Tag: Estland

Drakjakt, bao och en hundraåring

Om ett par dagar är det mars, men ännu syns ingen skymt av vår. Väderprognoserna utlovar bister kyla och snön på marken visar inga tecken på att vilja ge med sig. Den enda trösten i denna eviga vinter är att ljuset äntligen är på väg tillbaka. Det är märkbart ljusare nu. Ikväll vid 18 när jag gick från jobbet gick det faktiskt att tydligt se konturer på saker. Det kompakta mörker som tidigare varit har börjat luckras upp.

I dagar av förkylning, späckade scheman och trötthet kan jag i alla fall se tillbaka på en riktigt bra (men kort) helg. I lördags var det två efterlängtade saker som stod på schemat: Pokémon Go Community Day och Estlands 100 års jubileum. Jag gissar att jag var ungefär den enda personen i Sverige som uppmärksammade båda dessa händelser. Att jag är av estnisk härkomst och har ett starkt intresse för estnisk kultur och estniska traditioner kanske de flesta redan av visste. Men att jag aktivt springer runt på gatorna och jagar tecknade monster med mobilen tror jag inte att jag tidigare nämnt. Som uppväxt på 90-talet och med ett stort intresse för datorspel och fantasy kanske det inte är någon stor överraskning av Pokémon tilltalar mig. Och till alla er som är skeptiska vill jag bara protestera: det är kul och man får motion! En ultimat kombination! Jag vet inte hur många extra mil jag har knatat tack vare den där appen. I lördags var det i alla fall Community Day och mellan 11-14 kunde man fånga den relativt sällsynta draken Dratini. Tyvärr råkade jag vara på jobbet under den tiden, men jag hann i alla fall fånga ett par odjur under min minimala lunchrast. Längtar redan till nästa gång!

Efter jobbet gick jag hem och drack kaffe och såg på videoklipp från 100 års firandet i Tallinn. På kvällen fick jag ett ryck av hurtighet och ställde mig och gjorde veganska steamed buns/bao. Jag älskar asiatiskt, bröd och mat som inbjuder till att plocka fram ett dussin loppisfyndade skålar och ställa fram med olika plock så bao är något av det bästa jag vet. Förutom nyångade bröd serverade jag picklade grönsaker, marinerad tofu, koriander, jordnötter, böngroddar, kimchi och ett par olika såser. Så. Jäkla. Gott. Jag och sällskapet åt tills vi storknade! Efteråt tvingade jag alla närvarande att kolla på nationaldagsparaden från Tallinn. Mutade sällskapet genom att bjuda på champagne. Sedan avslutade vi med att kolla på Melodifestivalen. Och ungefär så såg helgen ut. Söndagen innebar mest att jag gjorde massa nyttiga saker: skickade in försäkringspapper, betalade räkningar, städade och handlade mat.

Veckan ser ut att bli fullspäckad. Imorgon väntar årsmöte med orkestern (så tråkigt!). På onsdag ska jag klippa mig och på torsdag måste jag skriva och skicka in ett par grejer som jag skjutit upp alldeles för länge. Tack och lov är jag ledig i helgen så då tänker jag sy och sticka hela dagen! Längtar!


Translation: Last Saturday was special since it was both Pokémon Go Community Day and the centennial of Estonia. In celebration I mad really tasty steamed buns with tofu and vegetables. Me and my friends spent the evening watching the military parade in Talliinn and drinking champagne.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2018/02/26/drakjakt-bao-och-en-hundraaring/

Ett estniskt paket med mönster från Muhu

Jag har namnsdag idag och dagen till ära landade ett efterlängtat paket från Estland i min brevlåda. När jag startade den här bloggen hade jag många funderingar om vad den skulle handla om, men handarbete var definitivt inte ett av de alternativen jag övervägde. Just nu är jag inne i en otroligt händig period och syr, broderar och pysslar ungefär varje ledig stund. Så ni får stå ut med mitt totala spammande av inlägg relaterade till handarbete. I dagarna har jag exempelvis broderat korsstygn för första gången på 15 år och nu hamstrar jag roliga mönster att brodera efter.estniska mönster

Men åter till paketet: först packade jag upp boken Estonian Knitting – Traditions and Techniques av Anu Pink, Siiri Reimann och Kristi Jõeste.estniska mönster

Som namnet avslöjar så innehåller den massvis av estniska sticktekniker och över 200 mönster på allt från vantar till huvudbonader. Jag är uppvuxen med estniska ullvantar och mössor. Farmor och farfar köpte alltid mängder av plagg från en gammal rysk gumma som stod i ett hörn i gamla stan i Tallinn och jag är numera inte bättre själv. Så fort jag är i Tallinn måste jag fylla halva resväskan med dubbelstickade vantar i fantasifulla färger och mönster.estniska mönster

Den andra boken i paketet var Meite Muhu Mustrid (den finns även i engelsk utgåva och heter då Design & Patterns från Muhu Island. A Needlework Tradition from Estonia – men tyvärr verkar den vara slutsåld från förlaget) och är skriven av Anu Kabur, Anu Pink och Mai Meriste. Muhu, eller Moon, som är det officiella svenska namnet, är en ö på Estlands västkust som är känd för sitt hantverk och sina färgstarka mönster.

estniska mönster

Den här boken är en riktig tegelsten och innehåller allt från stickning, broderi och sömnad. Massor av mönster, massor av färggranna bilder och häftiga mönster. Är du haj på att sticka tror jag inte att det är några problem alls att tolka instruktionerna i boken, även om texten är på estniska. Annars kan jag rekommendera den som inspirationskälla och dregelobjekt för alla mönster- och färgälskare.estniska mönster

Förutom starka mönster och intressanta färgkombinationer finns också sirliga brodyrer att brodera på allt från skjortkragar till dukar och täcken…estniska mönster

estniska mönster

… och traditionella blommönster. Som tagna ur garderoben på en rysk babusjka (eller estnisk bondmora).estniska mönster

Den sista boken i paketet är ett komplement till Meite Muhu mustrid och heter Muhu Linnud (Moons fåglar).estniska mönster

Just fåglar är nämligen något mycket karaktäristiskt för Moons mönster. De finns i alla storlekar, former och färger. Ibland som huvudpersoner i mönstret, ibland som undanskymda bifigurer.estniska mönster

Alla tre böckerna kommer direkt från förlaget: Saara Kirjastus i Türi i Estland. De har en internationell webbshop och skickar över hela Europa. Förutom böcker finns även de material och verktyg du behöver för att komma igång med ditt estniska hantverk.


Translation: Today I got a package with three books with estonian patterns and needlework techniques: Estonian Knitting by Pink, Reimann & Jõeste, Meite Muhu Mustrid by Kabur, Pink & Meriste and Muhu Linnud.

I bought them all from Saara Kirjastus in Türi, Estonia.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/02/ett-estniskt-paket-med-monster-fran-muhu/

Midsommar

Även om jag inte firar klassisk svensk midsommar med sill, gräslök och potatis så har jag njutit ohämmat av att vara långledig. Trots att jag inte känner mig delaktig i de svenska traditionerna så går det inte riktigt att låta bli att skapa en egen tradition, ett eget firande.

Võidpüha

I Estland firas också midsommar, även om traditionerna är helt annorlunda än här. Deras firande började redan på torsdagen med võidpüha, fredsdagen. Det estniska frihetskriget tog slut 23:e juni 1919 och dagen ses som en viktig del i Estlands väg till ett fritt, demokratiskt samhälle. Mitt midsommarfirande fick börja med võidpüha. I torsdagskväll satt jag och kollade på võidpühaparaden från Võru på ETV. Fullt med militärer, orkestrar och en eldceremoni där presidenten tände eldar som sedan används för att tända de traditionella midsommareldarna i landets regioner.

1

Midsommarafton

På midsommarafton var jag kattvakt. Tog min lånade bil och körde ut på landet för att sällskapa med en kelsugen norsk skogkatt vid namn Cajsa. Vi satt ute i trädgården och spanade på den självgående gräsklipparen Nisse som långsamt plöjde sig igenom grästuva efter grästuva. Sedan passade jag på att plundra trädgårdslandet på sallad, fläder, rabarber och grönkål.

4

Tillbaka i lägenheten i stan lät jag en liten del av svensk tradition influera mig: jag bakade jordgubbstårta. Sockerkaksbottnar, hemmagjord limecurd, tjock vispad grädde och ett berg av jordgubbar. Kunde inte hålla mig till kvällen utan åt resterna från baket tillsammans med en kopp starkt svart kaffe.

3

På kvällen kom Joakim över och jag bjöd på drinkar och rosé. Det är fint att ha vänner med utländskt påbrå att luta sig mot när alla infödda kompisar är upptagna med familjetraditioner. Vi lagade potatissallad och stekte halloumiost. Åt, drack och pratade. Avslutade med en lång promenad i den ljusa sommarnatten innan vi smög tillbaka hem till mig och åt tårta och drack kaffe.

2

Resterande dagar av helgen har jag försökt prioritera nöje framför nytta. Lyssnat på sommarprat, gjort flädersaft, pussa på mjuk kattpäls, planterat om blommor och sett alldeles för många avsnitt av Lost.


Translation: It’s been midsummer in Sweden this weekend. Since I my family isn’t swedish I feel a little lost in the swedish celebration, so I made my own tradition. Started by matchning the estonian võidpüha parade and then made strawberry cake, ate a lot of good food and hade a nice time.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/06/27/midsommar/

Nationaldagen: Jag städs vill dig tjäna, mitt älskade land

Idag är det nationaldagen och en extra ledig dag för många av oss! Dessvärre inte för mig, handeln sover aldrig! Som medlem i musikkår innebär dessutom i princip varenda helgdag på våren att det är uniform på, noter fram och påselning av instrument som gäller. I år var inget undantag. Och medan vi stod där; uppställda, spelredo, beskådade, så funderade jag över varför vi svenskar är så fruktansvärt dåliga på att fira och vara stolta över vårt land.

Nationaldagen, den dag som i exempelvis mitt hemland Estland är en dag av stolthet och glödande kärlek och ömhet för fosterlandet är här i Sverige en avslagen dag där några pensionärer tafatt viftar med svenska flaggor, någon obekväm medelålders kvinna skruvar på sig i sin folkdräkt och ett par barn tultar runt med ansiktsmålningar av svenska flaggan i ansiktet.nationaldagen

Vi har så mycket att vara stolta över i Sverige: århundraden av fred, relativ jämställdhet, social trygghet, vi är en av världens mest demokratiska nationer och vi är ett land som tar emot och hjälper fler människor på flykt än majoriteten av de andra länderna i världen. Varför kan vi inte visa det? Varför kan vi inte vara stolta?

Det har skrivits så mycket vackert om Sverige, ord som idag bara mumlas fram eller som helt glöms bort. Jag vill att vi ska stå där på nationaldagen, svänga med våra flaggor och på riktigt hylla vårt land. Låt oss damma av Kungssången av Strandberg:

Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!

Låt oss damma av Louise Ahléns tillägg till Nationalsången från 1910:

Jag städs vill dig tjäna, mitt älskade land,
Dig trohet till döden vill jag svära.
Din rätt skall jag värna med håg och med hand,
Din fana, högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden!

Och om dessa känns för nationalistiska, för präktiga och gammalmodiga. Låt oss då i alla fall sjunga några strofer ur Sverige av Jocke Berg (och Kent):

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/06/06/nationaldagen2016/

Eurovision Song Contest 2016

Mitt hjärta har alltid klappat varmt för Eurovision Song Contest. Detta spektakel där muskstilar blandas hej vilt med överkoreograferade dansnummer och forsterlandskärlek som inte tycks sakna motstycke. Få svenskar älskar nog Sverige så mycket som då det är final i Eurovision Song Contest.

Av sympati (för det mesta, den musikaliska nivån är inte alltid så hög…) hejar jag alltid på Estland också. Därför är jag en smula besviken över att Jüri Pootsmann och Play åkte ut i tisdags. Samtidigt förstår jag det. Framträdandet var uselt. Sången var konstigt mixad, kören som är stommen i hela låten hördes knappt och scenframträdandet var stelt, läskigt och lamt. Extremt besviken. Såg finalen i deras uttagning, Eesti Laul, och på en mindre scen och med annan show tyckte jag faktiskt att den var riktigt bra. Skriven av Stig Rästa, dessutom. Estlands svar på Tomas G:son, fast mycket sötare.

Nu när det blir Estlands-fritt i finalen tycker jag att det kan vara på sin plats att hylla fem andra estniska bidrag till Eurovision genom åren. Fem sånger som mitt hjärta klappat lite extra för, men som du antagligen knappt kommer ihåg eller ens har hört (för ingen av dem har någonsin spelats på svensk radio). Av fem är fyra på estniska dessutom. De är helt enkelt lite, lite bättre när de sjunger på sitt modersmål.

5. Koit Toome – Mere lapsed (1998)

Klassisk 90-tals balad med upptempovibbar. Kom på 12:e plats i Brighton 1998. Titelt betyder Havsbarn och texten handlar om en resa över havet. Jag minns inte sången från Eurovision Song Contest, men gillar den starkt.

4. Birgit Õigemeel – Et uus saaks alguse (2013)

Till Eurovision Song Contest i Malmö 2013 skickade Estland Birgit Õigemeel med sången Et uus saaks alguse (Det kan bli en ny start). En trallvänlig historia med stämnigsfull pianoslinga. Tyvärr valde Birgit att förenkla låten något i livsframträdandet, i jämförelse med den inspelade versionen, för att vara säker på att inte missa de höga tonerna i sticket.

En favorit som jag inte kan låta bli att sjunga med i så fort den dyker upp i min spellista.

3. Elina Born & Stig Rästa – Goodbye to Yesterday (2015)

Stig Rästa är ett musikaliskt underbarn som har deltagit i ungefär hur många uttagningar som helst och dessutom skrivit säkert hälften av alla estniska bidrag. 2015 vann han äntligen Eesti Laul tillsammans med Elina Born och fick representera Estland i Wien. Antagligen det närmaste en internationell hit som Estland har kommit på 2010-talet.

2. Ott Lepland – Kuula (2012)

Ott Lepland vann estniska varianten av Talang (eller var det Idol?) och blev en superstjärna i hemlandet. Sången är en riktigt favoritlåt för mig, men tyvärr så valde man att skriva om den finstämda sången och lägga in en helt annan upptakt till refrängen i versionen som framfördes i Eurovision Song Contest i Baku. Det förstörde hela stämningen, enligt mig.

1. Urban Symphony – Rändajad (2009)

Till Moskva 2009 skickade Estland tjejgruppen Urban Symphony som fångade mitt hjärta med sin blandning av klassiskt, elektro och pop. Sångerskan Sandra Nurmsalu är ungefär det snyggaste som någonsin framträtt i Eurovision Song Contest och sången är urvacker. En riktigt höjdare! Kom på 6:e plats i finalen, men borde lätt ha vunnit över pajasen Alexander Rybak från Norge…


Translation: This week it’s Eurovision Song Contest in Stockholm and I’m so excited! Estonia didn’t make it to the finale though, but I’m compensationg by ranking my five favorite Estonian Eurovision Song Contest songs of all time.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/05/12/eurovision-song-contest-2016-del-1/

24 år av frihet och Taasiseseisvumispäev

Idag firar mina estniska landsmän Taasiseseisvumispäev eller Dagen för återupprättandet av självständigheten, som den så prekärt skulle heta om man översatte den till svenska. För mig är taasiseseisvumispäev viktig på många sätt. Främst för att den visar på kraften hos enighet och demokrati. Och att man kan förändra världen, utan att behöva tillgripa våld.

Men först en kort historielektion: Estland blev, tillsammans med de andra baltiska länderna, absorberat av Sovjetunionen i samband med andra världskriget. Genom den så kallade Molotov-Ribbentroppakten delade Nazityskland och Sovjet upp Europa mellan sig och de baltiska länderna kom att tillhöra NSVL (Nõukogude Sotsialistlike Vabariikige Liit på estniska). Estland försökte under många år finna ett sätt att ta sig ur unionen, men man var ett litet land ockuperat av en jätte med till synes oändliga resurser. Under slutet av 1980-talet förändrade det politiska läget i unionen tack vare införandet av glasnost (öppenhet) och perestrojka (reformer) som skulle ge Sojvetrepublikerna viss frihet. 1988 fann esterna sin röst och den sjungande revolutionen startade. Människor samlades i mängder för att sjunga estniska traditionella sånger och på fredlig väg visa sin önskan om frihet och demokrati. Under åren som gick genomfördes mängder av sångsammankomster, försök till politiska aktioner och annat. Den 20 augusti 1991, kl 23:03 undertecknade Estlands högsta sovjet och landets parlament en resolution som ogiltigförklarade Molovot-Ribbentroppakten och därmed återupprättade Estland som nation. Två dagar senare lämnade även Lettland officiellt Sovjetunionen, tätt följt av Litauen. Även Rysslands dåvarande president Jeltsin förklarade landets officiella utträde ur unionen, vilket blev det inofficiella slutet på Sovjetunionens 69 år långa välde av diktatur och förtryck.

Tack, alla ni modiga människor som kämpade för en bättre värld, för demokratiska rättigheter och för friheten att själva få bestämma. Tack alla ni som deltog i den sjungande revolutionen, den baltiska kedjan, augustikuppen och på andra sätt bidrog till friheten och freden i de forna Sovjetrepublikerna. Gläds över de vinster ni vunnit och låt oss samlade möta de utmaningar som ockupationen av Krim, Rysslands radikalisering och IS-frammarsch i arabvärlden innebär.

Kampen för demokrati och frihet är evighetslång, men så länge vi är enade kan vi övervinna vilka hinder som helst. Utan våld. Demokrati är en av få fredliga vägar till frihet. Glöm aldrig det!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/20/24-ar-av-frihet-och-taasiseseisvumispaev/

Midsommar – traditionen som aldrig fanns

Det är sällan jag känner mig så bikulturell som under svenska högtider. I vardagen reflekterar jag sällan över mitt bikulturella arv. Jag lever som vilken svenne som helst, med undantag för att jag gillar att kolla på nyheterna på ETV på kvällen och sätter på Vikerraadio istället för P4 när jag lyssnar på radio. Få personer, som inte känner mig väl, skulle misstänka att jag är bikulturell. Vore för mitt krångliga efternamn så skulle jag smälta in perfekt i samhället. Om det inte vore för dessa högtider…

Det är under högtiderna som mitt estniska arv blottläggs. Jul blir inte jul utan surkål, rosolje och morotslåda och påsk var aldrig förknippat med påskbord och påskharar i min uppväxt. Och midsommar ska vi inte tala om. Midsommar fanns och finns liksom inte på min karta. Jag kan bara minnas en eller två midsommrar i min barndom som innehöll typiska svenska traditioner med midsommarstång och dans. Och det var alltid för att vi firade med andra, svenska familjer.

Midsommar är en icke-dag. En vanlig fredag, som bara råkar vara ledig. Jag försöker alltid att resa bort på midsommar, för att slippa känna mig som en konstig utböling. För det är alltid lite så som jag har känt mig på midsommar. Konstig och utanför. En människa utanför normen. Är det inte fascinerande hur högtider blottlägger våra svagheter?

I år ”firar” jag hemma. På mitt eget sätt. Lite svenskt, lite estniskt. Jag har plockat blommor på förmiddagen och bakar en engelsk trifle med jordgubbar och sockerkaka. Och så planerar jag att svänga ihop någon typ av midsommarmat med färsk potatis, myntasås och stekt halloumi. För att det är gott. Rosévin och frozen strawberry daquiris till detta. Och eftersom det ska bli hällregn till kvällen så tänker jag kura ihop mig i soffan och tända varenda värmeljus jag kan uppbringa. Som en hyllning till Jaaniõhtu, den estniska varianten av midsommar, som firas på tisdag, och där traditionen säger att man tänder stora brasor, lite som våra valborgsmässoeldar.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/06/19/midsommar-traditionen-som-aldrig-fanns/

Magisk musikhelg

Eurovision Song Contest-nörden i mig jublade i lördags när Sverige tog sin sjätte seger i tävlingens historia! Eurovision har alltid engagerat mig. Det är något fint med att hela Europa enas i en enda stor musikfest. Klyschigt och med rätt låg musikalisk nivå för det mesta. Men jag tror att det är däri charmen ligger…

Jag hade egentligen inga höga förväntningar på Sverige i år. När Loreen vann i Baku var det på något sätt så självklart att vinsten var vår. I år kändes det mycket mer osäkert. Måns och Heroes växte dock enormt för mig under sändningen. Herr Zelmerlöv är så löjligt professionell och numret var så fantastiskt koreograferat. Vilka utmanare fanns det egentligen? Australiens låt var bra, men numret gick inte genom rutan. Ryssland sjöng svajigt och falskt och hur bra är egentligen Italiens bidrag. På riktigt?

När röstningen drog igång var det magiskt. Kan inte minnas sist det var så spännande att se människor runt om i Europa tjata om hur bra (den egentligen rätt kassa) showen varit. När det blev klart att Italien inte gått hem gick det upp för mig att Sveriges faktiskt skulle kunna ta hem tävlingen. Glädjen när vi, poäng för poäng, knappade in på Ryssland var obeskrivlig. När det var tio länder kvar satt jag längst ut på soffkanten och hjärtat bultade så att det kunde hoppa ur bröstet. Och vi gjorde det. Vi vann. Och det var så jäkla rätt…

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/05/25/magisk-musikhelg/

97 år av frihet

Den 24 februari är Estlands nationaldag. En stor dag för en ung republik som har knappt 35 år av demokratiskt självstyre i bagaget. Den 24 februari inte bara en symbolisk dag, utan ett minne av den första självständighetsdeklarationen 1918. Den Sovjetiska ockupationen mellan 1940 och 1991 betraktar esterna som en parentes i historien. 1940-1991 var de en republik under ockupation, men likväl en existerande republik. En fungerande exilregering som bland annat utfärdade officiella handlingar och pass fanns, på trygg mark i Sverige. Återupprättandet av friheten 1991 är just ett återupprättande, inte en ny självständighetsdeklaration. Därför är det 97 år av frihet esterna firar idag, inget annat.

Tallinn_130805_0278

Festligheternas karaktär varierar. I år anordnades en stor militärparad med landets regementen och regementen från grannar och Natoländer i staden Narva. Presidenten Toomas Hendrik Ilves närvarade. Firandet kan tyckas oskyldigt för den som inte vet så mycket om Estland. Men egentligen är det en markering. En markering mot Ryssland, Vladimir Putin och ockupationen av Ukraina (som följs med en stor portion av intresse och oro i Estland). Narva, staden för festligheterna, ligger precis på den Estnisk/ryska gränsen. EU:s sista östliga mur mot Ryssland. Precis öster om gränsen har Putin i flera år ökat den militära aktiviteten. Ryska förband har tränat och verkat så näras inpå de baltiska grannländerna de bara kunnat komma. Ett oskyldigt hot. En påminnelse om att Ryssland inte frivilligt lämnade ifrån sig de baltiska länderna i början på 90-talet.

Vi borde lära oss av esterna. I tider av oro och hot, både inom och utanför Sveriges gränser, är det relevant att se tillbaka. Minnas frihetens och demokratins pris. Med demokratiska rättigheter följer demokratiska skyldigheter. Något som vi svenskar nästan har glömt bort. Vi bör inte ta vår frihet för given. Yttrandefrihet kan kvävas och demokratis snabbt bytas mot diktatur. Nazityskland och Sovjetunionens ockupationer ligger inte ens en livstid bort. Och ändå tycks vid redan ha glömt. Förintelsens minne bleknar. Människor förtrycks på grund av sin religion. Antisemitism och muslimhat breder ut sig. Sverigedemokraterna vinner makt i riksdagen och svenskfödda ungdomar åker till arabvärlden för att kämpa på IS sida. Ryssland annekterar Krim. Och vi står lamslagna och ser på. Demokrati kräver uppoffringar och ansvar. Det får vi aldrig glömma.

Toomas Hendrik Ilves sade i ett tal tidigare i veckan ”Vi har alltför lätt att döma istället för att vara hjälpsamma och stöttande mot varandra. (…) Olikheter är berikande. Istället för att klänga fast vid ideal bör vi ägna oss åt demokratiska diskussioner. Låt oss inkludera de vars frånvaro gör oss svagare och vars utevaro skulle innebära att Estland och alla världens demokratiska länder skulle vara mindre säkra. Vänner ökar trygghet och allierade skapar auktoritet.” Även i sitt nationaldagstal lyfter han frågan om demokrati: ”det är på grund av valen som vår framtid är fylld av morgondagens hopp, snarare än det förflutnas reflektioner”, säger han bland annat. Hela talet finns att läsa på engelska (och det är verkligen läsvärt).

Tallinn_130805_0359

Nationaldagen föregås av den årliga utdelningen av estniska ordnar och medaljer till människor (inhemska och utländska) som gjort speciella insatser för Estland. Jag blev otroligt glad över att fantastiska Hirvo Surva tilldelats vita stjärnans orden av tredje graden för sitt arbete med Sångarefestivalerna och Tallinns mans- och gosskörer. Surva är en sann kulturinspiratör och har under många år arbetat med att leda körer för män i alla åldrar. Under förra årets Sångarefestival var han en av frontfigurerna och fick bland annat äran att tända elden som brinner under spelen (likheten med de olympiska spelen är slående) och dirigera de klassiska sångerna ”Mu isamaa on minu arm” och nationalsången.

Av de 99 ordnar som utdelats fanns två svenska representanter med. Carl Bildt fick motta vita stjärnans orden av första graden för sitt arbete för säkerhet i Europa och baltstaterna. Nils Göran Bronner fick motta Terra Marinara-korset av tredje graden (den högsta orden som kan tilldelas en icke-estnisk medborgare) för sina insatser för att hjälpa Estland ur finanskrisen under 00-talet.

Palju õnne, Eesti Vabariigi! Üks kurd me võidame niikuinii! Mäletama vabaduse! Pane tähle, isamaa. Elagu Eesti!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/02/24/97-ar-av-frihet/

Vackert är livet som jag älskar, även när allt är svårt

Dagarna är mörka. Svåra tankar löper amok i mitt huvud. Jag hör röster där inne. Barndomsspöken och demoner som viskar till mig. Viskar om saker som jag förträngt och velat glömma. Dagar när min inre sol aldrig stiger. Nätter med totalt mörker, en himmel utan stjärnor. När hoppets låga fladdrar och flämtar nynnar jag en sång. Sluter ögonen och låter orden bära mig. Orden på det främmande språket, som jag nästan behärskar. Estniskan som smeker mina öron, fyller mitt sinne. Rein Rannap och Hando Runnels dikt Ilus maa (vackert land).

Texten, vemodig, men stark, lyder:

Maa tuleb täita lastega ja laulude ja lastega.
Ja kõige vastu võidelda mis võõrastav või vaenulik.
Mis vaenulik või valelik ja võidelda kus võimalik.
Kus võimalik ja vajalik sest elu kõik on ajalik.
Ja lastele jääb tulevik ja maa ja kõik see minevik.
Maa tuleb täita lastega, ja lastelaste lastega,
kui olev tahab olemist ja tulevik tulemist.

Världen borde vara full av barn och sånger och barn.
Och vi borde försvara den mot allt konstigt och fientligt.
Allt fientligt och svekfullt borde vi bekämpa, närhelst det är möjligt.
Närhelst det är möjligt och nödvändigt, för livet är bara temporärt.
Och framtiden, landet och det som varit kommer att ligger i händerna på våra barn.
Världen borde vara full av barn, och barnbarnsbarn.
För nuet är stunden för framtidens ankomst

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/01/26/vackert-ar-livet-som-jag-alskar-aven-nar-allt-ar-svart/

Load more