Category: Uncategorized

Bloggjulkalendern, lucka 11: En bild på en person du saknat i år

I dagens julkalenderlucka gör jag ett litet avsteg från idén om att det ska vara bilder från året som gått. De personer jag saknat mest i år har jag bara träffat en enda gång i år och den dagen är inte förevigad.Bild 2152014 har jag saknat någon att prata med. När saker känts tunga har jag längtat efter att kunna ventilera och sprida ut min smärta på flera personer. Inte bara stackars Joakim. Jag har saknat personer som kunnat ge kloka råd. Någon att gråta ut mot. Någon som såg igenom mina fasader, mina försök att vara stark och modig. Någon som såg mina osynliga tårar. Så som ni alltid gjorde.

Några ord om bilden: mina riddarsystrar. Mina tre bästa kompisar från gymnasiet. Då var vi oskiljaktiga (trots att vi var överdramatiska och bråkade nästan hela tiden). Idag är vi utspridda över världen. Ses alltför sällan. Hörs alltför sällan. Men när vi gör det, är det som det inte gått en dag sedan vi sist sågs. Kärlek till er, systrar.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/11/bloggjulkalendern-lucka-11-en-bild-pa-en-person-du-saknat-i-ar/

The most wonderful time of the year

Jag längtar ihjäl mig till advent. Vill ha ljusstakar i fönstren, glögg på spisen och tomtar i varje hörn. Men jag ska inte tjuvstarta. Julkänslan är flyktig nog ändå. Ett enda ljus och en julsång och sedan kan man landa i verkligheten igen. Jag vill leva i min vilda fantasivärld där julen är mystisk och förväntansfull. Precis som när man var barn.

Livet rullar på. Min katt har återhämtat sig efter sin operation och jag ägnar dagarna åt att plugga ekonomistyrning och marknadsföring. Och sälja julklappar. Syr lapptäcken och försöker lapa solljus på lediga stunder.

Förra veckan var jag på en trevlig vinprovning, men som vanligt låg kameran hemma i väskan. Sex olika rieslingviner från en vingård i Tyskland provades, ackompanjerade av fantastiskt god mat. Ett litet ljus i höstmörkret. Ett minne att bära med sig när dagarna känns långa och värmen och ljuset långt, långt borta.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/11/20/the-most-wonderful-time-of-the-year/

There and back again…

Skyller stor bloggtorka på en hastigt påkommen konferensresa till Alcúdia på Mallorca. I en veckan har jag lapat sol, suttit i skuggan och läst böcker och druckit sangria med världens finaste kollegor. Ramlade innanför dörren 5:25 i morse efter en lång, lång hemresa som sköts upp och försenades flera gånger om på grund av flygledarstrejk i Frankrike och trasiga bagageband på Landvetter.

Over and out. Jag återvänder när jag har vilat ut och landat mentalt. Taggar fem veckor jobb innan jag och Joakim kastar oss ut i Europa med destination Wien, Budapest och Bratislava.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/06/25/there-and-back-again/

The bright blessed day, the dark sacred night

I fredags grydde den första riktiga sommardagen. Himlen var klarblå, utan moln och solens strålar värmde. Klockan nio klev jag ut genom dörren med uniform på och en stor klump i magen. Ögonblicket jag oroat mig för i två veckor hade kommit. Begravningen. Kvällen innan hade tanken på den förestående högtiden tvingat mig att irra omkring i en blåsig stad för att tillslut sjunka ner på en parkbänk och gråta tills ögonen sved.

Jag hade ältat varenda minne om och om igen. Tänkt på den godhet och generositet han alltid uppvisat. Hur han alltid steg in i ett rum och ropade de bevingade orden ”hejsan, allihopa!” och sedan alltid vände sig mot mig och tillade ”hej, Carin…”. Han som fick mig att våga, att känna mig hemma i en grupp där jag var malplacerad från första stund. Jag kan inte komma på någon annan människa jag mött som alltid varit så positiv och trygg i sig själv. Oavsett vilka svårigheter livet än bjöd, mötte han dem med ett leende och ett gott skratt.

Och nu stod jag här utanför kyrkan där hans begravningsgudstjänst skulle hållas. Jag som aldrig varit med på en begravning i hela mitt liv. Medan kistan rullades in och blommorna ställdes på plats plockade jag fram notställ och lät de första tröga tonerna klinga från min oboe. Situationen kändes overklig. Absurd.

Kyrkan fylldes till sista plats. Manskör, musikkår, sångsolister och ordenssällskap samsades med familj och vänner. Under griftetalet började Erik, som satt bredvid mig, att snyfta hejdlöst. Efter det kunde jag inte heller hålla tårarna tillbaka. De rann och rann och rann. När vi skulle spela kunde jag knappt urskilja noterna.

Något förändrades inom mig under gudstjänsten. När vi tillsammans sjöng ”En vänlig grönskas…” började sorgen övergå i lugn. Avskedets oändlighet fyllde mig. Sorgen, byttes mot lugn.

Sven-Inge, jag är glad att jag fick lära känna dig.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/05/20/the-bright-blessed-day-the-dark-sacred-night/

En liten uppdatering

Om du undrar vad jag sysslar med för tillfället så kan jag avslöja att min vardag pendlar mellan att vara riktig sprudlande vårförälskad och att oroa mig löjligt mycket inför en stundande begravning. Svart och vitt. Upp och ned.

Ber att få återkomma när läget har stabiliserat sig.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/05/08/en-liten-uppdatering/

Sju dagars olycka – och en kärleksförklaring till livet

Jag är tillbaka efter en turbulent påsk. Livet har åkt berg- och dalbana över helgen. Nu hoppas jag att det är över. Att allt planar ut och återgår till vardagen och att jag är ett litet uns starkare, visare och klokare än innan…

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/04/23/sju-dagars-olycka-och-en-karleksforklaring-till-livet/

2013 i backspegeln, del 3

Juli:

– Det blev semestertider men jag jobbade på. Inventerade, städade hyllor och tog det lite piano. Turister, stammisar och andra trevliga typer tittade förbi och förgyllde min vardag.

IMG_20130706_181745

– Gick på firmafest vid havet i randig vintageklänning och Mary Jane’s. Åt fisk och skaldjur medan solen sjönk i det glittrande vattnet. En magisk sommarkväll.

– Spenderade helgerna med att åka på utflykter och loppisrundor i hela Västsverige tillsammans med person jag tycker om.

IMG_20130729_143122

Månadens fynd: Två Aalto-vaser till samlingen. Den ena nedsatt med galna 75 %!

Augusti:

– Räknade ned dagarna till semestern och resan till Estland. Pluggade estniska som en tok hemma och lyckades utöka både ordförråd och förståelse för grammatik.

IMG_20130903_132342

– … och tillslut bar det av. I en vecka var jag världens lyckligaste hemvändare på Tallinns gator.

–  Förälskade mig i 70-tals porslin efter att ha fyndat kaffekoppar från Rörstrand på loppis.

IMG_20130930_081044

Månadens fynd: Den estnisk/svenska ordboken jag hittade i en bokhandel i Tallinn (nördigt, men jag hade letat efter den i sex år…).

September:

– Hade vuxenparty hos mig och drack likör med goda vänner.

IMG_20130729_143313

– Satt stenhårt fast i loppisträsket och köpte på mig massor av Rörstrands-porslin för en spottstyver.

– Gick till badhuset en gång i veckan och mådde bättre än jag gjort på mycket länge.

IMG_20130930_081135

– Mys, drack te och nöjt av varenda höstminut. September var utan tvivel årets vackraste månad!

Månadens fynd: Tekanna i Koka Blå från Rörstrand.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/01/09/2013-i-backspegeln-del-3/

Lucka nr 5; berätta om ett klädesplagg som får dig att känna dig stark

Dags för lucka fem i julkalendern. Den klart svåraste hittills! I vilka plagg känner jag mig egentligen stark? Kläder för mig är ett sätt att uttrycka min personlighet. Jag gillar att vara lite egen och gå mot strömmen. Sticka ut en smula i den unisona massan av vardags Svenssons och jantelag. Och kläderna är det bästa medlet.

Efter mycket funderande har jag bestämt mig för att det inte är min röda kappa med kattöron på luvan eller den gula femtiotalsklänningen som ger mig mest power. Det är hatten! Ingen speciell hatt, utan huvudbonader i allmänhet. Med hatt på huvudet känner jag mig alltid lite extra cool, sofistikerad och karismatisk.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/12/06/lucka-nr-5-beratta-om-ett-kladesplagg-som-far-dig-att-kanna-dig-stark/

Äntligen höstkänslor

Ingen är lyckligare än jag över att det plötsligt låg lite kyla i luften i morse. Som jag har längtat efter hösten! Imorgon tänker jag släpa fram den stora lådan med höstkläder och utföra ett säsongsbyte i garderoben. Hänga undan tunna sommarklänningar, slänga trasiga ballerinaskor och sälja eller skänka bort det där som aldrig blev använt… i år heller. Det är dags att ge plats åt stickade tröjor, strumpbyxor och långa kjolar!

Till min glädje gick gårdagens repetition med symfoniorkestern sjutton gånger bättre än förra veckan. Jag vill fortfarande inte påstå att det lät bra, men mycket bättre. I den här takten kommer jag nog att klara att spela första oboe på konserten i oktober. Och som vanligt så visar det sig att begränsningarna sitter mycket mer i mitt huvud än i min kropp. Varför är vi så duktiga på att nedvärdera oss själva och så dåliga på att få vara duktiga?

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/11/antligen-hostkanslor/

Tallinn, dag 2: Vana Linn – Den gamla staden

Måndag och vår först heldag i Tallinn. Vi tog oss ann uppgiften att börja beta oss igenom Gamla Staden, uppifrån och ned. Den gamla staden är uppdelad i två avskiljda delar: den nedre där Hansan hade sitt tillhåll präglas av folkmyller, butiker och handel, medan den övre som är belägen uppe på Toompea (Domberget) tillhörde stadens styre. I det forna Tallinn fanns det bara två vägar upp på Domberget: Pikk jalg (det långa benet) och Lühike jalg (det korta benet). Vi bodde ett stenkast från den förstnämnda och det blev därför via den vi besteg Domberget.

Tallinn_130805_0259

Vägen uppför Pikk jalg kantas av lokala konstnär som ställer ut sina alster. När man väl tagit sig upp för den långa backen möts man av en förträfflig syn: Alexander Nevskij-katedralen. En rysk-ortodox kyrka med traditionella lökformade kupoler. Byggnaden är nyare än man kan tro med anor från slutet av 1800-talet. Estland var på denna tid ryskt territorium, men med protestantisk majoritet. Den ryske kejsaren lät uppföra katedralen som ett steg i en kampanj för att öka det rysk-ortodoxa inflytandet. Retligt nog, för esterna, valde tsaren att placera kyrkan på en av Tallinns mest eftertraktade adresser och döpte den efter fältherren Alexander Nevskij, som vann flera krig över esterna på 1200-talet. Kyrkan är öppen för allmänheten så vi smög in och lät oss uppfyllas av stämningen, lukterna och ljudet i en rysk-ortodox kyrkan, som är något helt annat än de i en protestantisk.

Tallinn_130805_0261

Bakom katedralen ligger ett runt torn som kallas för Kiek in de Kök. Här finns ett museum, men eftersom många museum i Tallinn är stängda på måndagar fick vi återkomma dit senare. På andra sidan Slottsplatsen ligger en stor rosa byggnad som idag inhyser Estlands parlament. Som turist får man dock nöja sig med att ströva i den lilla parken till vänster om palatset. Här finns också en av Estlands riktiga landmärken: tornet Pikk Hermann (långe Hermann). Sägnen säger att flaggan som vajar högst upp på tornet avgör vem som styr landet. Här har den estniska fanan olovligen hissats många gånger som ett stag i otaliga frihetskamper.

Tallinn_130805_0278

Vi gjorde ett litet strövtåg nedför Domberget och in i den gröna Hirveparken på andra sidan. Här finns en staty av en kvinna vid namn Linda och en inskription ”Ikka mõtlen neile kes siit viidi… Taeva poole karjub nende äng”. På denna plats hölls de första organiserade organiserade demonstrationerna mot Sovjet 1987. Innan det hade människor i hemlighet och med risk för sina liv lagt blommor vid Linda-statyn för att hedra människor som försvunnit eller dödats i Estland av Sovjetunionen. Vi fortsatte tvärsöver gatan till Harjumägi, ännu en park. Här kan man köpa kaffe i den lilla paviljongen och se ned över det storslagna och nyrenoverade Vabaduse Väljak (Frihetstorget). Inte Tallinns vackraste utsikt, men en grön oas i vimlet.

Sedan återvände vi till Domberget där vi strövade runt mellan olika utsiktsplattformar och sedan stannade vid Domkyrkan. Väsentligt mer naket och avskalat än Alexander Nevskij, men med betydligt äldre anor. Här hittar man gravplattor från 1200-talet och häftiga vapensköldar från 1600-talet. En del svenskrelaterade personer ligger begravda här, bland annat härföraren Pontus de la Gardie med hustru. Mot en avgift kan man även ta en tur upp i kyrkans torn, men min höjdrädsla fick oss att avstå.

Tallinn_130805_0336

Vi tänkte nu ta oss ned till den nedre staden via Lühike jalg, men skulle först passera genom den danske kungens trädgård. Det var här som kung Valdemar av Danmark slog läger i förtvivlan över att inte kunna besegra de seglivade esterna på Domberget. Legenden säger att den krossade kungen bad Gud om ett mirkael och plötsligt öppnades himmelen och en röd flagga med ett vitt kors föll från skyn. Detta sporrade den danska hären och de besegrade esterna. Flaggan blev sedan Danmarks officiella flagga. När vi var där var dock trädgården under renovering.

Tallinn_130805_0335

Vi tog istället en titt på ett fyrkantigt torn i bortre hörnet av trädgården. Det kallades för Jungrutornet (Neitsitorn) och hade tidigare varit fängelse, men var nu nyrenoverat och med ett museum på insidan. Vi betalade 3 euro var för inträdet och trodde att vi skulle få se ett historiskt museum om fängelselivet i Tallinn. Istället visade det sig vara en restaurang i tre våningar med olika , smått psykedeliska, inredningsstilar på varje våning. Vem har till exempel sett stolar gjorde av rustningar förut? I källaren fanns dessutom en tillfällig utställning av antika glasflaskor(!). Väldigt förvånade och en smula snopna bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen och äta middag på restaurangens balkong. Här fick man sitta på något som såg ut som fyrkantiga huggkubbar. Maten var dock i världsklass. Vegetariska alternativ vimlar det inte av i Tallinn och när menyn säger att ”kocken gillar att överraska vegetariska matgäster” kändes det som om det fanns anledning att bli orolig. Jag serverades dock en fabulös sallad med underbara primörer och en härlig dressing. Tummen upp (men betala för guds skull inte inträde om ni inte är hungriga!).

Tallinn_130805_0359

Efter maten promenerade vi på Lühike jalg, en smal och brant liten gång, ned till Gamla staden. Där strövade vi runt planlöst resten av dagen. Tog kort på statyer, satt på en parkbänk utanför ett Casino och beblandades oss med turisterna på Rådhusplatsen. Vi såg gummorna vid yllemuren (mer om dem en annan dag), vandrade genom Katarinagången och såg det stora tornet Tjocka Margaretha. Utanför stadsmuren, vid tornet, finns monumentet över Estonia-katastrofen. Vi följde sedan stadsmuren ned till Viru-hotellet. I brist på öppna museum tog vi ett varv inne på varuhuset Viru-keskus och drack kaffe på den lokala varianten av Wayne’s Coffe: Café Reval. Kaffe kan man i Estland. Vi passade också på att köpa glass (ytterligare en estnisk favorit) och åt den i kvällssolen på en bänk i Taamsare-park, bredvid Operan.

 

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/18/tallinn-dag-2-vana-linn-den-gamla-staden/

Load more