Tag: Tallinn

Ett estniskt paket med mönster från Muhu

Jag har namnsdag idag och dagen till ära landade ett efterlängtat paket från Estland i min brevlåda. När jag startade den här bloggen hade jag många funderingar om vad den skulle handla om, men handarbete var definitivt inte ett av de alternativen jag övervägde. Just nu är jag inne i en otroligt händig period och syr, broderar och pysslar ungefär varje ledig stund. Så ni får stå ut med mitt totala spammande av inlägg relaterade till handarbete. I dagarna har jag exempelvis broderat korsstygn för första gången på 15 år och nu hamstrar jag roliga mönster att brodera efter.estniska mönster

Men åter till paketet: först packade jag upp boken Estonian Knitting – Traditions and Techniques av Anu Pink, Siiri Reimann och Kristi Jõeste.estniska mönster

Som namnet avslöjar så innehåller den massvis av estniska sticktekniker och över 200 mönster på allt från vantar till huvudbonader. Jag är uppvuxen med estniska ullvantar och mössor. Farmor och farfar köpte alltid mängder av plagg från en gammal rysk gumma som stod i ett hörn i gamla stan i Tallinn och jag är numera inte bättre själv. Så fort jag är i Tallinn måste jag fylla halva resväskan med dubbelstickade vantar i fantasifulla färger och mönster.estniska mönster

Den andra boken i paketet var Meite Muhu Mustrid (den finns även i engelsk utgåva och heter då Design & Patterns från Muhu Island. A Needlework Tradition from Estonia – men tyvärr verkar den vara slutsåld från förlaget) och är skriven av Anu Kabur, Anu Pink och Mai Meriste. Muhu, eller Moon, som är det officiella svenska namnet, är en ö på Estlands västkust som är känd för sitt hantverk och sina färgstarka mönster.

estniska mönster

Den här boken är en riktig tegelsten och innehåller allt från stickning, broderi och sömnad. Massor av mönster, massor av färggranna bilder och häftiga mönster. Är du haj på att sticka tror jag inte att det är några problem alls att tolka instruktionerna i boken, även om texten är på estniska. Annars kan jag rekommendera den som inspirationskälla och dregelobjekt för alla mönster- och färgälskare.estniska mönster

Förutom starka mönster och intressanta färgkombinationer finns också sirliga brodyrer att brodera på allt från skjortkragar till dukar och täcken…estniska mönster

estniska mönster

… och traditionella blommönster. Som tagna ur garderoben på en rysk babusjka (eller estnisk bondmora).estniska mönster

Den sista boken i paketet är ett komplement till Meite Muhu mustrid och heter Muhu Linnud (Moons fåglar).estniska mönster

Just fåglar är nämligen något mycket karaktäristiskt för Moons mönster. De finns i alla storlekar, former och färger. Ibland som huvudpersoner i mönstret, ibland som undanskymda bifigurer.estniska mönster

Alla tre böckerna kommer direkt från förlaget: Saara Kirjastus i Türi i Estland. De har en internationell webbshop och skickar över hela Europa. Förutom böcker finns även de material och verktyg du behöver för att komma igång med ditt estniska hantverk.


Translation: Today I got a package with three books with estonian patterns and needlework techniques: Estonian Knitting by Pink, Reimann & Jõeste, Meite Muhu Mustrid by Kabur, Pink & Meriste and Muhu Linnud.

I bought them all from Saara Kirjastus in Türi, Estonia.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2016/08/02/ett-estniskt-paket-med-monster-fran-muhu/

Snart tar jag mitt pick och pack…

Jag har påbörjat min andra semesterperiod. Hittills har jag haft perfekt semesterväder: mulet, regn och knappt tjugo grader. Underbart för mig som just nu bara vill sitta inne och sy på en höstjacka och spela Heroes of Might & Magic VI. Och så får jag mjuka kattpussar på hakan och ligger i soffan och lyssnar på sommarprat och läser böcker. Finemang.

Imorgon blir det dock dags för omväxling. Jag ska kasta mig ut i världen igen. Årets semester blir något av en logisk fortsättning på förra årets resa till Wien. Kan du gissa vart jag ska? Jag förväntar mig att mötas av en minst lika bra cafékultur, lokalproducerat vin och den fantastiska blandningen av öst- och västarkitektur som den delen av världen erbjuder. Jag är förälskad i Östeuropa!

Nackdelen med att resa bort är att man måste packa. Och packa upp. Både är lika tråkigt. I min familj hade vi gjort packandet till en sport. Varje gång vi reste någonstans tävlade vi i vem som hade minst packning med sig. Den med mest vikt i väskorna blev allmän retad resten av resan. Min far tog det helt till det extrema, som vanligt. På flera av sina affärsresor reste han helt utan incheckat bagage och hade bara ett par rena kalsonger, pass, pengar och en bok med sig. Detta klassar jag dock som fusk. Och så är det ett extremt bökigt sätt att resa om man inte planerar att gå runt i arbetsoverall och bo på hotell med tvättmaskin och löjligt låga priser på kläder. Icke tillämpbart på en vanlig semesterresa i alla fall. Jag reser sällan med mina föräldrar längre, men strävan efter att minimera packningen lever kvar. Min resekompisar brukar förfasas över hur extremt lite jag har i väskan på utresan. Fördelen är att man kan knöka hela resväskan full med te (som i Wien) eller stickade mössor och vantar (som i Tallinn).

Vi ses på andra sidan ledigheten (om jag överlever, blir alltid löjligt flynojig innan jag ska ut och resa, men älskar det så fort planer accelererar på startbanan)!

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2015/07/28/snart-tar-jag-mitt-pick-och-pack/

Instagram moments: Augusti & September

IMG_20130903_132249

Jag smög runt i Tallinn och fascinerades av esternas kärlek till fläskkött.

IMG_20130903_132342

Såg den estniska fanan fladdra i gränderna på Domberget…

IMG_20130925_205750

Tillbringade de första höstkvällarna med te och småkakor.

IMG_20130930_081044

Nöjt av varma dagar och klädde mig i jeans från topp till tå.

IMG_20130930_081135

Drömde mig tillbaka till Tallinn.

IMG_20130930_081221… och såg solen sjunka över Linnahall.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/30/instagram-moments-augusti-september/

Tallinn, dag 7: Allt vi inte hunnit… och en del vi aldrig hann.

Dag sju, lördagen, var vår sista dag i Tallinn. Planet skulle gå tidig eftermiddag dagen efter så vi skulle inte hinna mycket mer än att packa ihop och ta en kort promenad genom Gamla Stan. Det var alltså nu eller aldrig (eller i alla fall inte tills nästa gång) som gällde.Tallinn_130805_0360_1

Vi började vid Yllemuren för inköp av souvenirer. Yllemuren är smeknamnet på en liten gata som går utefter den gamla stadsmuren strax bortanför Viru-porten. I valven i muren står tanter och säljer ett fantastiskt utbud av stickade och virkade ylleprodukter. En riktigt klassisk estnisk souvenir. Varje gång någon i min familj har besökt Estland (och det var ofta under 90- och 00-talet) köpte de med sig stickade produkter hem. Jag har genom åren haft mängder av tröjor, mössor och vantar i Estniskt yllegarn. Sedan farföräldrarna blivit äldre har också besöken till Tallinn blivit alltmer sporadiska och förrådet av vantar har sinat. Jag slog till på två par vantar och en estnisk klassiker: en kombinerad mössa och halsduk. Det ser ut som en överdimensionerad toppluva med två toppar som man virar runt halsen istället för halsduk. Joakim slog till på en supersnygg stickad tröja i marinblått till sig själv och en kofta till sin mor.

Tallinn_130810_0002

Vi promenerade sedan vidare ned till Rotermanni-kvarteren. När vi var där dagen innan hade Kalevs chokladbutik stängt för dagen. Choklad är en annan stor grej i Estland. Företaget Kalev tillverkar choklad och praliner i alla möjliga och omöjliga färger och former, ofta presenterade i vackra presentaskar. Perfekta presenter. Vi frossade i choklad. Jag köpte vit choklad med kex, vit choklad med blåbär och mörk choklad med blodapelsin, medan Joakim plockade på sig presentaskar med praliner för att ge bort till sin släkt.

Tallinn_130810_0006

I ett gammalt sädesmagasin i Rotermanni ligger Sovjet-museet. Det är en privat samling med föremål och fordon från ockupationstiden. Meningen med utställningen är varken att glorifiera eller svartmåla tiden av Sovjetiskt styre. Utan att minnas det som har hänt, och att låta den yngre generationen få ta del av det som har varit. Utställningen var väl skyltad på engelska och skyltarna var ofta humoristiska (och rätt kritiska). I museet fanns hela miljöer, till exempel en matbutik, där inga varor fanns och servicepersonalens yrke gick ut på att ge så lit service som möjligt (enligt skylten). Det fanns även en lägenhet i naturlig storlek, som enligt skylten beskrevs som ”trång och otrevlig – för att människor inte skulle vilja sitta hemma och konspirera”. Tyvärr verkade museet vara lite av en bortglömd pärla. Vi var ensamma under hela tiden vi var där och ägaren blev så överlycklig när vi steg in att han bjöd oss på kolor och ryska karameller. För den som är det minsta intresserad av det som har varit, ur ett historiskt eller nostalgiskt syfte, kan jag varmt rekommendera detta museum.

Tallinn_130810_0018

Vi återvände sedan till Gamla Staden och gick in på Raeapteek vid Rådhusplatsen. Detta är ett av Europas äldsta apotek och är fortfarande i drift. Förutom att sälja läkemedel över disk har de en liten utställning om apotekshistoria. Besökarna kan förundras över de gamla burkarna med olika innehåll som förr såldes som medicin. Bland de mer vidriga fanns bränd igelkott och tjurspillning.

På Lai, ett par hur från vårt hotell, ligger dockmuseet NUKU. Dockteater är stort i öst. Här kan man bland annat titta på dockor (naturligtvis), se på dockverkstaden, göra egna vykort eller ta en sväng ned i skräckkabinetet i källaren. Ett drömtillhåll för alla med barn, vi kände oss mest lite malplacerade.

Lunch intog vi på ett av stans otaliga kaféer. En ohälsosam, men god, blandning av sallad, paj, cheesecake och starkt estniskt kaffe.

Hela eftermiddagen gick åt till Ockupationsmuseet som ligger mellan Harujmägi och Vabaduse Väljak. Den krigsintresserade kan frossa i dokumentärfilmer och objekt från tiden från första världskriget till 1989. Under sommaren fanns också en temporär utställning om skogsbröderna, en estnisk gerillagrupp som levde i skogen och bekämpade ockupationsmakten. I källaren har museet samlat på sig gamla statyer av Sovjetiska ledare som avlägsnats från sin ursprungliga platser runt om i Tallinn.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/09/01/tallinn-dag-7-allt-vi-inte-hunnit-och-en-del-vi-aldrig-hann/

Tallinn, dag 6: Museum & Kalamaja

Fredagen, vår sjätte dag i Tallinn, var den enda som inte bjöd på riktigt fint väder. Morgonen var klar, men kall och övergick i mulet och regn. Vi kände att resan började närma sig sitt slut och började göra upp listor över vad vi ville prioritera och vad som kunde strykas.

Tallinn_130809_0024

Dagens första mål blev ett besök på Kiek in de Kök, ett stort kanontorn uppe på Domberget. Vi hade ju traskat förbi museet redan tidigare i veckan, men då var det stängt. Tornet i sig är 38 meter högt och har väggar som är tjocka nog att stå emot kanoneld. Det byggdes 1470 och var länge en viktig del av stadens skyddsvärn. Idag finns ett museum om Tallinns försvar här. I källaren fanns också en tillfällig fotoutställning föreställande estniska kvinnor. Otroligt bra.

Den riktiga höjdpunkten på Kiek in de Kök-besöket var dock trippen ned i de underjordiska tunnlarna. Man var tvungen att boka guidning innan, men det var det värt. Under en dryg timmes tid promenerade vi runt i uråldriga försvarstunnlar som genom åren tjänat från allt till försvar till hem för hemlösa och replokaler för förbjudna subkulturer (läs: punkare). En del av de äldre tunnlarna var numera stänga eftersom man upptäckt att det var hem för utrotningshotade arter av fladdermöss och spindlar. Hur ofta händer sådant i Sverige? Fladdermöss fick vi dock ändå uppleva. Natten innan hade det fallit kraftigt regn och åskat mycket, vilket fått en ensam fladdermus att villa sig ut i de nyare tunnlarna. Han flög förtvivlat runt över våra huvuden under hela turen. Guiden såg mycket bekymrad ut och suckade högt varje gång den lille stackaren kom farande.

Hela förmiddagen hade gått och vi gick till hotellet för att äta lite frukt och lämna jackorna (det var bara 5 plusgrader i tunnlarna). Jag lämnade även min kamera, vilket jag sedan ångrade mycket. Det vi såg senare under dagen hade varit värt att porträttera. Nästa stopp var området Kalamaja som ligger bakom järnvägsstationen, Balti Jaam. Området som för ett par år sedan mest bestod av slitna trähus har blivit hippt och inne och renoveras nu för fullt. Vi började på en marknad precis bakom stationen. Att gå omkring här, bland grönsaker och begagnade kläder, var som att kastas tillbaka till den gamla Sovjet-tiden. Vi åt också lunch på ett café tvärs över gatan.

Promenaden gick sedan vidare in i hjärtat av Kalamaja-kvarteren. Vi passerade genom en park och kom sedan till museet Seaplane Harbour. Ett museum med militära båtar och flygplan. Museet var dock med på vår lista över saker som kunde prioriteras bort, så istället för att gå in och se hela utställningen spenderade vi en stund på gården där de hade en utställning med militära fartyg och andra fordon.

(Bild från Johan Eek).

Ett par hus bort låg nästa sevärdhet. Patarei prison. Ett fängelse som började sin bana som fästning på 1840-talet. 1919 blev det fängelse och förblev så till 2003 då det stängdes eftersom det inte uppfyllde EU-standard. Under Sovjet-tiden satt många människor fängslade här och många avrättades. Den sista avrättningen hölls 1991, strax innan självständigheten. Fängelset i sig har stått tomt sedan tio år tillbaka och har nu öppnats för allmänheten. Allt är bevarat och besökarna kan ströva fritt på området. Paterei-fängelset är något av det mest suspekta jag tagit del av. När vi kom dit hade det börjat regna och trots att det fanns belysning i taket, var den inte tänd. I de långa mörka korridorerna strövade människor omkring bland flagande betong och övergivna celler med endast mobiltelefoner som ficklampa. Skitläskigt. För er som spelat Silent Hill 2 och funderat på vart Pyramid Head är när han inte är i Silent Hill så har jag svaret…

(Bild från Deano around the World)

Jag och Joakim utforskade de mer upplysta delarna av fängelse. Den andra våningen där operationssalen och personalrummen fanns, samt gården med vakttorn och motionsceller. Detta är bara en liten del av fängelset. Besökarna kan till exempel se rummet där hängningar och andra avrättningar gick till. Det var dock omöjligt att ta sig fram eller orientera sig i beckmörkret som var. Hade lamporna varit tända hade jag gärna strövat runt och fotograferat i timmar. Känslan som låg i luften var dock hemsk. Vi konstaterade många gånger att ”detta är inte ett ställe där man vill vara”. Hopplöshet och ångest låg som en våt filt över luften.

(Bild från Dmitri Korobtsov)

Efter en omtumlande upplevelse på Paterei behövde vi skaka av oss känslan av olust. Kvällens sista stopp blev varuhuset Viru-keskus (igen). Denna gång besökte vi Kaubamajas matsaluhall som finns på bottenvåningen. Vi köpte på oss mängder av estniska delikatesser. Knäckebröd, glass, choklad och vin. Och likören Vana Tallinn som är rom som smaksatts med bland annat citrus. Hälften blev kvällsmat på hotellrummet, hälften följde med som souvenirer hem.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/28/tallinn-dag-6-museum-kalamaja/

Tallinn, dag 5: Friluftsmuseet i Rocca al Mare

Tallinn_130808_0057

Eftersom Tallinn Zoo visade sig vara betydligt större än vi trott fick vi spendera ytterligare en dag i västra Tallinn och området Rocca al Mare. På morgonen tog vi en buss från järnvägsstationen till Vabaõhumuuseumi eller Estonian Open Air Museum, som det heter på engelska. Museet är lite som en estnisk variant av Skansen och täcker estnisk lantbrukshistoria under 150 års tid. Utställningen består av tidsenliga hus och gårdar utspridda på ett gigantiska område på Kopli-buktens västra strand. Till varje gård finns djur och människor iklädda tidstypiska kläder som utför hantverk och berättar om byggnadernas historia.

Tallinn_130808_0030

Kattlucka, modell 1800-tal.

Vi promenerade genom gårdar och trädgårdsland. Såg höns och grisar. Bevittnade damer som knypplade, stickade och broderade. Beskådade heminredningens utveckling från 1800-talet till modern tid och såg fotoutställningar från ön Saremaa (Ösel på svenska). Vi lärde oss att geografiskt placera gårdar bara genom att kolla på färgen på dörren och provade traditionella estniska bygungor.

Tallinn_130808_0072

I början rörde vi oss mest mellan olika gårdar, men senare på dagen upptäckte vi också en hel del andra byggnader. Skola, väderkvarnar, brandstation och en underbart vacker träkyrka. Många av dessa hus var ockuperade av förtjusande gamla tanter som inte talade någon engelska men gärna delade ut engelskt informationsmaterial till oss. Lyckan blev total när en underbar gammal tant som försökt förklara en väderkvarn funktion för oss med ivrigt kroppsspråk upptäckte att Joakim talade tyska. Efter det provade vi oss fram med tyska så fort vi märkte att engelskan inte fungerade. Det blev succé! En dam i skolhuset berättade för oss att man under hennes skolgång kunde välja mellan att studera ryska och tyska och att valet, för det allra flesta, var självklart. Vem ville stödja ockupationsmakten? Tyskan blev omåttligt populär medan ryskan i princip fick tvingas på befolkningen.

Tallinn_130808_0074

På området fanns också en prisbelönt och tidtypisk gästgivaregård i 1800-tals modell. Maten var klassisk estnisk husmanskost som man åt vid grova långbord i matsalen. Självklart ville vi prova. Joakim beställde ärtsoppa och jag åt makrill med potatissallad. En mycket speciell anrättning då potatissalladen bestod av potatis och hackad saltgurka i någon form av yoghurtsås. Fisken serverades kall. Inte alls dumt, men mycket annorlunda än hemma.

Tallinn_130808_0043

Att ta sig från friluftsmuseet var inte det lättaste. Busstrafiken förbi museet gick bara åt ett håll och vi fick därför åka hela vägen ut till Mustkivi och sedan till Õismäe innan vi kunde byta till en expressbuss mot Kesklinn. Klockan var över sex när vi var tillbaka i staden. Eftersom ingen av oss var hungriga strosade vi runt i området kring Coca-Cola Plaza och Rotermanni kvarteren. Detta var ursprungligen ett industridistrikt som på senare år har förvandlas till ett frosseri i modern arkitektur. Området har på ett smakfullt sätt restaurerats och bevarats men samtidigt utvecklats. Idag är det centrum för chicka butiker och små restauranger.

Tallinn_130808_0075

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/26/tallinn-dag-5-friluftsmuseet-i-rocca-al-mare/

Tallinn, dag 4: Ett litet zoo och Rocca al Mare

Efter två dagar i centrum och en i öst blev det dags för en tur västerut. Vi promenerade ned till Vabaduse Väljak och tog en traditionell trådbuss mot Õismäe. Avstigning vid hållplatsen Zoo för ett besökt på just Tallinn Zoo.

Tallinn Zoo jobbar för att skydda utrotningshotade djurarter och är speciellt inriktade på reproduktiv biologi. Samlingen av djur är inte jättestor, men blandningen är bra. Djurparkens specialitet är dock fåglar. Samlingen av rovfåglar, ugglor och örnar är imponerande. Enligt min guidebok skulle zoot inte vara särskilt stort. Jag och Joakim traskade dock runt i fem timmar under gassande sol och lyckades ändå inte se allt.

Tallinn_130807_0097Vi började hos fåglarna och såg imponerande många ugglearter. Små ugglor, stora ugglor. Bruna, vita, fläckiga. Ugglor som sov, ugglor som jagade byten och ugglor som satt på en gren och hoade. Sådär som ugglor gör.

Tallinn_130807_0102

Bland fåglarna bodde också djurparkens stolthet: lodjuren. Det var fortfarande någorlunda svalt när vi var där och lodjuren var pigga och alerta. Kattdjur alltså, hur kan man inte älska dem? Jag hade kunnat stå vid inhägnaden i timtal.

Tallinn_130807_0107Efter lodjuren kom de större och mer exotiska fåglarna. Örnar och gamar. Fåglar med vingspann på över en meter och med näbbar och klor som lätt skulle kunna döda ett mindre husdjur. Inga djur man vill möta en ensam natt i en mörk gränd. Fågeln på bilden var för övrigt en riktig pajas. Han iakttog oss noga och sprang efter när vi vandrade utmed stängslet. Sedan ställde han till med en riktig show, det var nämligen dags för morgonbad. Med stor charm och grace doppade han sina fötter i den lilla dammen i inhägnaden och spände sedan ut vingarna till max och vevade runt så att vattendropparna flög. Ett ståtligt djur, och det var han medveten om.

Tallinn_130807_0126

Det fanns ett barnzoo där man kunde interagera med de vanligare djuren. Här fanns getter, hästar, kaniner, kycklingar och en marsvin. Men även mer exotiska husdjur som vandrande pinnar och minigrisar. Och massor av glada barn.

Tallinn_130807_0135Många av byggnaderna på zoot är från den gamla Sovjettiden och håller på att förfalla. Renoveringsarbete pågår och därför var många djur flyttade när vi var där. Hos sjölejonen pågick det rengöring när vi passerade. Bassängen hade tömts på vatten och tre parkarbetare med högtryckstvätt försökte spola rent botten från slam. De två sjölejonen tyckte dock att livet var prima även utan vatten i bassängen. De kravlade sig mödosamt upp för sluttningen i bassängen och kastade sig sedan ned igen, samtidigt som de slog volter och rullade runt i slammet. Den fläckiga, på bilden, hade glimten i ögat och gav publiken världens show. Han ville väldigt gärna kontrollera att städningen gick rätt till, men blev varje gång bortmotad av personalen. Nonchalant ryckte han på huvudet och slog ett par volter i slammet, innan han gjorde ett nytt försök. Om och om igen.

Tallinn_130807_0140

Vi såg apor, flamingos och lejon också. Det hade dock hunnit bli rejält varmt och djuren var loja och slöa. Vi kastade oss in i reptilhuset och bevittnade en imponerande samling av ormar, ödlor och grodor. I reptilhuset fanns också nästen för surikater och ytterligare ett par sorters apor.

Tallinn_130807_0145Från små djur tog vi oss vidare till de riktigt stora. Isbjörnen var mitt inne i sin lunch och slet stora stycken från en köttbit när vi passerade. Noshörningar och elefanter såg vi också, innan vi dök in i ytterligare ett hus med ödlor och bedårande mini-flodhästar. En sådan kan jag också tänka mig att adoptera.

Tallinn_130807_0152

Det hade blivit olidligt varmt och solen gassade. Vi passerade ytterligare ett stort stråk med fåglar, denna gång tranor, svanar och gäss. Sedan blev det bison, vildhäst, kamel, antiloper, känguru, hyenor och renar innan vi blev tvungna att kapitulera för en sen lunch. Jag hade, trots solskydd, bränt mig så till den grad att jag fick soleksem och vi kände oss både rätt utmattade och groggy efter fem timmar i solen. När vi tittade på kartan såg vi att vi hade missat den del av parken som låg längst bort, men ingen av oss orkade gå tillbaka.

Vi åt lunch på en av zoots restauranger. För tre euro fick man en estnisk hamburgare med grovt bröd och cole slaw samt en flaska vatten. Vi lämnade sedan djurparken, men istället för att ta bussen tillbaka till Kesklinn promenerade vi över på andra sidan Paldiski mnt och gick in i köpcentret Rocca al Mare. Estland har ännu inte proppats fullt med amerikanska kedjor och utbudet i en estnisk galleria är därför lite annorlunda än här hemma. Vi gick runt två timmar inne på köpcentret och provade kläder, tittade på elektronik och köpte böcker.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/25/tallinn-dag-4-ett-litet-zoo-och-rocca-al-mare/

Tallinn, dag 3: Kadriorg och nordöst

Tisdagen bjöd på strålande sol och vi lämnade Gamla Staden för att utforska den östra delen av Tallinn. Vi hade köpt 5-dagars kort till kollektivtrafiken för en spottstyver och tog spårvagnen från Balti Jaam (järnvägsstationen) till Kadriorg. Varje storstad av rang har en grön oas. Kadriorg är Tallinns motsvarighet till Central Park, Tiergarten och Hyde Park. Parken i sig är inte överdrivet stor, men präglas av blandade miljöer, mängder av museer och mycket att titta på. Vi började vid Luigetiik, svandammen, och vandrade sedan upp mot rosenträdgården där det finns över hundra olika sorters rosor.

Tallinn_130806_0165

Mitt i parken finns presidentens residens. Vi anlände precis samtidigt som en grupp med engelska turister och smög med på ett hörn och lärde oss en hel del om residensets historia. Just den dagen var flaggan på huset hissat, vilket betydde att presidenten inte var närvarande. Vi fick dock beskåda vaktavlösning och en liten parad utförd av de marinklädda vaktposterna. Ett stenkast från residenset ligger parkens stolthet: Slottet. Tsar Peter den store lät bygga barockslottet åt sin hustru Katarina 1718. Idag finns ett konstmuseum i byggnaden. Som måttligt konstintresserade, och med mycket planerat, nöjde vi oss dock med att spankulera runt i trädgården.

Tallinn_130806_0180

Vår sista anhalt i Kadriorg blev den nyanlagda japanska trädgården. Grunden lades 2011 och den kommer egentligen inte vara färdig förrän 2015. Här kan man strosa runt under körsbärsträd och rhododendron samtidigt som man beskådar de gigantiska fiskarna i dammen och fascineras av mötet mellan Asien och Europa. Trädgården är ritad av Masao Sone.

Det var dags för lunch och vi begav oss till ett litet creperie i området väster om parken. Jag åt den fantastisk Crepé Normandie med calvados samt en smoothie med hallon och mynta. Joakim var hungrigare och åt en matig galette med rökt fisk. Himmelskt gott för en billig peng.

Tallinn_130806_0195

På eftermiddagen begav vi oss längre österut. På Piirita-stranden vid Kadriorg-parkens norra spets står statyn Russalka och tittar ut över vattnet. Enligt sägnen (som dock inte visade sig vara sann) pekar hennes utsträckt< hand mot den plats där ett ryskt fartyg sjönk i början på 1900-talet. En liten bit från Russalka ligger Sångarefälten, Tallinns största utomhusscen. Här tog den sjungande revolutionen plats 1988. En fredlig demonstration som var en viktig del i kampen för frihet från Sovjetunionen. Vart femte år hålls sångarefestivalen här. Då samlas 34 000 sångare och 200 000 åskådare här för att sjunga och minnas. Området är ofattbart stort och innan jag dör ska jag sannerligen se en sångarefestival här. Nästa år finns chansen.

Tallinn_130806_0219

Förstummade tog vi en buss några enstaka stationer norrut till krigsmonumentet Maarjamäe. Ett minne från Sovjettiden som är sevärt just för att det är så otroligt fult. Stor betongklump som håller på att vittra sönder dekorerad med kolonner och skulpturer, även dessa i trasig betong. Monumentet anlades dessutom rakt på en tysk krigskyrkogård. På senare tid har  detta kompenserat genom att en mindre park av kors har placerats på monumentets baksida. En mycket fascinerande plats, med andra ord.

Tallinn_130806_0222

Färden bar vidare till dagens sista stopp: TV-tornet. Med sina 314 meter är detta Sovjetminne stadens högsta byggnad. Interiören på utsiktsplatformen beskrevs i min guidebok som ”ett minne över dålig Sovjetisk smak” men har nyligen renoverats på ett klurigt estniskt sätt. Bland annat har man monterat titthål i golvet. Det ser ut ungefär som en rund vit platta i golvet, tills någon vänlig själ trycker på en knapp och den grumliga ytan går från dimmig till glasklar. Och där står man. På en glasskiva 170 meter över marken. Ren, skär skräck om man frågar mig som är höjdrädd. Joakim älskade det. Får man inte nog av detta kan man dessutom prova på en promenad på utsiktsplatformen. Utanför stängslet, iförd endast säkerhetssele. Hög ångestfaktor för mig, jättekul för andra. Utsikten från tornet var dock fantastisk. Klara dagar, som när vi var där, kan man se ända till Finland och olika sevärdheter är väl utmärkta på TV-tornet informationskartor.

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/19/tallinn-dag-3-kadriorg-och-nordost/

Tallinn, dag 2: Vana Linn – Den gamla staden

Måndag och vår först heldag i Tallinn. Vi tog oss ann uppgiften att börja beta oss igenom Gamla Staden, uppifrån och ned. Den gamla staden är uppdelad i två avskiljda delar: den nedre där Hansan hade sitt tillhåll präglas av folkmyller, butiker och handel, medan den övre som är belägen uppe på Toompea (Domberget) tillhörde stadens styre. I det forna Tallinn fanns det bara två vägar upp på Domberget: Pikk jalg (det långa benet) och Lühike jalg (det korta benet). Vi bodde ett stenkast från den förstnämnda och det blev därför via den vi besteg Domberget.

Tallinn_130805_0259

Vägen uppför Pikk jalg kantas av lokala konstnär som ställer ut sina alster. När man väl tagit sig upp för den långa backen möts man av en förträfflig syn: Alexander Nevskij-katedralen. En rysk-ortodox kyrka med traditionella lökformade kupoler. Byggnaden är nyare än man kan tro med anor från slutet av 1800-talet. Estland var på denna tid ryskt territorium, men med protestantisk majoritet. Den ryske kejsaren lät uppföra katedralen som ett steg i en kampanj för att öka det rysk-ortodoxa inflytandet. Retligt nog, för esterna, valde tsaren att placera kyrkan på en av Tallinns mest eftertraktade adresser och döpte den efter fältherren Alexander Nevskij, som vann flera krig över esterna på 1200-talet. Kyrkan är öppen för allmänheten så vi smög in och lät oss uppfyllas av stämningen, lukterna och ljudet i en rysk-ortodox kyrkan, som är något helt annat än de i en protestantisk.

Tallinn_130805_0261

Bakom katedralen ligger ett runt torn som kallas för Kiek in de Kök. Här finns ett museum, men eftersom många museum i Tallinn är stängda på måndagar fick vi återkomma dit senare. På andra sidan Slottsplatsen ligger en stor rosa byggnad som idag inhyser Estlands parlament. Som turist får man dock nöja sig med att ströva i den lilla parken till vänster om palatset. Här finns också en av Estlands riktiga landmärken: tornet Pikk Hermann (långe Hermann). Sägnen säger att flaggan som vajar högst upp på tornet avgör vem som styr landet. Här har den estniska fanan olovligen hissats många gånger som ett stag i otaliga frihetskamper.

Tallinn_130805_0278

Vi gjorde ett litet strövtåg nedför Domberget och in i den gröna Hirveparken på andra sidan. Här finns en staty av en kvinna vid namn Linda och en inskription ”Ikka mõtlen neile kes siit viidi… Taeva poole karjub nende äng”. På denna plats hölls de första organiserade organiserade demonstrationerna mot Sovjet 1987. Innan det hade människor i hemlighet och med risk för sina liv lagt blommor vid Linda-statyn för att hedra människor som försvunnit eller dödats i Estland av Sovjetunionen. Vi fortsatte tvärsöver gatan till Harjumägi, ännu en park. Här kan man köpa kaffe i den lilla paviljongen och se ned över det storslagna och nyrenoverade Vabaduse Väljak (Frihetstorget). Inte Tallinns vackraste utsikt, men en grön oas i vimlet.

Sedan återvände vi till Domberget där vi strövade runt mellan olika utsiktsplattformar och sedan stannade vid Domkyrkan. Väsentligt mer naket och avskalat än Alexander Nevskij, men med betydligt äldre anor. Här hittar man gravplattor från 1200-talet och häftiga vapensköldar från 1600-talet. En del svenskrelaterade personer ligger begravda här, bland annat härföraren Pontus de la Gardie med hustru. Mot en avgift kan man även ta en tur upp i kyrkans torn, men min höjdrädsla fick oss att avstå.

Tallinn_130805_0336

Vi tänkte nu ta oss ned till den nedre staden via Lühike jalg, men skulle först passera genom den danske kungens trädgård. Det var här som kung Valdemar av Danmark slog läger i förtvivlan över att inte kunna besegra de seglivade esterna på Domberget. Legenden säger att den krossade kungen bad Gud om ett mirkael och plötsligt öppnades himmelen och en röd flagga med ett vitt kors föll från skyn. Detta sporrade den danska hären och de besegrade esterna. Flaggan blev sedan Danmarks officiella flagga. När vi var där var dock trädgården under renovering.

Tallinn_130805_0335

Vi tog istället en titt på ett fyrkantigt torn i bortre hörnet av trädgården. Det kallades för Jungrutornet (Neitsitorn) och hade tidigare varit fängelse, men var nu nyrenoverat och med ett museum på insidan. Vi betalade 3 euro var för inträdet och trodde att vi skulle få se ett historiskt museum om fängelselivet i Tallinn. Istället visade det sig vara en restaurang i tre våningar med olika , smått psykedeliska, inredningsstilar på varje våning. Vem har till exempel sett stolar gjorde av rustningar förut? I källaren fanns dessutom en tillfällig utställning av antika glasflaskor(!). Väldigt förvånade och en smula snopna bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen och äta middag på restaurangens balkong. Här fick man sitta på något som såg ut som fyrkantiga huggkubbar. Maten var dock i världsklass. Vegetariska alternativ vimlar det inte av i Tallinn och när menyn säger att ”kocken gillar att överraska vegetariska matgäster” kändes det som om det fanns anledning att bli orolig. Jag serverades dock en fabulös sallad med underbara primörer och en härlig dressing. Tummen upp (men betala för guds skull inte inträde om ni inte är hungriga!).

Tallinn_130805_0359

Efter maten promenerade vi på Lühike jalg, en smal och brant liten gång, ned till Gamla staden. Där strövade vi runt planlöst resten av dagen. Tog kort på statyer, satt på en parkbänk utanför ett Casino och beblandades oss med turisterna på Rådhusplatsen. Vi såg gummorna vid yllemuren (mer om dem en annan dag), vandrade genom Katarinagången och såg det stora tornet Tjocka Margaretha. Utanför stadsmuren, vid tornet, finns monumentet över Estonia-katastrofen. Vi följde sedan stadsmuren ned till Viru-hotellet. I brist på öppna museum tog vi ett varv inne på varuhuset Viru-keskus och drack kaffe på den lokala varianten av Wayne’s Coffe: Café Reval. Kaffe kan man i Estland. Vi passade också på att köpa glass (ytterligare en estnisk favorit) och åt den i kvällssolen på en bänk i Taamsare-park, bredvid Operan.

 

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/18/tallinn-dag-2-vana-linn-den-gamla-staden/

Tallinn, dag 1: Väst möter Öst

Tallinn_130805_0249

Vi flög från supertråkiga Stockholm Skavsta (tveksamt om flygplatsen överhuvudtaget borde få heta Stockholm?) över en gnistrande Östersjö. Tog mark i Estland på Tallinn Lennujaam Lennart Meri tidig eftermiddag, lokal tid. Första intrycket var imponerande. Om Skavsta är en tråkig gammal militärhåla är Lennujaam Lennart Meri en högteknologisk dröm. Allt var fräscht, snyggt och vackert. Att vi precis landat i ett land som för 20 år sedan var en härjad del av Sovjetunionen förblir svårt att förstå.

Snarast möjligt begav vi oss mot Kesklinn (centrum) och hotellet. Flygbussarna går med 20 minuters mellanrum och vi behövde inte vänta länge innan en dök upp. Chauffören visade sig dock vara en envis rysk man, utan engelskakunskaper som inte tyckte att det var okej att vi betalade våra 3,2 euros biljetter med en 5 euro-sedel. Tillslut fick han dock ge med sig, ingen av oss hade någon växel på oss. Läxa till nästa gång: ta med mynt eller köp biljetten i R-kiosken i terminalen.

Efter den lite skakiga inledningen blev resan dock genast mycket bättre. Bussfärden till Kesklinn tar mindre än tio minuter. Vi hoppade av på A. Laikmaa-gatan, vid Viru-Keskus (ett stort köpcentrum) eftersom det låg närmast vårt hotell. Med väskorna i släptåg började vi sedan vår vandring mot Vana-Linn (Gamla Staden) och Lai-gatan, där vårt hotell skulle ligga.

Tallinn_130805_0315

 

Hotellet visade sig vara ett riktigt trumfkort. Ett vackert, medeltida hus med tillbyggnader hit och dit, tipstypisk inredning, stor matsal och högt till tak. Vi hade (som vanligt) varit sent ute med bokningen och hittade ett billigt, men ospecificerat rum genom RyanAir. Vi hade tidigare läst in oss på hotellet och antog att vi skulle få bo i något av de billigare rummen i källaren. Så var dock inte fallet. Istället tilldelades vi ett fantastiskt rum på den fjärde och översta våningen. Fyra spiraltrappor upp, utan hiss. Vi hade en stor och otroligt mjuk dubbelsäng, utsikt över innergården och träbjälkar i taket. Det var underbart vackert.

Resten av dagen strosade vi runt i staden, kollade på utsikten från Domberget och slog oss tillslut ned för att äta middag på den ryska restaurangen Troika. En äldre man spelade ryska folksånger på dragspel och vi åt blinier, saltgurkor och  en traditionell köttgryta (som jag tyvärr glömt namnet på) som tillagades i en lerkruka med ett stort bröd ovanpå. Autentiskt och mycket gott.

(Bild tm-tm @ Flickr)

Öst-temat fortsatte under vår avslutande kvällspromenad. Tallinn känns i allmänhet mycket som en Väst-europeisk stad, men här och där kan man hitta minnen från den forna Sovjet-tiden. Under vår promenad hamnade vi i hamnområdena och snubblade över en otroligt ful betongklump som vi trodde var något militärt, men som visade sig vara Linnahall. En konsertlokal och skridskorink som byggdes då Tallinn höll i segeltävlingarna under OS i Moskva 1980. Idag är stället övergivet och förfallet. Jag gråter fortfarande floder över att min kamera låg kvar på hotellrummet. Linnahall hade lämpat sig ypperligt för urban fotografering

(Bild från Wikimedia Commons)

Permalänk till denna artikel: http://www.tantcarin.se/2013/08/16/tallinn-dag-1-vast-moter-ost/

Load more