Tag: Göteborg

September, du drog så fort förbi

Hallå, september! Vart tog du vägen? Vardagen smög sig på så snabbt och sommaren flöt över i rutinens ljuva glömska. Jag har haft så fullt upp den här månaden att september både har gått förbi i en rasande fart och samtidigt känts lite som en mindre evighet.

Ungefär har det sett ut, genom kameralinsen i min mobilkamera:

september

September i Västsverige blev årets varmaste månad. Mer sol och varma dagar än på hela sommaren! Har kramat ut det sista ur sommarkläderna och bara ben.september

Jag har varit löjligt mycket i Göteborg det senaste. Bor inte långt från Göteborg, men är sällan där ändå. De senaste tiden har jag varit där minst varannan vecka. Först på Syfestival, sedan för att se Max Raabe och Palast Orkester i Lisebergshallen (så bra!!!) och nu i veckan för att besöka Bokmässan. Fint är det i alla händelser, Göteborg är min fristad och eviga favorit i Sverige.september

Jag har djupgrävt i gömmorna och rotat fram alla vinterkläder. Finns det egentligen något bättre än mjuka stickade tröjor och grova strumpbyxor? Ännu har inget blivit använt, men jag stryker handen över mina mjuka tröjor varje morgon när jag väljer kläder. Snart går vi in i oktober och då är det banne mig dags!september

Allra mest har september spenderats så här: i soffan med kurslitteratur och kaffe. Läser grundkurs i handelsrätt och avancerad nivå i ledarskap & organisation och externredovisning just nu. Och jonglerar heltidsjobb på det.september

Den lilla fritid som blir över spenderar jag med höstens (än så länge) hemliga mastodontprojekt. Lovar att visa när jag har lite mer konkreta detaljer att komma med. Kan avslöja att jag kanske har tagit mig lite vatten över huvudet dock. Detta kommer att ta betydligt längre tid att färdigställa än jag tänkt mig.


Translation: Let me show you what I’ve been up to in September.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/09/24/september-du-drog-sa-fort-forbi/

Den första jobbveckan och Syfestivalen

Tänk att jag redan har jobbat en vecka. Det känt som det har gått fruktansvärt fort, samtidigt som det känns som om det var evigheter sedan jag hade semester. Nu längtar jag verkligen efter hösten. På jobbet höstpyntar vi för fullt. Det är fantastiskt mysigt när alla höstnyheter strömmar in i butikerna: rustika grytor, gedigna träskärbrädor och ljuslyktor i mängder. Mjuka pasteller byts mot mustiga färger. Jag kan inte få nog.

Det tar sin lilla tid att komma in i rutinen igen när man varit ledig ett tag. I veckan har jag mest känt mig groggy och försökt återanpassa mig till vardagen. Att gå upp, att klä på sig, äta frukost och bära smink igen. Repen med orkestern drog igång igen och det kändes som om jag inte hade spelat oboe på år och dag. Nästa vecka blir det ännu mer vardag för då drar min första kurs för terminen igång också: handelsjuridik. Sedan ska jag även läsa två kurser i företagsekonomi, men det ligger lite längre fram i tiden.

Som motvikt till alla jobb och alla rutiner drog jag med mig min mamma till Syfestivalen på Svenska mässan i Göteborg idag. Vi strosade runt ett par timmar och klämde på garn och begrundade tyger. Jag känner mig helt proppad med inspiration nu. Önskar mig riktigt grovstickade plädar i gråmelerat garn, stickade tröjor i 50-tals stil, stora lapptäcken, ullvantar med broderier, en maffig ryamatta och sjalar i mjukaste kashmir.


Translation: This week I’ve been back at work. I’m totaly ready for fall now. Give me votive candles and dark colours. Today I visited the sewing fair in Gothenburg with my mom.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/28/den-forsta-jobbveckan-och-syfestivalen/

Regionen runt med tåg

De senaste två veckorna har jag vandrat runt i den värsta förkylningsdimman på åratal. Nu börjar det tack och lov ge med sig. Även om jag fortfarande rosslar och hostar en del så känner jag hur energin äntligen börjar strömma tillbaka. Kompenserar de senaste veckornas matthet med att göra allt på samma gång: sy, baka bröd, plugga estniska, ta tag i tunga grejer som deklaration och ansökan till höstterminen samt fortsätta min enorma utrensning och städning av lägenheten.

Våren känns så peppig på något sätt. Kreativiteten strömmar till och jag kan boka in hur många aktiviteter som helst utan att kalendern känns fulltecknad. De kommande veckorna ska jag bland annat till optikern för att kolla min syn och beställa solglasögon som jag ser något i (hade behövt göra det för ungefär två år sedan, men nu ska det bli av…), gå på kompisdejt med två av mina allra bästa vänner (vi ses alldeles för sällan), gå på bröllop, ha marschpremiär med Musikkåren och börja planera en riktigt rolig semesterresa.

Tåg Herrljunga - Borås

För två veckor sedan (precis innan jag blev sjuk) gjorde jag något annat peppigt: åkte regionen runt. Egentligen skulle jag bara ta tåget till Göteborg. Jag bor inte så långt därifrån, men förbindelserna är lite knackiga och för att ta sig dit kollektivt måste man byta och krångla ganska mycket – därför är jag sällan där och när jag väl är det som tar jag oftast bilen. Planen var att ta ett tidigt tåg till Göteborg och möta upp min mamma på Centralen vid 10. Pappa var på kurs i stan över dagen och hon följde med som sällskap. Vi bestämde oss för att umgås en stund. Ta en fika, kolla lite i affärer.

Jag klev på tåget som planerat och köpte (tack och lov skulle det visa sig) en regionen runt-biljett eftersom de blir ungefär lika dyrt som att åka på enkelbiljett fram och tillbaka. Jag har åkt sträckan tusen gånger och satt försjunken i ett poddavsnitt av Snedtänkt när lokföraren meddelade att på grund av ett spårfel hos SJ skulle vi inte kunna ta oss fram som planerat. På något vänster slutade med att vi dumpades på stationen i Herrljunga (av alla ställen på jorden) och blev ombedda att vänta 50 minuter på ett ersättningståg som skulle ta oss vidare mot Göteborg.

Buss Göteborg - Borås

Förseningar väcker inte den bästa sidan hos mig och att sitta på en perrong i Herrljunga i nästan en timme kändes inte som ett alternativ. Handlingskraftig som jag är hoppade jag spontant på ett tåg mot Borås som precis skulle avgå. Genom skog och förbi små samhällen som jag aldrig hört talas om bar det av. Väl framme i Borås slängde jag mig på första bästa buss mot Göteborg och var framme på Centralen 10:40, bara 40 minuter försenad. Då hade ersättningståget antagligen knappt lämnat Herrljunga…

I Göteborg mötte jag upp min mor och vi gjorde precis allt det där vi planerat: tog en affogato (bästa kaffedrycken!) på ett café, kollade i varenda liten butik vi kunde hitta, åt sushi och strövade omkring i vårsolen. Jag hittade en urläcker mockakjol på Beyond Retro i Arkaden och en utgåva av J.R.R Tolkiens översättning av Beowulf på SF Bokhandeln.


Translation: Two weeks ago I took the train to Gotenburg to spend the day with my mother.

 

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/04/07/regionen-runt-med-tag/

”Jag betraktar dem i tur och ordning. Dig kommer jag aldrig mer se. Inte dig heller.”

Det känns som om den här hörnan håller på att förvandlas till en bokblogg! Jag läser väldigt mycket just nu och har dessutom läst många böcker som jag tyckt mycket om. Och för övrigt – vem älskar inte boktips? Senast slukade jag skådespelaren Morgan Allings självbiografi Kriget är slut.

Boken handlar om Morgan Allings uppväxt som son till en alkoholiserad, ensamstående mamma som sitter fast i ett destruktivt förhållande. Han och hans bror Stefan spenderar dagarna på bänkarna i Brunnsparken tillsammans med Göteborgs alkoholister. Medan timmarna går väntar de på fadersfigurer som inte dyker upp och morsans vänner som muckat från kåken och dyker upp i olika grader av berusning. De tillbringar kvällarna i smutsiga lägenheter där berusade och påverkade människor väller in och där högen av tomma vinflaskor bara växer.

Morgan Allings liv tar en vändning när socialen kopplas in och placerar bröderna på barnhem och sedan i fosterfamilj. Från en öppet destruktiv miljö flyttar Alling till familjer med andra typer av problem. Depression, misshandel och avundsjuka pyr under fosterfamiljernas perfekta fasader. Slag och glåphord haglar över fosterbarnen. Morgan Alling beskriver sig själv som ett barn med mycket energi, vilket får honom att betraktas som en bråkstake. Han skiljs från sin bror och flyttas runt mellan olika fosterfamiljer på flera olika orter innan ödet till slut placerar honom hos familjen Alling i Göteborg.

Jag älskar självbiografier. Människors livsöden intresserar mig och jag älskar att läsa om hur motgångar och svårigheter kan vändas till något positivt. Kriget är slut är just en sådan historia. Gripande och självutlämnande utan att kräva medömkan. Morgan Alling vill skapa hopp med sin historia, inte söka sympatier. Detaljrikedomen i historien är stor och som retroälskare jublar jag över alla målande beskrivningar av 70-talets Göteborg. En lagom lättläst historia som berör, men lämnar läsaren med en känsla av att alla kommer att bli bra till slut. Kriget är trots allt över.


Translation: I’ve just finished reading Kriget är slut by the swedish actor Morgan Alling.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/02/17/jag-betraktar-dem-i-tur-och-ordning-dig-kommer-jag-aldrig-mer-se-inte-dig-heller/

Budapest, dag 1 & 2: Vandring i centrala Pest och ett besök i Grottkyrkan

Resan till Budapest började på flygplatsen i Göteborg. Vi flög med WizzAir, mest för att det var det enda bolag som erbjöd direktflyg mellan destinationerna.
150729_0437

Vid halv tre på eftermiddagen lämnade vi ett regnigt Göteborg med destination Budapest Ferenc Liszt international airport. Resan tog strax över två timmar. På vägen ner sprack molnen upp och med fascination såg vi på hur Sverige försvann under oss. På bilden under skymtar Malmö och Öresundsbron. Sverige byttes sedan mot Polen och Slovakien innan vi tillslut kom in över Budapest. Vädret var superklart och på vägen ned såg vi hela staden breda ut sig under oss. Innan planet radade upp sig med landningsbanan hann vi få oss en ordentlig titt på Budas kullar, Margaretaön mitt i Donau och det platta Pest i öst.

150729_0438Från flygplatsen tog vi oss med kollektiva medel. Dels för att det var löjlig billigt i jämförelse med minibuss eller taxi och dels för att jag föredrar att leva som lokalbefolkningen. Buss 200E tog oss till Köbánya-Kispest där vi bytte till tunnelbana och linje M3. Som vanligt hade vi valt att bo i utkanten av staden och vi kunde därför stiga av på Corvin negyed. Vårt hotell låg på Tompa utca, en mysig och lugn gata i Pest full med restauranger där vi åt billiga men goda middagar flera kvällar. Från hotellet hade vi gångavstånd till en av Donaus broar; Petöfi hid och tillgång till tre spårvagnslinjer (2,4 och 6) samt tunnelbana.

Vi gjorde inte mycket mer första kvällen. Åt hummus och drack rödtjut på hotellets restaurang och vandrade sedan ned till Donau och stod länge på Petöfi hid och tog in vyn över den upplysta staden. Budapest är som vackrast från sina broar. Från vår plats såg vi klassiska Gellért hotell & spa på Budasidan och de upplysta monumenten på Gellértkullen. På Pestsidan avlöste de monumentala byggnaderna varandra.
150730_0310 Andra dagen regnade det, men det hindrade oss inte från att ta tunnelbanan in till centrala Pest. Vi steg av på Déak Ferenc tér och strosade sedan runt hela dagen och försökte lära känna staden. Det första stoppet blev Sankt Stefansbasilikan (Szent Istvánbasilika) på torget med samma namn. Vi valde dock att bara beundra arkitekturen på utsidan och sparade insidan till en annan dag.

150730_0329Vi promenerade istället vidare på Andrássy út som är en av Budapests paradgator och går från centrum ut till Frihetstorget i nordväst. Vi stannade till vid operahuset och beundrade arkitekturen, som på många sätt påminde om operahuset i Wien.150730_0321 Foajén är öppen för besökare, medan resterande delar kräver att man går en guidad tur eller besöker en föreställning. Vi beundrade mosaikgolven, marmorpelarna och det vackert dekorerade taket, men nöjde oss sedan med detta.150730_0324Utanför operahuset finns flera kända ungrare porträtterade. Franz Liszt (som han heter i västvärlden) är en av dem. Observera att ungrarna, liksom många asiater, väljer att skriva efternamnet före tilltalsnamnet.
150730_0348Vi fortsatte vår promenad i de judiska kvarteren. När nazisterna intog Budapest på 1940-talet förvandlades detta område till ett getto där de ungerska judarna tvingades tränga ihop sig och leva innan många av dem deporterades och hamnade i koncentrations- och arbetsläger. Idag är området fullt av synagogor och koscher-restauranger. 150730_0352 Synagogan på Dohány utca är Europas största och har funnits sedan 1800-talet. I anslutning till synagogan finns också Budapest judiska museum och flera minnesmärken över förintelsens offer.150730_0366 Synagogan var fantastisk maffig. Vackert dekorerad, men på många, många sätt lik en vanlig protestantisk kyrka. I tider av judehat och antisemetism är det viktigt att minnas hur lika judendomen och kristendomen egentligen är. Den enda uppenbara skillnaden var att alla män var tvungna att bära kippa och att kyrkan smyckats med text på hebreiska. I slutändan är vi alla människor.

Vi besökte även det judiska museet som lärde ut grunderna i judisk tro och porträtterade viktiga händelser i judarnas liv. Naturligtvis fanns även en del om förintelsen, främst med fokus på det öde som drabbade de ungerska judarna.150730_0387 På synagogans innergård finns en gravplats som även fungerar som minnesplats över judar som dog i Ungern 1944 och 1945. Ursprungligen fick varje familj märka ut sina anhörigas gravar med egna gravstenar, men idag har dessa ersatts med likadana, svarta med guldskrift. De ursprungliga gravstenarna har flyttats till en mur på synagogans bakgård.150730_0392 Efter synagogan strövade vi vidare genom Pest. Målet var Váci utca som är Budapests främst shoppinggata. Här trängs internationella kedjor som H&M och C&A med lokala småbutiker och presentholkar.150730_0420 Vi följde Váci utca ner till dess södra slut vid den stora saluhallen. Eftersom vädret äntligen klarnat upp valde vi att hoppa över saluhallen och istället ta Frihetsbron över till Budasidan. Utsikten över Donau var bedårande. Den vita bron är Elizabethbron och på kullen till vänster ligger Budas slott.150730_0434Dagens sista mål var Grottkyrkan på Gellértkullen. Kyrkan, som idag är ett kloster, byggdes för knappt hundra år sedan och består av hålrum urkarvade ur berget. Under kommunisttiden murades kyrkan igen och först 1991 kunde betongväggen framför ingången rivas och munkarna återvända.

Kyrkan är öppen för allmänheten, förutom när gudstjänst och bönestund pågår. Tyvärr var fotografering i kyrkan förbjuden så jag tog inga egna bilder.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/08/07/budapest-dag-1-2-vandring-i-centrala-pest-och-ett-besok-i-grottkyrkan/

Stormen Egon och guld som blev till sand

Vilken helg det har varit ut vädersynpunkt! 15 minusgrader och en decimeter i fredags. Blötsnö som föll så tätt att det knappt gick att se fem meter framför sig i lördags. Och sedan plusgrader och stormen Egen som förvandlades till en orkan där jag bor. Fönsterrutorna skallrade hela natten och utanför knäcktes träd och tak slets av från byggnader. Ytterdörren till min trappuppgång gick sönder och regn och blåst letade sig in i entrén. Igår var det åter snö och minusgrader för att sedan gå över till tio plus och hällregn under dagen. Nu ikväll finns det inte så mycket som en snöflinga kvar på marken.

Igår for jag och Joakim in till Göteborg för att spendera en heldag tillsammans. Vi tog bilen och E6:an in och nalkades Göteborg norrifrån. Överallt hade träd knäckts. Skyltar välts och flaggstänger hävts omkull. Vattennivån i Göta älv var hög och överallt fanns spår efter Egons framfart. Naturen är allt bra mäktig ibland.

Vi började med ett stopp på IKEA i Bäckebol. Det blev en obligatorisk fika (kaffe och kanelbulle, respektive årets första semla) innan vi snabbt gick igenom hela varuhuset. Stora kunder var vi båda. Jag köpte en tesil för en femma och Joakim slog till på en glödlampa. Häpnadsväckande inköp. Sedan drog vi in till centrum. Joakim ville till Lush för att köpa schampokakor och jag fick uppbringa alla viljestyrka jag hade för att inte plocka på mig en hel korg med tvålar och cremer från reabordet. Jag lyckades motstå.

IMAG0456

Klockan började närma sig lunch och vi spatserade bort mot Kungstorget och köpte sushi. Det har blivit en liten tradition för oss att alltid äta sushi när vi är i Göteborg tillsammans. Efter lunch var det dags var dagens höjdpunkt. Joakim hade fått biljetter till Göteborgs Operans uppsättning av Kristina från Duvemåla när han fyllde år och nu var det äntligen dags att avnjuta föreställningen. Vi satt på första balkong, vilket är min favoritplats. Balkongerna är lite mysigare och avskiljda från publiken på golvet. Dessutom finns det egen garderob och eget fik så man slipper trängas med alla andra i pausen.

Föreställningen var för övrigt fantastisk. Som alltid. Otroligt duktiga sångare och sångerskor och en scenografi som fick oss att tappa andan. Så genomtänkt och finurligt. Som orkestermusiker är jag i det närmaste besatt av att lyssna på hur väl orkestern utför sitt arbete. I det här fallet kunde jag dock tycka att orkestreringen var en aning tunn. Bitvis var det dock briljant. Som när Oskar Nilsson river loss Guldet blev till Sand och varenda hårstrå på kroppen reste sig en smula. Magi.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/01/12/stormen-egon-och-guld-som-blev-till-sand/

Bloggjulkalendern, lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit

Bilder som man i efterhand inte kan komma ihåg att man tagit är ett intressant kapitel. Jag håller på med lomografi emellanåt. I snitt knäpper jag en till två rullar film om året. I slutet på året framkallar jag rullarna och när bilderna väl kommer har man glömt av minst hälften av dem. Årets skörd är ännu inte framkallad så inför den här luckan fick jag djupdyka i det digitala arkivet. Igen.DSC_0083I en mapp med den kryptiska titeln ”Alingsås & Göteborg Juni 2014” hittade jag denna bild. En Göteborgsk soptunna. Komplett med statsvapen och allt. Rätt vacker, för att vara en soptunna. Frågan består: vem fotograferar egentligen soptunnor? Varför?

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/14/bloggjulkalendern-lucka-14-en-bild-som-du-inte-minns-att-du-har-tagit/

Bloggjulkalendern, lucka 6: En bild från en resa som du gjorde under året

(Detta är den 6:e luckan i Emily Dahls bloggjulkalender)IMG_20140320_224316

Jag har rest mycket under året. Berlin, Wien, Bratislava, Mallorca. Stockholm, Jönköping, Örebro. Fina resor, allihopa. Jag vill ändå välja en bild från kära Göteborg. Utsikten från Masthuggskyrkan den första april. Våren som var i antågande, löften om en nystart. Det fanns hopp i luften. Jag visste inte om att jag om en och en halv månad skulle ha slagit mitt liv i bitar. Bedragit min bästa vän, lagt mitt liv i händerna på fel människa och varit mitt livs första begravning.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/12/06/bloggjulkalendern-lucka-6-en-bild-fran-en-resa-som-du-gjorde-under-aret/

A german waltz i not as elegant as a Vienna waltz. But much louder.

Igår kväll for jag och min mor till Lisebergshallen för att se fantastiska Max Raabe & Palast Orchester. Innan konserten passade vi på att äta vegetariska gyuoza (dumplings) på Mikado på Sten Sturegatan. För 140:-/person fick vi utsökt sallad, misosoppa, åtta dumplings med dippsås samt ris. Och en kanna grönt te att dela på. Läckert och prisvärt! Dit kommer jag att gå fler gånger.

https://www.youtube.com/watch?v=C8ALpyXsJpkhttps://www.youtube.com/watch?v=C8ALpyXsJpk

Herr Raabe och den fenomenala tolvmannaorkestern Palast framför autentiska arrangemang av populärmusik från 1920-, 30 och 40-talen. Tonvikten ligger på tysk musik, men även fransk, brittisk och amerikansk representeras. Jag hade fått biljetterna av en vän som fått förhinder och gick egentligen dit mest som en rolig grej. Jag har lyssnat på ett par av Raabes verk tidigare, men är inget egentligt fan.

Konserten var dock fantastisk! Max har ett röstregister som kan slå vem som helst med häpnad. Olidligt höga, spröda toner blandas med grova basstycken på ett mästerligt sätt. Karln kan sjunga! Utan tvekan! Orkestern är dessutom fenomenal. Tonsäkra som tusan och med en stor portion av humor. Brutalt svåra soloinsatser blandas med uppträdanden och komik. Trummisen spelar på kastanjetter och dansar tango och slår sönder klockspelet i farten. Trombonisten gör ljudeffekter med uppblåsta papperspåsar (efter två misslyckade försök…) och det visslas, hostas och sjungs hos saxofonerna.

En tant i raden bakom mig suckar högt när Raabe mästrar sig igenom ett riktigt svårt, avskalat stycke och alla klappar takten när det spelas rumbor. Allra bäst är slutet. När applåderna aldrig vill ge sig och de åter igen äntrar scenen för att ge extranummer två och tre i ordningen. Och det är inte 1920-tals jazz, utan ABBA och Tom Jones som spelas, i Raabes egna versioner. Då får jag gåshud.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/09/21/a-german-waltz-i-not-as-elegant-as-a-vienna-waltz-but-much-louder/

Instagram: Mars

Mars månad spenderade jag med att jaga vårsolen, sy kläder och dricka kopiösa mängder te. Ber tusenfalt om ursäkt för den dåliga dokumentationen. Men fyra bilder är ju bättre än inga alls!
IMG_20140308_081622

Det var soligt och jag klädde mig för våruppror i blommig kjol och smaragdgrön, midjekort jumper från Emmy Design. Vårens mest planerade och efterlängtade klädinköp.

IMG_20140320_224316

Stod i blåsten vid Masthuggskyrkan och tittade ut över mitt älskade Göteborg.

IMG_20140320_224443

Lyxade till vardagen med ljuvlig tvål från New York.

IMG_20140321_081124

Mars stora höjdpunkt (förutom Jesus Christ Superstar på Scandinavium) var annars Melodifestivalens andra chans i Lidköping.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2014/04/01/instagram-mars/

Load more