag. Jag spelar andra oboe i Beethovens sjätte symfoni, vilket inte är någon särskilt betungande börda.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/04/02/spring-on-my-mind/

En stark resa: Kosta Boda Art Hotel

Hemma igen efter en fantastisk resa till de småländska skogarna. I tisdags morse packade vi in oss i minibussen vi hyrt och gav oss av. Efter många, många timmar i bilen landade vi på Kosta Boda Art Hotel lagom till lunch. Vår säljare från OKB kom ungefär samtidigt och gjorde oss sällskap. Lunchen, en fantastisk buffé, intogs i restaurangen på hotellet. Efter lunch checkade vi in på våra rum och jag fick till min stora glädje bo i Ludvig Löfgrens korridor.

På rummet mellanlandade vi bara en kort stund innan vår säljare tog med oss ned till bruksområdet. Vi började med en tur i galleriet där vi även fick en lektion i brukets historia och konsten att blåsa glas. Sedan begav vi oss till hyttan, en plats där man hade kunnat befinna sig i timmar. Jag blev otroligt fascinerad i den råa, industriella miljön i hyttan och i skickligheten hos glasblåsarna. Att se den glödande klumpen av varm, orange glasmassa förvandlas till ett färdigt vinglas eller en vas är fantastiskt. Och ser så enkelt ut. På bruksgolvet hade vi också turen att springa ihop med designern Kjell Engman.

När vi sett oss mätta på glasblåsningen blev vi ledda in bakom kulisserna  den delen av bruket som de vanliga turisterna inte får se. Vi beskådade de senare stegen av tillverkningen som avsyning, kvalitetskontroll, packning och märkning. Sedan besökte vi konstnärernas ateljéer och fick bland annat se hur handmålningen av produkterna går till. På övervåningen håller man på att sammanställa en utställning med brukets alla designer, där smög vi omkring fast det egentligen bara var halvfärdigt. Tillslut tog vi oss till försäljnings- och marknadsavdelningens domäner. Vi bjöds på kaffe och te och kollade runt i det lilla galleriet där alla aktuella produkter förevisas.

Efter den fantastiska rundturen begav vi oss tillbaka till hotellet och spaavdelningen. Många minuter gick åt till att simma i Bertil Valliens fantastiska pool (”sarkofagen”), sitta i den varma poolen utomhus och bara njuta. Senare på kvällen vankades det supé i restaurangen tillsammans med delar av marknad- och försäljning på OKB. Restaurangen visade sig åter igen vara fantastisk. Trots ett krångligt sällskap med många speciella önskemål gällande kost serverades fantastisk mat med fantastisk service. Själv åt jag underbar pumpasoppa följt av polenta och en otrolig havtornssorbet till efterrätt. Kvällen avslutades med en drink i glasbaren.

På onsdagen inledde vi dagen med fruksotbuffé och guidad tur på hotellet. Efter det hade vi fri tid som mest spenderades med att spendera pengar i outleterna. Efter lunch hoppade vi in i bilen och styrde kosan hemåt igen.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2012/11/15/en-stark-resa-kosta-boda-art-hotel/

Sommarbildbomb

Operan ”Den listiga lilla räven” på Läckö Slott

Det nya slottet Sanssouci i Potsdam, Tyskland

Henna, inte chokladsås…

Frozen yoghurt, vardagsföda i Berlin

Cecilienhof, platsen för Potsdamkonferensen 1945

 

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2012/07/30/sommarbildbomb/

Load more